sitter jag åter i hemmet några kilo lättare, lugnare, argare, ifrågasättande och frustrerad! Som sagt blir man gammal ska man av flera skäl bo i en liten stad/samhälle, trots strulet med skånska sköterskan (hon har nog lärt sin läxa nu) så fungerar det mesta, hemsjukvård med allt därtill lägenhetsanpassningar hjälpredskap, personlig distriktssköterska osv. Som anhörig känner jag mig lugn tror och känner mig veta att gamla mamma (som fortfarande kan bli som"gamla Bettan när det gäller) får både tillsyn och omhändertagande! MEN MEN MEN hur fungerar kommunikationen läkare och sjukvård emellan???? Mamma har hjärtsvikt, högt blodtryck, led/artrosbesvär, kotkompressioner och två helt utslitna knän dessutom en allergi för sött, salt, dofter som ger fruktansvärd torrhosta vilket ger en del läkarkonsultationer, ibland hos husläkare eller hennes vikarie, ibland sjukhusläkare och ibland någon distriktsläkare och alla har vad de tror expertkunskap eller specialistkunskap (vilket är lika med tunnelseende! )Nåväl alla skriver ut/ordinerar "sin" medicin utan koordination med vad som för övrigt deras kolleger ordinerat! I detta fall innebar det att gamla mamma tog alla mediciner som ordinerats av alla läkare!!!! Vilket har lett till långsam tablettförgiftning! Istället för att ha tagit 40 mg impugan (urindrivande)så har hon tagit 160 mg! Och det för att namnet Impugan är ett läkemedelsnamn inte ett preparatnamn hos ett annat läkemedelsföretag heter samma läkemedel Lasix och hur i hela fridens dar ska gemene man veta det ? Gamla mamma tar naturligtvis den medicin hon är ordinerad, likaså var det med smärtstillande, hjärtmediciner osv! Detta har (om det varit jag hade jag säkert varit död för länge sen) inneburit trötthet ,kraftlöshet, yrsel, oklarhet, aptitnedsättning mm, mm och medfört att gamla mamma de senasete veckorna endast ätit, förutom när det varit kaffekalas," soppa i kopp" och två knäckebrödsmörgåsar på kvällen och en liten tallrik fil på morgonen!Vad finns det för näring, järn, protein, fett, kolhydrater, vitaminer i en sopppåse?? Inte undra på blodbristen!
Undrar hur många av våra "gamla" som har byggt upp världfärdsservicen i Sverige som har tillgång till det de har byggt upp? Gamla som kommer till sjukvården idag är andra klassens resenärer eller tredje men mest bara till besvär!
POSITIVIT är mammas bostadsrättsförening! Innan jag hunnit hem efter första resan ner visste alla vad som var på gång! Väl nere igen fick jag hjälp och råd med det mesta, var jag skulle slänga olika saker , saker till tipppen tog ordförande hand om, stopp i avlopp ordnades , en del av mammas möbler fanns det redan köpare till osv.
Som sagt att bo på samma plats i många år gör att man blir känd i sin omgivning och ger en form av trygghet, att bo i en liten stad eller samhälle medför bättre sevice i hemtjänst osv man är en människa/person man är inte någon.
Undrar hur mycket eller hur stor kostnaderna är för samhälle/sjukvård pga dåliga kommunikationer eller avsaknad av samplnering/vård medicinering? Hur många gamla ligger på sjukhus pga felmedicinering som bidragit till sjukdomar?
Vem vilka tar ansvar för detta?
