Med en föraning om annalkande vår

Underbar förmiddagspromenad längs havet. Lite kallt, solsken, hög rymd och med en förkänsla av att det snart blir vår!
En trasig övergiven pulka viskade tyst att nu är det färdigåkt för den här vintern, övervintrade ekan väntar på solens värmande strålar för att tina upp, Magnolian hemma i trädgården börjar knoppas men dyka i havet varken får eller vill vi:) än iallafall!
Härligt att resa och härligt att komma hem. Känner mig så utvilad, vet inte när jag kände mig så i balans och harmoni senast, en fantastisk känsla!Det måste beror på längden dsv kvantiteten lediga dagar (+ naturligtvis också kvaliteten)!
Men jag har också börjat föra krig!Tyvärr kommer jag inte att avgå med segern men försöka duger!
Vi har så många vackra skatpar i vår trädgård och även andra småfåglar, rödhake, blåmes, talgoxar, nötväcka, sädesärla, gulsparvar, pilfinkar mm och jag brukar dela med oss av lite ätbart MEN nu har måsarna dykt upp! Jag avskyr skräniga måsar i min trädgård som tränger undan de bofasta trädgårdsinvånarna! Måsar ska vara i kustbandet där hör de hemma de ska äta vad havet bjuder och inget annat!
Här hemma pågår nu ett gerillakrig, jag lägger ut mat och så står jag och passar, så fort en trut eller måsliknande fågel dyker upp går jag till attack!
Men jag inser ju också att det inte är hållbart i längden! Hur ska man gå till väga för att själv få välja sina gäster???? Får ge mig ut på marknaden och leta fågelbord som även har plats för skator!

Var vänlig knäpp fast säkerhetsbältena, fäll upp stolsryggarna.....

Äntligen efter 12 timmar i luften och ytterligare timmar innan dess så var det dags att landa i Sverige!Det hade definitivt inte gått någon som helst nöd på oss under resan tvärtom, nåja inte riktigt kanske!
Utbudet av filmer och musik kunde jag som enda passagerare inte ta del av då min skärm inte fungerade men jag hade ju min MP3 spelare och korsord, maten gjorde att Maken mådde illa det doftade asiatiskt och magen vände sig, själv var jag mäkta irriterad på Maken som hela tiden satt och släppte sig! Visserligen visste jag ju att han var dålig men på bättringsvägen men fy fabian! Hade sonen med sin känsliga mage och näsa varit där hade han kräkts var 10:e minut då doften kom och spred sig på samma sätt som i reklamen om doftfräschare på toaletten den där en liten kille sitter på toastolen och sparkar med benen och med ett leende trycker på en dosa och så ser man hur ett stjärnstoft av god doft sprids på toaletten. Precis så spred sig doften av rutten tarm var 10:e minut! Ulk, Ulk Ulk! Till slut var jag tvungen att säga till Maken att "nu får du sluta!!!!!!" Vadå det är inte jag!!!
Näe det var mannen framför mig!!!Och då tyckte jag det blev ännu äckligare!
Nåja till slut var vi framme fick så småningom våra väskor och ringde efter hämtning till Arlanda by där vi hade vår bil och där vi bestämt att sova över för att åka hem nästa morgon mer utvilade.Vi hade inte bokat rum eftersom vi fick besked vid utresan att det inte var nödvändigt.Visst hämtning, självklart det ingick men tyvärr.... alla rum är upptagna!Upptagna??? men vi behövde ju inte boka sa ni???
Väl på plats så löste det sig för oss men hur det gick för andra vet vi inte.
Checka in ta, in väskor hämta bilen, skrapa is och så lite att äta innan sänggående, jättetrötta!!!
Till matsalen, som var så gott som fullsatt men ett fönsterbord var ledigt och vid bordet intill satt en ensam gäst fast, nej vi var så trötta och orkade inte vara sociala så jag fick syn på ett annat bord där gästerna gått men man inte hunnit duka om än, skönt! Hann knappt slå ner ändan innan servitrisen kom och meddelade att "det är upptaget, gästerna är bara ute och röker".
Jaha då fick vi ta bordet därborta ändå och hoppas på att mannen inte var socialt beroende.
Märkligt, livet är märkligt, vi styr, vi ställer, vi planerar, vi organiserar, vi bestämmer osv men hur mycket rår vi över egentligen?
Är det någon/något överordnat som låter oss ställa och styra inom små ramar men ändå har en plan för oss som vi inte ser?? Märligt är det ialla fall!
Tillbaka!
Vi satte oss vid det lediga bordet bredvid den ensamma äldre mannen som satt med ett glas rödvin och lite småleende tittade på oss och övriga gäster men sa inget. Vi beställde, Maken köttbullar och jag hamburgare och så vände sig Maken till mannen och frågade om han var på väg på resa. Näej svarade han på klingande norrländska , jag har varit i Stockholm i arbete och ska åk hem.Men har ni vart ute?
Ja, svarade Maken vi kommer från Vietnam och är helt slut nu och jag har varit dålig i magen så vi ska bara äta och så lägga oss!
Jaha sa jag för att vara lite social och inte vet jag men "jaha så du flyger till Luleå imorgon då?"
- Näej varför det jag ska ju hem!
- Jamen det går väl bara flyg till Luleå och Kiruna?
Då tittade ha på mig som jag var dum i huvudet, med all rätt, mina referensramar är över trettio år gamla!
Samlade ihop mig och ställde lite leende frågan Törs jag fråga var du bor?
-Jag bor i Tärnaby och vi har två flygplatser!!!
F-n hur skulle jag nu rätta till min fadäs tänkte jag jo:
Oj, där har jag varit eller min familj när barnen var små.
- Jaha.
-Njae vi var bara i Tärnaby på sjukstugan för sonen fick krupp när vi var hos goda vänner i deras sommarstuga söder om Tärnaby.
-Var var det då?
-Ja du det vet jag inte vad det heter det är ju över trettio år sen men deras stuga låg vid vattnet och vi fiskade med utter.Det låg väl en tre mil söder om Tärnaby.
- Hette det .....?
-Jaa det tror jag!
-Vad hette folket då?
-Åhh det har jag tappat med de var så trevliga och vi umgicks och hon var så förtjust i våra barn själva hade de en son, hon arbetade som lärare och han..??kommer jag inte ihåg men de var från Lycksele från början.
-Hette han Anders?
-Njae kanske
- Han var ju polis och hans pappa bla bla bla
Men det stämde inte så jag sa att jag kommer nog på namnet när jag har fått äta för just då kom maten in. Maken hade fått in sin mat tidigare och börjat äta men den smakade så illa så han fick låta bli så medan jag åt så pratades de vid och Maken berättade att hans son reser mycket i Norrland. Vindeln bl.a och herrarna enades om att den bästa rökta skinkan fick man i Vindeln. Vindeln var Lapplands pärla men i en cirkel från Boden i söder och Jokkmokk i norr så var det inget landskap som berörde ens hjärta ur naturvacker vinkling. Maken tyckte ingenting eftersom han inte varit norr om Sälen. Men han berättade om renköttet han köpt både på Liseberg marknad och i saluhallen. DÅ kom jag på vad våra vänner hette så jag utbrast högt Eva och Kent!(fingerade namn)
-Eva och Kent Strömberg? frågade mannen
-Jaaa just det och så ramlade minnena ner i närminnet på mig!
-Men herregud de bor ju på min tomt!!!Kent och jag har ju vuxit upp ihop och vår föräldrar har har umgåtts hela sitt liv!
Ja jösses gissa om luften gick ur på både honom och mig! Vad var detta?
Arlanda stad en vanlig kväll men inte ett ställe där vi springer ner dörrarna!Byn som våra vänner har stuga i består av tre familjer inklusive dem!
Men mer blev det!
Efter att pratat om en massa och öppnat dörrar, Jan-Olov och hans hustru hade också rest en hel del bl.a Borneo och vi fick oss en hel del beskrivningar till livs både intressant och roligt. Själva berättade vi en del av våra ex när vi var på Zansibar och strömmen från fastlandet inte fungerade och vi på hotellet fick varsitt stearinljus. Väl komna dit i berättelsen så kom sevitrisen och beklagde men Arlanda hotellby hade drabbats av tillfälliga men korta strömavbrott så hon hoppades att vi inte skulle bli oroliga, det skulle lösa sig , men om vi kunde betala notan nästa dag vore det bra, sa hon vänligt medan hon satte ett nytt stearinljus i Jan-Olofs ljusstake. Självklart svarade vi alltmedan vi började skratta så tårarna rann och den stackrs servetrisen såg bara bekymrad ut över vårt betende och gick vidare. Under våra skratt salvor satte ljuset på vårt bord eld på de konstgjorda Gerberna som stod bredvid ljuset och det började brinna friskt! Herregud, ner med branden på min tallrik, en flaska Ramlösa fick offras så var den branden, maten oätbar men skrattet fanns kvar!
Minnen och erfarenheter byttes och jag började berätta om när jag arbetade på Bodens lasarett som sjuksköterksa på en kirurgavdelning och hade en patient som var same, kortväxt och lite tunn.
"Han var svårt sjuk men var besvärlig för att så fort han kom åt så tog han sjukvårdbiträdena på brösten. Systrarna gick han inte på. Men en kväll så försökte han ta mig på brösten men jag tog tag i hans patientskjorta lyfte upp honom mot väggen och fräste "det gör du inte om gubbe" sen släppte jag ner honom! Under mina tre kommande arbetspass såg jag inte till honom trots att han var inskriven på avdelningen, så fort jag var i närheten försvann han som en måsskit i dimman, fjärde arbetspasset, en kväll, på den tiden arbetade man som sköterksa ensam varje kväll och dagtid var man två, nåja, jag satt och skrev rapport på sköterskeexpeditionen, plopp, plopp, plopp, framför mig på skrivbordet damp tre föremål ner, jag vände mig blixtsnabbt om men det fanns ingen där!
Framför mig låg en liten snidad sked i renhorn, en kniv med hölje av renhorn vackert mönstrad och ett samiskt syskrin som samekvinnor har och fäster i bältet!
Det var hans sätt att be om ursäkt.
Vi blev de bästa vänner och efter han kommit hem så hördes vi av privat en eller två gånger i veckan. På slutet när han blev mer orkeslös och trött förstod jag inte vad han sa för då gick han över till samiska. Vi blev uppbjudna till honom för att få vara med på renskiljning men vi tyvärr inte möjlighet att deltaga vilket jag är jätteledsen för idag!"
-Vad hette han?
-Han hette NN.
-Jooo jag vet vem han var.
Så slog mig en tanke och jag frågade
-Är du same?
-Ja det är jag!
Sen fortsatte vår samtal om både det ena och det andra ett fantastisk samtal i djup varm gemenskap, jag varken kan eller vill återge allt men vi är varmt välkomna till vår nyvunna vän och vi kommer att fara och jag hoppas verkligen att Jan-olof och hans hustru kommer hit i höst som han sa och vi får bjuda på nykokta skaldjur!
Kvällens avslutning blev ändå kvällen clou!
J-O:s mobil ringde och han svarade, vi förstod att det var hustrun!
-Hej!
-mummelmummel meummel
-Jooo jag sitter här me folk som känner Eva och Kent Strömberg!
-mummelmeummel meummel
-Om jag är full?
-!
-Jösses kärringen la på!Hon trodde jag var full :)

Åter trots allt...till Saigon eller HoChiMihn

För en övernattning sen vidare hem. Men så enklet var det inte...för mig iallafall! Alla resekamrater checkade in men jag blev stoppad. Namnet på min biljett var felstavad stämde inte med passet!Lite strul mycket språkförbistringar ingen svensk guide på plats men till slut löste det sig de inhemska flygplatstjänstemännen ändrade på eget bevåg mitt namn...pust och så vidare till säkerhet och passkontroll. Alla resekamrater gick igenom och när det blev min tur var det stopp...datorhaveri i passkontrollen...vad ger man? Långt om länge löste det sig men som tur var var vi försenade!(på resan från Siagon till Arlanda så var den enda TV-skärm som INTE fungerade på 12 timmar långa resan min!)
Väl åter i Saigon så kändes det nästan som vi kommit hem! Livlig trafik men i kaoset ändå ett system, renare frächare och framförallt solsken!Lite bilder från bussen in till hotellet. Under den prickiga regnrocken fanns ett mindre barn i en korg! Först körde de bredvid bussen men vid stopptecken körde de framför!
Trötta framför allt Maken så intog vi "vårt" rum på "vårt hotell, och hälsades välkomna tillbaka av peronalen, det har faktiskt varit så att vi alltid får samma rum 2106 på 21:a våningen på Caravelle hotell.En kort promenad till BenHang marknade och inköp av tre blusar och två piketröjor av bra kvalitet, Maken stod för prutandet då jag förra gången nästan blev utslängd eftersom jag prutade för hårt. Maken prutar också bra och det blev tufft men han fick igenom sitt pris dvs 175 kronor! Nöjda men jättetrötta en lättare måltid på Sheraton och så upp på rummet dusch ompackning och vila! Nästa morgon dags för hemfärd och hemlängtan gjorde sig påmind!
Tog några bilder från hotellrummet klockan 06.15 på morgonen.

Vi hade ändå väder.....

alltså inte "vackert" väder!
Maken har idag blivit något bättre febern har gett vika men fortfarande är det en del spring och magsmärtor. Dock blev han idag severad inte ris/salt/gryn/gröt utan nudelsoppa med ingefära och kyckling, ingefärs/apelsin/selleri juice och naturligtvis ingefärsthe´. Att ätas med pinnar! Så det tog sin lilla tid men det mesta gick i och hälften av det slank raskt ut igen.
Vila är det som gäller och vilat har vi gjort vid poolen, vi och några andra som inte skyr lite moln men som gillar uteliv och värme.
Läst bok, löst korsord, Maken har sovit från och till och jag har äntligen tagit fram min MP3 spelare och lyssnat på underbar Mozartkonsert blandat med 50 och 60-talsmusik.
Avkopplande!!!!
Molnen blev mörkare och mörkare, bergen på andra sidan vattnet syntes mer och mer vagt i dimman och snart började det blåsa riktigt ordentligt. Geckoödlan under min solsäng fick brått att ta skydd i buskarna och så kom regnet.
Poff så var vi ensamma vid poolen. Jag hade föreställt mig, efterom jag med spänning föjde väderförändringen, att nu kommer ett härligt störtregn men njae, visst kom det regn men ett som vi i Sverige skulle kalla ett milt sommarregn. Det drog ganska snabbt förbi.Men molnen drar inte förbi och det verkar bli en molning och regning både januari och februari.
Tyvärr måste jag säga, inte så mycket för vår del som för turistnäringen och dess inkomster i Vietnam och Thailand.
Sista kvällen i NhaTrang måste bli lite räkor i sötsur sås och annans för min del, i "hålet i väggen":)

Ur led är tiden....

vädret är inte som det brukar varken här eller där. Cafe´ägaren på den italienska baren bredvid resorten suckar uppgivet och säger att på de sju åren han bott här har det aldrig kommit en droppe regn så här års, han har aldrig heller behövt ha en undertröja på alltmedan han suckande drar upp och visar en brun T-shirt under skjortan.
Det har varit mulet hela dagen idag, för Makens del är det nästan skönt eller han orkar inte bry sig om det är sol eller regn där han ligger utslagen under två tjocka täcken. Själv har jag tillbringat halva dagen, iallafall, vid poolen, läst och badat för trots frånvaro av sol så är det ändå varmt och rofyllt med vågornas rytmiska ljud. Tänkte lämna kvar de pocketböcker jag hade med till Resortens bibliotek och för att få mindre vikt i bagaget men två av dem var bara så bra så jag måste ha med dem hem. Den ena väckte gamla tankar och funderingar till liv, väckte också en annan tidigare del av mitt liv.Det blev en spännande återupptäckt känner mig ivrig att så snart jag kommer hem få leta rätt på undanlagt matrial, böcker och söka vidare eller vidga min nyfikenhet och intresse. Boken? Jo den är ju både seriös men också inlindad i mycket romantik/spänning och kärlek men kvintissesen...! "Den väntade" av Kathleen McGowan tar sikte på hur kvinnor, kvinnöden/handlingar beskrivs i historein ur ett manligt historieskrivande, där kvinnor många gånger var sämre värda än boskap och/eller där starka kvinnor innebar ett hot och då framställs som skökor, mördare i en mycket dålig dager. Denna handlar och behandlar Maria Magdalenas liv och det är sååå intressant, K.McGowan är ju inte denförsta som tar upp det och definitivt inte den sista!Jätteintressant! En annan bok som jag också tar med mig hem är Laura Lippmans deckare "I spindelns nät", inte bara för att det var en lagom semesterdeckare utan för hennes miljö/kulturella beskrivningar av olika religioner och dess olika schatteringar och komplexitet i möten med varandra!Hon är kunnig och påläst när hon sätter sig att skriva!
Nästa vinterresa går iallafall inte till Asien inte enbart på grund av vädret (men till viss del) utan kanske västerut eller söderut eller någonstans där det är lite sol mer än här.
I vår ålder har vi upptäckt, att vi vill ha en ganska aktiv semester med några dagars sol och bad så detta med temaresor är nog inte fel. Gruppresor iofs men de människor som åker har ju oftast en gemesam utgångstanke när det bestämmer sig för restyp.Kryssing har vi prövat på då september 2007 världens största kryssningsfartyg, Liberty, i Karibien. Fanns allt både avseende sol, pooler, mat, förströelse, motion, SPA och så tre stopp med strandhugg på olika Karibiska öar. Maken njöt och jag med men jag blev lite rastlös. Lite skämmigt att skriva och tänka, låter mycket bortskämt men det var för perfekt, för exklusivt och tillrättalagt. Det oväntade, det impulsiva, nyupptäckterna fanns inte.
Nåja nu gäller det bara att Maken frisknar till såpass att vi tar oss till Saigon på tisdag sen kvittar vädret resten av semestern!
Kanske kanske bakterierna har decimerats i tarmen under dagen även om febern kvarstår för Maken har lyckats äta och hittillla en liiiten omelett.... vi håller tummarna!

Jovisst, solen tränger sig sakta igenom

men magen lämnar en del i övrigt att önska....Så dålig har jag nog aldrig sett Maken. Får se om det förutom koll av hur tandläkeriet fungerar i Vietnam han även vill ha en koll på hur läkeriet fungerar ;)!
Återigen vilken service! Jag har under natten ringt roomservice tre gånger pga 40 graders feber, frossa och okontrollerade tömningar och de har raskt kommit med nya täcken, lakan, vatten och toapapper!
Nu på morgonen ingefärsthe, renbäddning, städning, läkemedel(av resortens medicinska persnal), hmm lite skeptisk till detta är jag förstås men som Maken med mycket svag stämma sa: vad har jag att förlora?
Absolut ingenting mer än att Immodium stoppar upp och håller kvar bakterierna och det starka antibiotika han fick förstör tarmens naturliga bakterieflora men det går väl att rätta till hemma. Bättre det än sjukhus i NahTrang, tror jag.Så, nu är läget lite lugnare och jag tror jag stjäl mig en liten stund på stranden som ligger 50 meter från bungalowen.

Trots allt, gott att regnet kom igårkväll och idag

Och det var ingen kortvarigt regn, det har regnat, blixtrat och åskat hela natten för att under dagen övergå till ihållande duggregn, varmt regn!
Maken passade på att bli dålig idag, även jag men inte lika mycket (än). Värk i muskler och magsmärtor med täta toabesök om man så säger. Med den höga servicenivå som resorten har visste alla inom kort tid att gästerna i bungalow 105 inte var helt kuranta!
Bricka med nyttigheter för dålig mage kom i rask fart.
Det är ju ett ekologisk tänk här så det var inga västerländska mediciner utan någon sorts juice, mjölk med honung av något slag, hett ingefärsthe´och så någon grötliknande massa, kokt ris med andra gryner och massor av salt! Och då menar jag massor av salt!
Maken gjorde så gott han kunde och vad det nu kom sig så lyckades han somna ett par timmar innan det åter satte igång men inte värre än att han efter ytterligare några toabesök längtade efter pizza.
Själv väntar jag nu på att också börja springa, starka smärtor gör sig påminda men jag avstår nog från gröten, dricker bara lite hett ingefärsthe´som personalen nyss kom med.
Ingefärsthee´t är gjort på färskskuren ingefära uppkokat i vatten som får dra och det smakar förträffligt och man blir varm och lugn!
Imorgon är en ny dag med sol och gott humör och snälla magar, hoppas vi!

Jösses vad är detta? Jag ryser.....

På vår promenad idag kom vi för bi en affär lite exklusivare tyckte vi men det visade sig vara en art school för framförallt broderister. Villka alster, vilka broderier jag säger bara tack för att jag inte hade mitt bankkort med!
Jag tror inte ens Michelangelo, Boticelli skulle kunna måla så vackert med den lyster och de skuggor som var i många av broderierna, jo de kunde de såklart.
De unga flickorna fick först gå i lära i två år för att lära sig rita mönster, perforera mönsterpappret på rätt sätt och sen överföra till sidenet och alla anan kunskap runtikring innan de fick börja brodera. De arbetade i två timmar sen var det 15 minuters rast, därefter två timmars arbete. Lunch 15 minuter sen sovtimme och eftermiddagen var två pass på två timmar med 15 minuters rast.Det tog fyra år innan man betraktades som brodös.
Silketrådaran var tunna och korta i alla de ljuvligaste färger,nålarna var tunna och långa.Sidenet var uppspänt i en ställning med mönstret överfört med speciell teknik,
Konstverken som satt i skärmar var lika vackra på baksida som framsida det vill säga det fanns varken framsida eller baksida! Bilderna gör absolut ingen rättvisa tyvärr!
Vi har ju inte åkt hem än så det är möjligt att kanske kortet åker fram och och jag bir ägare till en ljuvlig skatt....vem vet?

Lite bilder, gott och blandat