Onsdag kväll, Kalle änkemannen kommer, onsdag istället för torsadag, och han har med sig en underbar tulpanbukett, har på sig kostym som var handsydd för trettio år sedan, uppklädd till tänderna och två flaskor Ramlösa! "Jag var inte säker på om ni hade kall ramlösa för jag dricker inte whisky före och efter maten utan ramlösa!"Jag hade dukat i matsalen, ingen förrätt men entrecoute, vitlökssmör, potatisgratäng och sallad samt rött vin, till efterrätt citronparfait med grädde och ett gott dessertvin. Calle åt, åt och åt mådde så gott och han utstrålade att han mådde bra att vara hos oss! Själv fick jag en tår i ögat bara av att se att han satt på sig kosstym, finskor, köpt blommor! Vi träffar honom mer eller mindre varje dag, när han är ute med sin tax, Drutten, som skäller på allt och inget, biter alla i fötterna och är bara såååå ouppfostrad,och ofta kom han in till Mannen och får en whisky innan han skyndsamt tog sig hem till hustrun!
Nu är han ensam, ensam! Även om hustru var helt beroende av honom så hade han en uppgift att fylla! En människa, hud, värme närhet! Tungt att lyfta, tungt att tvätta personlig hygien, tungt att vara till hands 24 timmar per dygn, men NU tomt, tomt, tomt!
Middagen blev lyckad, samtal både nutid, dåtid och lite goa skratt, allvar och lätthet kombinerat! Vi gav och tog, Calle gav och tog. Erfarenheter, tankar utbyttes. Vi blev alla en kunskap rikare och förutom det så blev Calle en trattkantarellsoppa rikare! Min trattkantarellsoppa är inte att leka med och det ringde Calle och bekräftade igår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar