Så var det det här med KÖREN! Jag har sen jag var liten, liten, liten och resten av mitt liv älskat att sjunga! Sjöng i skolkören bland annat. Sjunger kanske hellre än bra men sång frigör endorfiner. Sång i mitt liv har varit och är oavsett om man kan eller inte det är en gemenskapsfaktor. För andra gången, (förra gången var jag med en gång) så gick jag, i år med i min arbetsplats kör som heter Singoalla dvs Sing o alla, ni hör göteborgshumorn eller... Nåja jag är en av tre låga altar (nästan donkosacker, njae ett skämt) men vi är som sagt lägre än altarna som är sju i antal, sopranerna är 14 och de enda män som är med, dvs basarna är fyra. Vi är en minoritet. Om två veckor har vi en liten "konsert" där jag i ett svagt ögonblick, påhejad av en tidigare arbetskamrat, lovade att göra ett solonummer......Peps Persson: "O`boy hör på fåglasången, dom sjunger så man blir yr. Oboy, här på trädgårdsgången, går vägen till ett äventyr. Ja tänk ändå att man kan bli så glá, av markens blommor och av gröna blad.När barnet i dig kommer hem igen och glömda drömmar och till sommaren!" Jag har köpt en halmhatt konsgjorda körsbärsblommor och fjärilar för att göra en sommarhatt att sätta på huvudet under framträdandet.Men nej tack ! På torsdag kommer jag att backa är nog inte mogen än. Fy fabian hur lätt det är att säga ja, hur svårt är det att göra avbön??? Jättesvårt men jag bara måste...nästa år kanske....