Använde helgen till att börja rensa och sortera i vårt lilla bibliotek. Ställde alla böcker i bokstavsordning och med en del för skönlitteratur och deckare, en del för filosofi, religion, poesi, biografier och faktaböcker. Passade även på att sortera alla CD-skivor som finns i en egen mobil bokhylla och också möblera om, dvs flytta hyllan med CD-skivor, flytta musikanläggning, pappas gamla länsstol och ändra belysning och det blev en 100% förbättring! (Dessutom införskaffades en liten biblioteksstege (hyllorna går från golv till tak) själv mäter jag numer 1,57 cm i strumplästen, och en puff, det är kanske bara min generation som kommer ihåg puffarna (exotiska kom från marocko sent 50-tal tidigt 60-tal och sades användas som sadlar på kamelryggar under långa ökenvandringar) nåväl en PUFF att lägga upp mina trötta ömma och icke riktigt fungerande fötter på.
Nåja under denna sejour som bjöd på så oerhört mycket, varenda bok startade tankar, minnen, reflektioner, pånyttfödelse, nystartstänkande, vinklingar av vardagliga händelser, nya omvärldsreflektioner...inte undra på att det tog hela helgen......
En bok jag tog med mig till nattlektyr på lördagen var Tove Janssons " Sommarboken" som handlar om en farmor och ett barnbarn som finns på en sommarö och lever med och parallellt med varandra, där farmoderns tankar reflektioner i föhållande till barnbarnets tankar och upplevelser ger så många reflektioner och aha upplevelser.
Söndag kväll plockade jag fram Merete Mazarella´s bok "Då svänger sig sommaren kring sin axel" och läste sista kapitlet.. inser att jag är i vissa stycken redan är där och det är inte roligt.....roligt är fel ord jag vill inte vara där , inte ens halvvägs, försöker se det komiska i igenkännandet men är inte mogen för det än. Även om jag oftast ser det komiska i alla absurda och konstiga händelser och är en mycket positiv person.
Min kropp är inte synkroniserad med hjärna och psyke!!! Har precis idag gått upp med en 7,5 p uppsats på Chalmers visserligen den minsta i den akademiska världen men fått MVG som det heter idag. Vad hjälper det när den fysiska kroppen är det som är det som räknas i vårt samhälle???
Suck!
Trots allt så är livet ändå, med mina förutsättningar, ganska gott! Jag lever med en underbar man, som gör allt för att underlätta det vardagliga, som ser till att fritiden fylls med upplevelser i form av resor, vila, kulinariska upplevelser, vänner , musik, kultur, närhet, gemenskap, respekt och framförallt glädje och skratt! Vad kan man mer begära!!!Även om det känns tufft ibland när kroppen värker, fötterna smärtar och tröttheten förlamar så finns det ju också dagar som är ok. Jag har så mycket mer än många andra t.ex de som ikväll stod utan för vår kvartersbutik och sålde FAKTA.
Livet är en resa och jag tackar för min förstaklassbiljett!!!!
