Vinter i P1 och Cajsa-Stina Åkerström

tog mig hemåt på snöbloggiga vägar, avåkna bilar, några ordentliga sladdar pga av andra idiotiska omkörare men jag kom hem och fortfarande har jag "Vinter i P1:s, talare Cajsa-Stina Åkerströms "kåseri" och musikval i hjärtat!Berättelsen om sin barndom med mostrar, mormor och hennes systrar, tyngda vid ord, lätta ord, tunga ord ordekvilibrister, sånger, dikter, skrönor, ord och sång var viktiga hos dem och prioriterades. Rika var de inte i ekonomiska termer men rika i ordets betydelse och rika i gemenskap, glädje.
Hon talade ockå om kyrkan, gud och det heliga. Det var som hon satte ord på mina tankar.Stjärnhimlen, hur många människor har möjlighet att se vintergatan? Inte många!Och vi, jag säger vi, för jag har upplevt natthimlen, vintergatan stjärnhimlen från en sovsäck och sett den fördjupas, brett ut sig när mina ögon adapterades i mörkret! Det är tro på något! Jag har också upplevt kalla vinterdagar och nätter, sett norrskenet bölja i de mest fantastiska mönster hört norrskenet spraka, sett regnbågen stå rakt upp som en pelare från myren vi körde förbi i - 46 grader celsius när motorn nästa inte orkade runt! När min dotter föddes var det kallt -36 grader vid 08.00 -tiden efter några timmar såg vi gryningen sen försvann den.Väl hemma så var det en katastrof som hände vid Harsprånget, vi blev utan el och vatten i flera dagar. Vi hann turligt nog fylla badkaret med vatten. Renfällar att sova i, torrföda, värmeljus och stormkök gällde oavsett om man var nyförlöst, baby 4 dagar gammal, storebror 3 år och jättenyfiken på lillasyster. Allt var mörkt, det enda ljus som fanns var ljusen från Bodens sjukhus som hade reservkraft!Jag tror på det heliga eller som Cajsa-Stinas vän från antarktis säger: I Naturen är man aldrig ensam men ensam kan man vara tillsammans med andra människor. Sveriges Radio "Vinter" i P1

Varje dag varje minut är inte självklar...

I morse när jag vaknade eller redan igårkväll hade jag samlat mig, reflekterat coh försökte söka ett förhållningsätt till livet som det är just idag. Allt gick långsamt mycket långsamt. Dottern skulle komma vid halvtvåtiden och ta hand om julpynt och gran vilket är ett jättearbete hos mamma, samma dukar, nystrykna, på samma platser, julpynt, girlanger, röda ljus i alla ljusstakar med julpynt runtom, alla (jag räknade dom men 2/3 delar tog jag inte upp) 387 tomtarna skull placeras ut, bocken och mormormors gamla (hugh bläh) enmetershöga halmfyllda jättefula tomte placeras ut, lampskärmar ska bytas till jullampskärmar. Och så förstås granen skulle tas upp och kläs! Tack och lov så låg det på Dotterns lott medan jag hade annan marktjänst exempelvis: Skinkan skulle kokas och griljeras. Mat i matportioner fram till i början av februari skulle lagas.Tvätt lite stykning och inköp på apotek, systembolag till nyår som firas hos väninna, samtal med telia ang två icke fungerande jack och samtal med hörseltjänst.
Får samtal på fm då Dottern meddelar att tåget stannat i Hässleholm och där skulle det stå fram till kl. 15.00. Nåja tar upp julsaker, lagar lutfisk till mamma som äter av hjärtans fröjd och börjar laga lite annat,känner mig väldigt splittrad, skalar 5 kg potatis till potatismos, en ny sväng in i tvättstuga och soprum. Börjar plocka med granen sätter mamma i arbete med att böja ut grenar.Under tiden så gör jag en fisksoppa, gör klart potatismoset. Dottern meddelar att de fortfarande sitter i Hässleholm och vet inte så mycket mer.Utanför viner snöfoggen, ser inte ut genom fönsterrutorna längre och snödrivorna blir allt högre små vägen utanför blåser igen.Har tappat ork och lust eller känner mig desorienterad.Mamma får till uppgift att byta vita ljus mot röda allt är framlagt och hon jobbar på. Kycklingen steks, potatisgratängen blir klar och dottern meddelar att de kommer ett tåg som kommer att ta dem till Malmö. Medan mamma byter ljus går jag ut och skottar fram bilen, tungt det blåser kraftig och snön är blötsnö, skottar både min och grannens parkering, lägger filt på både fram och bakruta och går svettig tillbaka. Mamma är klar med ljusen så jag sätter henne i rullstolen med strategiskt placerade julgranspynt men bad henne vänta till jag satt i julgransbelysningen! Fan vad jag hatar julgransbelysning både att sätta i och ta bort!Sjötunga i hummersås, köttbullar med mos och bruna bönor, raggmunk och stekt fläsk, stekt lax, isterband dvs kommande matlådor. Disken travade sig uppåt väggarna och julpyntet, dukarna väntade på sin tur..skinkan ja just lilla julafton! Dottern meddelade att hon nu var i Malmö men visste inte om det gick någon buss eller taxi tåg var inte att tänka på! Packade ner apelsiner, dryck,varm päls, snöspade och lite flis som jag stal från föreningen och började köra mot Malmö men resan blev mycket kort, konstaterade att nej det här är att utsätta både mig och de mina för tragiska konsekvenser! Vände vid andra rondellen åkte hem och meddelade dottern och föreslog att hon skulle försöka ta sig hem till Stockholm eller Göteborg!Hon skulle fundera ville ännu inte ge upp ville så gärna fira jul med mamma och mormor även om hon kände sig mycket otrygg på Malmö central där hon av några taxiförare fått erbjudande att sova hemma hos dem !Under tiden paketerade mamma och jag mat, jag gick ner i källaren med 2/3 delar av julpyntet, diskade och satte mig ner 5 sekunder. Nästa samtal: jag är på väg med en väns vän till Ystad de har kommit till Malmö från Ystad! I TV berättade man att inga ambulanser kunde ta sig fram, akuta sjuktransporte sköttes av försvaret, en buss låg på vägen och att vägen var avstängd, alla varnades för att ge sig ut i trafiken!
Tomt det blev tomt i huvudet, all kvarvarande julpynt, disk mat allt gick helt automatisk! Mamma satt och spelade tärning med sig själv och vi hade ett som vanligt icke konstruktivt men repetetivt samtal: sitter Anna-Carin fortfarande fast? Ojojoj! Men vilken liten fin gran vi har iår! Ojojoj vilken Vargavinter! Sitter Anna-Carin fortfarande fast? Men vilken liten fin gran vi har iår! ojojoj vilken varjga vinter! har du hört något från Anna-carin? (liiite variation)
Jag höll andan, tror att de strax före Ystad fick sladd eller något men rätt var det var kände jag att nu är hon här! rusade nerför trapporna och visst där var hon!!!Då kom tårarna! Mormor blev så glad, jag blev så glad, Anna-Carin var så glad så mycket strapatser för att komma till mormor för två dagar!
Det blev traditionsenligt nygriljerad skinka på vörtbröd med julmust och snaps och framförallt snapsvisa och julsånger, många!
Nu sover de sött dotter och mormor! Själv jagockså sluta ögonen ganska strax men jag undrar så många extraordinära händelser eller förändringar....vad står det för?
KAnske får jag svar kanske inte men
Jag är så glad för de dagar vi får vara tillsammans och jag är så oerhört tacksam för mina underbara barn som låter mig dela deras liv och som ger mig så mycket kärlek, ombryende och tanke! Det är nog det som är livets högsta vinst!

Varför är du arg mamma?

frågade dottern igår,när jag sent om sider ringde och meddelade att resan gått bra men var jobbig.De stora vägarna var "rena" men bitvis hala, snön gnistrade, solen stod i zenit och många var de bilförare som kröp fram och skapade köer och olyckstillfällen, inte var vana vid vinterväglag.Sträckan Malmö - Ystad var moddig och spårig men ok förutom de bilförare som kröp i 30km/tim och fick oss andra och långtradarchaufförernas blodtryck att stiga och var orsak till riskfyllda omkörningar. De hade varit bättre om de tagit bussen.
Bilen var fullastad med julklappar, ny toalettsits till gamla mamma, käder som jag troligtvis knappt kommer att packa upp, stavar, pilatesboll,cd/radioanläggning mm mm
Men so far so good. Väl framme var jag beredd på att skotta mig in på mammas parkering men den var skottad och användes av någon annan!!! Första irritationsmomentet! Djupt andetag och upp med pick och pack till lägenheten. Lägneheten var mörk, persiennerna neddragna och doften som slog emot mig var olustig. Instängd med stråk av gammal människa, urinfuktiga blöjor som torkat i papperkorg, smutskläder som legat länge i tvättkorgen och så var det alldeles tyst.Lysrören i köket var trasiga och väggklockan ovanför mammas säng hade slutat fungera. I ett av rummen satt mamma på sin rollator och rotade i linneskåpet. Hon sken upp som en sol när hon fick se mig men jag slog av att hon var förändrad sen senast, hennes hår var lite smutsigt och spretade åt alla håll, hon var mörk runt ögonen och ännu mer hopsjunken.Hej! Åhhh så roligt att se dig Pian! Vad gör du mamma? Vaa godag yxskaft! Sätt på dig hörapparaterna! Va? Sätt på dig hörapparaterna!!!!! Detta är en källa till ständig irritation, hon är stendöv! Har två jättefina nätta hörapparater som gör att vi kan kommunicera, gör att hon hör när det ringer på telefon och dörr, gör att hon kan se och höra på TV (har en speciell kudde hon sitter på) utan ha ljudet på Tv.n uppskruvad MEN hon använder dem inte! Jag vet inte hur många gånger det har varit akututryckning av vänner och bekanta när hon inte svarat på telefon eler öppnat dörren för hon inte hör. Eller stackars grannen under som fått byta TV-rum så hon kan se de kanaler hon vill utan ha ljudet från en annan kanal i bakgrunden. Garagelängan utanför brann vid ett tillfälle en jättebrasa med brinnande bilar, räddningstjänst stod med sirenerna på nedanför hennes fönster men vaknade hon? Näe!
Tillbaka till igår. Var har du apparaterna? Va, det vet jag inte. Men leta rätt på dem då! Nu går jag ut till parkeringen sen åker jag och handlar och när jag är tillbaka ska du ha letat rätt på dem! Jag klarar inte av att vara här i fyra dagar utan att du använder hörapparaterna!Arg som ett bi gick jag ut. Satte en lapp under vindrutetorkaren på bilen på mammas parkering men istället för att åka och handla besinnade jag mig så pass att jag tänkte att jag fick hjälpa henne att leta. Jag letade och letade svor och letade. Mamma vaggade runt runt runt med rollatorn, satte sig och andades en stund och fortsatte gå runt, hon var så stressad så hon såg ju inget. Tog telefon i TV rummet för att ringa hemtjänst men den fungerade inte (inte undra på att mamma inte svarar när jag ringer)tog då telefonen på köksbordet och samma där fortsatte till sovrummet och där tack och lov funkade den för att höra om de visste något och Camilla mammas ansvariga sa att Majken satte på sig dom när hon var där på morgonen. Jag forsatte att leta. Det ringde på dörren och en av personalen från hemtjänsten kom och vi hjälptes åt och vände ut och in på allt jag t.o.m klippte sönder dammsugarpåsen men nej!
Efter myckeet letande hittade jag en av pappas gamla hörapparater som funger till 10 % högst men alltid något!Iväg med god fart till ICA för julhandel och blomsteraffär för julgrupper jag ska köra runt idag och ÖB för att köpa lysrör. Och en sak är säker vinterväglag för många skåningar är ett bekymmer och hur man väver i trafiken har de ingen aning om!
Suck det var då dottern sa när jag ringde:
Varför är du så arg mamma?Ja varför var jag så arg? Funderade en stund på detta och kom fram till att det handlar om smärta och sorg en sorg att se hur gamla mamma gradvis blir sämre, är beroende av andra för att klara sig, går ibland in i sin egen värld och är inte delaktig i min värld eller din värld .Minnet sviktar, självbevarelsedriften avtar. Om jag så skriker mig blå så når jag inte fram!!! Att hon inte hör är ju inte mitt ansvar men ändå tar jag det på mig, hon är nöjd ändå.
Det är inte enbart nöje att åka till mamma jag har själv gett mig i uppgift att se till att saker och ting fungerar, kontakt med myndigheter, ekonomi, mat, kläder, att ett socialt umgänge för mamma upprätthålls, traditioner likaså men vi umgås inte eller talas vid som vi gjorde förr, hon är på väg bort...och det finns fortfarande ord som inte är sagda och kommer aldrig att sägas heller. Jag vill aldrig komma på hemmet, säger hon! Nej det hoppas jag att hon aldrig behöver heller! Som sagt jag har själv valt att ställa upp eller vara till för mamma men ibland tycker jag hon stjäl min tid eller mina egna krav på mig själv gör att jag stjäl min egen tid... Varför var jag så arg? Ja det handlade om något annat än hörapparaterna...
Kvällen blev bra, permanenten jättehård precis som hon ville, hon ser ut som en pudel i huvudet. Jättegoda havskräftor från Maken ett glas sötsliskigt mousserande vin och lite tärning, kvällen kunde inte bli bättre för mammas del.
Själv låg jag länge och funderade. Mamma hade fått städat innan jag kom och jag slogs av hur välstädat mer än vanligt det var. Troligtvis har mamma tagit av sig hörapparaterna lagt dem under något papper så har de hamnat i papperskorgen och papperkorgen blev tömd, kan inte ha gått till på något annat vis!
Denna morgon startade med telefonsamtal till hörseltjänst för beställning av nya apparater, svindyrt men ett måste. Telia felsökte men måste komma hit i mellandagarna och fixa på plats.
Försöker samla mig och börja med julstöket men luften gick ur helt nu när hörcentralen meddelar att ett par nya kostar 22.090kr!
Jaja en olycka kommer sällan ensam nu är det dags att väcka den pudelliknande sjusovaren och ta tag i dagen som den kommer.

Underbara vänner fulla med överraskningar...

Igårkväll var det dags för "Tre damer" att gå ut och äta. Tre damer är just det, tre damer :) Vi är gamla arbetskamrater som slutade arbeta tillsammans för många år sen men som ändå träffas och delar minnen, erfarenheter, varandras vardag i glädje och sorg. Tre mycket olika prsonligheter som stärker varandra och tar fram varandras bästa sidor.
Som sagt igår var sista träffen för den här terminen och trots det fruktansvärda väglaget med trottoarer och gator som bara bestod av glansis så halkade vi alla fram till kvällens utvalda restaurang.Som vanligt blev det inte en tyst minut samtalen böljar över bordet utan avbrott och på ett sätt som bara kvinnor kan! Man börjar i en ände gör en gir åt ett annat håll, återkommer till den röda tråden via en vänstersväng och hela tiden är engagemanget på topp, dessa kvällar går tiden så snabbt så innan vi hinner blinka har det gått både fyra och fem timmar. Sen är det aldrig en massa tjafs om notan, vi delar den på tre oavsett, enkelt och smart!
Jag kom först till restaurangen och med utsikt över Södra Vägen såg jag många som drattade på ändan via konstfulla saltomortaler, blev lite orolig att mina väninnor hade gjort likadant eftersom det dröjde innan de kom men det vara bara jag förstås som inte hade kopplat tiden riktigt. Så kom då G och hade ett paket med sig och jag frågade om B hade gjort något så vi skulle gå ihop om någon present. Näe då svarade G med ett stort leende, vänta ska du få se!
Och vad var det jag skulle få se? Jo när B kom så fick jag paketet!!! G läser min blogg och hade läst min nostalgiska snutt om Scouternas Väggalmanacka och hade hittat ett ställe där den fanns!!! Och jag som trodde den var borta från världen för flera år sen! Gissa om jag blev glad!!!!
Nu ska jag bara meddela en annan väninna som fick samma nostalgikör när hon läste bloggen att almanackan finns att få tag på!
Suck så glad jag är! Kommer ihåg den gula regnkappan i oktober..... blåsipporna i maj..... röda äpplena i september....mmmmmHar redan hängt upp den på väggen och väntar ivrigt på att få klistra i första bilden!

Apoteket... suck inte blev det bättre trots förhoppningar!

Apoteket och dess personal är en källa till bedrövelse och så har det varit så länge jag kommer ihåg!Tyvärr har både jag och dottern varit tvungna att ibland besöka detta ställe både av tvingande och mindre tvingande karaktär! Mediciner finns ju inte överallt dvs receptbelagda och apotekspersonalen kunskap är också av tvivelaktig karaktär för att inte tala om självinsikt och bemötande. Många är de gånger då både dottern och jag har suttit många minuter för att inte tala om timmar för att bli expedierade och DÅ mötts av besserwisser och konstaplar för att inte säga som sonen sa när han var yngre mezzerschmitt, vilket egentligen också stämmer!
Dottern bodde under en period i USA och när sonen och jag skulle åka över och hälsa på så skulle jag ta med insulin, provstickor mm mm eftersom dottern är diabetiker men... apoteksbiträdet ville inte ge mig mer än en månads förbrukning!!!!!! Kriget bröt ut, minst sagt och så småningom så fick jag vad jag skulle ha men det beslutet togs på högre ort dvs förmyndaravdelningen på apoteket!Många är episoderna när apotekspersonal blir överförmyndare och lärare men att korta köer har de aldrig hört talas om!
Jag har fått besvär runt ögonen, huden är svullen, jättesvullen och skör. När jag skulle hämta min hjärtmedicin (hälften var restnoterat naturligtvis!)häromdagen så bad jag receptarien om råd vilken hud/ansiktskräm som var bra för detta. Självklart så gav hon råd! MEN sa jag jag är överkänslig för salicylsyra MYCKET överkänslig jag får anafylaktisk chock! Jaha då ska vi se, svarade människan och rekommenderade en kräm. Trygg i att hon var apotekare så köpte jag krämen.
Väl hemma fick jag magkänsla, på burken stod ingenting om ingridienser det stod bara på förpackningen som redan låg i soptunnan.
Nästa dag dvs igår skulle jag hämta restnoterad medicin och passade på att läsa på hudkrämens förpackning! Innehåller salicylater!!!! Vadå magkänsla!!!
Påpekar detta för receptarien som då expedierade mig, att din kollega rekommenderade denna hudkräm trots att jag påpekade min allergi! Varpå hon tillkallade gårdagens receptarie som svarade att det är inte samma sak utan salicylater innebär konserveringsämne!
Vet inte vad jag tänkte eller gjorde blev helt konfys tvivlade på mig själv, visserligen är jag sjuksköterksa men blev examinerad och grundutbildad för 35 år sen, är sedan dess utbildad operationssköterska har utbildat mig i akutsjukvård, traumasjukvård, katastrofmedicin, U-landssjukvård, vårdlärare och arbetet länge inom onkologi.Kanske jag inte har aktuella kunskaper???? Fick för några månader sen en allergisk reaktion, när jag var hemma hos gamla mamma, av duschtvål och hårschampoo som innehöll salicylater och fick ta både antihistamin, cortison och adrenalin men det kanske var inbillning....
Apotek...?????
Nu är jag mindre chockad, har tagit reda på fakta eftersom jag tvivlade och imorgon står jag återigen på detta apotek!Och gissa vad? Jag tänker inte vara ödmjuk!
Idag var jag på sjukhusapoteket och bad om ett receptfritt läkemedel då reseptarien läxade upp mig! Där gick gränsen, om jag så säger!
Ibland blir man barnslig..... men varför behöver apotekspersonal hela tiden hävda sig? Fy fadderittan för förmynderi!

Sanningens minut

Nej inte riktigt men om en och en halv timme ska jag på ultraljud av hjärtat och sen får vi se vad nästa steg blir. Nu tror jag ju att hjärtat är friskt, ungdomligt och spänstigt förstås fast å andra sidan så trodde jag ju inte att jag hde högt blodtryck, kärlkramp eller höga blodfetter heller!
Skillnaden är att jag numer äter bättre, gått ner i vikt och är fysiskt aktiv minst fem dagar i veckan!
I mitt fall kan man verkligen säga "inget ont som inte har något gott med sig!"

Nu är årstiderna som de ska eller som scouternas årsalmanacka!

När jag döptes fick jag en tavla, eftersom jag var är född i februari, var det en februaritavla med bild på en glad pojke i orange kläder som åker kälke. Samma bild finns i Scouternas almanacka, den som alltid fanns i mitt barndomshem och som jag som scout, också har ringt på dörrarna och sålt! Almanackan är bara så underbar! För varje ny månad fick man en bild, som speglade årstiderna, att klistra in i en ruta och så småningom så hade de tolv tomma rutorna fyllts och året var till ända.
Året var indelat i vår, sommar, höst och vintermånader.Så tydligt, vårmånader: takdropp, påskliljor, blåsippor, videung och vitsippor. Sommarmånader: sol, bad, hölass. Höst: rönnbärsträdet lyste rött, svampkorgar, röda äpplen, gummistövlar, paraply (jag har för mig det var en gul regnrock och paraply) färgsprakande löv. Vinter: snö, skidor, skridskor, kälkar och jul!
JUST NU är det vinter precis som det ska vara! Underbart! Inte grått, slaskigt och mörkt! Det är kallt och mörkt men ändå ljust, snön lyser upp och förutom att lysa upp så dämpar den ljud! Härligt! Det känns så rätt, kallt rent och mysigt, att krypa in tända ljus, kanske en brasa, promenera med snön knirrande under stövlarna, för att inte tala om gryningen!!! När morgonen ljusnar, vilket ljus! Suck, kan bara njuta! Njuter gör kanske inte vår fula men kära trädgårdsjultomte som står med snö upp till midjan, misstänker att han med tanke på sin ålder kommer att få lite prostatitbesvär , trädgården har iallafall gått till vila för att samla kraft inför kommande vår och julblommorna som njuter av brasan, blommar av hjärtans fröjd!
Visst är det härligt när ordningen är återställd och årstiderna är som de ska, precis som i scouternas almanackc!

NU är det snart jul....

Och???? Jo Maken och jag har varit i Berlin! En tradition lika lång som vårt förhållande! Berlin har 53 Julmarknader! och vi har inte varit på alla! Men vi har varit på flera och valt ut några som vi alltid besöker, det har blivit ett mönster precis som när vi åker till Berlin på sommaren.
Den här gången började allt med strul och så var det hela resan igenom men vi ger inte upp nästa år är vi tillbaka!
OM vi lyssnat på signalerna från början när Makens äldsta vänner som skulle följt med men fick förhinder i sista minut så skulle vi kanske inte rest men..
Vi reste, gick upp på morgonen i MYCKET god tid, körde till Helsingborg och hade god tid på oss för att komma till färjan i Gedser kl 11.00. Strax vi passerat Helsingör blev det tvärstopp, en trafikolycka två timmar tidigare (måste ha varit mycket allvarligt)tvingade oss att stå stilla i 45 minuter. När vi väl kom iväg så ...Maken, den bilintresserade och motorkunnige och den rallyvane körde in ganska mycket tid om man så säger, själv låg jag nedsänkt i sätet fördjupad i en bok. Så plötsligt OJ OJ OJ tre vägplogar i bredd låg framför oss i 50 km/timme och släppte inte igenom någon!Prata om att det bildades köer! Knappt ens polisen kom igenom de fick sätta på blåljus! Efter mycket trixande och lurande så lyckades Maken tack vare bilens starka motor och de horn som växte ut på makens huvud ta sig igenom! Vi hann dock inte till kl 11 färjan men blev först i kön på oreserverade biljetter på tretton-färjan! Väl ombord och på väg in i matsalen så hörde jag mitt namn ropas och vem där? :) En av mina goaste väninnor på väg med bussresa till Leipzieg! Världen är liten!! Snöblogg, dåligt väglag, kallt, stenskott och mörkret kom och la sig tungt. Väl framme i Berlin så var det kväll och sent men en liten tur var bara ett måste. KaDeVe hade ännu inte hunnit stänga och julmarknaderna var i full gång.Korv på julmarkanden närmast och sen till vår lokala bar mellan KaDeVe och vårt hotell som vi hittade för flera år sedan, enkel, mysig och varmt, två korvar var sitt glas vin och varm go atmosfär, det är en gyapub och alla sorters människor samlas där, värme gästfrihet och go atmosfär, tillåtande! Snart blev det sängdags och en ny dag i antågande! Härligt! Och härlig var den rundturer med S- och U-bahn till olika julmarknader, varuhus lunch på skaldjursbaren på KaDeVe och när Maken skulle betala så hade han tappat sin 500 Eurosedel!!!!! Suck allt som kunde gå fel gick fel MEN vi hade en helt fantastisk helg i Berlin! Vi hade ju varandra och vi hade bra så gott, trevlig och fick många goa skratt! Livet blir till vad man gör det till!Och livet har sina goa stunder!

Mmmm när sommaren svänger sig liite till så är livet gott!

Gott att vara äldre och inte sjuttitalist som ligger i riskzonen, gott att vara äldre med mer livserfarenhet kanske inte vad det gäller teknik men mänslkiga relationer med allt vad det innebär. Gott att vara äldre och känna att man väljer "sina krig".
Gott också att på ålderns höst, vara priviligerad! Ha, fortfarande, innan pensionen, ekonomi att resa, bo i eget hus med trädgård, mmmm, helt underbart att få gräva i myllan, ha öppen spis och kunna tända brasa framförallt en sån här helg!
Gott också att få välja om jag vill safta och sylta, sy mina kläder vilket jag vill för mitt nöjes skull men inte som när jag var ung och mamma, var tvungen till
för ekonomins skull!
Jag är priviligierad och idag kan jag säga, nu när inte Luther och Jante sitter kvar på mina axlar, jag är värd det! Har slitat på alla plan tillräckligt i hela mitt liv. Nu njuter jag av att vara och leva!
Dessutom konstaterade Maken och jag idag att vi lever så mycket sundare nu än när vi var yngre!Vi äter bara nyttig mat, vi rör oss varje dag på olika sätt, gym, stavgång, simning vilket vi inte gjorde förr!
Det är gott att bli äldre och det är gott att ha en livskamrat, något att vara tacksam för varje dag!

Åh dessa fantastiska och egentligen dumma kvinnor i 40- och 50-talsgenerationen

Duktiga, snälla, självutplånande, omtänksamma, uppoffrande, arbetsmyror, som alltid ställer upp, alltid finns till hands, ställer sig själva i sista rummet men ändå lyckas med att fostra barn, mangla, tvätt, safta, sylta, baka ta handom familjen både barn och föräldrar/svärföräldrar osv!
Jaha och hur kom jag då att tänka på detta efter en såååå jättemysig kväll?
Har varit (blev bjuden av en underbar väninna) på Eva Dahlgren med dessförinnan middag på en turkisk restaurang med fantastisk mat!
Väninnan och jag samtalade om en kommande Chicken on tourresa som vi ser jättemycket fram emot och samtalet kom att handla om kvinnor i vår generation, om henne om mig om att vi snart är i reservdelsåldern. Det började egentligen med att vi båda drabbats av skavanker, jag med min kärlkramp och höga blodtryck och hon med sin skadade (krossade) fot och att vi bägge förnekat länge och kämpat på. Väninnan har en förfärligt skadad fot som smärtar oerhört, allt är trasigt och dessutom sitter det en avbruten skruv i foten. Det enda man kan göra är att steloperera! Denna fot och smärta har hon gått med, gympat med, spinnat med, spelat golf med, bitit ihop ätit alvedon men förnekat. Nu går det inte längre! Och det är ju så det är! Man "tiger och lider" generationsfråga + yrkesskada! Som "syrra" har man nog av människor som är sjuka, lite eller mycket omkring sig så man orkar bara inte med det när det gäller en själv!
Vi funderade på kvinnor vi känner i vår ålder om det var vanligt att förneka sina krämpor och det var ju både ja och nej men självuppoffrande, omtänksamma och ställa upp för alla andra, sätta sig själv i sista rummet, "nej tänk inte på mig" "inte ska jag" osv eller vid ex löneförhandligar tacka och buga och vara tacksam för det lilla var ett genomgående tema!
Ja jösses så dumma vi har varit!
Därför har vi ju försökt uppfostra våra barn till att bli jämnställda, dela på allt inte göra saker som är förspilld tid dvs mangla, safta, sylta, sånt finns att köpa! Men vad hörde jag på P1 imorse? Joo det börjar bli högstatus att kvinnorna manglar, bakar småkakor, anstränger sig med att duka fint gör flerrättersmiddagar för vännerna, lägger ner tid på allt sånt som vi försökt bespara vår nästa generation från!Kommer tyvärr inte ihåg vad den kvinnliga journalisten heter som nu kommit ut med en bok om just detta fenomen men blev lite förundrad! Fast å andra sidan så fann jag ett nöje i att sy barnens och mina kläder även om det ekonomiskt var ett måste vilket även saftande och syltandet var, bakandet var bara ett tvång dock!
Sinuskurvan: Allt går i en sinuskurva så är det ju bara!
Så efter den fantastiska middagen såg vi fram emot att få lyssna till Eva Dahlgrens musik men.....bara 3 musikstycken resten var en monolog! Tog lite tid att ställa om men väl omställd så var det en fantastisk monolog där hon med bravur, känslighet och humor skildrade sin barndoms och generations uppväxt, om att vara hemmafru undet 70-talet (gällde hennes mamma) som var antingen skit eller jättebra, hon berättade om sitt liv som 60-talist ur många perspektiv och framförallt då ur sitt kvinnoperspektiv vilket gav återklang till vårt samtal och vi drog åtskilliga gånger igenkännande på smilbanden!
Måste ju säga att jag när jag vaknade imorse hade inte en aning om vad dagen skulle ge men började dagen med attt tala med två av mina käraste väninnor som jag inte talat med på länge men när vi talas vid så känns det som vi fortsätter samtalet där vi avlutade "igår" dvs tiden betyder ingenting vänskapen finns där alltid.Det känns som dagen haft ett särskilt tema och en särskild mening och nu går jag till sängs varm och go i hjärta och själ efter en fantasisk dag med guldkant!

Åter efter en och en halv månad

hos gamla mamma. Vadå gammal? Jag är också gammal, Maken är gammal, våra vänner är gamla eller på väg att bli det. Men vad menar man med att vara gammal? Är det ålder i siffror? Eller är det att inte hänga med i den tekniska utvecklingen på samma snabba självklara sätt som ungdomar? Eller är det, det jag tror :) stelheten när jag efter en längre, nåja, bilresa har liiiite besvär att ta mig ur bilen?
Självklart! Så är det!
Efter tre och en halvtimmes bilkörning till Ystad igår kväll var jag stel när jag vicckade mig ur bilen och dessutom tycker jag numera att det är jobbigt med mörkerkörning! Lite trött och stel efter en arbetsdag och bilkörning så var min förväntan att gamla mamma ville lägga sig tidigt men ack vad jag bedrog mig!
"Mågapinnen" hade som vanligt skickat med delikatesser, smögenräkor, havskräftor och Knipplas berömda räksallad. Oj oj oj mmmmmmmm "marabou mjölkchoklad" släng dig i väggen!Sa gamla mamma.
Jag hann knappt in och landa, fort fram med tallrikar och glas "nej inte de glasen, vinglas, vi måste ha vin till delikatesserna!!! förstår du väl, titta i skåpet under bänken!"
Mycket skaldjur har jag ätit men jag har aldrig sett någon dissikera dvs skrapa och rensa både skal och ben så noggrant :) "åååh vilken mågapinne jag har!"
Gamla mamma är piggare än jag sett på lång tid, hon är rak i rygen, motionerer med rollatorpromenader i hallen flera gånger per dag men har lite kortare närminne på både gott och ont. Kan t.ex läsa samma skvallertidning flera gånger i rad vilket är bra men kan också kissa flera gånger i rad utan att det behövs, för varje gång hon går förbi toaletten så " Just ja jag måste nog gå på toaletten"

Reflekterar ibland och borde nog reflektera mer. Jag har ofta dåligt samvete för gamla Mamma, hur har hon det, så tråkigt att sitta ensam, vilken tristess att inte kunna gå ut....... och det gör jag utifrån mitt aktiva liv. Måste försöka se att mitt liv är inte gamla Mammas liv hon är faktiskt 28 år äldre och har andra referensramar!För henne är livet jättegott att jag kommer var sjätte vecka, att väninnorna kommer en gång i veckan, att mågapinnen skickar med delikatesser, att barnbarnen ringer någon gång, att få vykort,att dotterdottern ringde och talade om att hon kommer till jul det lever hon på och berättar sjuttielva gånger, tala om lycka,att få gå på gröt och lutfiskkalas den tredje december och få ha på sig dräkten hon köpte då och då och det absolut viktigaste: hon bor kvar hemma i sitt eget hem!
Allting är relativt! och jag måste bara inse eller i själen förstå att jag kan inte jämföra mitt liv med mammas, hon mår bra med det hon har omkring sig!Nu är det iallafall snart jul och Maken åker till sin mamma och jag och dottern åker till Ystad.
Jul för gamla Mamma är "Julen vara väl till påska! Hon älskar jul! Jag kommer inte ihåg hur många tomtar hon har men säkert runt 360! Julgranen får gärna vara kvar februari ut!
Och detta var ju ett problem!
Förra julen klädde hon granen sittande i sin rullstol, nyåret fick jag släppa allt och åka till akutmottagningen i Ystad, hon var jättedålig, arytmi och en genomsnittspuls på 15 slag per minut, nyårshelgen firade vi på hjärtintensiven. Det var ju inte första gången vi sa adjö!
Medan hon låg på sjukhuset passade jag på at "ta bort julen" hemma i hennes lägenhet och det inbegrep att jag slängde hennes konstgjorda gran eftersom hon inte skulle finnas kvar den här julen!
Jag har lite svårt att föklara varför julgranen inte finns kvar i källarförrådet om man så säger! Har iallafall fått köpa en ny, lite mindre och kommer att säga att vi sätter den närmre matbordet så du ser den lite bättre (Rödluvan och Vargen....)eller vad säger man?
Livet är iallafall inte förutsägbart om man så säger :)

Förra inlägget

handlade inte om mig utan hur det kan bli!

Vaddå 55, 60 -65 +

Vi har mycket gemensamt går igenom samma eller liknande processer men vi kan inte eller har inte förmåga tuffhet/trygghet att tala om vad vi känner!
Om vi mår dåligt, då menar jag mycket dåligt, när vi går i pension så ler vi tackar och bugar för uppvaktnignen med mycket blommor, blader och vackra tal.
Nästa dag helt OK och nästa och nästa som en semester men sen.............Jag behövs inte! Har inget socialt sammanhang! Telefonen har tystnat! Ingen frågar efter!
Jaha då försvann JAG! Det handlar om att hitta ett nytt sammanhang och DET är inte lätt om man inte är förberedd!
Så förbered dig även om du ser ålderdomen :) som ett skämt!

Så lång tid, så mycket som timat...

Både i stort, smått, i yttre och inre värld.
Livet är komplext eller enkelt beroende på i vilken vinkel och var man tittar. Komplext; arbete, nöjen, familjeliv, egentid, hobbies, "vardagsmåstesysslor", plussysslor osv. Enkelt; följa med, lyssna in, anpassa, kort sagt leva i varje minut inte vara i dåtid eller framtid. Oj det blev kanske lite väl "flummigt" och kan och kommer i sinom tid att utvecklas mer men ligger ännu i sin linda :).
Som sagt lång tid och var har den tiden tagit vägen???
Underbar tid !
Har precis kommit hem från en vecka på Gran Canaria i goa vänners sällskap, sol, värme, underbart hotell, pooler så många så alla blev inte provade,underbar mat på för oss tidigare kända ställen (italienska restauranger med bara såååå fantastisk service och mat).SÅ fick vi också en flashback! Livet är bara inte så självklart! En av resekamraterna blev dålig ganska direkt! Läkare, ambulans, inläggnng i 3 dagar!Hjärtat, kärlkramp, smärta, precis så som det hände mig! Han har också förnekat länge att han inte mår som en prins men nu kom det! Vi blir inte yngre! Den här veckan blev väl inte riktigt som vi tänkt oss men... vi är tacksamma för den "läxa" vi fick och kommer att vara mer rädda om oss och de som finns oss närmast!
Njaej inte i allt:) Jag har ju sedan slutet av augusti med hjälp av viktklubb.se och med 4 mils stavgång + gym x4 i veckan lyckats gå ner 11 kg trots att jag byggt muskler :), gått upp ett par kilo under denna vecka, ååååh vilka frukostar, wow, vilka bakade potatisar med smör, hmmm rostat bröd med smör som sakta smälter, ost och marmelad( ÅHHHH) för att inte tala om alla glassar!!!!!Hmmm.
Så förutom detta är jag söt solbränd och fräsch, nåja, solbränd iallafall! Och har haft en utifrån fötrutsättningna härlig semester, många goa skratt, fyra härliga böcker, Mexican train och längtan tillbaka!
Väl hemma dvs lördag har jag varit på kurs hela dagen .......reiki....reikihealing....och är helt matt, "överväldigad" var vad min kära väninna sa.Jag är oerhört tacksam att jag har fått ta del av den läkande kraften och kanske vara en del av den. Vi får se vad det blir av detta, kanske inget eller så....
Som sagt "Så (lång) kort tid, så mycket som timat...

Dåliga samveten eller varför känner man så........

Vi sitter vid lunchbordet på jobbet och för vilken gång i ordningen vi talar om våra gamla mammor vet jag inte. Igenkännande! En del mammor finns inte längre, en gick bort härom dagen, en bor på ett hem för senildementa, en har äntligen accepterat hemtjänst och larm, själv har jag min gamla Mamma med både hemtjänst och larm men inte dement men lite glömsk!
Vi delar erfarenheter, tankar, känslor och ögonblickssituationer.Ibland sitter vi vid lunchbordet och skrattar så vi nästan gråter åt dråpliga händelser, ibland så känns sorgen och situationer övermäktiga!
Att befinna sig i ingenmansland är ett uttryck som egenligen står för något under andra världskriget men som också passar in mycket bra i mitt och mina jämnåriga kamraters liv!
Vi befinner oss någonstans mittemellan.
Uppfostrade som vi är av den generations kvinnor som VAR mittemellan! Andra världskriget förändrade kvinnans roll. Från att vara husmor med ansvar för hemmet, safta, sylta, lagra inför vintern, sticka, sy, se till att alla hade kläder, den gamla husmodern, till att lotsas in i industrin för att sköta de arbetsuppgifter deras män haft innan de fick ingå som soldater i Svea Rikes försvar.
Tillbaka! Vi, min, vår generation är kluvna och kommer alltid att vara. Vi kommer alltid ha dåligt samvete för att vi inte har gjort rätt för våra barn, vi kommer alltid känna att vi aldrig duger,varken som förälder, barn eller medmänniska, vi kommer aldrig att känna tillräcklighet att ta hand om våra föräldrar.
Någon författare skrev din arvslott är synd och skam ellr något liknande ,Strindberg?och det ÄR inte rätt! Men tyvärr kanske det är så man känner.
Vad vill jag då säga? Jo egentligen kanske jag vill lätta mitt samvete, att jag tar mig friheten att tänka på mig själv och Maken när jag åker iväg en vecka till sol och värme i sällskap med mycket goda vänner för att njuta av livet medan Gamla Mamma, som önskat oss en skön resa, inte kommer utanför dörren, äter mat från frusna matportioner som jag lagat tidigare, går mellan sovrum, badrum, kök och TV-rum med hjälp av rollator. Träffar andra människor bara när hemtjänsten kommer!
SUCK!!! Vet att jag inte överhuvudtaget behöver tänka i de banorna och försöker vara realist men vi som sitter vid lunchbordet på jobbet, samma generation med samma kluvenhet funderar.....

Sommarens sista rosor

Bilden är tagen vid Alvastra kloster, helgen som gick, på vår Chicken on tourresa.
Regn, lite kyligt, drottning Omma hade bakdagar och Omberg låg insvept i dimma. Även det har sin tjusning. Omberg är speciell, mycket speciell, till sommaren kommer jag att vandra på Omberg under några dagar! Vadstena är också en kulturskatt, så mycket historia, helt fantastiskt. Nu fick jag återse och återuppleva Vadstena, där jag en gång bott under kortare tid och under speciella förhållande, mitt i livet.Jag hade även glädjen av att vara lite reiseleiter vilket ledde till fördjupad research, mycket spännande lite vill ha mer om man säger.
Härliga, underbara dagar med chickenbrains och gullefjunarna, goa skratt, kravlöst, kvinnogemenskap, systraskap, spartanskt, go mat, sång och mycket värme!
Som sagt denna gång var vi Vadstena och bodde på vandrarhem, en gammal byggnad.
På fredagkvällen när vi gått och lagt oss, vi var fyra i "mitt" rum och sovit en stund så väcktes jag av att en gul "saftblandare" lyste upp rummet. Jösses tänkte jag DET BRINNER, jag måste väcka de andra! MEN jag kunde inte röra mig ur fläcken och det kändes som elektrisk ström i hela kroppen. Jag måste ropa tänkte jag och fick inte ett ljud över strupen, helt ofömögen att röra mig och helt oförmögen att tala.Fruktansvärt! Jag förnam, inte med ögonen mer mentalt en man gammal knotig och en air av ondska.Tänkte intesivt "försvinn" och bad Fader Vår. Efter att tag upphörde det och jag blev alldeles matt och svetten rann om mig. Kunde inte somna om men blundade, så kom det tillbaka, inte ljusfenomenet men fasthållande, oförmåga att ropa och känslan av att hela kroppen genomborrades av elektrisk ström. Så småningom lugnade det sig och jag tände min lampa. Mina kamrater sov lugnt. Släckte lampan och försökte somna men då tog något tag i mina ben drog och höll fast och nu fick jag lite kraft och kunde sparka och fick ett gurglande ljud ur strupen, jag var då inte rädd utan jättearg! Benen lämnades men det var oro i hela rummet, rummet vibrerade av energier och ljus. Nu var klockan 5 och en av rumskamraterna började röra på sig vaknade och gick på toaletten. Sen blev det lugnt och jag kunde slumra en halvtimme men insåg att det var lika bra att bädda och gå in i duschen och så förbereda frukosten. Ingen av mina rumskamrater hade märkt något under natten men protesterade inte när jag sa att jag inte sov en natt till i det rummet!
Nästa natt i ett annat rum sov jag som en prinsessa!Fick vid hemfärden veta att huset innan det blev vandrarhem varit ålderdomshem!Hmmm... Mer hmm när jag vid hemkomsten ställde mig i duschen och upptäkte att jag på bägge överarmarna hade blåmärken som såg ut som blåmärken efter fingrar!
När jag berättade om upplevelsen för en arbetskamrat så sa hon, det låter ju som det folk upplevt när de fick elchocker förr..... Något som inte slog mig då men visst, elström genom kroppen, fasthållna så de inte skulle göra sig illa...Vadstena är ju också känt för sitt hospital!
Ja inte vet jag men något var det!
I morse när jag stod och vispade i havregrynsgröten vid halvsextiden så ringde vår fasta hemtelefon. OJ nu har det hänt gamla Mamma något!!!! Tittade på displayen efter 0411 nummer men det var mitt eget mobilnummer! Min mobil låg i mitt arbetsrum och Maken sov sin allra skönaste gryningssömn!
Det är mycket man inte förstår eller som gamla Mamma säger det är mycket mellan himmel och jord!Jag är förundrad!
Förundrad är jag också över hur människor möts. För några år sedan (som jag skrev i en annan blogg) så arbetade jag en kort tid med en arkitekt. Det uppstod något band mellan oss men när arbetet var avslutat så träffades vi inte mer. Två år senare fick jag ett julkort och jag blev jättevarm och glad. Skrev tillbaka och tackade. Sen gick det två år till och så får jag ett mail med en förfrågan om jag kan tänka mig en lunch. Nu har vi lunchat två gånger och det känns som jag har fått en gåva! L som vi kan kalla henne är speciell och vårt möte för många år sen var speciellt. Våra möten är trevande och bägge är vi försiktiga för det känns speciellt.Vi har inte lärt känna varnadra än utan gör det steg för steg, vid våra möten talar vi inte om vädret, TV-program, dagens händelser utan dyker direkt ner i existensiella frågor på ett respektfullt och ödmjukt sätt. Det känns så stort att mitt i vardagens många möten få träffa en människa och äta lunch där lunchen blir en oas! 45 minuter blir till omätbara minuter!
Som sagt förundrad och nyfiken på livet, döden och livscyklarna.Jag blir bara mer och mer ödmjuk för det jag inte förstår, inte vet och inte kan.

Grisar och guldkorn!

Maken och jag har ett litet husdjur! Helst hade vi haft en hund men eftersom vi bägge är hundälskare inser vi också att, så mycket som vi reser så är det inte aktuellt! Men vi har en liten gris!!!! En liten, glad, blå gris! Den matar vi varje dag med varsin "gullpeng"! Summan blir till extra goa pengar på våra olika resor, inte undra på att den ser så glad ut :)!
I helgen var goa kamrater här och vi hade en jättetrevlig kväll som bara goa vänner kan ha! Istället för en blomma så fick vi en gris! Vännerna vet att vi alltid, varje kväll spelar, efter middagen istället för efterrätt OCH jag kan bara säga att idag är det måndag och då var det fredag MEN grisen är snart full i magen! En femkrona kostar varje förlust!Hittills är det nog oavgjort men JAG ger mig aldrig!
Vi tar alltid ett parti MaxiYatzi plus två omgångar Mexican train till efterätt men det har nu fått konkurrens av det gamla spelet från 70-talet, Alfapet!
Att efter dagens arbete åka hem snabbt, plocka med måsten men därefter laga mat tillsammans, oavsett om det är hummer, entrecoute, stekt strömming, falukorv, mos, maten är viktig, oavsett så ska den göras med kärlek och i gemenskap (även om bara den ena står vid spisen och den andra sitter bredvid och berättar om sin dag), sitta länge vid matbordet dela tankar, tala om sina upplevelser under dagen, göra något gemensamt (spela spel :)) tror och vet jag är viktigt!
Det gör Maken och jag och vi mår så gott, ibland så tar vi en svängom i köket till "gammal svensk dansbandsmusik" som vi är uppväxta med!
Jag säger som vänninan som med maken var här i helgen: "det är gott att man har barnasinnet kvar"
Och nu är det bara tre arbetsdagar kvar innan nästa förnöjelse är på gång!
Nämligen Chicken on tour! Denna gång beger vi oss till Östergötland, Omberg, Vadstena, Linköping och grannaglas! Ska var lite guide och det ser jag fram emot, älskar Vadstena, Omberg och är faktiskt född i Norrköping!Mmmm livet ÄR fantastiskt!

Fullbordan, nu är det dags för vila...

Höst....... i flera bemärkelser

Mitt på dagen är det fortfarande varmt och träden har inte tappat alla blad ännu.Men hösten är här!En skön promenad längs Ystad havsbad, stekt ägg på smörgås, en bit äppelkaka och kaffe ur termos, vågornas rytmiska ljud längs stranden och minnenas kavalkad.En skön stund!
Det är höst i naturen, höst för gamla Mamma men för henne är det Brittsommar, hur länge..ja vem vet det? Höstkant även för mig.
Sorgligt men ibland måste man, som min kollega på jobbet sa idag,"Nu ska du få tillbaka dina egna kloka ord!, Du måste också ta plats och utrymme!"
Vad menade hon? Joo jag vet precis! Min kollega, min goa, varma, kloka kollega som alltid finns till hands i stort som i smått, i glädje och frågor, har en gammal senildement mamma på ett dementboende, som hon reser till med lagom mellanrum och är god man för, vi delar lite erfarenhet om man så säger även om gamla Mamma inte än är dement.
Gamla mamma är så glad när jag kommer, det vittnar både grannar, väninnor och hemtjänst om, för hon talar inte om annat den vecka jag ska komma. Hon lyser som en sol hela tiden jag är där, skrattar och är lycklig, tacksam, förnöjd och är bara den snälla goa glada Majken! Vi hjälps åt med att portionera maten jag lagar, hon skriver etiketter, lägger på lock och klistrar, ett teamarbete! Lyser som en sol när hon blir fin i håret och naglarna klippta, tjoar lyckligt i duschen när jag skrubbar henne, ögonen lyser av lycka när hon ser vem som väcker henne kort sagt hon njuter till mer än 100% när jag är där!
Jag själv då?
Dräneras på energi, ständigt dåligt samvete för att jag blir irriterad och trött, glad att kunna ge henne glädje men det gör så ont när jag inte känner samma glädje!Jag är glad att jag lagar mat för då har jag något att sätta händerna i och i de stunderna gör vi något gemensamt. Men att för varje papiljott jag sätter i håret vid permanent höra "dra du Pian för jag är inte håröm för två öre" blir som ett plåster på axeln (som man inte når att ta bort) efter 30 papiljotter!
Tärning har vi alltid spelat hemma, ett trevligt sällskapsspel, men nu slår gamla mamma tärningar hela tiden, ljudet av dessa tärningar blir tröttsamt i längden, en sked youghurt, tre slag med tärningarna, en sked yoghurt, tre slag med tärningarna....
Godmorgon Mamma! det är dags att vakna nu! Det soligaste leendet man kan tänka sig och sen tar det lång stund innan kroppen lyder viljan. Först toastolen i sovrummet, sen morgonrock och därefter till frukosten i köket! På väg till köket passerar hon badrummet, åhh javisst ja, jag måste nog kissa innan jag äter! Och så tvätta mig förstås! Efter tvätten "lika bra att jag går på toaletten" ..kanske jag ska tvätta mig innan jag äter......Till slut så tappar jag lugnet, näe, inte tappar lugnet men behärskat säger "Mamma du haaaar redan kissat tre gånger och tvättat dig två så nu äter vi frukost :)!Jaha och världen soligaste leende, då kommer jag!
Det är viktigt för både Mamma och mig att hon kommer ut när jag är där, får andas frisk luft, få komma ner på stan och få handla strumpor, blommor till kyrkogården köpa en glass, mata änderna vid kyrkogården som hon alltid har gjort, lägga blommor på kyrkogården, äta lördagslunch på någon restaurang, få en promenad vid havet!
MEN hon har ingen elrullstol heller ingen rullstol för utomhusbruk dvs finns ingen broms på rullstolen och hon väger inte längre 55-60 kg utan mer 85-90 kg, lite tungt att dra i uppförsbackar, genom sandstråk och bromsa i nedförsbackar i synnerhet när jag inte längre har min "varvtalsregulator" eller då hade jag inte kunnat, nu kan jag men det är påfrestande...
Det är höst även för mig men det är svårt, det är tungt...var går gränsen?
Självklart kan jag enkelt bara säga NEJ nu får det vara bra! Men så lätt går det inte.....Det är synd på ett sätt att gamla Mamma inte är elak, missunnsam och sur då hade det varit lättare men hon är så glad, förnöjsam och positiv!
Trots allt,jag dräneras på energi, är helt slut efter mina dagar i Ystad vilket påverkar mitt arbete, min hemsituation och mitt psyke....ständigt i kollision och dåligt samvete.
Det ÄR höst, Sommaren svänger sig runt sin axel och jag frågar:
När jag var ung var livet tufft, pubertet, identiferingssvårigheter, vuxenrollen/föräldrarollen i olika stadier inte lätt, vuxenrollen utan hemmavarande barn =ny rollsökning, inte självklart som det varit, tufft, vuxenroll nu, höst, må gott skörda tidigare sådd MEN .....
HUVVA så mycket hemskt jag beklagat mig över men jag ÄR trött! Och jag befinner mig i början av hösten när sommaren svänger sig runt sin axel....
Livet är inte enklare för att man är äldre!

Nu är det dags igen eller traditioner ....

I måndags klockan 07.00 var det dags att lägga i hummertinorna!Ett heligt datum och klockslag precis som älgjakt.
I tisdags morse såldes de första humrarna till Stockholm för runt 7000 kronor. Vilket reklamjippo!!!
Idag torsdag så var det premiär på Valnöten! Nykokt hummer! Makens kokta hummer! Finns inte godare att få, han är mästerkock avseende skaldjur! Och priset var definitivt inte 7000 kronor!!!!
Maken har köpt fisk och skaldjur sen "tidernas begynnelse" på samma ställe och har självklart lite fördelar, dessutom så åker han dit ibland bara för att tjöta, hjälpa till att bära in backar, smaka av, mm och vårt bröllopsfoto pryder deras lilla "kontor"
Tillbaka till Valnöten, vad kan vara bättre än;
8 km stavgång (blod, svett och tårar)vid 18-tiden, hemkomst, dusch, slappekläder och så en ljummen, nykokt, fullmatad hummer med underbar lagom sälta, gott nybakat bröd och ett glas mousserande vin tillsammans med sin livskamrat, avslutat med lite maxiyatsi och mexicantrain? (som vanligt)
Svar: ska mycket till att slå det eller...!
Njae....? Bara att få vara tillsammans är tillräckligt men en krydda på tillvaron är ovanstående!

Lyckan av att kunna påverka!

Flera veckors målmedveten träning!Tre mil stavgång per vecka, tre gånger Zumba per vecka och 4 gånger styrketräning på gym + rodd per vecka, medvetenhet om kosten,(Tack till Sonen som tipsade om Viktklubb.se), regelbundenhet av sänggående, säga nej till övertid och extrajobb, njuta av dagen och gemenskap med Make, lång tid vid middagsbordet och sällskapsspel, goda böcker och samvaro med goa vänner har gett resultat!!!!!!
Mina blodprover idag är inte längre KATASTROFALA!!!! som de var när jag abrupt kastades in på Kardiologen! Idag ligger de med hjälp av ovan och mediciner förstås inom normalgränsen eller på nedre delen av normalgränsen! Blodtrycket är helt OK! Kvarstår hjärtrytmen eller som Maken, den motorintresserade, säger du behöver en varvtalsregulator. Betablockeraren var ju en sån men....fungerade dessvärre inte!
Nåja det blir nog bra med det också!Finns nog annan medicin!
MEN hur kommer det att fungera när jag tröttnar på att vara fysisk aktiv sju dagar i veckan?
Den dagen den sorgen! Just nu är jag bara så himla glad och tacksam!(har dessutom förlorat 8 kg kroppsvikt :-)) OCH jag kommer inte att överhuvudtaget fundera på LCHF mera, passar inte mig iallafall!

Att vara medveten om att livet pågår

Lite väl högtravande rubrik kanske men efter allt omtumlande med blodtryck, kärlkramp, bröstsmärtor,dåliga blodvärden, biverkningar av mediciner och svårinställd medicinering så blir man, jag, så mycket mer medveten om det som annars är så självklart att det glöms bort! Medveten om att det är här och nu jag är, inte imorgon eller nästa vecka och glömma nuet!
Jag har saktat farten, stannat upp frågat efter vad som är viktigt just nu och just för mig!Tar det lugnt, dubbelbokar inte möten för att vara halva tiden på det ena och halva tiden på det andra, arbetar inte längre på eftermiddagen än att jag hinner med både Maken och mina fritidsintressen. Slut med stress! Är också mer ansvarsfull och rädd om min kropp eller som många uttrycker det "Din kropp är ditt tempel" Nåja så hårddraget har det inte blivit men jag tänker efter vad jag äter, ser till att motionera utifrån vad hjärtat orkar och försöker sova tillräckligt många timmar och att dessutom ha regelbundna tider är inte dumt! TV har blivit en ny vana, vi har dessutom skaffat fler och intressanta kanaler med både historie och naturperspektiv. En stor kanna te, två hårda brödskivor med pålägg och så någon timme TV innan sängdags känns helt OK. Varning kan bli vanebildande!
Låter det tråkigt?
Nej definitivt inte!
Sen den härliga tjejträffen som var guld värd har jag hunnit njuta och verkligen reflekterat, njutit i det innevarande ögonblicket, bl.a av skogspromenader med Maken tre gånger i veckan, dansat Zumba, wow, vilken endorfinkick varje gång, rekommenderas, arbetat i lugn takt och ändå hunnit med, känt tillfredställelse av att kunna säga nej.
Jag har tillbringat en långhelg med Dottern i Edinburgh och mött en ny förälskelse!
Måste bara tillbaka! Och detta med att resa och tillbringa tid med sina vuxna barn är helt fantastiskt!I våras var Sonen och jag en långhelg i Istanbul (se tidigare blogg)och nu var det Dotterns tur och då blev det Edinburgh. Istället för julklapp och födelsedagspresent så bjuder jag på resa och logi till någonstans som passar över en långhelg!
Underbart att bara vara, uppleva, associera, fundera, reflektera tillsammans med någon som man hör ihop med och också respekterar och framför allt älskar utanför den vardagliga lunken är helt fantastiskt! att spegla sig i varandra, kunna själsligt vara naken inför frågor reflektioner, glädje och sorg,vad mer kan man önska?
Att dessutom som vi ofta gör, skrattar, ser det roliga i de mest konstiga och egentligen dumma situationer gör det hela inte sämre!
Gamla mamma är också lite piggare mentalt och det känns också bra, när hon blev varse att jag inte hade hälsan till 100% klarnade hon till och kände ansvar som den mamma hon är.
Visst är livet härligt och speciellt. Känsloyttringarna upplever jag i "klarare färger" både glädje, sorg och ilska!
Häromdagen blev jag så arg på jobbet att jag gick hem, visserligen var det på slutet av dagen men jag var inte riktigt klar för hemgång egentligen. Samtidigt som jag blev förbannad på mig själv att jag tillät mig att bli så arg på något som jag inte bar ansvar för, tillät mig vara arg hela kvällen och förstörde en god nattsömn!
Nåja livet på Valnöten går nu i lagstadgade 70 km/timme eller ibland 50 istället för 170 till 200 knyck och även om jag inte hinner med lika mycket så hinner jag vara delaktig i det jag gör dvs bäddar jag sängen så är jag medveten om att jag gör det och är inte samtidigt på arbetet vid tre-tiden i tanken!
Märkligt och helt underbart härligt!

Högt blodtryck, oregelbunden hjärtrytm, mediciner biverkningar, ångest , underbara väninnor och härliga höst eller Lite gott och blandat!

Kärlkramp, högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet, svårighet att svälja, oförmåga att gå i trappor smärta i bröstet.... allt detta och lite till har jag förträngt länge men så gick jag till min doktor på Medicin för att kontrollera något annat som jag kontrollerar varje år! Och vad vad det gällde den skavanken var det helt ok men för övrigt hamnade jag på Kardiologen snabbare än att jag hann protestera.
In med läkemedel, nitroglycerin i fickan, både spray och tablett, blodförtunnande, blodfettsreducerande, blodtrycksmedicin och Betablockerare! VA??? Jag har inte ätit läkemedel innan men nu blev jag gammal och fick iförskaffa en dosett.Fast så gott det kändes, jag kunde helt plötsligt gå i trappor, hade inget tryck varken i bröst eller hals men trots det ville blodfetterna och blodtryck inte gå ner. Blodfetterna kommer att gå ner att de är skyhöga har jag och tacka LCHF dieten för, jag har gått på den snart ett år. Jättebra diet i många stycken MEN förfärlig för kranskärl och blodfetter!!!!Man får passa sig - jag vet det nu (som förespråkat just LCHF-dieten men nu läst några forskningsrapporter)Blodtryck och rytmrubbningar svarade inte så bra på medicinen varför betablockeraren dubblerades och innan jag fattade att jag drabbats av värsta biverkningarna så trodde jag att jag skulle hamna på psykakuten och stackars Maken fattade ingenting!
Det började lite smått med att jag blev trött, sjukligt trött oftast på hemväg från jobbet, så trött att jag kände att jag nästa borde stanna och sova trots att sträckan hem inte ens är en mil. Irriterad, arg kort stubin. Sen kom drömmarna först lite obehagliga, olustiga sen blev det fruktansvärda mardrömar så ångestfyllda att de satt kvar hela dagen och de blev värre och värre. Hallucinationer, jag såg rörelser som av människor omkring mig trots att jag var ensam. Pratade och skällde i sömnen och började vandra runt i sömnen. Ångest och mardrömmar! Fruktansvärt!!!!
Sen igår äter jag den medicinen i halv dos varannan dag men känner mig ångestfylld varje gång jag lägger tabletten på tungan, vågar knappt somna och är fortfarande lättretlig. Och ledsen förstås. Får se hur detta blir, jag har accepterat att jag som f.d rökare, 35 år, (rökfri sen 9 år) har skapat mig mina egna kranskärlsbekymmer men har svårt att acceptera en medicinering som gör mig psykiskt instabil och lätt psykotisk.
Den dagen jag mådde som sämst, fredag, skulle jag och mina väninnor vara hos mig och äta Makens hemkokta kräftor och ha tjejkväll och först tänkte jag att det klarar jag bara inte men alltefter dagen framskred och Maken och jag (denna underbara förstående man)gått vår mil runt Delsjön så visst skulle jag ha tjejfest!
och jag säger bara det Så Lycklig jag var!!! eller är! Vilka väninnor jag har!
Tyvärr saknade vi pga sjukdom en men det blir fler gånger.
Att ha väninnor, var och en speciell som tillsammans trivs och är trygga och starka och bjuder på sig själva vilken ynnest!
Kvällen gick i de stora, de små diskussionernas kväll, allt avhandlades. De underbara goa skratten som man kan leva på länge länge, förståelse, klokskap, lite tokerier och ombryende!Jag kände en sån lycka inombords denna kväll och känner varje gång jag tänker på någon/ra av väninnorna. Vid några tillfällen blev jag ledsen och gick undan och vid något tillfälle somnade jag vid matbordet rakt upp och ner för en stund men det var också helt OK och tillåtet för alla visste ju och inget bröt kalaset för det!
Herregud så priviligierad jag är!
Lördagen gick i lugnets tecken, Maken tog färjan till Tyskland vid 18-tiden och jag kröp isäng vid 20, livrädd att somna och börja drömma rots att jag bara tagit halv dos. Natten gick relativt bra men inte mycket till sömn dels pga av min egen oro och dels pga av mycket hård blåst och regn. Vaknade tidigt och hoppades att regnet skulle avta eftersom jag och en av väninnor bestämt oss för en tur till Tjörn dels för att bese skulpturerna i Pilane och dels göra en skogspromensd och framförallt ha fikakorgen med!!!
Satte på den laddade kaffebrygaren, hällde havregryn och vatten+ salt i kastrull, satte på plattan medan jag gick ut för att hämta tidningen. inne igen utan tidning, den hade inte kommit, f-n, luktade bränt, vattnet i gröten hade kokat bort och kastrullen var vidbränd, slog upp en kopp kaffe, filtret hade vikt sig och kaffet var lank!!! Hur skkulle den här dagen sluta?
Duggregn men det finns inget dåligt väder bra dåliga kläder så vid 09.30 var vi iväg, naturligtvis pratade vi så mycket hela tiden så vi körde fel några gånger men till slut var vi i Pilane.
Pilane som ligger på Tjörn är, jag citerar "ett av Sveriges mest sevärda fornlämningsområden med ett 90-tal domarringar, resta stenar och stensättningar från järnåldern omgivna av urtida kulturlandskap med spår från stenåldern. Här strövar fåren fritt i landskapet och här finns också skulpturer från världens alla hörn som väntar på att bli upptäckta"
Jajamen vilken fantastik och betagande natur! Och vilka skulpturer i landkapet bland de betande svarta fåren! Konstnärerna kom från Sverige, Indien, Island, England, USA fantastiska installationer. Weeping girls fångade mig mest. Weeping girls är tre flickor gjorda av konstnären Laura Fall från GB, de är rasande, ledsna och otrösteliga. (den som vill veta mer kan gå in på www.pilane.org)
Efter lite snubblande, väninnan satte foten i en grenklyka och föll handlöst framåt, med hjälp av tyngden från hennes ryggsäck, med ansiktet ner i en gyttjepöl, tog emot sig med händerna men fick också konstaterat att hon inte lider av benskörhet eftersom hon inte bröt arm eller handled och gyttja lär göra under för huden och jag gjorde ett elegant svanhopp ner i ett annat vatten hål och fyllde mina vandrarkängor med survatten. Leriga i ansikte och blöt om fötterna var det dags för lunch! Ojojojoj så gott det smakar med lunch ute!
Varsin låda med räkor, ägg, sallad, tomat, svarta oliver, gurka, fetaost samt dressing, vad kan man mer begära + en kopp kaffe därtill????
Så iväg mot Göteborg med en anhalt runt Kungälv för en skogspromenad och ev. svamp. Precis som när vi körde TILL Pilane så pratade vi så mycket att vi körde fel och nu på väg FRÅN Pilane gör vi samma sak men so what det var bara att vända!
Och svamp hittade vi, nej väninnan, vilken svampnos hon har!!!!! Både gula kantareller och trattkantareller och fina KarlJohan. Regnet duggade hela tiden och vi knatade på upp för stigar och krön och ner för berg och åsar men insåg till slut att det började bli halt på stenar och mossa så vi bestämde oss för hemfärd. Vi skulle bara göra ett stopp på IKEA på hemvägen för att ihandla en kastrullinsats för ångkokning av grönsaker.
Herregud så mycket folk, var det bara vi som njöt av hösten och naturen? Verkade som alla småbarnsföräldrar var på IKEA.
Passade även på att äta köttbullar i restaurangen och så svenska vi kände oss, skog och mark, lite mulle, matsäck, kantareller och lite blåbär, IKEA och svenska köttbullar :-)
Just nu har jag en kastrull kantareller för förvällning på spisen och de är öronmärkta till Gamla Mamma.
Livet är gott och mycket som är gottgott är gratis!

Varför så länge mellan inläggen och VARSÅGOD en underbar höstsoppa!

När Maken och jag klev på vågen efter semester så skrek vi bägge rakt ut!!!! HUR kunde vi ha gått upp så mycket under sommaren????
Förfärligt!!!! Sonen som under en tre månadersperiod gått ner 10! kg tipsade oss om viktklubb. se där man lägger in vad man äter, hur mycket man rör sig, kvinna/man, ålder, vikt,hur mycket man vill gå ner på hur lång tid osv. Asch, nej det är nog ingenting för oss eller framförallt inte för Mannen tänkte jag. Framförallt inte för Mannen om provar en ny diet i max tre dagar sen återgår till skåpätandet.
MEN NU har det gått tre och en halv veckor och det håller än! Lite spännande att varje dag lägga in vad vi äter och det sporrar oss också till mer aktiviteter, golf varje vecka, stavgång ett par gånger per vecka och för min delZUMBA ett par gånger i veckan! Och så roligt!!!! Resultat efter 3,5 veckor 4,5 kg i snitt och 5 cm i midjemått snitt, inte illa!
Motion och dagbok har tagit tid!
Men nu kommer det att avsättas tid till annat! GARANTERAT!
TRATTISARNA är på väg!!!! Och då blir det en underbar soppa att bjuda vänner på en kulen höstkväll tillsammans med kortspel och mys! Varsågod!

Vonsans trattkantarellsoppa

Ca 3 ½ dl förvällda trattkantareller
3-4 msk smör
1 gul lök
4 msk mjöl
1 ½ msk tomatpuré
8 dl vatten
½ dl kalvfond
1 ½ msk Rouqefortost
2 dl kokbar creme fraiche helst den fetare eftersom smakämnena löser sig bäst i fett
1 tsk citron
hackad persilja


Fräs den väl avrunna och skurna svampen tillsammans med hackad lök i smöret.
Pudra över mjölet och rör ordentligt.
Tillsätt tomatpuré och mosad rouqfortost.
Späd försiktigt med vattnet som är blandat med kalvfonden.
Tillsätt 1 tsk salt och låt koka ca 5 minuter.
Rör ner creme fraiche och låt småkoka ca 10 minuter.
Späd med ytterligare vatten vid behov.
Strö över hacckad persilja och servera.

Gott till är varma smörgåsar( med endast ost )skurna i trekanter .

Nu är det höst igen och denna termin

är det inte yoga eller vattengymnastik som gäller.
Nej den har terminen är det Zumba! Dottern lockade med mig två tillfällen sen flyttade hon till Hufvudstaden och jag tänkte att nehej med min karaktär så blir det väl inget mer....men där lurade jag mig själv!
Jag har redan gått såpass att det har blivit ett behov (så länge det varar vill säga). Svettigt är bara förnamnet, det känns som att stå i duschen enda skillnaden är saltsmaken!
Drivande musik , snabba heta rytmer, en ledare som bara sprudlar av glädje och entusiasm, en timme i samma höga tempo med några sekundsnabba pauser för att hälla i sig vatten.
Gruppen varierar beronde vilken dag eller tid man går, men oavsett så är den lika brokig, alla åldrar, nåja jag är nog äldst, alla kroppkonstitutioner, en del vältränade och proffsiga (vill gärna utmärka sig i speciella träningskläder... förlåt det var lite surt sa räven om rönnbären...eller?)andra normalt/lagom duktiga och så jag då!
Som inte får till fötterna i samba, merenge eller andra latinska rytmer, jag liksom tar för många steg eller för få, snubblar liksom på mina egna fötter, när gruppen dansar åt höger går jag åt vänster och tvärtom! Jag får inte till det men skam den som ger sig! Jag har hittat min egen rytm och dansstil och ler bara stort när jag möter mina kamrater som kommer mot mig!
Svettigt är det, konditionshöjande och frigörande för endorfinerna så jag fortsätter två dagar i veckan och tänker att till jul...då har jag lärt mig stegen ! Och om jag har lärt mig segen då kanske jag ska bjuda mig själv på en zumbaträningsdräkt en sån som de vältränade och proffsiga har...

AVBÖN

BER OM URSÄKT ATT JAG KOMMER MED LÖGNAKTIGA PÅSTÅENDE!
Vår sångarfågel med alla härliga visor är BARA 74 och har sex år kvar innan 80-årsstrecket passeras!

Sista morgonpromenaden för den här gången

Nästa asta gång är det troligtvis kallare, mörkare och inte så grönt.
Det är fantastiskt, jag kliver ut genom porten går i två minuter sen är jag på stigen längs havet. Jag följer stigen rakt västerut i 3,5 km sen vänder jag och går tillbaka och stigen ser helt annorlunda ut från det hållet!Det är en liten stig som krumbuktar sig som Mumintrollet brukar säga och den är lite förtrollad.Tankarna kommer och går lite filosofiska tankar trycker på, luften är salt och tångmättad och friden lägger sig som en skön sjal över axlarna.I år är sommaren längre än vanligt, sensommarfjärilar dansar förbi och humlorna passar på att suga den sista nektaren. Blomsterfägringen är precis det, en fägring,många arter vet inte att de inte ska blomma nu utan gör en andra blomning! På min promenad njuter jag av den härliga renfanan som lyser som solen, små blocklockor som niger i gräset, vallmo med sina klara röda färg och som borde gått till vila, smällglimm denna lustiga lilla växt som ser så skör och papperslik ut, johannesört, gulsporre,strandlilja, höstfibbla, blåeld som lockar på både fjärilar och humlor och så den frodiga vresrosen vars nypon lyser genom det täta bladverket, gräs i alla färger och former utgör en underbar fond åt blommorna. Kan man må annat än bra när man får vandra på en krumbuktig grusstig omgiven av fägring, med havsdoft i näsan och det glittrande havet intill?
Det är en lisa för kropp och själ och ger kraft!
Nu dröjer det innan jag får njuta av denna stig men i mitt hjärta är den alltid med!

Så nu till det sista, innan kosan vänds mot hemmet och Maken, gamla mamma ska friseras och sättas i rullstol sen bär det av till Marinan för att avnjta en lunch på deras veranda mot havet.

Det sista Ingrid sjöng

innan det var dags att bryta upp var:
Nu är jag full
ser du, ser du,
som en kastrull,
ser du, ser du!
Halleluja
ser du, ser du,
halleluja!

Ja jösses nu har gamla Mamma (Bettan får ursäkta men Majken kallar sig själv Gamla Mamma) haft kräftkalas! Och gästerna förnekar sig icke! Två damer till var inviterade och som den ena sa" Herregud vilket roligt kräftkalas det roligaste jag nån gång varit på! Och roligt har vi, som Lena uttryckte "Jauvlar så roulitt vi hadde!" Och tacka för det! Gästerna är bara såååå härliga, ålder i snitt borträknat mig och Lena ca 80 år!Man äter och dricker och sjunger men inga sånghäften så långt ögat når!!!Kräftorna sköljs ner med snaps och sång, minnenas estrad glittrar förbi i både ord och sång. Snaps? Javisst alla har sina favoriter, vin? jajamen! öl? naturligtvis mineralavatten, läsk, ja allt rinner ner!
Jag hade missat två hattar men skam den som ger sig Mamma och jag fick varsin gjorda av underlägg, ska det vara så ska det!
Kvällens första överraskning var att det var svenska insjökräftor, signal WOW, nästa överraskning var Makens hemkokta havskräftor! Ingen av gästerna hade tidigare smakat havskräftor! Och man kan väl säga att det var succe´ t.o.m med min Lennart tyckte om dem!En sån härlig kväll!!! Västerbottenostpajen gick också åt, jättegod och enkel, se recept längre ner, kaffe iskall punch och marängswiss med Ellys färska hallon försvann i ett nafs, Lena och Ingrid slogs om resterna!
Men alla medaljer har två sidor.
Glädje ooch sorg är bröder!
Jag insåg också att jag tyvärr inte orkar att åka så ofta till gamla Mamma. Det tar på krafterna hur roligt det än är.
Mamma är naturligtvis också orolig för mig men också lite ledsen över att jag inte kommer att komma så ofta, hennes ljusglimtar!
Själv känner jag en stor sorg i magen, dåligt samvete men vet ju att jag måste ta det lugnare, måste också prioritera både Make och barn och kanske framförallt mig själv! Kontrasten när gästerna lämnade igårkväll alltmedan glädjen fortfarande stod högt i tak och vetskapen om att det inte kommer att vara för evigt gjorde ont!
Nåja idag gläds Mamma och jag åt eftersmaken av den trevliga kvällen alltmedan vi lyssnar på kräftskivan ute på gården! Mammas brf har kräftskiva och det är jättetrevligt, Gamla Mamma bor i en fantastisk brf en av de bästa! Men den kräftskivan kan aldrig mäta sig med vår!!!!:)
Imorgon är det dags att åka hem och sista strandpromenaden för den här gången och den blir det en blogg om imorgon för den är ....mycket speciell

Västerbottenpaj a´la aftonbris

125 gr smör
3 dl mjöl
1 msk vatten
1 purjolök
4 ägg
2,5 dl grädde
chilipeppar
salt
150 gr riven västerbottenost
150 gr annan riven ost (valfri sort)
Finhacka purjolöken och bryn den mjuk i stekpanna
blands mjöl och smör, skuren i bitar och rumsvarm till en smidig deg, tillsätt också vattnet.
Tryck ut degen i en smord pajform och ställ i frysen ca 5 minuter.
Förgrädda i fem minuter 200grader.
Vispa försiktigt (inte hårt eller mycket, räcker med en gaffel)ägg med grädde och kryddor.
Tillsätt osten.
Bred ut purjolöken på pajdegsbotten, häll på smeten.
Grädda ca 25 minuter i 200 grader.
Klart!
Mums om man så säger!

Så svänger sig sommaren runt sin axel.....

och nu är det nog runt september....
Efter en helt underbar semester med opera på Läckö Slott, besök hos vänner i Stockholms skärgård, barn i Hufvudstaden, vänner i det sköna Sörmland, golfresa på ett underbart slott i östra Tyskland med fantastiska naturupplevelser,grillkvällar i goda vänners gemenskap, vila och arbete i hem och trädgård så är det inte bara början på hösten rent "världsligt" utan även kroppsligt precis som det är och ska vara när livet har sin gång!

Underbart är det också att jag äntligen blev tvingad till Kardiologen av min "husläkare"......har ju under lång, lång tid förnekat och fört mig själv och även honom bakom ljuset, påstått att jag gjort blodtryckskontroller under några år vilket jag inte alls gjort och vilket han nu inte längre låtsades tro på utan med barsk hand genomdrev ett nytt arbetsEKG med därför påföljande besök hos hjärtspecialist.

Nu så här sommaren går emot höst så sitter jag med en läkemedelsdosett och fördelar medicin till mig själv i de olika facken för en veckas förbrukning (även minnet börjar smyga sig mot höst). Det är blodtrycksmedicin, blodförtunnande, blodfettssänkande i förebyggande, nitroglycerin både i sprayform och tablett allt för att undvika både stroke och infarkt, samt stränga förmaningstal om att uppsöka akuten i händelse av ditt och datt.....

Varför säger jag att det är underbart då? Det är ju bedrövligt att behöva äta sådan mediciner i och för sig!
Men jag hade innan ingen aning om att jag kunde må så här bra!!!
Det susar inte längre i öreonen konstant, jag hör eller känner heller inte hela tiden mina hjärtslag och när jag känner efter på pulsen så slår hjärtat lugnt och sakta och framför allt jämt! Det hoppar, rusar eller dunkar inte det bara kör lugnt och stilla! När jag äter är det heller ingenting som tar emot när jag sväljer.....och jag klarar av att gå i trappor utan att stanna på varje våning!!!
Enda nackdelen är väl att jag kan inte rusa på hur fort som helst eftersom medicinen bromsar....

Herregud så bra jag mår nu på väg in i mitten av september, mycket bättre än jag gjorde i livets augusti!

Tack mina "tjatiga" barn och man! Och tack doktorn för att du inte "litade" på mig!

Underbar semester

Återkommer!

Oj vilken härlig kväll!!!

Semestern fortsätter om den började!
Grillkväll med goa vänner, Maken och jag fick en fantastisk klätterros i bröllopspresent + gåsleverpastej direkt från Frankrike!
Rosen står i vatten och kommer att planteras runt 7-tiden imorgon bitti på en given plats! Vilken ros!!!!Underbar!!!!
Gåsleverpastejen kommer att avnjutas vid lämpligt romantiskt tillfälle!!!Kanske 6 september, halvårsdagen, vem vet!
Gästerna kom med solen och det blev en hel timme i trädgården med mousserande vin goa samtal och mys innan grillmästaren fick fart på grillen!
Underbara entrecouter med sallad och vin,gemyt och mys, sång och många goa skratt! Glass och kaffe fick avsluta kvällen och så möts vi imorgon igen på golfbanan 14.40! Ser fram emot detta även om jag inte är så vidare värst duktig men det blir värme gemenskap, utbyte av erfarenheter och garanterat många goa skratt!
Semestern forstätter som sagt som den började!

Så bra det har börjat min 2 och 1/2 veckor långa semester

Rabatterna är genomgågna och rensade, visset bortplockat och växter omplanterade, två rosor nyplanterade + ett rådhusvin. Grävt, planterat och skördat dvs frökapslar insamlade och lagda i märkta burkar.Växthuset har fått en ansiktlyftning + botox så numera är det växthus/barnkammare/uterum/njutningsrum! Arbetsbord med hinkar under innehållande olika slags jord sekretär (inköpt på Loppis) med fack för fröer, lökar, papper, penna, knivar, pincetter mm, låda för andra mindre trädgårdverktyg och skåp med krukor. Utrymme vid sidan om för krattor, spadar, skyfflar, grepar, korg med mindre spadar trädgårdsaxar, snören och pinnar av olika längder, skön korgstol med litet tidningsbord och plats för ett glas svalt gott vin efter arbetsdagens slut. Liten transistorradio, pelargonier, hängpetunia, tomatplantor, plocklök, flera ljuslyktor och en vinranka som bågnar av vindruvor på väg att mogna och så förstås en fin hemvävd trasmatta!!!YES! nu är det klart och helt underbart! Gårdagkvällen var ljuvlig!
Höll på att glömma! Mellan allt arbete och njutningen i "lustväxthuset" hälsade jag på hos en gammal jättego vän, en sån vän som man kan ringa mitt i natten ni vet! på hans kolonilott i Sjöberget. Sjöberget är ett koloniområde i Göteborg som ligger mycket centralt, högt uppe ovanför Älvsborgsbron mycket lummigt och med utsikt över inlopp och Vinga fyr. Svårt att hitta om man inte vet exakt. Speciellt därför att man kan antingen ha en "ren" kolonilott, kanske det finns en eller max två lediga varje år eller så har man en koloni lott med "hus" och då måste man ha djur! Kaniner, höns, påpfåglar,duvslag, andra fåglar eller som en som har berguv, har man inga djur så får man lämna sitt hus! Det finns gott om duvslag och jag har inte sett sådana tidigare men det var en upplevelse, så speciellt! Husen är av skiftande slag, en har en exemplarisk japansk trädgård med tillhörande hus med en annan har bara ett fallfärdigt bröte men det är ju också charmen! Jorden är bördig och det växer och frodas. Fågelkvittret som nästan är öronbedövande blandas med påfåglarnas skrik och tupparnas galande. Humlesurr och fjärilarnas sirliga dans fullfärdigar upplevelsen! En oas i storstadens brus, väl värd att besöka!
Sen blev det njutning i egen oas, lustväxthuset!!!
Somnade tidigt och vaknade tidigt! Åkte hem till dottern för att hjälpa till med hennes balkonglådeflyttning dvs hennes blomsteroas skulle flyttas ner i bilen för att transporteras till Stockholm! Och det handlade inte om några pelargonier i några krukor! Hon har en blomsteroas på sin balkong och det blev många turer upp och ner!
Tyvärr så måste jag erkänna både för mig själ och Dottern, men det sitter hårt inne och gick tyvärr inte att dölja längre, att det har blivit tungt att gå i trappor. Jag är, som de som känner mig, vältränad, inget fel på kondisen eller muskelkraften men hjärtat blir sämre. Tre trappor upp och jag måste sätta mig! F-n så frustrerad OCH f-rb-nnad jag blir!Fick efter det senaste arbets EKG:et i början på juni, remiss till Hjärtmottagningen och jag ska dit om tre veckor och faktiskt om jag ska vara ärlig, så hoppas jag på att bli uppsatt för en kärlsprängning! Nå, nog om detta, en parentes!
Matsäcken var klar och låg i min bil, när jag var klar hos Dottern styrde jag kosan till Hisingen för att hämta min gamle vän, vi hade bestämt oss för en sol och baddag! Vädret var väl inte direkt lovande men so what, om vi inte kunde sola och bada så kunde vi ändå göra en utflykt! Vi åkte via färja till Hönö, om det var molnigt i stan så var det molfritt och soligt på Hönö!
Flera timmar sol och bad, matsäck och påhälsning av matgäster :) (men de fick inget!)Jösses vad ivriga de var! Efter lunch så snart jag satte mig upp så kom de flygande!
Vännen var ute i solen för första gången denna sommar så vi bröt upp när det började kännas i huden och åkte ner i samhället. Pingstkyrkans secondhand affär var ett måste och butikskontrollanten var som synes gratis bevakning! Vidare runt längs hamnen,fiskaffären, besök på konstgalleri med toalettbesök (5 kronor) och lite shopping utan shopping dvs fönstershopping! Sen dags för hemfärd! Maken hade under tiden kommit hem från huset på kusten och vi tog en tur till stan för att inhandla lite inför morgondagens grillafton med andra goda vänner! Jösses så mycket folk det är på stan, vi stannade på torget för att handla dels på systemtet, där vi gick ut, jag bärande på två kassar och Maken tomhänt han glömde att ta med sig baginboxarna!!!! Han som aldrig glömmer något, hahahaha!och dels i saluhallen men som sagt Gothia Cup + turister fyller stan och det känns bara så internationellt och trevligt!
Så semestern har börjat bara sååå bra och jag känner på mig att den kommer att fortgå på samma sätt!Ser fram emot morgondagens bad, golfrunda och grillafton!!!!!