Det är det lilla i vardagen

som är guldkant i livet.
Fick denna underbara bukett idag av en arbetskamrat!
Det är lite turbulent och tufft just nu på vår arbetsplats lite kantighet, oro och kyla har smugit sig in.
Min arbetskamrat och jag har funnit trygghet hos varandra och kan tala öppet om vad vi upplever och känner i kaoset. Försöker hitta egna förhållningssätt och stöttar varandra. En nyligen genomförd chefs/organisationsförändring gör att många tappar fotfästet, andra vädrar morgonluft och positionerar sig genom manipulation, osv.
Det pågår ett spel som så småningom kommer att lugna ner sig men just nu är det turbulent, det blåser inte på toppen men strax under om man så säger.
Själv har jag hittat ett bra förhållningssätt till detta men tycker det är tråkigt när den tidigare, goa stämningen förbytts i bevakande, tisseltassel, revirpink mm. Det finns ingen som behöver eller kan revirpinka i mina arbetsuppgifter, mina arbtesuppgifter är specifika och mina kontakter är breda och värdefulla. Men ändå, så tråkigt.
Min arbetskamrat den goa, trygga, kloka person som har gett så mycket och har ännu mer att ge har blivit lite utmanipulerad av makt"galna" andra personer i ledande ställning och tyvärr kommer chefen att inse detta försent och då...blir det uppenbart och en stor förlust!
Hon mår definitivt inte bra just nu och hon och jag kan ventilera vad vi ser och upplever både inifrån och som åskådare, jag är mest åskådare.
Nåja idag när vi varit runt på olika arbetsplatser och var på väg till våra kontor så sa hon " Jag ska bara stanna till här och köpa en bukett till en uppvaktning" "Visst är det till XXX imorgon?" "Nej det är privat"
Jag frågar inte mer utan följer med och njuter av alla vackra blommor i blomsterafären, lögar ögat!. "Åh vad tycker du jag ska ta?" " Hmm är det till en man eller kvinna?" "Tulpaner tycker jag är så vackra nu jag kan inte få nog av dem säger jag men det är ju jag, ta det du tycker passar till den du ska ge dem!, Åh titta så fina som prinsesskronor!"
Min arbetskamrat diskuterar med försäljaren, skriver kort och buketten blir klar allt medan jag går runt och njuter.
När vi kommer ut ur blomsterbutiken så får jag buketten! Den var till mig!!! Med ett kort där det står:
"Tack för att du finns i dessa tider...."
Gissa om ögonen fuktades??
Jag har inte gjort något särskilt, inte nåt, jag har lyssnat, gett ord på mina upplevelser, vi har tillsammans reflekterat, diskuterat.
Hur som helst!
Så glad jag blev över det oväntade, vilken kraft denna gest gav mig! En guldkant i vardagen som lyser upp!