Det finns resor och det finns resor

och så finns RESAN!
Resan i tid och rum, resan i gemenskap, sam- och till-hörighet.
Vi reste ut som mor och barn/syskon men reste hem som tre individer med nära band och med en gemensam plattform sprungna ur en gemensam kultur och kod och kontext. Stort!Upplevelserna var kalejdoskopiska de egna inre, de gemensamma både inre mellanmänskliga och själva resmålet med allt detta som det innefattade.
Dottern studerade i Moscow, Idaho under en period och sonen och jag bestämde oss för att hälsa på. Ingen av oss var särskilt resvan och särskilt stadda i kassa var ingen av oss heller men åka ville vi och dottern längtade.
Från Arlanda som kändes stort till Chicago som var enormt, vidare till Seattle och därifrån till Spokane (ett litet plan som hoppade och skuttade där sonen och jag utsågs till de passagerare som skulle ta hand om övriga om något skulle hända!). Hyrbil från Spokane till Moscow. Resan tog tid, många byten och allt var nytt!
Väl framme hade dottern som själv bodde på universietet ordnat motellrum till oss enkelt, inrökt, brun heltäckningsmatta nersutten fåtölj men med bra dubbelsäng kylskåp wc och dusch till ett bra pris. Vi blev snabbt bekanta med dotterns kurskamrater och togs upp i gemenskapen med fester och pubkvällar.Under dagarna när dottern var i sina kurser så utforskade jag och sonen både universitetsområde och stad, även utbudet av snabbmat. Dottern tog några dagar ledigt och tillsammans åkte vi runt till några olika delsteter sov på motell och upplevde massor, såg Nordamerika från ett annat perpektiv än hollywoodperpektivet. Naturen var obeskrivlig och varierad, ena stunden kör vi genom snöglopp, rundar en kurva och nedanför oss ligger en dal där persikoträden blommar och vingårdarna ligger tätt!
Vänligheten "hjärtligheten" överflödande och är inte besvärnade som vi hört andra säga.Dottern återgick till skolarbete och sonen och jag fortsatte vår rundtur. Vi åkte genom flera delstater, Nevada, Wyoming, Washington, Montana, Oregon, Utah Michigan, satnnade till Seattle passerade gränsen till Canada vidare till Vancouver och därifrån körde vi längs gränsen österut. Oj så stort! Vi kände oss hemma och kände och kände en närhet av något, vad vet vi inte men redan innan vi vände tillbaka eller vände kosan sydväst så visste vi att hit måste vi tillbaka!( Och sonen med fästmö återvänder i sommar!)
Det har gått år sedan resan men den är ständigt närvarande, livet är ju en resa och detta var en resa i den resan!!
Som jag ofta reflekterar och också säger, jag är priviligierad som får uppleva och vara delaktig och få så mycket på min livsresa!

Så här i backspegeln

njae inte riktigt men..... på mitt jobb är vi kvinnor i majoritet och på denna enhet är medelåldern runt min dvs 50 ++. Vi har fått in några yngre kollegor som befinner sig i barn/familjebildande fasen dvs 30+ och så en kvinna 24+! Ett energiknippe säkert en prototyp för sin generation och naturligtvis arbetar hon med webb, hemsidor osv! Ett yrväder, energiknippe, intensiv, positiv tar sig an alla uppgifter till 150%, ideerna bara sprutar dessutom så är hon påläst, inför varje ny uppgift läser hon på!Ingen kan komma och slå henne på fingrarna och säga "lilla vän". Positiv, sprider glädje, arbetssam MEN vet sitt egenvärde, har integritet, sätter stopp, ifrågasätter, ställer krav och förväntar sig också att alla andra är raka och tydliga.Härom dagen gick hon in till chefen och HR chefen och talade ur skägget "Ska jag kunna utföra mina arbetsuppgifter måste jag också vara delaktig inte bar bli tillsagd att göra det och det, jag är ingen robot! Dessutom gör ni fel rent juridiskt i denna fråga!(hon hade helt rätt och cheferna blev lite tagna på sängen kan man säga)Helt underbar är hon med sin ungdom, utstrålning, hon är så sann mot sig själv och i med det också en trygg person som sprider glädje, entusiasm, kreativitet!
Ibland när jag är inne i något och har bråttom för att jag ska iväg på ett möte så kommer hon inrusande (hon går aldrig lugnt) orden rinner ur henne, armar och händer viftar, det kan handla om allt från en ny idé arbetsmässigt, nya möbler till hemmet eller någon orättvisa, så är min första känsla "oj nu har jag bråttom hur ska jag avbryta detta samtal men efter en tiondels sekund så blir jag bara glad!
We have all time there is, som min psykologilärare sa!
Så här, när jag tittar ner på den gråa gården dvs ser bakåt hur jag och många kvinnor i min generation är och har varit eller tillhört den självuppoffrande generationen blir jag inte upplyft direkt! Vi har inte varit några glada ivriga självmedvetna mopsar direkt som fått "mopsryck" dvs bara gjort det som känns viktigt för oss utan att se oss omkring och i första hand tagit hänsyn till omgivningen!
Nej, andras behov har alltid och även nu alltid gått före,som sagt, den självuppoffrande generationen. Välstädad Villa, Välartade barn, Volvo, Vovve, heltidsarbetande karriärist,klassmamma, välmanglade lakan, välansade rabatter, trädgårdsland i snörräta rader, skidor på vintern, kanot/cykling/segling på sommaren, socialt liv värdinneskap, stora fester, släktkals osv .
Beklämd!sa jag det?
Nej, egentligen inte, för så var det och det var väl ingen som reflekterade över det utan det fanns och finns också stolthet och glädje i det.
Det som gör mig lite nedstämd är att vi som är 50+ idag inte sträcker på oss och idag gör som den unga generationen tar bladet från munnen och istället för att mumla och "tiga still" säger vad vi känner utan att överväga hur mottagaren ev kommer att må eller göra som mopsarna får "mopsryck" och bara rusa runt av glädje utan att varken se eller höra omgivningen.
Om vi kräver respekt och ger respekt får vi också respekt tillbaka, så enkelt är det!
Ljuset i tunneln då?
Jo signalerna eller medvetenheten om detta blir tydlig dels genom den unga generationens påverkan och olika diskussionsforum och bloggar! Själv kom jag nyss i kontakt med en blogg som blev ett lyft och som jag kan rekommendera, http://bitcha.nu,
Det finns ett ljus i tunnel och före tunneln var också ljuset: det är tunneln dvs insikten som är tunneln!
Ps nu är jag snart igenom och sträcker på mig eller...jag har sträckt på mig :-)och många "mopsryck" blir det! Underbart!

Det är det lilla i vardagen

som är guldkant i livet.
Fick denna underbara bukett idag av en arbetskamrat!
Det är lite turbulent och tufft just nu på vår arbetsplats lite kantighet, oro och kyla har smugit sig in.
Min arbetskamrat och jag har funnit trygghet hos varandra och kan tala öppet om vad vi upplever och känner i kaoset. Försöker hitta egna förhållningssätt och stöttar varandra. En nyligen genomförd chefs/organisationsförändring gör att många tappar fotfästet, andra vädrar morgonluft och positionerar sig genom manipulation, osv.
Det pågår ett spel som så småningom kommer att lugna ner sig men just nu är det turbulent, det blåser inte på toppen men strax under om man så säger.
Själv har jag hittat ett bra förhållningssätt till detta men tycker det är tråkigt när den tidigare, goa stämningen förbytts i bevakande, tisseltassel, revirpink mm. Det finns ingen som behöver eller kan revirpinka i mina arbetsuppgifter, mina arbtesuppgifter är specifika och mina kontakter är breda och värdefulla. Men ändå, så tråkigt.
Min arbetskamrat den goa, trygga, kloka person som har gett så mycket och har ännu mer att ge har blivit lite utmanipulerad av makt"galna" andra personer i ledande ställning och tyvärr kommer chefen att inse detta försent och då...blir det uppenbart och en stor förlust!
Hon mår definitivt inte bra just nu och hon och jag kan ventilera vad vi ser och upplever både inifrån och som åskådare, jag är mest åskådare.
Nåja idag när vi varit runt på olika arbetsplatser och var på väg till våra kontor så sa hon " Jag ska bara stanna till här och köpa en bukett till en uppvaktning" "Visst är det till XXX imorgon?" "Nej det är privat"
Jag frågar inte mer utan följer med och njuter av alla vackra blommor i blomsterafären, lögar ögat!. "Åh vad tycker du jag ska ta?" " Hmm är det till en man eller kvinna?" "Tulpaner tycker jag är så vackra nu jag kan inte få nog av dem säger jag men det är ju jag, ta det du tycker passar till den du ska ge dem!, Åh titta så fina som prinsesskronor!"
Min arbetskamrat diskuterar med försäljaren, skriver kort och buketten blir klar allt medan jag går runt och njuter.
När vi kommer ut ur blomsterbutiken så får jag buketten! Den var till mig!!! Med ett kort där det står:
"Tack för att du finns i dessa tider...."
Gissa om ögonen fuktades??
Jag har inte gjort något särskilt, inte nåt, jag har lyssnat, gett ord på mina upplevelser, vi har tillsammans reflekterat, diskuterat.
Hur som helst!
Så glad jag blev över det oväntade, vilken kraft denna gest gav mig! En guldkant i vardagen som lyser upp!

Priviligierad eller livet har sina goda stunder!

Visst jag är priviligierad! Gift med en oerhört kärleksfull man, ett arbete där jag i det mesta själv styr och ställer med vad jag arbetar med. Har gått ner 20% i arbetstid,flexar in och ut när det passar mig +-2 timmar vilket innebär eftersom jag är morgonpigg att jag kommer till jobbet ca 06.20 och går hem vid 15-tidenca nej mer 15.30!
Är hemma vid 16-tiden och Maken och jag kan gå våra 8 km innan vi äter och njuter av att vara tillsammans och av kvällen!
Kvällen ja!
Antingen så sitter vi efter att ha spelat vår två omgångar Maxiyatsi kvar vid matbordet och samtalar eller så ser vi på TV tillsammans eller så gör var och en något annat.
I entreplan har vi inte kök, sovrum mm utan ett allrum, tvättstuga, två gästrum, bastu , förråd och dressingroom.
Vi bor egentligen på plan 1.
Nåväl som min väninna Laila alltid säger, nåväl, vad jag vill komma till är att jag är priviligierad.
Jag har tidigare sytt mycket, stickat (hahaha inte min grej precis sonen fick en jätttefin tröja med stålmannen på bröstet men ärmarna hängde ner i golvet!) men att sy har varit ett intresse och jag gladdes åt varje plagg och det gjorde mina barn och föräldrar och vänner också! Det blev allt från mysdressar, klänningar, byxor, kjolar, dufflar, skiddräker, damdräkter you name it!
Nu har jag efter många år med uppehåll från en långklänning nej två, tagit upp detta igen och:
Jag är priviligierad!!! Jag har ett eget syrum!!!! Behöver inte plocka ihop symaskinen, tyger, trådrullar, mönster, nålar, innan jag går och lägger mig utan allt får vara kvar där det är!!!! Jag har ett syrum där min vävstol får plats, strykbräda, tyger, trådar ja allt! Jag har dessutom mina målarattiraljer där och vid det stora bord där mina två symaskiner står, den ena från gamla mamma och den andra från Tonnys mamma (Tonny är en mycket nära vän), så har jag möjlighet att skapa en yta för mitt intresse för att måla akvarell samtidigt som jag kan lyssna på musik och sy.
Rummet, i markplan, ett hörnrum, är till hälften inglasat och när jag sitter vid mitt arbetsbord så ser jag ut över trädgården, dagtid, vår och sommar, de blommor som finns eller vintertid, snön som ligger som ett bomullstäcke över trädgårdens buskar och belysning!
Visst är jag priviligierad!!!! Och jag är också oerhört tacksam!!!!

Blir man för gammal eller

är det bara en fördom eller något uttryck som är nedärvt?
Under min yngre era hörde jag ofta från de som var äldre "nej, det är jag för gammal för!" Förlåt, "yngre era", måste nog precisera, idag är jag, om två år, 60, och för mig är yngre era, fram till 40-45. Äldre era då (när jag var ung) = 50 till döden i princip
Hmmm man får inte glömma bort att i min generation fick man barn när kvinnan var runt 18 -21 sen var man en "gammal" förstföderska! Själv förlovade jag mig när jag var 18 gifte mig när jag var 20 och fick barn när jag var 22 (sent)!
Nåja det var något om generationsförändringar! Tillbaka till ämnet:
Sociala media.
Jag är inte för gammal än, i mitt tycke, har idag skaffat en iphone och efter helgens Webcoast så blir jag bara mer och mer intresserad. Har inte själv deltagit i webcoast men mina ätteläggar är aktiva. Den första webbcoasten var de delaktiga på Tjärö i Blekinge skärgård och i samband med det helt akut fick de åka förbi Ystad lasarett för att ta farväl av sin mormor. Mormor lever än, ett mirakel!!!!
Nåja, jag är nyfiken lyssnar och är intresserad, ätteläggarna som också har ett företag i branschen inspirerar!
Vi dvs vi i min generation kan inte sätta oss med armarna i kors och säga som generationen före oss "nej det är jag för gammal för"
Social media, så spännande och vilka möjligheter!!! Se bara hur det ser ut idag utan social web hade Kadaffi utplånat, nej men kväst allt och alla i sitt land och andra regeringer med honom, Japan..tack och lov att social media finns!
Sociala media för hela världen samman ..
Måste bara lära mig mer!!
På webcoast fanns mång intressanta informationer som jag i efterhand gärna hade varit del/närvarande i ex stalking som är ett jätteproblem i min yrkesverksamma vardag men som jag via bloggar, förstått även kan vändas tillnågot informativt!
SÅ!! Nästa webcoast är jag med!
Lovar också även om jag deltar, ätteläggarna en "Vonsans räksmörgås" som nattmacka:)

Tack för i helgen mamma

och för att du matade dina svultna barn :)!
Stod det på ett mms jag fick för några timmar sen!
Tack..
Jag säger TACK! Inte för att jag ser till att mina barn får mat utan:
Tack för att jag finns i ett sammanhang, tillhörighet, samhörighet!

En tung dag eller ibland stannar livet upp och man tappar balansen

Har haft en intensiv och mycket positiv vecka med resor, dels Varbergs kurort och kunskapspåbyggnad med utvidgat kontaktnät en dag, dels studieresa till Berlin tillsammans med arbetskamrater.Från Berlin kom jag hem fredag, resan var mycket intensiv, intressant och givande. Vi har med oss massor av kunskap, nygamla ideer hem och även om vi bara hade en timmes egen tid så har vi också fått många goa skratt och lärt känna varnandra och varandras vardag på ett jättebra sätt!
På flygplatsen väntade Maken och bilen var fylld av delikatesser inför helgen.
Även om jag bara varit borta två dagar så var längtan stor för oss bägge, en lång härlig helg med stavgång, promenad på stan, skön lördag och söndagsmorgon mys med frukost och tidningsläsning, kulinariska middagar fredag, lördag och söndag, spel och egen tid väntade.
Fredag kväll härlig, go mat, mycket prat, lite spel och lite TV både tillsammans och så var och en för sig, Maken i gillestugan och jag däruppe eftersom vi har lite olika smak.
Lördag dag go´ lång frukost, stavgång en timme , in till stan med lite shopping både fönstershopping och även kommersiell och så en lätt lunch i Saluhallen. Eftermiddagen ägnade jag åt att så fröer inför vår och sommar och plantera om alla pelargonier som fått vila under vintern.
Så var det dags för middag: Maken hade köpt stjärnentrecoute, mmmmm, och till det blev det sallad och vitlökssmör, maxiyatzi och sen skulle det bli TV-kväll.(INTE melodifestivalen). Då ringer telefonen.
Det var en väninna som stått/står mig mycket nära men nu sedan jag träffade Maken inte haft lika intensiv kontakt med men känslan av närhet är lika stor när vi hörs och ses, vi kallar varandra för systrar.
Jag har inte talat med NN sen jag var på "tjejfest" i december men jag visste att hon skulle åka till Thailand när vi kom hem från Vietnam och dessutom är hon farmor sen två år tillbaka och mormor sen 9 månader så hon har fullt upp om man säger!
"Hej! Jag har ju inte hört av mig på länge och just nu sen jag kom hem har jag bara inte orkat....."
"Nejmen hej vad roligt att du ringer hur är det???"
Det blir alldeles tyst i telefonen sen hör jag bara snyftningar.
Sonen, pappan till tvååringen, är opererad för en och en halv vecka sen. Min väninna möttes på Arlanda av sin dotter och svärson när hon mellanlandade för att fortsätta till Landvetter.De berättade då att sonen skulle opereras igen pga att hans tidigare opererade hjärntumör nu vuxit till sig och måste både opereras och cellgiftsbehandlas dvs han har fått recidiv!
Han opererades för fem år sedan, en fruktansvärd, eftervårdstid med mycket smärta strålbehandlingar, minnseförslust, depressioner och epilepsi men har tack vare sin egen vilja sin hustru och familj kommit tillbaka så gott det går. Har arbete och har fått en liten son och har en underbar hustru! Jag fick höra i december att epilepsianfallen och huvudvärken accelererat och blev fundersam men....
Den här veckan nu efter han blivit utskriven har han och lille sonen bott hos min väninna eftersom hans hustru har en butik men inga anställda. Så min väninna har varit både vårdare och dagmamma men nu under helgen skulle den lilla unga familjen vara tillsammans.
Det går inte att föreställa sig vad de går igenom! Jag kan inte överhuvudtaget ana hur det känns att vara mamma, svärmor och farmor eller bra vara.
Att vara ensam med en fruktansvärt stor sorg och samtidigt vara en stötta både fysiskt och mentalt! Det måste vara övermäktigt!
Vad säger man till sin väninna hur kan man hjälpa till???? Jag kunde bara lyssna och när jag sa: kära NN jag kan inte i min livligaste fantasi förstå hur du har det så svarade hon "Tack för att du säger så för andra säger att de kan förstå och hur kan de det?" Ja, hur kan man det?
Vi talade i två timmar och när vi avslutat samtalet vid 21-tiden så gick jag och la mig, helt slut!
Idag har det varit en tung dag på många sätt, många tankar till min väninna och hennes familj men också tankar på mig själv, mig själv och maken, mina barn, min mamma. Tankar på livet i stort och smått.. en tung dag utan reflekterande för reflekterande har det inte funnits plats för idag, tankarna är ännu för suddiga och ostrukurerade.
Så viktigt det är att ta tillvara det positiva i livet även om det bara handlar om ett leende, vällagad husmanskost, en hand att hålla i, ett telefonsamtal från en snurrig eller lätt dement mamma....
Så viktigt det är att vara rädda om varandra...
Så viktigt det är att prioritera och sortera bort det som tar kraft och energi, både människor och prylar...
Så viktigt det är att fundera över vad som är viktigt för mig och inte bara för att alla andra...
Så viktigt det är att sitta ner och andas och inte bara jaga på.....
Ibland stannar livet upp abrupt och man tappar balansen.

Ett år senare

lika soligt och lika klarblå himmel!
Ettårig bröllopsdag, vad gör man då? Firar? Firar att man fortfarande är gift :)?
Nej det firar vi inte men reflekterar över hur gott vi har det och att det bara blir bättre och bättre! Visst har vi våra kontroverser ibland men de är inte ofta.
Vi har fogats ihop under åren eller formats av och med varandra.
Det som under de första åren skapade konflikter pga av våra olikheter i kynne och läggning är idag "styrkor" vi vet vem som är bra på olika saker och tar vara på den styrkan ex Maken är en putsare, han gnider och putsar på diskbänk, arbetsbänk och spis så man tror att han kommer att gnida igenom ytan och det är i mina ögon lite väl mycket putsande och gnidande och tar lite väl mycket tid. Denna gnid/putsritual pågick en halvtimme efter middagen varje dag vilket var för min del jätteirriterande! Jag torkade av på fem minuter sen var kvällen fri till annat.Det blev ju inte lika noggrant som när Maken putsade men helt OK tyckte jag men det tyckte inte Maken som använder minst en halv hushållsrulle att torka av med.
Men med tiden så torkar jag av på mitt sätt men lite mer än förr, te till fyra dagar i veckan och maken på sitt sätt men lite lugnare, tre till fyra dagar i veckan men då när jag har gått till jobbet.
Resultat: bägge nöjda, ingen irriterad och alltid ett glänsande kök där vi kan spegla oss i spishäll, marmorbänkar och diskbänk!
Vi har också under dagen idag pratat om hur gott det är att inte vara ensam i vår ålder, att ha en livskamrat men att det inte är alla förunnat.
Det finns oerhört många ensamstående män och kvinnor i vår ålder som skilt sig i medelåldern ellr blivit änka/änkeman och att träffa en ny livskamrat är inte det lättaste!
Var träffar man någon ? Krogen? Tveksamt, förresten vilken krog? Studiecirkel, njaej. Hos gemensamma bekanta? Inte heller så troligt man blir inte så ofta medbjuden på parmiddagar tyvärr.
Om man skulle träffa någon så är det inte heller lätt att gå in i ett parförhållande om man levt enam under en längre tid!
Så som vi konstaterat tidigare konstaterade vi även idag att vi har haft jättetur som fann varandra och att vi har varit duktiga som inte gett upp då perioden med att nötas ihop var som mets tuff. För även då har det varit så självklart att vi hör ihop!
Att gifta sig har också inneburit en förändring, inte tydlig utifrån, utan mer subtil, en annan trygghet, ett större djup och djupare värme har smugit sig in ett större lugn.
Kärlek när den är som mest.
Värme, gemenskap, ömsesidig respekt, humor, gemensamma intressen och mål, egna intressen, någon som tröstar och förstår, någon att hålla i handen, somna hos, vakna hos eller som ligger intill på natten och förmedlar närhet genom sina andetag då man vaknar och det fortfarande är natt, när det känns tomt då man är åtskiljda för länge.
Så lyckliga vi är som fann varndra när sommaren svänger sig runt sin axel!

Överspänd???

Ja, säkert! men jag är inte van att åka från stan med kommunala medel så sent eller ...fel.. jag är mycket sällan på "stan" en fredag, lördag eller söndag! Och dagstidningarna strör över oss läsare allt hemskt som kan hända!
Väl hemma efter en helt underbar kväll med väninnan. Vi gick efter första akten, även om sångprestationerna fantastiska vilka gudabenådad röster! Koreografin var väl inte något som lyfte tvärtom men min väninna har mycket svårt att sitta en längre stund pga av en fallskada nyligen.
Så vi satte oss på ett ställe där vi inte drunknade i musik och pratade, en helt underbar kväll!
Lite rädd på spårvagnen hem, se tidigare blogg, men det var inga problem. Väl hemma väntade Maken lite trött men ändå vaken och det blev kräftor, nybakat bröd och ett glas vin och naturligtvis maxiyatzi, även om vi passerat midnatt! Härligt!!!!
Imorgon är en ny dag med två vänner inbjudna på våffelkalas...även om det inte är Maria bebådelsedag!

På väg hem

Efter en operakväll med kär väninna, spårvagnen bjuder på intressanta möten mellan människor, man hör, ovsett man vill eller inte, spännande, intressanta, icke intressanta, samtal! Snart hemma men lite fundersam om jag får "sällskap" av några ynglingar bredvid som spanat in mig

Ny TV och ny dusch eller hur allt som kan gå fel går fel

Arbetet med duschen fortsätter, igår knackades gammalt kakel bort, ruttna bräder togs bort och så betonggjutning av golvet, avloppsröret täcktes för eftersom det inte skulle ändras eller göras om. Så när hantverkaren gick för dagen var allt frid och fröjd. Fredag dvs idag så kom han åter för att fortsätta med väggar och golv.
Samtidigt kom TV-mannen för att installera vår nya TV i gillestugan, den gamla fungerar alldels utmärkt men är i dagens mått mätt lite liten. Dessutom behövdes en upprensning av alla kablar och att vi med hjälp av den nya TV-bänken även kunde ha alla enheter som vinylspelare, DVD, CD, radio mm lätt åtkomliga och inte som nu travade på varandra (när jag skulle spela en vinyl fick jag möblera om bland alla enheter med risk för att sändare hamnade fel)
Bägge kom redan vid halvåtta men Maken var ju hemma, vilket var bra, han har dessutom låt oss säga ett lätt kontrollbehov, så jag kunde ligga kvar i sängen och mota min begynnande förkylning.
Rätt var det var flög jag nästan upp ur sängen det borrades och bankades hej vilt!
När arbetet med mattan skulle dra igång visade det sig att avloppshålet inte varit helt täckt utan betong runnit ner i hålet! Inte OK. M(hantverkaren) var tvungen att försöka bila bort den brända betongen/cementen (vet inte riktigt skillnaden). Detta arbete pågick länge utan bra resultat och slutade med att avloppsröret kommer att bilas upp och man måste också gå in i bastun och från det hållet bila upp!!!!
Krångel, krångel, krångel.
Tanken var att golvet + kaklet skulle vara klart idag och att duschdörrar, kranar mm skulle komma på plats på måndag men nu finns ingen tid angiven!
En liiten sak i det hela är ju att vi som så många andra (främst norrlänningar tror jag) använder bastun till förråd och vår bastu är inte en tvåmans bastu utan nåååågot större. Förrådsbastun ska tömmas men som sagt det är ju en småsak i det hela och som spinoffefekt kanske det blir en del som slängs.
Inte något ont utan att det har något gott med sig! Tänk positivt!
Men vi tyckte synd om M när han gick, han mådde inte särskilt bra av det inträffade och den känslan har han väl med sig hela helgen kan jag tro!
Så var det TV:n.
Kan tyckas att det är en enkel sak att installera en TV men icke sa nicke det har tagit från ca kl 07.30 till kl 14.00!
Ett nytt språk har jag hört under dagen eller nya ord, man kan inte säga att en ny värld har öppnat sig, tvärtom ju mer jag lyssnade och försökte förstå desto mindre fattade jag!
Vad sägs om ord som inläsningscentraler, moduler, linksystem, inbyggd ledbox, icke inbyggd box, HD, plasma, anabol, kort, digital, analog, förstärkare, Boxer, CanalDigital, parabol.........
Vi har nån slags BO linksystem som gör att vi kan lyssna på radio/cd/grammofon i alla rum samt TV i alla rum där vi har TV-apparater och man startar med att trycka på en "kontrollstav". Nu när den nya TV skulle installeras som är av nyaste tekniska slaget (TV:n i vardagsrummet har bara 5 år på nacken men är "gammal", jösses säger jag bara) så skulle ju den kopplas in till de andra enheterna och alla enheter och kort och boxar och allt vad det var synkas.Detta har tagit tid men nu är snart allt på plats saknas bara några slags kort (men det påverkar inte just nu utan de är någon slags tillägg) och det känns gott att något fungerade.
Kvarstår dock att jag ska lära mig att ratta runt bland kanaler, enheter och andra finesser men det får bli en annan dag!
Ikväll blir det något mer "gammalmodigt" :
Tillsammans med kär väninna ska jag luta mig bakåt i en fåtölj och njuta av vacker musik, dramatik, arior och atmosfär på Göteborgsoperan som i kväll ger Alcina!
Det enda tekniska lär väl vara belysning och ridå!

Så var det historien om jaccutzin

För flera år sedan när Maken och jag blev sambo och jag var ny i huset så tänkte jag vid ett tillfälle en kulen höst-lördag när Maken var borta att jag skulle ha en härlig eftermiddag och bara njuta, njuta, njuta.
Njuta av att huset har en härlig jaccutzi. Sagt och gjort instruerade mig själv om de olika kranarna och så fyllde jag karet med härligt väldoftande badolja, varmt vatten, satte in ett glas mousserande vin, en handduk att vila huvudet på, en njutbar bok och så musik, klassisk skön musik från musikanläggningen i badrummet och så levande ljus försås!
Utanför piskade regnet på rutorna och vinden ven! Det kunde bara inte bli bättre!
Jag lät min kropp njutningsfullt glida ner i vattnet, armarna flöt tyngdlöst upp till ytan och resten av kroppen omslöts av härligt doftande lagom tempererat vatten. Tog en klunk av det svala mousserande vinet, satte på "bubbelkranarna så vattenströmmarna kom igång och slöt ögonen.
Jag låg så säkert 7 - 8 minuter och bara njöt av de varma vattenstrålarn men så behövde jag fylla på med mer varmvatten varför jag öppnade ögonen för att skruva på varmvattnet och vad ser jag?????
Hela badkaret är fyllt en svart, brun och oljig gegga, inte bara i vattnet utan även hela min kropp!! Det blev världsrekord i uppdykning! Så äckligt!!
Full fart in i duschen blääää,! På med dusch det var hett vatten och mycket tvål som gällde förstod jag!
Varmvatten...nehej inget varmvatten!!!!!!
Ringde Maken och hojtade att vi inte hade något varmvatten! Men när jag sen förklarat att jag fyllt det extra stora badkaret med varmvatten så skrattade han gott, det visade sig att jag tömt vår varmvattenberedare!
Så det vara bara att vänta och försöka lura mig själv att kroppen var insmord i välgörnade oljor! Hmm gick dåligt med den övertalningen!
Orsaken var att jaccutzin inte hade varit använd på de senaste 10 åren och inte heller hade rören blivit genomspolade förrän jag satte mig i för att njuta!
Nu har det gått sex år sedan och den har inte blivit använd på dessa år heller !
Fick lite avsmak!
Kunde ju ha spolat igenom någon gång då och då men nej!Jag känner så som man gör om man äter något och får matförgiftning sen kan man inte tänka sig att äta det igen! Och förresten tillhör jag den kategorin som hellre tar en dusch!

Åhh äntligen men ändå inte eller...

kan jag/vi använda min/vår toalett igen och behöver inte gå ner på entreplan! Men det tog många timmar för hantverkarna att fixa det!
Man började med en rens, men det funkade inte. Fortsatte med ett långt plaströr,noll resutat! Sugpropp! Inget resultat. Sen försökte man sig på att ta loss toastolen men då började fixturen att lossna varför den snabb kom på plats igen!Samtal till högsta chefen med rapport och order om att ta loss, oavsett! Losstagning och det lyckades.
Denna underbara vattenfärgs och doftbehållare satt fast i en krök och fick skäras bort!Som tur var gick det att sätta tillbaka toastolen trots brister i fixturen men fogarna runt toastolen tog en del stryk!
Tur i oturen var också att den stannade där, lite längre ner hade alla avlopp stoppats!
Så fr.o. m. nu är det "plöfsi" se bild som gäller i våra toastolar! Kostnad för 5 timmars hantverk? Ingen aning men säkert lite mer än vad dessa toastolfärgdoftaggremang kostar på ex ICA!
Men detta med hygienutrymmen slutar inte där. Maken håller på att renovera "sin" dusch, vi har varsin...och också ett gemensamt badrum....Min dusch är i samma utrymme som den berömda toaletten och Makens dusch ligger i anslutning till bastun. "Makens" dusch är rymligare därför är det Makens dusch.
Nåväl huset vi bor i byggdes -69 så det har några år på nacken och med jämna mellanrum behöver man fräscha upp och nu var det i detta duschrum men!
Vem kunde drömma om att gammalt kakel fanns innanför nuvarande kakel? Att det var träväggar ner i duschrummet?
Blir liiite mer arbete än det var tänkt! Men Maken, den kära Maken har spetskompetens inom detta så det kan inte bli mer än perfekt även om det kostar! OCH att jag och Maken en tid framöver delar dusch.
Vårt gemensamma badrum????Med jaccutzi? återkommer till det en annan gång!!!
Är bara så glad attt få bruka den vanliga toaletten, i synnerhet nattetid! :)