En tung dag eller ibland stannar livet upp och man tappar balansen

Har haft en intensiv och mycket positiv vecka med resor, dels Varbergs kurort och kunskapspåbyggnad med utvidgat kontaktnät en dag, dels studieresa till Berlin tillsammans med arbetskamrater.Från Berlin kom jag hem fredag, resan var mycket intensiv, intressant och givande. Vi har med oss massor av kunskap, nygamla ideer hem och även om vi bara hade en timmes egen tid så har vi också fått många goa skratt och lärt känna varnandra och varandras vardag på ett jättebra sätt!
På flygplatsen väntade Maken och bilen var fylld av delikatesser inför helgen.
Även om jag bara varit borta två dagar så var längtan stor för oss bägge, en lång härlig helg med stavgång, promenad på stan, skön lördag och söndagsmorgon mys med frukost och tidningsläsning, kulinariska middagar fredag, lördag och söndag, spel och egen tid väntade.
Fredag kväll härlig, go mat, mycket prat, lite spel och lite TV både tillsammans och så var och en för sig, Maken i gillestugan och jag däruppe eftersom vi har lite olika smak.
Lördag dag go´ lång frukost, stavgång en timme , in till stan med lite shopping både fönstershopping och även kommersiell och så en lätt lunch i Saluhallen. Eftermiddagen ägnade jag åt att så fröer inför vår och sommar och plantera om alla pelargonier som fått vila under vintern.
Så var det dags för middag: Maken hade köpt stjärnentrecoute, mmmmm, och till det blev det sallad och vitlökssmör, maxiyatzi och sen skulle det bli TV-kväll.(INTE melodifestivalen). Då ringer telefonen.
Det var en väninna som stått/står mig mycket nära men nu sedan jag träffade Maken inte haft lika intensiv kontakt med men känslan av närhet är lika stor när vi hörs och ses, vi kallar varandra för systrar.
Jag har inte talat med NN sen jag var på "tjejfest" i december men jag visste att hon skulle åka till Thailand när vi kom hem från Vietnam och dessutom är hon farmor sen två år tillbaka och mormor sen 9 månader så hon har fullt upp om man säger!
"Hej! Jag har ju inte hört av mig på länge och just nu sen jag kom hem har jag bara inte orkat....."
"Nejmen hej vad roligt att du ringer hur är det???"
Det blir alldeles tyst i telefonen sen hör jag bara snyftningar.
Sonen, pappan till tvååringen, är opererad för en och en halv vecka sen. Min väninna möttes på Arlanda av sin dotter och svärson när hon mellanlandade för att fortsätta till Landvetter.De berättade då att sonen skulle opereras igen pga att hans tidigare opererade hjärntumör nu vuxit till sig och måste både opereras och cellgiftsbehandlas dvs han har fått recidiv!
Han opererades för fem år sedan, en fruktansvärd, eftervårdstid med mycket smärta strålbehandlingar, minnseförslust, depressioner och epilepsi men har tack vare sin egen vilja sin hustru och familj kommit tillbaka så gott det går. Har arbete och har fått en liten son och har en underbar hustru! Jag fick höra i december att epilepsianfallen och huvudvärken accelererat och blev fundersam men....
Den här veckan nu efter han blivit utskriven har han och lille sonen bott hos min väninna eftersom hans hustru har en butik men inga anställda. Så min väninna har varit både vårdare och dagmamma men nu under helgen skulle den lilla unga familjen vara tillsammans.
Det går inte att föreställa sig vad de går igenom! Jag kan inte överhuvudtaget ana hur det känns att vara mamma, svärmor och farmor eller bra vara.
Att vara ensam med en fruktansvärt stor sorg och samtidigt vara en stötta både fysiskt och mentalt! Det måste vara övermäktigt!
Vad säger man till sin väninna hur kan man hjälpa till???? Jag kunde bara lyssna och när jag sa: kära NN jag kan inte i min livligaste fantasi förstå hur du har det så svarade hon "Tack för att du säger så för andra säger att de kan förstå och hur kan de det?" Ja, hur kan man det?
Vi talade i två timmar och när vi avslutat samtalet vid 21-tiden så gick jag och la mig, helt slut!
Idag har det varit en tung dag på många sätt, många tankar till min väninna och hennes familj men också tankar på mig själv, mig själv och maken, mina barn, min mamma. Tankar på livet i stort och smått.. en tung dag utan reflekterande för reflekterande har det inte funnits plats för idag, tankarna är ännu för suddiga och ostrukurerade.
Så viktigt det är att ta tillvara det positiva i livet även om det bara handlar om ett leende, vällagad husmanskost, en hand att hålla i, ett telefonsamtal från en snurrig eller lätt dement mamma....
Så viktigt det är att vara rädda om varandra...
Så viktigt det är att prioritera och sortera bort det som tar kraft och energi, både människor och prylar...
Så viktigt det är att fundera över vad som är viktigt för mig och inte bara för att alla andra...
Så viktigt det är att sitta ner och andas och inte bara jaga på.....
Ibland stannar livet upp abrupt och man tappar balansen.