Ett år senare

lika soligt och lika klarblå himmel!
Ettårig bröllopsdag, vad gör man då? Firar? Firar att man fortfarande är gift :)?
Nej det firar vi inte men reflekterar över hur gott vi har det och att det bara blir bättre och bättre! Visst har vi våra kontroverser ibland men de är inte ofta.
Vi har fogats ihop under åren eller formats av och med varandra.
Det som under de första åren skapade konflikter pga av våra olikheter i kynne och läggning är idag "styrkor" vi vet vem som är bra på olika saker och tar vara på den styrkan ex Maken är en putsare, han gnider och putsar på diskbänk, arbetsbänk och spis så man tror att han kommer att gnida igenom ytan och det är i mina ögon lite väl mycket putsande och gnidande och tar lite väl mycket tid. Denna gnid/putsritual pågick en halvtimme efter middagen varje dag vilket var för min del jätteirriterande! Jag torkade av på fem minuter sen var kvällen fri till annat.Det blev ju inte lika noggrant som när Maken putsade men helt OK tyckte jag men det tyckte inte Maken som använder minst en halv hushållsrulle att torka av med.
Men med tiden så torkar jag av på mitt sätt men lite mer än förr, te till fyra dagar i veckan och maken på sitt sätt men lite lugnare, tre till fyra dagar i veckan men då när jag har gått till jobbet.
Resultat: bägge nöjda, ingen irriterad och alltid ett glänsande kök där vi kan spegla oss i spishäll, marmorbänkar och diskbänk!
Vi har också under dagen idag pratat om hur gott det är att inte vara ensam i vår ålder, att ha en livskamrat men att det inte är alla förunnat.
Det finns oerhört många ensamstående män och kvinnor i vår ålder som skilt sig i medelåldern ellr blivit änka/änkeman och att träffa en ny livskamrat är inte det lättaste!
Var träffar man någon ? Krogen? Tveksamt, förresten vilken krog? Studiecirkel, njaej. Hos gemensamma bekanta? Inte heller så troligt man blir inte så ofta medbjuden på parmiddagar tyvärr.
Om man skulle träffa någon så är det inte heller lätt att gå in i ett parförhållande om man levt enam under en längre tid!
Så som vi konstaterat tidigare konstaterade vi även idag att vi har haft jättetur som fann varandra och att vi har varit duktiga som inte gett upp då perioden med att nötas ihop var som mets tuff. För även då har det varit så självklart att vi hör ihop!
Att gifta sig har också inneburit en förändring, inte tydlig utifrån, utan mer subtil, en annan trygghet, ett större djup och djupare värme har smugit sig in ett större lugn.
Kärlek när den är som mest.
Värme, gemenskap, ömsesidig respekt, humor, gemensamma intressen och mål, egna intressen, någon som tröstar och förstår, någon att hålla i handen, somna hos, vakna hos eller som ligger intill på natten och förmedlar närhet genom sina andetag då man vaknar och det fortfarande är natt, när det känns tomt då man är åtskiljda för länge.
Så lyckliga vi är som fann varndra när sommaren svänger sig runt sin axel!