efter senaste inlägget sitter jag åter i Ystad! Tydlig, jag hade varit mycket tydlig med att när det var dags för vårdplanering, så var det viktigt med framförhållning, eftersom jag dels arbetade och dels inte bor i samma stad, utan fick räkna med minst 4 timmar innan jag kan vara på plats och dessutom måste förberedelser göras i hemmet innan hjälpmedel kan komma på plats! Vad händer?
17.15 ringde mobilen och en sköterska meddelade det att nästkommande dag, halvelva skulle vara vårdplanering! Hallå, hallå, så går det inte till svarade jag, det har jag varit väldigt tydlig med. Framförhållning och att gemensamt komma överrens när det passar! Denna unga skånska självdryga sköterska talade då om att "om det inte passar dig, så får vi ha den ändå, så kan ju du ha en egen med hemtjänsten när det passar dig, för vi ändrar oss ICKE! Vad hon då inte visste var att hon "hackade farmor i benet", att komma undan detta beteende låter sig icke, göras det kommer hon snart att få klart för sig, inte imorgon men väl genom sina överordnade!
Hem från jobbet laga middag, äta, packa, pussa lite på Mannen som var tvungen att stanna hemma eftersom vi har hantverkare i huset, som gör om i köket och styra kosan mot Skåneland. På väg ut genom stan ringde jag gamla mamma och berättade att jag då var på väg eftersom det var vårdplanering kl halvelva nästa dag, jaså svarade mamma syster sa att det var kl 9! Vad ända in i glödheta!!!!!!!Mamma fick klart för sig att detta med olika tider spädde på min redan tidigare irritation varpå jag bad henne ringa på personal och fråga om tiden. Den systern som kom in och tog reda på saken förklarade att, nej det finns ingen tid för vårdplanering imorgon! Glöd i magen, vit nostipp och adrenalinpåslag som måste ha förmedlats via etern till gamla försynta och sjuka mamma som började gapa "Min dotter sitter nu och kör från göteborg och det är ända från Göteborg fattar ni, nu får ni förstå att det inte går ändra, hon kööör ända från göteborg!" Det måtte ha varit den där senaste halvlitern blod de pyttsade i henne på sen eftermiddagen som gjorde susen. Det blir vårdplanering halvelva, mamma räckte över luren till mig och vad jag sa förtäljer inte historien men halvelva imorgon. Inte nog med att hon gav sig på personalen verbalt blodet fick henne definitivt inte medgörlig när det gäller hemtjänstinsatser. Några veckor på korttidsboende innan hemkomst var definitivt inte att tänka på, tillsyn på natten var det dummaste hon hört, att låta apoteket dela medicin låter misstänksamt....suck får väl se imorgon... men hon väljer och funkar det inte så är det väl inte värre än att det går att ändra! Min goa kloka kusin sa att "det är viktigt at du som dotter också känner dig trygg och att även moster förstår att hon får ta lite hjälp så att du mår bra" Mycket klokt!!!!! Halva vägen var, ömsesidig respekt.
Resan ner gick snabbt, lagom trafik med bra och snabb rytm, ljus och skymning med sol och blå himmel och aftonljus fälten lyste, havet skymtade blått och rapsfälten lyste intensivt gult mot de redan gröna vetefälten. Det böljande lanskapet mellan Malmö och Ystad (som fortsätter österut) med sin rymd och känsla av oändlighet är själslig läkedom och vila, en njutning för sinnet och en vila för tanken.
Sitter vid mammas köksbord endast i ljuset från datorn och fyra tända stearinljus, snett bakom mig står balkongdörren öppen och en sval bris smeker mina bara fötter och rygg, jag hör det rytmiska ljudet när vågorna sveper in över sandstranden för övrigt är det tyst och stilla.
Imorgon är en ny dag.....den kommer åtminstone börja med 6 km längs havet ett underbart sätt att börja en ny dag på oavsett vädret sen vet ingen vad som kommer att ske....förhoppningsvis finns effekten av den sista halvliter blodtransfusion kvar både imorgon och många dar till........
