Söndagmiddag

på Jungman Jansson, Önnereds Brygga! Bara att rekommendera! Känner att jag nu måste slåss mot mat-coman!
Förrätt, Janssons entretallrik beståendé av små och många marina teman, lite gubbröra på hembakat knäckebröd, liten räkbakelse, gravad strimlad lax med hovmästarsås, rökt laxros med pepparotsgrädde, inlagd sill och nåra färska räkor.
Varmrätt, stekt hälleflundrra, bakade körsbärstomater, mandelpotatispuré, strimlade rostade svartrötter och en underbar vitvinssås!mmmmmmmm säger bara mmmmmmmmmm!
Så många gäster av alla de slag, unga, gamla, familjer, vänner, par, folk som firade födelsedagar eller bara gick in och åt efter en långtur på isen.Folk kom och gick hela tiden trots att restaurangen ligger lite långt ut från stan vid havet. Mittemot mig satt fyra personer och som jag tolkade det var det tre barn (i 55-70 årsåldern) som firade sin gamla mamma. Hon satt i rullstol och var så finklädd, vit blus med spetskrage, svart kofta och ett vackert halsband. Håret var vitt och mycket tunt nästa inget alls mitt på huvudet, ansiktet var rynkigt som på ett russin, ögonen var insjunkna och rödkantade och hon var smal för att inte säga mager. Handerna tunna, knotiga och blåådriga. Skulle jag gissa så firade de hennes 90-årsdag eller mer. Hon var så vacker där hon satt och drack sitt vatten, antagligen var hon väldigt torr i munnen som gamla människor kan bli för hon drack små klunkar hela tiden.Hörde nog lite illa men verkade klar och redig visste att hon hellre ville ha soppa än entretallrik, hellre ha torsk än hälleflundra. Det syntse hur hon njöt att vara ute på restaurang hon riktigt insöp allt omkring!´Jag hade svårt att ta blicken från henne, hon stod för så mycket! Ett långt säkert strävsamt liv, hon var både mor och hade väl då också varit maka! Levt under en lång periodlångt innan vi hade rinnande vatten och toalett inne, el var inte alla förunnat, TV, nej och telefon hade bara några priviligierade, bilar fanns i fåtal med det var häst och vagn som gällde, ånglok inte snabbtåg.Vilken resa hon och hennes kropp gjort, vilken utveckling hon fått vara delaktig i och därmed också förändrigar och anpassningar i stort som i smått. Kroppen var sliten men blicken var klar! Vilken klokskap hon måste ha, vilka minnen och erfarenheter! Hon berörde mig djupt, åldrandet är vackert, varenda rynka är vacker, den talar någonting om bäraren till dessa rynkor, de ger en tydlig identitet! Dessa vita blåådriga tunna knotiga händer...de har tröstat, skalat potatis, skurat golv, sytt kläder, kanske huggit ved, jobbat i trädgårdsland, syltat, saftat baka, smekt..Jag föll inte i trans men ramlade in i min egen värld för en stund.
Spännande att sitta en stund och se andra människor, olika möten, kroppsspråk, fantisera ihop andra människors bakgund, hemmiljö och liv utifrån vad man läser in. Vill inte veta om det jag läser in stämmer, det spelar ingen roll, det blir som att försvinna in i en ny bok en stund. Sen väcker det också givetvis egna minnen till liv.
Ett par sköna timmar tillsammans med Maken, underbar mat och reflektioner, en härlig söndag!