måndag 25 maj 2009

Varför just nu när ingen annan....

har influensa? Typiskt eller kanske just för att en längre ledighet, efterlängtad, nalkades sa mitt immunförsvar STOPP. Efter en del energiåtgång för min gamla mammas räkning och därefter stort 85-årskalas för min svärmor med allt vad det innebar av se till att alla fick mat, dryck, kaffe, tårta, diska ,plocka fram, plocka undan, se glad och avslappnad ut (trots en alltmer stigande irritation på ungdomar som inte har vett att lyfta ett finger för att hjälpa till) och innan dess tidigt upp för att köra alla milen till svärmor och hämta och köra mat och efteråt städa....
Såg fram emot Kristihimmelfärdshelgen som, med en semesterdag, skulle bli fyra blanka dagar tillsammans med mannen. Inte helt blanka men bara vi och någon dag i stugan för att ställa iordning för sommaren, mycket friluftsliv, trädgård, golf och grillning! Torsdag bröt det ut, hög feber, muskelvärk, huvudvärk (men det kändes som hjärnan var en muskel), trötthet, täthet i näsa och luftrör ja, alla klassiska influensasymtom! Bet ihop och försökte plantera inköpta sommarblomster samt rensa rabatter i stugan men det var tufft! Vända hemåt samma dag och sängläge! Frustration i allra högsta grad!
Men efter mycket sömn och vila insåg jag att det var gott att vila att inte orka gå upp utan att tvingas ligga still och umgås med sina egna tankar, funderingar och reflektioner. Fem böcker har jag hunnit avverka, två skönlitteratur och två deckare och så en bok som jag har läst lite i taget. En bok som jag har varit tvungen att ta kapitel för kapitel ,lägga ifrån mig för att reflektera. Kan rekommenderas om man är i en fas i livet där existensiella frågor är aktuella "Själarnas resa" av Michael Newton.
Idag har febern gått ner till 38 grader så med lite hjälp av Alvedon bör jag kunna gå till jobbet imorgon MEN för en gångs skull har jag tänkt bjuda mig själv på en extra dag att tillfriskna på dvs vara helt feberfri innan det blir arbetsdag. Detta är ett stort steg i min personliga utveckling! och kommer sig kanske av att jag under dessa 5 dagar i sängen har haft tid att reflektera...... !!!!

måndag 18 maj 2009

Flera dagar senare

sitter jag åter i hemmet några kilo lättare, lugnare, argare, ifrågasättande och frustrerad! Som sagt blir man gammal ska man av flera skäl bo i en liten stad/samhälle, trots strulet med skånska sköterskan (hon har nog lärt sin läxa nu) så fungerar det mesta, hemsjukvård med allt därtill lägenhetsanpassningar hjälpredskap, personlig distriktssköterska osv. Som anhörig känner jag mig lugn tror och känner mig veta att gamla mamma (som fortfarande kan bli som"gamla Bettan när det gäller) får både tillsyn och omhändertagande! MEN MEN MEN hur fungerar kommunikationen läkare och sjukvård emellan???? Mamma har hjärtsvikt, högt blodtryck, led/artrosbesvär, kotkompressioner och två helt utslitna knän dessutom en allergi för sött, salt, dofter som ger fruktansvärd torrhosta vilket ger en del läkarkonsultationer, ibland hos husläkare eller hennes vikarie, ibland sjukhusläkare och ibland någon distriktsläkare och alla har vad de tror expertkunskap eller specialistkunskap (vilket är lika med tunnelseende! )Nåväl alla skriver ut/ordinerar "sin" medicin utan koordination med vad som för övrigt deras kolleger ordinerat! I detta fall innebar det att gamla mamma tog alla mediciner som ordinerats av alla läkare!!!! Vilket har lett till långsam tablettförgiftning! Istället för att ha tagit 40 mg impugan (urindrivande)så har hon tagit 160 mg! Och det för att namnet Impugan är ett läkemedelsnamn inte ett preparatnamn hos ett annat läkemedelsföretag heter samma läkemedel Lasix och hur i hela fridens dar ska gemene man veta det ? Gamla mamma tar naturligtvis den medicin hon är ordinerad, likaså var det med smärtstillande, hjärtmediciner osv! Detta har (om det varit jag hade jag säkert varit död för länge sen) inneburit trötthet ,kraftlöshet, yrsel, oklarhet, aptitnedsättning mm, mm och medfört att gamla mamma de senasete veckorna endast ätit, förutom när det varit kaffekalas," soppa i kopp" och två knäckebrödsmörgåsar på kvällen och en liten tallrik fil på morgonen!Vad finns det för näring, järn, protein, fett, kolhydrater, vitaminer i en sopppåse?? Inte undra på blodbristen!
Undrar hur många av våra "gamla" som har byggt upp världfärdsservicen i Sverige som har tillgång till det de har byggt upp? Gamla som kommer till sjukvården idag är andra klassens resenärer eller tredje men mest bara till besvär!
POSITIVIT är mammas bostadsrättsförening! Innan jag hunnit hem efter första resan ner visste alla vad som var på gång! Väl nere igen fick jag hjälp och råd med det mesta, var jag skulle slänga olika saker , saker till tipppen tog ordförande hand om, stopp i avlopp ordnades , en del av mammas möbler fanns det redan köpare till osv.
Som sagt att bo på samma plats i många år gör att man blir känd i sin omgivning och ger en form av trygghet, att bo i en liten stad eller samhälle medför bättre sevice i hemtjänst osv man är en människa/person man är inte någon.
Undrar hur mycket eller hur stor kostnaderna är för samhälle/sjukvård pga dåliga kommunikationer eller avsaknad av samplnering/vård medicinering? Hur många gamla ligger på sjukhus pga felmedicinering som bidragit till sjukdomar?
Vem vilka tar ansvar för detta?

tisdag 12 maj 2009

Nu två dagar

efter senaste inlägget sitter jag åter i Ystad! Tydlig, jag hade varit mycket tydlig med att när det var dags för vårdplanering, så var det viktigt med framförhållning, eftersom jag dels arbetade och dels inte bor i samma stad, utan fick räkna med minst 4 timmar innan jag kan vara på plats och dessutom måste förberedelser göras i hemmet innan hjälpmedel kan komma på plats! Vad händer?
17.15 ringde mobilen och en sköterska meddelade det att nästkommande dag, halvelva skulle vara vårdplanering! Hallå, hallå, så går det inte till svarade jag, det har jag varit väldigt tydlig med. Framförhållning och att gemensamt komma överrens när det passar! Denna unga skånska självdryga sköterska talade då om att "om det inte passar dig, så får vi ha den ändå, så kan ju du ha en egen med hemtjänsten när det passar dig, för vi ändrar oss ICKE! Vad hon då inte visste var att hon "hackade farmor i benet", att komma undan detta beteende låter sig icke, göras det kommer hon snart att få klart för sig, inte imorgon men väl genom sina överordnade!
Hem från jobbet laga middag, äta, packa, pussa lite på Mannen som var tvungen att stanna hemma eftersom vi har hantverkare i huset, som gör om i köket och styra kosan mot Skåneland. På väg ut genom stan ringde jag gamla mamma och berättade att jag då var på väg eftersom det var vårdplanering kl halvelva nästa dag, jaså svarade mamma syster sa att det var kl 9! Vad ända in i glödheta!!!!!!!Mamma fick klart för sig att detta med olika tider spädde på min redan tidigare irritation varpå jag bad henne ringa på personal och fråga om tiden. Den systern som kom in och tog reda på saken förklarade att, nej det finns ingen tid för vårdplanering imorgon! Glöd i magen, vit nostipp och adrenalinpåslag som måste ha förmedlats via etern till gamla försynta och sjuka mamma som började gapa "Min dotter sitter nu och kör från göteborg och det är ända från Göteborg fattar ni, nu får ni förstå att det inte går ändra, hon kööör ända från göteborg!" Det måtte ha varit den där senaste halvlitern blod de pyttsade i henne på sen eftermiddagen som gjorde susen. Det blir vårdplanering halvelva, mamma räckte över luren till mig och vad jag sa förtäljer inte historien men halvelva imorgon. Inte nog med att hon gav sig på personalen verbalt blodet fick henne definitivt inte medgörlig när det gäller hemtjänstinsatser. Några veckor på korttidsboende innan hemkomst var definitivt inte att tänka på, tillsyn på natten var det dummaste hon hört, att låta apoteket dela medicin låter misstänksamt....suck får väl se imorgon... men hon väljer och funkar det inte så är det väl inte värre än att det går att ändra! Min goa kloka kusin sa att "det är viktigt at du som dotter också känner dig trygg och att även moster förstår att hon får ta lite hjälp så att du mår bra" Mycket klokt!!!!! Halva vägen var, ömsesidig respekt.
Resan ner gick snabbt, lagom trafik med bra och snabb rytm, ljus och skymning med sol och blå himmel och aftonljus fälten lyste, havet skymtade blått och rapsfälten lyste intensivt gult mot de redan gröna vetefälten. Det böljande lanskapet mellan Malmö och Ystad (som fortsätter österut) med sin rymd och känsla av oändlighet är själslig läkedom och vila, en njutning för sinnet och en vila för tanken.
Sitter vid mammas köksbord endast i ljuset från datorn och fyra tända stearinljus, snett bakom mig står balkongdörren öppen och en sval bris smeker mina bara fötter och rygg, jag hör det rytmiska ljudet när vågorna sveper in över sandstranden för övrigt är det tyst och stilla.
Imorgon är en ny dag.....den kommer åtminstone börja med 6 km längs havet ett underbart sätt att börja en ny dag på oavsett vädret sen vet ingen vad som kommer att ske....förhoppningsvis finns effekten av den sista halvliter blodtransfusion kvar både imorgon och många dar till........

söndag 10 maj 2009

Gott o blandat!

Valborgshelgen var en "jag lever, finns här och det finns en mening alla människor kring oss, de finns i vårt samband" upplevelse! Dels pga att jag sakta, sakta, ett kapitel i taget läser "Själarnas resa" av Michael Newton och dels på att jag tillbringade torsdag em, natt och fredag fm med min dotter på ett anspråkslöst men underbart SPA på Västkusten och bara njöt, vandrade, åt, badade, simmade i pool, tvagade oss japanskt, lyxade i ångbastu, fick olika massager, solade och pratade skrattade var allvarliga nära i både nuet och i varandra! Dottern och jag får alltid höra hur lika vi är, i kroppsspråk, mimik, tal och utseende förutom att den ena är blond och den andra är mörk samt att det skiljer 25 år. Även medier och sk spåtanter påtalar att vi alltid lever parallellt. Nu är jag mor och hon dotter men det kan lika gärna var tvärtom eller syskon eller så kan vi vara män... Nåja helgen var till att börja med helt full av något som fyllde själ och hjärta och tanke, att vila i nuet med rötter i det förflutna och tryggheten i det som ska komma och är.
Fredag em körde jag hem till gamla mamma i Sveriges sydligaste stad och det var tufft! Blev jätteirriterad när jag mötte henne och hon var en förkrymt gammal gumma med ynklig röst och lite svamligt tal.... Skärpt dig och försök inte vara sämre än du är för det går jag inte på.... var det första jag sa när jag mötte henne.... Sen insåg jag efter att studerat i hemlighet hur hon såg ut var när hon inte såg att jag såg henne att det var ännu sämre att hon verkligen skärpt sig för att jag inte skulle se hur dålig hon var!! Tala om dåligt samvete!!!! Men det handlar nog mycket om rädsla, vad händer, hur gör jag, tänk om hon dör ensam... För att göra en lång historia kort så uppdagade jag att hon var felmedicinerad vilket innebar kräkningar, diarrer, kraftlöshet, somnolens och hallucinationer, hon såg hela tiden en liten svart gubbe som kikade fram och ömsom gömde sig bakom en fåtölj dvs när hon inte kräktes satt på toa eller sov, sittande, liggande eller stående.Bort med tabletten och så småningom började hon bli lite mer sig lik. Till ICA, handla laga mat 30 portioner mat i små förpackningar till kommande månad. Tvätten i kassar för att transporteras till Gbg för senare ren leverans tillbaka. Renbäddning, lätt städning och genomgång av kyl och frys samt ett jättearbete med Kaustiksoda för att rensa avlopp!Veckan hemma förflöt i rask takt och nya uppgifter lades på arbetet hektiskt men äntligen lördag och milstavgång på lördag morgon en utmaning som är så jobbig och skön efteråt. Min första tanke när jag vaknade lördag morgon var: att Gud så underbart om alla världens människor hade precis som jag en varm hand att hålla i , en välkomnande famn att krypa in i, att kunna skratta tillsammans med någon, att få somna tillsammmans med någon och vakna i trygghet och värme. Helgen skulle ägnas åt motion, källarförrådsrensnig, städning, trädgård och golf!
Motionen var avklarad och en snabbvisit till ICA före arbetet i förrådet slutade med att det blev snabbpackning och resa till gamla mamma i Ystad. Trygghetslarm meddelade trots att de inte har några skyldigheter att det var lite för många insatser med att hjälpa gamla mamma upp när hon ramlat för att det skulle vara ok. Hennes virriga och lightdementa väninna ringde också att hon inte vågade hjälpa mamma till vare sig säng eller toa! Packa och köra! Och vad mötte mig? En gammal människa som suttit i samma stol och obekväma ställning i 5 timmar utan mat dryck eller möjlighet att tömma blåsan, inte suttit bekvämt uta på halvsits i en låg fåtölj. Försökte försiktig att få upp henne men hon skrek som en gris. Ringde amulans och fick hälp, när väl nattlinnet var av var det en chock. Förutom den blåtira hon ådragit sig så var hela ryggen höfterna, låren blåsvarta , blåmärken efter fall, runt naveln under brösten och i ljumskarna var blåmärken och sår, underbenen såg ut som telegrafstolpar och var blåsprängda. Hells Engels offer ser troligtvis ut likadana. MEN dett var pga att honn dels svimmar och dels viker sig benen när hon går.Vad göra? Jo ambulans förstås! Tack gode gud så bor mamma i en liten stad. Ambulansen var där på 10 minuter och hade tid att hjälpa till så blåsan fick bli tömd, på Akuten blev det blodprovstagning direkt och efter 45 minuter kom en ortoped och konstaterade att det inte var något lårbensbrott (hur han nu kunde det utan röntgen) en halvtimme senare kom medicinjouren som kände igen mamma som han träffat 2(!) år tidigare och en och enhalvtimme senare låg mamma på en vårdavdelning fick mat dryck kateter och smärtstillande!
Nu återstår hemtjänst, utstädning/rensning, nya rutiner men jag ser det inte som svårigheter innan jag ens var hemma idag så ringde mobilen, grannarna hade redan hört och frågade om de kunde hjälpa till, ordförande i bostadsrättsföreningen ringde när jag skulle starta bilen och sa attt han skulle fixa avloppet (hade lagt en lapp med förfrågan och nyckel till honom tidigt på morgonen. ) Redan förra veckan kontaktade jag biståndsbedömaren som i fredags meddelade att honm som imorgon skulle besöka mamma men nu är det ju annat läge....Man ska nog bo i en liten stad närman blir äldre. Problemen för mig blir att kunna ta ledigt och hur jag ska kunna få muskelkraft att flytta och slänga ut sängar bokhyllor mm och var jag ska slänga dem.
Måndag, tisdag och onsdag ska mamma få blodtransfusion och utredningar ska göras ,jag får lov att förbereda hennes hemkomsten torsdag och fredag (det betyder omflyttningar av möbler sängar kasta böcker bokhyllor rensa papper pärmar you name it...) och om hon kommer hem finnas hos henne lördag och söndag men det ställer till bekymmer... Fredag kväll skulle vi ha grillafton med barn och resp från både Gbg och Stockhom och lördag är det 85 årskals där jag föväntas ta en aktiv del hos svärmor i Skara men.... det kanske går att fixa allt??? njae grillkvällen får nog hoppas över iallafall.
Hur som helst söndagkvällen, dvs nu ,har avslutats på ett skönt och avslappnande sätt , förutom den underbara hälleflundra i bacon/dijonsenap/purjolök och gräddsås med pressad potatis vi åt för en stund sen så hann vi ut på korthålsbanan och gick med ett supertrevligt par som tipsade oss om både det ena och det andra! Tackar!
Kan inte nog känna hur viktigt det är att uppskatta en varm hand i min, ett snusande/snarkande ljud i sängen bredvid, någon som bara låter mig vara den jag är och älskar mig trots fel och brister och förlåter dumheter och irritation efter en tröttsam dag!