Orsaken till att jag hamnade på Sveriges Västsida var att jag, vid redan då, mogen ålder skulle läsa till präst. Nåja så blev det inte. Efter flera terminer slutade jag, av olika skäl, dock inte pga tvivel. Tiden har gått, livet har inte stått still utan fått nya dimensioner, livet är ju en berg och dalban och att reflektera både i uppförsbacke och nedåtlut hör till min personlighet. Jag har också haft förmånen att få resa mycket, både kort och långt. Ett mikrofrö som såddes under studietiden har under åren vuxit sig större och tydligare och nu har jag aktivt gjort slag i saken, jag har gått ur Svenska Kyrkan! Vilken skön känsla att gå från tanke till aktiv handling! Låter kanske lite konstigt men det kändes befriande!
Men inte bara det jag tog också steget fullt ut och aktivt registrerade mig som donator dvs när jag dör är det fritt fram att använda de organ somär funktionsdugliga till transplantation eller min kropp för forskning! Denna resa har också varit lång och definitivt inte självklar. Hör ihop med kyrkan " det Gud har skapat kan inte människan förändra....". Till att börja med sa jag blankt nej,bara tanken tyckte jag var hädisk, sen kom första steget och det var att jag kunde tänka mig att donera mina organ till mina barn men nu har jag tagit steget fullt ut och det känns också så självklart!
Känns ändå bra att ha reflekterat, funderat och aktivt tagit ställning!
