Ny kurs 7.5 p säkerhetsutbildning med kursstart på Knivsta konferenshotell någonstans in the middle of no where mellan Skövde och Töreboda. Hämtade upp en annan kursdeltagare kl 06.30 på morgonen för samåkning. Kände honom mer eller mindre bara till namnet innan och tänkte i min enfald (eftersom jag gärna sitter i egna tankar när jag kör bil) att , suck, jaha då får jag väl skärpa till mig, plocka fram min sociala sida och småprata om allt och inget, som min goda uppfostran lärt mig, i drygt två timmar. Till yttermeravisso hade jag sedan dagen eller kvällen före dagen innan haft tandvärk som jag tänkte var en tandköttsinflammation som skulle gå över med brutal borstning av tandköttet och en större mängd Alvedon v. 4 timme under några dagar. Denna morgon smög sig insikten på väldigt tydligt för att inte tala om tandvärken varför jag raskt stoppade i mig och även min resväska penicillin i ansenlig mängd. Vad gäller den sociala ansträngningen så kom min misstanke på skam. Birger som kamraten heter var supertrevlig och social, han stod med undantag från några "men vad spännande" "hur menar du "det var intressant kan du förklara mer" från min sida för hela konversationen under 2 1/2 timme och var faktiskt både underhållande och lite klurig. (men det visade sig när vi väl träffade alla andra 19 + kursledning att han inte alls var speciellt talför)
Vägbeskrivningen vi erhållit lämnade en hel del att önska och jag är så tacksam att Mannen i mitt liv känner dessa trakter och meddelst telefonguidning kunde föra oss i mål!
Konferenshotellet var en positiv överraskning med anor från 1700-talet och med sina egna spöken. Kursledningen och kurskamraterna alla utom ressällskapet och en fd. kollega nya bekantskaper jättetrevliga en väl sammansatt mix av folk från hela VGR. Däremot kursansvarig doktorand från Lunds Universitet som jag tyvärr träffat vid ett par tillfällen tidigare lämnar en hel del övrigt att önska och til min glädje delade de flesta min uppfattning så då känns det bättre!
Nåja tandvärken tilltog minut för minut. Kursledningen startade med att tala om att den enda giltiga orsak till att inte komma på kursdagarna var pga "egen begravning" och där satt jag med en tand som gjorde sig allt tydligare påmind trots X antal alvedon max dos redan överskriden kl. 11.00 på fm. Det fick bära eller brista jag var tvungen att ringa min tandläkare vilket jag bara gör vid tillfällen som nära döden. Kursledarna såg och förstod samt sprang ner i hotellreceptionen, kom tillbaka med bomullstussar och ett stort snapsglas med Renat för att lindra värke. Tandläkaren hade inga akuttider förrän om 14 dagar men nä de hörde att det var jag med min kända tandläkarskräck fick jag tide redan nästa dag (som idag). Penicilin brännvinstuss och Alvedon och eftermiddagen flöt vidare sen var det dags för teambuilding på Göstas loge. Och trots hälsotillståndet så var det bland det roligaste jag varit med om och denna Gösta som kom 30 mil norr om Umeå, 76 år ursnygg, vältränad naturmänniska och oppfinnarjocke måste bara upplevas! Han hade inrett ett gammalt stall till tävlingsstall, "fångarna på fortet kan gå och lägga sig" allt skulle göras på tid och hann man inte ut ur den spilta som uppgiften var i som man skulle lösa blev man inlåst och fick med hjälm på huvudet åka i en trissa upp på vinden och vänta tillsammans med fladdermössen till alla var klara innan man fick komma ner. Alla hann ut för det ljöd en signal 10 sekunder innan dörrarna gick i lås! Vi fick prova på allt! Jösses så svettigt roligt och puls och adrenalinhöjande. Vi var 4 lag med fem personer i varje där några kände varandra men de flesta var nya för varandra men det är vi inte nu. Kallas teambuilding! Vid middagen som därpå följde blev det prisutdelning OCH trots att jag inte deltog i två grena både pga tandvärk och höjdskräck så vann vi!!!!!!!!!!!! Jösse vilken rolig grej helt plötsligt så lossnade alla spärrar och alla blev avslappnade i kursen och vi fick alla en kursgemenskapskänsla. Tror att trots att det finns en kostnad i sådana här teambuildningsaktiviteter att det lönar sig i alla företag vid omorganisationer, konflikter mm.
Klockan 06.30 styrde jag kosan från kursen ,trots att det inte var egen begravning som gällde, mot hemmet. Resan på ca 30 mil var dryg, mörk, smärtsam och väl hemma somnade jag tack och lov direkt ett par timmar innan tandläkarbesöket. Min underbara tandläkare konstaterade att det var rotfyllning som gällde och var mycket tacksam att jag redan startat penicillinbehandling men ordinerade dubbel dos så skulle infektionen ge sig. Så bra sa jag för jag har ju en tid hos dig i mars och då kan vi ju fixa tanden. Njae ett ögonblick och så vände ha sig till min underbara tandsköterska och sa något. Denna tog telefonen ringde en annan patient och bokade om hennes tid och så fick jag tid REDAN IMORGON!!!! Jävlar! Tillplattad! min vänliga tandläkare ler mot mig och säger med sin milda röst och sitt oerhört vänliga förtroendegivande sätt till mig: " men snälla du,du vet att du inte har inbillat dig att du har tandvärk även om du vill att jag ska säga det, du vet också att penicillin inte botar men behövs för att inte bakterierna ska sprida sig, du vet att du har ont eller....annars precis som vi vet hade du aldrig ringt. Nästa vecka ska jag ha semester och det går inte att vänta 14 dagar med detta det är AKUT! och så höjer han på ögonbrynen och skickar iväg ett leende! SUCK SUCK SUCK Halvtvå imorgon alltså!
Lätt omtumlad på väg till närmaste apotek för att hämta ut mer Penicilin dyker två kvinnor på mig och frågar om vägen till närmaste hälsokostaffär som har både hälsokost , olika slags teér och gärna choklad, den ena såg helt normal ut och den andra som en av de uppstoppade fåglar som fanns då man introducerade Fågeldansen på 70-talet, en struts med fjädrar målade läppar och colorerad i alla möjliga färger. Jag tyckte strutsen såg bekant ut men eftersom jag hade huvudet fullt av annat så tog det en lång stund innan jag kom på vem hon var, Carolina af Ugglas eller nåt sånt heter hon och hon såg värre ut än hon gör i tidnigarna, jag mycket nogsamt studerar hos Rigmor (min frissa)! MEN effekten var att jag vaknade upp ur min egocentrerade värld och kom ihåg att Mannen och jag var på vernissage förra lördagen och jag köpte en underbar tavla som jag skulle hämta imorgon! Med bestämda steg gick jag raskt till Galleriet som vi besökt på lördagen och tack och lov var det öppet och jag kunde hämta min tavla, fick en trevlig pratstund med ägaren och kommer att på inbjudningar till kommande vernissage. Såg även en tavla av en annan konstnär, hmmmm inte helt fel...... Tavlan satt som en smäck på väggen eller tavlan pryder verkligen sin plats i hemmet!
Trots tandvärk så blev summan av kardemumman av dessa dagar på plussidan, teambuildning, tavla och så Mannen i mitt liv, som handlar gott att laga och äta ( fisksoppa på hemgjord fiskfond med färsk lax, kummel och färska räkor) och skänker omtänksamhet, värme, ömhet och tröst!
Vad mer kan man begära?????
