Valborgshelgen var en "jag lever, finns här och det finns en mening alla människor kring oss, de finns i vårt samband" upplevelse! Dels pga att jag sakta, sakta, ett kapitel i taget läser "Själarnas resa" av Michael Newton och dels på att jag tillbringade torsdag em, natt och fredag fm med min dotter på ett anspråkslöst men underbart SPA på Västkusten och bara njöt, vandrade, åt, badade, simmade i pool, tvagade oss japanskt, lyxade i ångbastu, fick olika massager, solade och pratade skrattade var allvarliga nära i både nuet och i varandra! Dottern och jag får alltid höra hur lika vi är, i kroppsspråk, mimik, tal och utseende förutom att den ena är blond och den andra är mörk samt att det skiljer 25 år. Även medier och sk spåtanter påtalar att vi alltid lever parallellt. Nu är jag mor och hon dotter men det kan lika gärna var tvärtom eller syskon eller så kan vi vara män... Nåja helgen var till att börja med helt full av något som fyllde själ och hjärta och tanke, att vila i nuet med rötter i det förflutna och tryggheten i det som ska komma och är.
Fredag em körde jag hem till gamla mamma i Sveriges sydligaste stad och det var tufft! Blev jätteirriterad när jag mötte henne och hon var en förkrymt gammal gumma med ynklig röst och lite svamligt tal.... Skärpt dig och försök inte vara sämre än du är för det går jag inte på.... var det första jag sa när jag mötte henne.... Sen insåg jag efter att studerat i hemlighet hur hon såg ut var när hon inte såg att jag såg henne att det var ännu sämre att hon verkligen skärpt sig för att jag inte skulle se hur dålig hon var!! Tala om dåligt samvete!!!! Men det handlar nog mycket om rädsla, vad händer, hur gör jag, tänk om hon dör ensam... För att göra en lång historia kort så uppdagade jag att hon var felmedicinerad vilket innebar kräkningar, diarrer, kraftlöshet, somnolens och hallucinationer, hon såg hela tiden en liten svart gubbe som kikade fram och ömsom gömde sig bakom en fåtölj dvs när hon inte kräktes satt på toa eller sov, sittande, liggande eller stående.Bort med tabletten och så småningom började hon bli lite mer sig lik. Till ICA, handla laga mat 30 portioner mat i små förpackningar till kommande månad. Tvätten i kassar för att transporteras till Gbg för senare ren leverans tillbaka. Renbäddning, lätt städning och genomgång av kyl och frys samt ett jättearbete med Kaustiksoda för att rensa avlopp!Veckan hemma förflöt i rask takt och nya uppgifter lades på arbetet hektiskt men äntligen lördag och milstavgång på lördag morgon en utmaning som är så jobbig och skön efteråt. Min första tanke när jag vaknade lördag morgon var: att Gud så underbart om alla världens människor hade precis som jag en varm hand att hålla i , en välkomnande famn att krypa in i, att kunna skratta tillsammans med någon, att få somna tillsammmans med någon och vakna i trygghet och värme. Helgen skulle ägnas åt motion, källarförrådsrensnig, städning, trädgård och golf!
Motionen var avklarad och en snabbvisit till ICA före arbetet i förrådet slutade med att det blev snabbpackning och resa till gamla mamma i Ystad. Trygghetslarm meddelade trots att de inte har några skyldigheter att det var lite för många insatser med att hjälpa gamla mamma upp när hon ramlat för att det skulle vara ok. Hennes virriga och lightdementa väninna ringde också att hon inte vågade hjälpa mamma till vare sig säng eller toa! Packa och köra! Och vad mötte mig? En gammal människa som suttit i samma stol och obekväma ställning i 5 timmar utan mat dryck eller möjlighet att tömma blåsan, inte suttit bekvämt uta på halvsits i en låg fåtölj. Försökte försiktig att få upp henne men hon skrek som en gris. Ringde amulans och fick hälp, när väl nattlinnet var av var det en chock. Förutom den blåtira hon ådragit sig så var hela ryggen höfterna, låren blåsvarta , blåmärken efter fall, runt naveln under brösten och i ljumskarna var blåmärken och sår, underbenen såg ut som telegrafstolpar och var blåsprängda. Hells Engels offer ser troligtvis ut likadana. MEN dett var pga att honn dels svimmar och dels viker sig benen när hon går.Vad göra? Jo ambulans förstås! Tack gode gud så bor mamma i en liten stad. Ambulansen var där på 10 minuter och hade tid att hjälpa till så blåsan fick bli tömd, på Akuten blev det blodprovstagning direkt och efter 45 minuter kom en ortoped och konstaterade att det inte var något lårbensbrott (hur han nu kunde det utan röntgen) en halvtimme senare kom medicinjouren som kände igen mamma som han träffat 2(!) år tidigare och en och enhalvtimme senare låg mamma på en vårdavdelning fick mat dryck kateter och smärtstillande!
Nu återstår hemtjänst, utstädning/rensning, nya rutiner men jag ser det inte som svårigheter innan jag ens var hemma idag så ringde mobilen, grannarna hade redan hört och frågade om de kunde hjälpa till, ordförande i bostadsrättsföreningen ringde när jag skulle starta bilen och sa attt han skulle fixa avloppet (hade lagt en lapp med förfrågan och nyckel till honom tidigt på morgonen. ) Redan förra veckan kontaktade jag biståndsbedömaren som i fredags meddelade att honm som imorgon skulle besöka mamma men nu är det ju annat läge....Man ska nog bo i en liten stad närman blir äldre. Problemen för mig blir att kunna ta ledigt och hur jag ska kunna få muskelkraft att flytta och slänga ut sängar bokhyllor mm och var jag ska slänga dem.
Måndag, tisdag och onsdag ska mamma få blodtransfusion och utredningar ska göras ,jag får lov att förbereda hennes hemkomsten torsdag och fredag (det betyder omflyttningar av möbler sängar kasta böcker bokhyllor rensa papper pärmar you name it...) och om hon kommer hem finnas hos henne lördag och söndag men det ställer till bekymmer... Fredag kväll skulle vi ha grillafton med barn och resp från både Gbg och Stockhom och lördag är det 85 årskals där jag föväntas ta en aktiv del hos svärmor i Skara men.... det kanske går att fixa allt??? njae grillkvällen får nog hoppas över iallafall.
Hur som helst söndagkvällen, dvs nu ,har avslutats på ett skönt och avslappnande sätt , förutom den underbara hälleflundra i bacon/dijonsenap/purjolök och gräddsås med pressad potatis vi åt för en stund sen så hann vi ut på korthålsbanan och gick med ett supertrevligt par som tipsade oss om både det ena och det andra! Tackar!
Kan inte nog känna hur viktigt det är att uppskatta en varm hand i min, ett snusande/snarkande ljud i sängen bredvid, någon som bara låter mig vara den jag är och älskar mig trots fel och brister och förlåter dumheter och irritation efter en tröttsam dag!
