njae inte riktigt men..... på mitt jobb är vi kvinnor i majoritet och på denna enhet är medelåldern runt min dvs 50 ++. Vi har fått in några yngre kollegor som befinner sig i barn/familjebildande fasen dvs 30+ och så en kvinna 24+! Ett energiknippe säkert en prototyp för sin generation och naturligtvis arbetar hon med webb, hemsidor osv! Ett yrväder, energiknippe, intensiv, positiv tar sig an alla uppgifter till 150%, ideerna bara sprutar dessutom så är hon påläst, inför varje ny uppgift läser hon på!Ingen kan komma och slå henne på fingrarna och säga "lilla vän". Positiv, sprider glädje, arbetssam MEN vet sitt egenvärde, har integritet, sätter stopp, ifrågasätter, ställer krav och förväntar sig också att alla andra är raka och tydliga.Härom dagen gick hon in till chefen och HR chefen och talade ur skägget "Ska jag kunna utföra mina arbetsuppgifter måste jag också vara delaktig inte bar bli tillsagd att göra det och det, jag är ingen robot! Dessutom gör ni fel rent juridiskt i denna fråga!(hon hade helt rätt och cheferna blev lite tagna på sängen kan man säga)Helt underbar är hon med sin ungdom, utstrålning, hon är så sann mot sig själv och i med det också en trygg person som sprider glädje, entusiasm, kreativitet!
Ibland när jag är inne i något och har bråttom för att jag ska iväg på ett möte så kommer hon inrusande (hon går aldrig lugnt) orden rinner ur henne, armar och händer viftar, det kan handla om allt från en ny idé arbetsmässigt, nya möbler till hemmet eller någon orättvisa, så är min första känsla "oj nu har jag bråttom hur ska jag avbryta detta samtal men efter en tiondels sekund så blir jag bara glad!
We have all time there is, som min psykologilärare sa!
Så här, när jag tittar ner på den gråa gården dvs ser bakåt hur jag och många kvinnor i min generation är och har varit eller tillhört den självuppoffrande generationen blir jag inte upplyft direkt! Vi har inte varit några glada ivriga självmedvetna mopsar direkt som fått "mopsryck" dvs bara gjort det som känns viktigt för oss utan att se oss omkring och i första hand tagit hänsyn till omgivningen!
Nej, andras behov har alltid och även nu alltid gått före,som sagt, den självuppoffrande generationen. Välstädad Villa, Välartade barn, Volvo, Vovve, heltidsarbetande karriärist,klassmamma, välmanglade lakan, välansade rabatter, trädgårdsland i snörräta rader, skidor på vintern, kanot/cykling/segling på sommaren, socialt liv värdinneskap, stora fester, släktkals osv .
Beklämd!sa jag det?
Nej, egentligen inte, för så var det och det var väl ingen som reflekterade över det utan det fanns och finns också stolthet och glädje i det.
Det som gör mig lite nedstämd är att vi som är 50+ idag inte sträcker på oss och idag gör som den unga generationen tar bladet från munnen och istället för att mumla och "tiga still" säger vad vi känner utan att överväga hur mottagaren ev kommer att må eller göra som mopsarna får "mopsryck" och bara rusa runt av glädje utan att varken se eller höra omgivningen.
Om vi kräver respekt och ger respekt får vi också respekt tillbaka, så enkelt är det!
Ljuset i tunneln då?
Jo signalerna eller medvetenheten om detta blir tydlig dels genom den unga generationens påverkan och olika diskussionsforum och bloggar! Själv kom jag nyss i kontakt med en blogg som blev ett lyft och som jag kan rekommendera, http://bitcha.nu,
Det finns ett ljus i tunnel och före tunneln var också ljuset: det är tunneln dvs insikten som är tunneln!
Ps nu är jag snart igenom och sträcker på mig eller...jag har sträckt på mig :-)och många "mopsryck" blir det! Underbart!
Gillar !! Skogis"
SvaraRadera