Vi sitter vid lunchbordet på jobbet och för vilken gång i ordningen vi talar om våra gamla mammor vet jag inte. Igenkännande! En del mammor finns inte längre, en gick bort härom dagen, en bor på ett hem för senildementa, en har äntligen accepterat hemtjänst och larm, själv har jag min gamla Mamma med både hemtjänst och larm men inte dement men lite glömsk!
Vi delar erfarenheter, tankar, känslor och ögonblickssituationer.Ibland sitter vi vid lunchbordet och skrattar så vi nästan gråter åt dråpliga händelser, ibland så känns sorgen och situationer övermäktiga!
Att befinna sig i ingenmansland är ett uttryck som egenligen står för något under andra världskriget men som också passar in mycket bra i mitt och mina jämnåriga kamraters liv!
Vi befinner oss någonstans mittemellan.
Uppfostrade som vi är av den generations kvinnor som VAR mittemellan! Andra världskriget förändrade kvinnans roll. Från att vara husmor med ansvar för hemmet, safta, sylta, lagra inför vintern, sticka, sy, se till att alla hade kläder, den gamla husmodern, till att lotsas in i industrin för att sköta de arbetsuppgifter deras män haft innan de fick ingå som soldater i Svea Rikes försvar.
Tillbaka! Vi, min, vår generation är kluvna och kommer alltid att vara. Vi kommer alltid ha dåligt samvete för att vi inte har gjort rätt för våra barn, vi kommer alltid känna att vi aldrig duger,varken som förälder, barn eller medmänniska, vi kommer aldrig att känna tillräcklighet att ta hand om våra föräldrar.
Någon författare skrev din arvslott är synd och skam ellr något liknande ,Strindberg?och det ÄR inte rätt! Men tyvärr kanske det är så man känner.
Vad vill jag då säga? Jo egentligen kanske jag vill lätta mitt samvete, att jag tar mig friheten att tänka på mig själv och Maken när jag åker iväg en vecka till sol och värme i sällskap med mycket goda vänner för att njuta av livet medan Gamla Mamma, som önskat oss en skön resa, inte kommer utanför dörren, äter mat från frusna matportioner som jag lagat tidigare, går mellan sovrum, badrum, kök och TV-rum med hjälp av rollator. Träffar andra människor bara när hemtjänsten kommer!
SUCK!!! Vet att jag inte överhuvudtaget behöver tänka i de banorna och försöker vara realist men vi som sitter vid lunchbordet på jobbet, samma generation med samma kluvenhet funderar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar