Dalaturister i kvadrat

Nu har vi turistat Siljan runt! Kom tillsammans med en skolklass, tredjeklassare, till Nusnäs. En guidad visning var beställd för klassen men mannen som ibland är som ett barn ihjärta och sinne hoppade med och svarade glatt på de frågor guiden ställde till barnen!!!!!Själv försökte jag lite diskret att hålla mig i bakgrunden...finkänslig som man är! Som sagt många underliga djur i vår Herres Hage och många variationer av Dalahästar både modeller färger och matrial. Roligt att få ta del av Dalahästens historia. I ett av museiskåpen stod gamla dalahästar varav en hade bägge vänsterbenen avslagna och det påstod ägaren berodde på, att i Norge finns det bara sluttningar att gå på! Ja säger då det, dessa dalkarlar! Förra gången var det en annan gubbe på Vidablick som skojade med en dam från mellanssverige och avslutade med "Du har väl humor, sa gubben som tryckte in ögera på kompisen"
Det är ju inte bara hästar som målas i kurbits och/eller dala blått, även tuppar, telefonkiosker och korvkiosker!!!
Ett underbart vackert landskap runt Siljan blånande berg, mjuka kullar, Siljan själv som låter himlen spegla sig däri. Små byar där husen liger tätt, tätt i fyrkanter, välskötta trädgårdar med allsköns blomsterprakt, husväggar beväxta med blommande humle , tallskogar, björkängar allt andas klokskap över generationer, idoghet, lugn och positivitet. Det positiva går igen i dialekten, den sjungande dialekten med ljus spänt röstläge många män piper ibland när de talar liksom talsjunger.... man blir glad av att höra! Precis som förra gången jag var här så får jag frid i både kropp och själ, ett andningshål! Om drygt en timme kommer transfern som ska föra oss och många många andra till Dalhalla för en som vi tror härlig musikkväll! Håller tummarna att regnet håller sig långt borta! Om inte får vi väl göra som danskarna gör när det regnar.....låta det regna!

Knappt att jag kan tro mina ögon......

Hela Tällberg kryllar av psykiatrifolk på Rikstäckande konferens, vi är några få "vanliga" själar också dock som sagt få.Konferensen bedrivs på flera av hotellen och deltagarna är utspridda. Vi var omringade av några under middagen igår och i morse när vi kom ner (upp) till frukost var samtal och diskussioner högljutt igång vid ett långbord. Inget fel i det men lite förvånande när en dominant psykiatriker (förstår av samtalet vid bordet att de alla hade den proffessionens dels gick det inte att undgå att höra, dels ska erkännas är jag lite nyfiken av naturen) vid långbordet vänder hela sin uppmärksamhet mot mig och hälsar "Godmorgon, godmorgon" när jag kommer in, alla vänder sig mot mig och jag fattar ingeting men hälsar hövligt tillbaka. Mannen i mitt liv skrattar och säger han kände sig väl tvungen att hälsa på "chefen". Konstigheterna fortsätter, en av de kvinnliga deltagarna hämtar frukt från frukostbuffen och lägger ner i sin öppna bag som står på en stol iändan av bordet. Sen gör hon några smörgåsar hämtar servettet och lindar in dem i och det åker samma väg.... ner i bagen går tillbaka till frukostbuffen tar en djup tallrik, fyller den med musli åter till bagen och häller ner muslin!!!!!! Ingen av hennes kollegor reagerade de verkade inte ens notera eller så var det ett normalt beteende. Själv hade jag ögon som tefat och hakan fick jag plocka upp från golvet.....Jaja det finns underliga djur i vår herres hage! Frukosten är äten iallafall och nu är det dags att bese andra djur dvs Dalahästar i Nusnäs!

Början på repris men ändå inte repris :)

Torsdag, en genom hela sommaren efterlängtad torsdag ! Bilen rullade ut från garaget vid 9-tiden, packad och med regnkläder, varma kläder,finkläder och korg med engångsglas, tallrikar, bestick, servetter, reseljusstakar från Skultuna Mässingsbruk, stearinljus, tändstickor och två flaskor vin. Riktning, först österut sen norrut med Tällberg som slutdestination!
Förutom en vecka i Turkiet så ska Mannen och jag ha ha lite sommarsemester och mys!Sommaren har ju annars varit ganska hektisk med många och tunga resor till gamla mamma och Mannen har haft fullt upp med hantverkare av olika slag i stugan!
Nu har vi boat in oss på Åkerblads i Tällberg! Dit vi åkte när vi förlovat oss! En underbar helg med Poirot som egen servitör* :) speciellt minne! Rummet vi bor i är precis under den sviten vi då bodde i med en underbar trädgård utanför, lugnt och stilla. Rummet är stort ljust och härligt, inte allmoge mer åt rokoko eller en blandning. På bordet mellan de två fåtöljerna/stolarna står Skultuna reseljusstakar med brinnande ljus samt en skål med nötter och en med ostbitar samt två glas vin. Fortfarande är det ljust ute men snart kommer skymningen men innan dess har vi klätt oss i våra finkläder och förhoppningsvis njutit av en god middag i restaurangen, REPRIS från förlovningen!
Imorgon kommer REPRIS nummer två: Dalhalla! Dalhalla en fantastisk härlig upplevelse tillsammans med två av de fyra människor som betyder mest i mitt liv.Tidigare i somras,var min son, dotter och jag Bruntegården, Karlfeldtsgården, loppmarknader, Löa, Rättvik och på en förtrollande föreställning av Trollflöjten i Dalhalla!
Repris nummer två: Dalhalla! Rapsody in Rock tillsammans med Mannen , en av mina allra närmaste vänner och min kusin och hans fru. Fast att min kusin och hans fru skulle till Dalhalla samma datum som vi hade vi ingen aning om!!!! Det kom som en överraskning mycket, mycket positiv överraskning!
När jag och barnen åkte upp till Dalhalla tidigare i somras mellanlandade vi hos barnens pappa och hans förtjusande hustru och jag funderar på om jag ska slå en signal på vägen hem på lördag och höra om de är hemma..... vore gott med en bensträckare och en pratstund .... eller vad säger du, Dalkarlen???? :)

Jag fattar ingenting!

Är åter i Göteborg efter några dagar på sjukhuset hos gamla mamma! Mycket dålig torsdag,fredag, lördag något bättre(efter nio påsar blodtransfussion) då kunde jag höra vad hon sa så jag bestämde mig för att åka hem söndag kväll tillsammans med dotter och son, trots allt så har jag ett arbete att sköta och många personer är mycket beroende av att jag är där.
Söndag morgon när jag promenerar till lasarettet ringer jag sonen och säger att läget är lugnt vi åker hem ikväll när ni kommit och varit hos mormor, ditt plan går väl runt 19.00 eller?
Barnbarnen andas ut på sin vistelse/convent på Tjärö i blekingeskärgården, äter brunch och tar sig vidare mot Ystad. Själv går jag lugn och glad in på avdelningen och tror att gamla mamma är lika bra som kvällen innan men shit vad jag bedrog mig!
Hon ser schimpanser, elefanter, giraffer i sjukhusparken, hennes syster ( död i 15 år) sitter uppe i taket och pappa död sen många år går runt i rummet!Slumrar andas oregelbundet tittar upp och berättar om de vackra guldstatyerna runtomkring henne, slöjorna som fladdrar i vinden, rätt var det är tittar hon på mig och sägger " snart är det exakt 10 år sen "pappa" gick bort"! Gallimattias, oklar, svårt att få kontakt, jag ringer barnbarnen och meddelar. Personalen låter oss få vara dörren är stängd ingen stör och jag sitter med hennes hand i min. Hon är lugn trygg och ett leende kommer och går på hennes läppar.
Barnen kommer och det blir en tung eftermiddag men med värme närhet och kärlek. Jag bestämmer mig trots allt att åka hem. Magkänsla eller "blev tillsagd". Somnar mamma in så har vi haft en fin stund tillsammans vi har sagt vad vi behöver och hon är lugn och trygg!
Måndag, ringer mamma morgon och kväll, hör inte vad hon säger på morgonen och knappast på kvällen heller mer än att hon säger " jag måste försöka stå på mina ben" Jaja gör det säger jag och godnatt mamma sov gott jag älskar dig!
Imorse när jag ringde satt hon och åt och trodde att hon åt havregrynsgröt men hon visste inte.
Har svårt att komma igång med arbetet på förmiddagen men sen hopar sig hur mycket som helst tiden vill inte räcka till och jag har lovat Mannen att vara hemma kl 17.00eftersom vi ska äta innan han ska åka iväg!Stress stress stress, mat trädgård klippning av rosor plantering av plantor, uppgrävning av det som var utblommat, inne ta hand om disk tvätt samt packning inför kommande kortresa, ringa gamla mamma OCH!
Hon svarar efter enbart fem signaler! Hon svarar klart, tydligt och glatt! Hon hör vad jag säger ! Och hon säger "vet du vad jag har gjort?" Nej svara jag sanningsenligt. Jag har varit uppe och gått med rollator! ???????????????? Skojar du mamma? Nej det skulle jag inte skoja om! Jaha hur många steg har du tagit, frågar jag försiktigt. Vadå hur många steg, jag har gått runt! JÖSSES! Hon hade sagt till en undersköterska"kan jag få se på den där rollatorn den ser ut som min hemma" Visst" sa undersköterskan och hämtade en. Mamma reste sig vid rollatorn och gick! TA DIN SÄNG OCH GÅ! eller hur var det? Nu ska vi se vad doktorn säger imorgon för nu ska jag hem!!!!Ska bara träna lite mer först!
Jag fattar ingenting!
Mamma så roligt och det känns undebart men ofattbart!!!
"mamma du har varit jättedålig och sjuk och vi har räknat bort dig tre gånger, tre gånger trodde vi att du skulle dö inom loppet av några timmar" "Vet jag väl men jag vill inte dö än! Det är för tidigt!
Så är det med det!
Jag fattar ingenting!
Eller så är det sista rycket men det tror jag inte.
I vilket fall reser Mannen och jag till Tällberg i ett större lugn och så får jag ta en sak i sänder....
Mmmmm jag har ju städat en del av mammas byrålådor, lådor, skåp osv kan bli en del protester mot detta men det får jag väl ta då...
Känns ändå lite som sagan, om Peter och vargen, imorgon när mina underbara arbetskamrater med empati frågar hur min mycket sjuka gamla mamma klarat natten...........

Nya upptäckter!

När mamma och pappa träffades för 64 år sen arbetade mamma i skoaffär.Att hon är en hamster vet jag och mycket av hennes och pappas gräl har rört sig om att hon inte har slängt någonting eller har mycket svårt att slänga!Och här står jag i detta! (Tack snälla pappa att du tvingat mamma med jämna mellanrum!)Hus 250 kvm + bergsmansgård 250 kvm + undantagsstuga på 50 kvm ska rymmas i hus i Ystad på 175kvm totalt och därifrån till lägenhet på 85 kvm och det är slängt en del men inte så mycket som hade behövts!
Nåja tillbaka till detta med skor! Mamma har ju alltid haft skor som alla andra naturligtvis och också visat mig, några jättefina skorom haft undanställda i några kartongers och jag kommer ihåg några speciella, bl.a ett par, italienska, handgjorda, pärlemorvita med sylvass klack och ett svart tunt band som löpte längsskon avlutades med en rosett mitt på, ett par skor från 1946 i strutsskinn i naturfärg, ett underbart par (som jag tar med hem med mammas välsignelse)i ormskinn! I lägenheten där hon nu bor hittar jag det ena paret efter det andra och det handlar inte om vardagsskor från vanliga skofabriker!!! Det är bara "det bästa" och tyvärr kommer hon inte i dem idag! De finns i sina ursprungliga skokartonger, en del inte ens använda! Underbara skor i ljuvligt mjukt skinn både untanpå och inuti i olika färger ! Ett halvt nummer för stora för mig som dessutom numer inte kan gå i högklackat och som numer har ortopediska inlägg. Lite ledsamt tycker jag nog att det är...
Dessutom! Har jag mött en mamma som inte är den mamma helt och fullt som jag kände utan som har många fler sidor än hon visat förr, har hemligheter som hon nu avslöjar och det är fantastiskt att få ta del av hennesgömda tankar och liv, lite som att lyssna till en talbok "Mitt liv som Majken"! Tack för att vi hunnit med det också!

Sjukdom, elände,goa skratt och nya upptäckter

Med blixtens hastighet kan dagens schema förändras. Kom i torsdags strax efter, nio på morgonen tillbaka till mitt arbetsrum efter ett möte ang det praktiska kring influensavaccinationen, för att hasta vidare till nästa.Det var en del praktiska frågor att lösa så jag valde att inhibera nästa möte och blev kvar på mitt arbetsrum. Djupt försjunken i arbetet hörde jag att min privata mobil ringde i väskan , tänkte först inte svara (hade jag varit på mötet hade den varit avstängd)men svarade efter många signaler, som tur var! Och så förändrades den dagen och den veckans planering. Mammas doktor ringde och berättade att mamma var dålig, pga av det blodförtunnande medel hon fått för sina tromboser i benen så hade hennes koagulationsförmåga slagits ut och hon blödde i buken. Blodvärdet hade på ett dygn sjunkit till mer än hälften vad det skulle vara..... och kanske jag borde komma!
KANSKE????? Min chef och hans bitr chef framförallt, bitr chef, är en helt fantastisk chef ,medmänniska och kvinna!Hon tar mig i sin famn, kramar mig och säger åk, åk fundera inte på något här det löser sig men är det någon som kan följa med? (Dessutom ringer hon lördag förmiddag och är så engagerad och trycker på att jag ska var hos min mamma och inte fundera på jobbet!) Finns det verkligen så underbara chefer?
Bilen var redan packad eftersom jag planerat att ta semester fredag för att åka ner torsdag em hälsa på mamma och åka hem lördag lunch för att både få träffa henne och också få ledig tid med Mannen (vadå, logistiskt? :) ) Nu blev det annat, ringer Dottern och berättar och hon säger direkt -Jag vill följa med men hur länge kan du vänta innan du kör? Ringer Sonen i Stockholm som blir brydd, han är också färdigpackad för att resa på en kurs i södra Sverige (som även Dottern ska på) men slänger sig på flyget istället. Dottern är klar med arbete och packning på mindre än en timme och vi är på väg! Tankarna snurrar sorg, begraving,samma mönster som när pappa/morfar dog, praktiska frågor, känslor, minnen, nutid, arbete,egentankar och reflektioner bardomsminnen och tystnad fyller bilen medan vi kör. Kommer till Sturups flygplats samtidigt som Sonens plan landar. Fortsätter direkt till sjukhuset.För andra gången inom två veckor är både läkare, personal och jag helt eniga om att det här reder gamla mamma inte ut.....nu handlar det om timmar. Gulgråblåvit var huden, ett lik, mötte oss men skillnaden från ett lik var en stirrande blick på oss tre som efter två sekunder avlöstes av ett stort leende två armar som sträcktes ut och kramade och kysste var och en av oss och hälsade oss "Välkomna"! Ögonhålorna var djupa hål, tänderna var för stora, huden var klistrad runt kraniet och färg på kinder och läppar.... huvva!! !Vi åkte hem till henne för at lämna vår packning, handla frukostmat och jag packade ner trosor, skor, strumpor, skor och klänning som jag vill att hon ska ha på sig när hon dör, för hem kommer hon aldrig mer! Och för mig är det viktigt, när pappa gick bort tvättade och rakade jag honom och satte på honom finkostym och vi satt hos honom jag några timmar och mamma hela natten innan han blev hämtad och det känns så bra idag.Likvaka sa "di gamle" och det är något som vi rationaliserat bort...TYVÄRR!
Mamma får blod påpyttsat i omgångar man fyller på henne med 2-3 enheter per dag men hon får inte mer blodförtunnande. Pest eller kolera, antingen proppar eller förblödning! Nåja, ikväll, lördag kväll, när jag sitter här och skriver har jag precis kommit hem från sjukhuset efter ha spelat tärning med mamma, hjälpt henne i säng och ordnat med patientbord, lampa korsord och penna så hon kunde lösa ett korsord innnan det var dags för nattoilett och sömn!!!!!
Helt otroligt! Vadå 99 liv???
Visst hon är jättedålig, kroppen är slut, vätska i lungorna, njursvikt, ingen möjlighet att förhindra blödning, medicin som motverkar blödning kommer att ge henne fler proppar, utan den medicinen blöder hon (ihjäl?) osv osv kroppen är helt slut!
Men hon har ett gott humör! Personalen älskar henne, som en sköterska sa ikväll " Majken hade det inte varit för dig hade det inte varit roligt att arbeta helg! Du lyser upp för oss alla!"
Igår kväll sa jag
-Mamma du har varit jättedålig!
-Vet jag väl!
-Vi trodde du skulle dö!
-Pian (det är hennes smeknamn på mig) JAG bestämmer när det är dags för mig att dö plus en halvtimme till!
Så var det med det!
Imorgon åker jag hem och på torsdag åker Mannen och jag till Tällberg (dit vi åkte när vi förlovade oss )för att på fredag åka till Dalhalla och konsert!
Mamma vet och kommer att överleva, Dottern åker ner om behövs men framförallt informerade jag pappas kusin igårkväll om mammas hälsotillstånd och hon i sin tur skickade ut meddelande till alla släktgrenar vilket resulterade i många samtal och många besök på sjukhuset. Wivi, min pappas kusin är en klippa, hon kommer att se till Majken när jag inte är där och det gör också Majken korttdamer och vinprovardamer!
Vadå krutkärringar????

29 grader varmt

sa man på radion i morse att det skulle bli i eftrmiddag! Jag som känner det som att hösten är här!Kanske inte fel att min bikini ligger nerpackad i utryckningsväskan.Styr kosan till Ystad i em för att hälsa på och se hur mamma har det och verkar med mina egna ögon och sinnen, samt för att kolla post och vattna blommor. Kanske jag kan få hjälp med att få henne i rullstol så hon kan få komma ut i sjukhusparken en stund om hon vill.
Höst är det iallafall även om värmen kommer tillbaka. Skolorna har börjat, de flesta är tillbaka på sina arbeten, mannen ringde från stugan igårkväll och sa att det är helt dött i kustsamhällena, turister och sommargäster har lämnat.....
Skönt med höstkänslan tycker jag!Få ställa iordning trädgården för vintervila, krypa in och börja tända ljus, kura ihop sig och läsa böcker, veckornas rytmik med återkommande inslag, vattengymnastik, Yoga,stavgång, kortkvällar, umgänge med vänner i höstmörkret över en bit mat, biokvällar, kalops, rotmos och fläsklägg, dillkött, bryggarstek, hemkokta bruna bönor med fläsk, ärtsoppa och pannkakor all den goda maten som man inte lagar på sommaren då det främst är grill och skaldjur och så den vanliga arbetslunken med lite akuta inslag som ger adrenalinkickar. Känner ett lugn att hösten är här och allt går sin gilla gång! Sköönt att vi har olika årstider fast jag hade nog valt bort november, december och januari om jag kunnat :)å andra sidan hade vi, Mannen och jag, kanske inte kommit iväg på våra långresor till Långtbortistan i januari då kanske...... Nåja nu är det augusti och hösten är på gång den sköna delen av hösten!

INTE ÖVER

Som inne i en stor vält ligger jag gömd
och kan ingenting göra åt utjämningen.
Den bara fortsätter.

Jag ligger där, helt utan möjligheter
att kunna påverka händelseförloppet
för att det, som börjat, snart skall få ett slut.

Bo Setterlind; Målaren och ängeln

Reflektion

Tänk att inte kunna ta sig upp ur sängen eller stolen själv. Tänk att vara beroende av andras välvilja för att komma på toaletten när man behöver. Tänk att tillbringa sin tid i en fåtölj eller en säng där man blir placerad, dag ut och dag in. Tänk att inte kunna slå telefonnumret för att armarna skakar. Tänk att tala så dåligt att andra knappt kan höra och dessutom inte själv kunna höra vad man säger......Tänk att i allt detta var klar i tanken och medveten om tingens ordning !

Usch, vill helst inte tänka på det, det gör så ont i hjärtat!

Ruggigt, ruffigt och guldkant x två

Mannen och jag har inte rört en golfklubba på snart två månader, vilket för den duktige och vane golfaren kanske inte är något problem men för oss nybörjare som nyss sänkt oss till 36 i hcp så kändes det jobbigt att börja om. Åkte iväg till rangen och slog en hink var. Kändes jättebra för mig men Mannen tyckte det var för bedrövligt "precis som en nybörjare" mummel, mummel, mummel.....På väg hem igen föreslog jag att vi bara skulle hämta upp våra vagnar hemma och sen fortsätta till en av golfbanorna för vi hade ju ändå inget inplanerat på eftermiddagen. NEJ, Njae jo kanske... Sagt och gjort!
Fy fabian så ruggigt dåligt jag spelade!!! Trots att det gått så bra att slå på rangen! Fy fabian så ruggigt bra det gick för Mannen! Hans absolut bästa runda! En birdie och 30 poäng!Trots att en boll hamnade i tjotahejti, och när vi med gemensamma krafter skulle leta efter den så glömde jag totalt att det finns något som heter golfboll för precis där jag stod var marken täckt med gula kantareller! Mannen fick leta efter sin boll bäst han kunde, jag tog av mig min munkjacka och plockade så mycket kantareller jag hann!
Mannen, guldkant med golfen!
Jag, guldkant i ruffen!

Jösses så härligt!

Tänk att jag är så priviligierad (hur stavas detta?)! Så tacksam varenda dag för detta! Har en trädgård, egentligen två, en i Göteborg och en i Hunnebostrand men eftersom jag inte trivs i huset på kusten så blir det inte så ofta. Vadåå I-landsproblem??? Nåja nog om det! Efter en tung period, en orolig natt med mardrömmar, övertrött i själ och tanke, dagens irritation, dvs kärringen som fick mina horn att växa så har jag i skrivandets stund bara lugn, ro, glädje i både kropp och själ!
Varför? Dels har jag ju träffat min dotter och ätit nykokta rödbetor med smör och salt och avhandlat olika spörsmål och tankar kvinnor emellan men FRAMFÖRALLT har jag grävt upp, grävt ner, planterat, planterat om, funderat och planerat! Kroppen är svettig eller rättare sagt våt, armarna värker, jag är skitig och lycklig!

Livet är härligt när jag står med tårna nergrävda i rabatten och händerna i myllan!

Horn i huvudet

växer snabbt i trafiken! Jäklar så förbannad jag kan bli! OCH FORT!
Första dagen på jobbet, äter lunch i Botaniska trädgården med en kollega, jättemysigt. Går runt och njuter av all blomsterprakt ! Min kollega är oerhört intresserad av växter och trädgård och också mycket, mycket kunnig ! Vi blev båda inspirerade av de kompositioner och växter vi såg, jag både av trädgården och av allt min kollega berättade. Innan det var dags att gå tillbaka till jobbet hade jag inhandlat en hel del växter både stora och små som fick stå kvar till jag kunde hämta dem med bil ! Sanningen att säga var det bara det jag hade i huvudet resten av arbetsdagen...mina nya växter och var jag skulle plantera dem...hur jag kunde möblera om i rabatterna...kanske gräva upp några nya rabatter...och då ..jajaja trädgårdsplaneringen var i full gång i mitt huvud och när klockan närmade sig fyra så var det lika bra att packa och gå hem! Glad och lycklig hämtade jag mina växter! Att ta sig från Botaniska med bil och hem var en ordentlig omväg men vad spelade väl det för roll.....Passerar Slottskogsvallen och hamnar bakom en dam i bil som ska samma väg nästan hela vägen! Kan inte komma om pga av filen intill är full med bilar! Problemet? Kärringen, ursäkta uttrycket håller 45 km/timme där det är 70! i kurvorna sänkte hon farten till 25!!!!!!
Hornen växte och växte och växte jag glömde glädjen och lyckan med mina nya växter, hur fin trädgården kommer att bli om jag förverkligar trädgårdsplanerna, att dottern ska komma lite senare och vi ska ta en promenad innan vi äter nykokta färska rödbetor med salt och smör... Borta var alla fina ögonblick jag var bara så förbannad!
Precis när jag skulle ljustuta på henne kom jag ihåg, och då släppte ilskan och jag började småle, när dottern och jag åkte hem från Skåne tidigare i sommar och dottern körde. Mycket trafik på motorvägen mellan Malmö och Göteborg, dottern kör om en herre i stor dyr och tjusig bil med många hästar under huven (min är inte sååå stor, en liten Toyota Yaris) Denne man kunde väl inte ta detta med att bli omkörd av KVINNA i LITEN bil riktigt utan han kör om oss igen och tränger sig så nära att han nästan repar min bil, den dumma idioten! Dottern har ärvt lite av sin mammas bilhorn men svär inte lika mycket. Arg blev hon och tog i för att ljustuta men tar fel spak så hela vindrutan blev avspolad! Jösses vad vi skrattade!
Men bilkörning är en källa till irritation!
Vid ett annat tillfälle blev jag så förbannad på några ungdomar i en svart BMW som åkte slalom mellan tre filer så jag stup i ett fick bromsa in (det var bara vi just då på leden, tidigt en söndagmorgon) så när vi kom vid rött ljus så klev jag ur knackade på deras fönster och frågade föraren om han fått sitt körkort som present i ett Kellogspaket! Men jag har förstått att det kan vara riskabelt så jag ska börja spola av framrutan istället när jag blir arg, för att svalka av mig:)

Katten har bara nio liv men gamla mamma

har minst nittionio!!
I tisdags fm var vi alla övertygade om att mamma inte skulle leva till nästa dag MEN hon lurade oss alla! Helt plötsligt, helt oförklarligt så vände det sakta men säkert. Nåja kroppen är fortfarande mycket illa där an,benen är röda, hettande, svampliknande stockar är väl mer vad de ser ut som. Anklarna mäter ca 40 cm i omkrets vaderna 65, de vätskande såren på benen blir fler och smärtan tilltar, även lakanet gör ont på benen. Men hjärnan klarnar och vad det anbelangar är hon som vanligt, dvs som hon varit den senare tiden, och mycket av tröttheten har gett vika !
Igår förmiddag beordrade hon mig att åka hem till hennes lägenhet och hämta tärningarna! Och innan jag åkte till Göteborg så spelade vi några partier tärning som jag för en gångs skull vann!Tärning (inte Yatsi utan ett annat tärningsspel)är hennes favoritspel som hon aldrig tröttnar på. Vi andra tycker det är roligt med några omgångar men mamma har ingen begränsning, när vi andra vill sluta så fortsätter hon att spela med sig själv!

Väl hemma i Göteborg vid igårkväll, tänkte jag när allt var uppackat och tvättmaskinen igång , Julio Iglesas underbara röst fyllde hela huset, både nedervåning och övervåning, att nu ska jag inte göra några "måsten" bara göra ingenting och sen titta på Ms Marple kl 20.00 ! Till saken hör att TV är det minsta jag ser på, det kan gå veckor utan att jag tittar på TV men just dessa Agatha Christe filmerna gillar jag och så skönt att det var en igår när jag behövde lägga upp fötterna och bara koppla av!!!!!
Tyvärr, tyvärr så har jag ingen aning om hur det slutade! Somnade långt innan slutet!

Är åter på arbetet och mailboxen som mötte mig var ilsket röd. Bara att börja beta av och bland alla möjliga och omöjliga mail finns det flera som bara gick rakt in i hjärtat och fick mina tårar att rinna över!
Hälsningar och varma kramar och tankar dels från vänner och kamrater som följer min blogg och dels från kamrater och tillika vänner som via jobbet har hört om mammas och min gemensamma resa!

Tack för all värme och omtanke !!! Livet blev lite lättare helt plötsligt!

När jag för en stund sen ringde mamma blev jag lättad över att höra att hon lät som förr dvs så här pigg och klar har inte inte hörts sen tidigt i våras. Tyvärr berättade hon också att benen och kroppen bara sen igår blivit sämre !
Vi får ta en halv dag i taget, lika snabbt som hon bättrade på sig lika snabbt kan det gå åt andra hållet!

Får arbeta och försöka förbereda så mycket som möjligt på jobbet nu för rätt var det är så får jag ta den färdigpackade väska och bege mig ner igen för en sak är säker:
Visst är det viktigt att sköta sitt arbete men i det här fallet är mamma prioriterad!

Vandring mellan olika världar.......

Ställde iordning hemmet slängde sopor, stängde fönster, tömde kyl och packade bilen, besöka mamma på förmiddagen och hemresa vid lunchtid, trodde jag....
Väl på lasarettet, mamma mycket, mycket, sämre.Specialist från MAS infektionsklinik inkallad! Feber, arytmi mycket dålig, varken läkarna eller jag eller vårdpersonalen tror att mamma överlever kvällen. Tungt, sorg, snurrigt, tankar, känslor, praktiska saker att lösa, meddela barnbarnen som vill träffa sin mormor innan hon går över....
Sitter med mamma hela förmiddagen, hon vaknar till ibland, vänder huvudet mot fönstret och letar med blicken bland träden utanför." Åh där är hon!" Mamma har en liten vän, en liten prinsessa som sitter på tredje grenen nerifrån och de har kontakt.De kommunicerar på något sätt.

"Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i Parken.
Att dö är att resa en smula,
från grenen till
fasta marken"
Stig Dagerman

Resan börjar närma sig sitt slut

Från Dalarna fortsatte jag direkt ner till Ystad och gamla mamma. En resa på nästan 80 mil. Väl framme hade klockan hunnit bli kväll. Det kändes konstigt att parkera och gå in och veta att mamma inte var hemma, att det var tomt.Ännu värre kändes det när jag kom in och såg hur illa ställt det varit!Fick börja med att slänga sopor, lakan, tvätta badrum toalett, golv, slänga mjölk mm, bädda rent, plocka ihop alla kläder lägga i tvätthögar.....misär hade det inte hunnit bli men kanske kunnat bli...
blodfäckar efter alla fall, avförings och urinfläckar när inte toaletten varit till hands eller inte tiden räckt till..paket med tena som skulle ha slängts....
Hjärtat var nära att brista! Detta är inte den mamma jag känner, den lite pimpinetta damen alltid läppstift, fina klännigar, armband, örhänge, strumpor och skor.
Orkade inte ta mig ner till sjukhuset, började röja men orkade inte det heller, körde bara två maskiner tvätt sen stöp jag.
Vaknade tidigt med föraning om migrän, gick upp tog imigran och satte på en vittvätt med handdukar. Somnade om tog två alvedon låg en stund sen var det inget att be för, bara att gå upp. Bryggde kaffe i tre omgångar, första gången hade filtret vikt sig, nästa gång, skar sig mjölken, för gammal men tredje gången ok.Allt kändes trögt.

Kommer så småningom till sjukhuset och den lilla fågelliknande mamma jag lämnade för 2 veckor sen känner jag inte igen! Så stor! Så svullen! Gravid? Nej givetvis inte säkert är hela buken fylld med vätska. Benen är dubbelt så stora som för två veckor sen. Hon har bakterier i sår, i blodet, i urinen man får inte bukt med detta dessutom har ena knät svullnat upp till grotesk storlek, på morgonen gjordes en datortomografi men man kan ändå inte förklara. Ingen törs göra en ledtappning pga risk för att även i leden få en stafylococcinfektion. Benen bär överhuvudtaget inte. Vid minsta beröring smärtar det, höger arm är blåröd och full med blåsor.
Mamma sover när jag kommer, jag rör sakta och försiktigt hennes hand, hon tittar upp och det tar några sekunder sen spricker ansiktet upp i ett stort leende, Åhh Pian där är du! Hon berättar att hon under natten som var, fick kramp i benet och behövde komma upp och hur hon istället för att kalla på hjälp slog hon ner larmet på golvet så långt allt riktigt men sen blir det lite sammelsurium... stundvis kristallklar och stundvis i drömmarnas och fantasins värld, hon vandrar fram och tillbaks mellan olika världar....
Tvättar håret på mamma och rullar upp det på spolar. Färgen stiger på hennes kinder. Hon pratar hela tiden ibland verklighet ibland drömmar. Går hem en stund för att återkomma när det är dags att åka till hörselcentrum. Handlar blommor på vägen till mammas väninna som har bjudit hem mig på kvällen. Underbara tant Elly, ett hjärta av guld, ett humör som inte är att leka med och en riktig vän!
Jag fick av sjukhuset hjälp med rullstol och handikappbuss att ta henne till hörselcentrum för att hämta hennes nya hörapparater och en ny värld öppnade sig för både henne och oss andra, helt plötligt kan vi kommunicera och det är ju inte en dag för tidigt.
Mamma har ett så fantstiskt gott humör, hon pratar rappakalja och berättar så konstiga saker så skrattar hon åt sig själv och det hon berättat och vi smittas och börjar också skratta. Personalen tycker att hon är ljuvlig och hon behöver inte vara ensam och hon känner sig heller inte ensam, hon har sin nära och kära som har gått bort, omkring sig och dem pratar hon med hela tiden.
När jag frågar om hon är ledsen svarar hon "Nej varför ska jag vara det????"
Mamma är du rädd? "Nej, varför skulle jag vara det?"
Har du ont? "Jaa det har jag men vad ska jag göra åt det?"
Gott att sitta på sängkanten hos mamma, vi skrattar åt hennes tokerier och vi talar allvarsamt om viktiga saker i nuet, hon är både här och borta!
Tungt att gå i lägenheten och veta att snart mycket snart måste jag rensa, tömma, stänga dörren för sista gången, snart mycket snart är jag den som är äldst...........

Trollbunden, bergtagen av trollflöjt och trollsländor

Tröttheten släppte allteftersom vi närmade oss målet! Efter en paus med "gofika" hos barnens pappa och hustru kom vi så småningom fram till Rättvik och det pensionat, sonen bokat, i två dygn. Ett mysigt pensionat beläget i slutet av slalombacken gammalt dalahus påbyggt i flera sektioner och säkert under flera generationer, lite snett och vint med trappor och hörn både här och där. En stor restaurang-altan med en fantastisk utsikt över Siljan. Vi bestämde oss raskt för att äta vår ganska försenade middag där istället för den Pizza vi talaat om de sista milen.Förkunskaper gav oss alla tre det självklara förståendet att en restaurang i ett Dalapensionat vid Siljan skulle ha bl.a Siljanröding på menyn och de vanliga resaturang rätterna , entrecoute med tillbehör, SOS, någon pastavariant,osv Men shit, vad vi bedrog oss! Det var en Tapasrestaurang! Tveksamma blev vi men OK eftersom kvällen var ljum, utsikten fantastisk och vi var trötta.....en överraskning! Det var de absolut bästa tapas vi ätit! Och då ska tilläggas att dottern bott i Sevilla, vi alla tre har vandrat på el Camino till Compostela tillsammans och även varit i Spanien vid andra tillfällen!Nåja trötta mätta och förväntansfulla inför nästa dag gick vi till sängs, dotter och mor i dubbelrum och sonen i ett rum, under takåsen! Jag hann inte mer än lägga kudden på huvudet så kände jag att jag måste meddela sonen att han var välkommen ner och sova hos oss om det "blev oroligt", dottern hade haft precis samma känsla. Natten blev inte lugn! Jo lugn på det sättet att vi hade någon som såg till oss men som också höll oss vakna och drog täcken av tårna och nöp i dotterns tår med jämna mellanrum.En gammal man med snugga, vänlig, plirig och nyfiken!Sonen hade heller inte sovit speciellt bra!
Nästa dag blev en skön dag med sommarvärme, utflykt i nejden, besök på flera loppmarknader vilket dottern gillar och efter denna resa :) med loppmarknadsintroduktion för oss andra två så finns det två till som blev bitna. Fynd: kaffekoppar till en kär väninna, jordglob till mitt bibliotek (inaktuell kartbild men ändå)kakburk, teakbricka, taklampa!Besök på Erik Axel Karlfeldtsgården i Sjugareby, fantastiskt! Vilken lisa! vilken trädgård! vilka omgivningar! För att inte tala om alla frökapslar från olika blomställningar som jag har med mig hem!
Dagen bara rann iväg men ändå kändes det som tiden stod still!Rätt vad det var så var det dags för Dalhalla och Trollflöjten! Första gången i Dalhalla och sjätte gången jag upplever Trollflöjten!
Bergtagen och förtrollad! är bara förnamnet!
Ca 4000 människor i ett gammalt stenbrott, långt under marknivå.Bilar, busslaster med folk men inga köer! Varken till eller ifrån!Som en amfieteater men scenen är omgiven av vatten, vi är omslutna av raka bergväggar, långt ovanför oss ser vi marknivån och tallar, himlen är taket och nedanför finns scenen.Trots att vi är så många finns ingen stress inga höga ljud allt är bara lugn.
För att försäkra oss om att denna gång få avnjuta en hel föreställning med åtkomst till både ljud och bild dvs att både se scenen och höra så hade vi (visa av tidigare erfarenheter :))kostat på oss de näst dyraste biljetterna! Vi satt på raden ovanför första parkett med en gång emellan MEN sista raden på första parkett var avsedd för människor med funktionshinder dvs rullstolar osv. Gott och väl, inga problem och det inte varit för mannen som i sig själv mätte ca 190 cm i strumplästen satt på en elmoped med 40 cm förhöjd dyna och totalt skymde sikten för sonen. Vi fullständig bröt ihop av skratt NÄÄE inte nu igen!!!! Hur som helst så löste det sig när jag talade med personalen som förstod problemet och det gjorde även mannen ifråga och allt slutade bra!
Föreställningen??? Fantastisk! Fantastisk! Fantastisk! Går nog inte att beskriva. Till att börja med blev jag lite skeptisk men helt underbart. Både moderniserad och ändå inte moderniserad, anpassad till Bergslagen, Papageno var ingen fågelhandlare utan fågelbildhuggare, spontana och ändrade uttryck, nya grepp! Nattens drottning kom seglande in på vattnet, ståtlig, hög med stor vit drottningkrage lång klänning och mantel mer än två meter hög, sjunger sin aria sen viker hon ut klänning och mantel som två dörrar och där står hon barfota på en stege i en kort röd klänning, klättrar ner och intar scenen! Monastos, efter han blivit degraderad och försöker ta livet av sig, dramatiskt, springer över scenen i bara kalsonger och hojtar och pekar på sig själv "så här ser coitus interuptus ut när det misslyckas"
Akt två är mer allvarlig, koreografin är otrolig. Under akt två börjar mörkret lägga sig, kören rör sig ovanför oss med facklor,tillsammans med sång är det så effektfullt. Himlen är full av stjärnor och mörkret har lagt sig, plötsigt blir dramatiken påtaglig och ett otroligt fyrverkeri får bergväggarna att nästan rämna fyrverkeriet rinner ner för bergväggarna......Jag ska inte föröka beskriva mer det blir bara fattigt jämfört med verkligheten!
Har aldrig upplevt någon liknande Trollflöjtföreställning och absolut inte att vi under andra akten blev påhälsade gång på gång av riktiga trollsländor där vi satt!!!!!

Hemresa, fler loppmarknader på små byvägar, nostalgitripp.Åker förbi Bergsmansgården som mina föräldrar tidigare ägde och visar dottern kvarnstenen där hon döptes.
Lugn, helgen gav det lugn och kraft jag behövde, allt vad helgen gett sammantaget har gett lugn och kraft! Jag har känt att jag landat och blivit "jordad".
Underbart att bo vid havet men rötterna finns i Bergslagen och Finnmarker oavsett om det är Västmanlnd, Dalarna, Värmland eller norra Närke.

Trött, trött trött

Borde inte vara trött, solen skiner, klarblå himmel, inne på 4 och sista semesterveckan. Klockan tolv idag styr dottern och jag kosan mot Dalarna,med upphämtning av sonen/brodern på centralen i Örebro för att få vara tillsammans och för att avnjuta den sen tidigt i våras bokade Föreställningen av Trollflöjten i Dalhalla!Sen bokningen gjordes i februari har jag tänkt på den med sug och glädje var och varannan dag! Borde vara pigg och lite pirrig, bara två timmar innan vi ska påbörja resan.
Gamla mamma är ju omhändertagen på sjukhuset men i mycket dåligt skick, urinvägsinfektion, infekterade bensår, blodpropp i ena benet och rassel på lungorna. På sjukhuset har man försäkrat mig om att självklart ska du resa på det som är planerat, du kommer ju på söndag kväll! Borde inte känna mig så trött nu när jag vet att hon tillsyn dygnet runt!
Försöker ringa mamma på den telefonen som finns installerad vid hennes säng men hon svarar inte...hon hör ju inte signalerna! Hörapparaterna får hon ju inte förrän på tisdag! Ringer avdelningen och ber någon gå in och lyfta luren åt henne men kan ju inte göra det morgon middag kväll!
När jag väl fått kontakt med henne låter hon uppgiven! Hur mår du mamma? Jo, ja vad ska jag säga, jag är trött har så fruktansvärt ont i benet bara man lägger filten på. Jag sover, vad annat kan jag göra? Mamma jag kommer till dig på söndag! Ja det blir väl bra! Du ska får dina hörapparater på måndag! Ja äntligen äntligen det är ett helvete att inte höra! Och det måste det vara! Jag håller telefonen nära nära munnen och skriker i mikrofonen så det vibrerar men det är knappt ändå så hon hör!!
Så fruktansvärt att ha en hörselnedsättning som gör att man blir isolerad och fånge utan möjlighet att deltaga i social gemenskap eller kunna välja om man vill ha fil eller gröt till frukost eftersom man inte hör frågan! Eller höra vad doktorn säger!

Dags att packa inför resorna till Dalarna och Ystad, göra iordning bilen och mig själv. Tröttheten kommer att lätta, jag vet och imorgon kväll när vi sitter på våra platser under stjärnhimlen insvepta i filtar och gemenskap i minnet recitera William Shakespeare:

Här ska vi sitta
och låta tonerna av musik
leta sig in i våra öron:
underbar stillhet
och natten blir skön
harmoni....

Biståndsbedömare, hemtjänst, hörseltjänst, vårdcentral

Alla kontaktade under morgonens första timmar. Först ut Hörseltjänst för att konfirmera tid och beställa färdtjänst. Tur var ju det eftersom det efter mycket letande visa sig att mammas tid på fredag var en dubbelbokning ! Man lovade återkomma före kl. 12.00 med ny tid måndag eller tisdag så jag hade möjlighet att följa med.Blev måndag kl 15.30.Bra!
Nästa: biståndsbedömare en vänlig dam som lyssnade och förstod.Begynnande eller plötsligt påkommen minnes eller sinnesförvirring måste utredas av läkare för att se så det inte är något annat på gång och för att få en adekvat behandling. Dessutom för att få möjlighet till särskilt boende. Biståndsbedömaren och jag bestämde tid hemma hos mamma på måndag för att se vad som kan göras eller behöver göras för att underlätta för alla. Nästa: Vårdcentralen där mamma är skriven. Tid för senilitetsundersökning, självklart ordnar vi det när du är här! Hon kan få en dubbeltid på tisdag!
Ringer mamma och hoppas att hemtjänstpersonal är där för att meddela ovanstående. Jajamen men säger den vänliga undersköterkan jag kom precis in och Majken har ramlat och ligger på golvet så jag måste ringa på hjälp!
När jag en stund senare ringer upp så är det ingen som vet hur länge hon har legat på golvet eftersom hon inte hade sitt larm på sig!I princip har hon kunnat legat där sen igårkväll när hemtjänsten gått vid 21-tiden. Men ingenting verkar brutet iallafall.Man tycker precis som jag att en klar försämring har inträffat under senaste veckan! Ramlar gör hon flera gånger per dygn men en oklarhet och försämring har smugit sig på.
Nåja åtgärder är vidtagna och vad mer göra ?
Så mannen och jag beger oss ut för att gå vår underbara men tuffa mil, idag i klart solsken och värme! Eftermiddagen ska ägnas åt det eftersatta växthuset där vindruvorna hänger i tunga klasar, kryddväxterna breder ut sig och tomaterna börjar rodna men allt detta är omgivet av icke önska växtlighet. Vidare gå på husvisning tillsammans med dottern innan det är dags för lite upp piffning före kräftkalaset hos goda vänner!
Efter motionsrundan släpper jag av Mannen hemma för att uträtta några ärenden och tanka upp bilen...först då kastar jag en blick på mobiltelefonen som legat kvar i bilen och där har jag ett telefonmeddelande!
5 minuter innan vi efter avslutad promenad har distirktsköterskan ringt och meddelat att nu är Majken på väg i ambulans till akuten........
Har nu i tre timmar försökt få besked från akuten hur läget är men man väntar på provsvar. Hur länge då undrar jag! Har iallafall fått besked om att hon blir inlagd och att det inte är hjärnblödning eller hjärtinfarkt.
Hur elakt eller kallt det än kanske verkar kommer jag inte att slänga mig i bilen och åka till Ystad nu.
Jag kan ju inget göra när hon ligger på sjukhus mer än att gå dit på besöksstunden eller vara hemma hos henne och städa.
Väntar och ser ska ju iallafall åka ner på söndag.
Särskilt boende... vet att mamma inte vill men vad göra? Hon klarar sig ju inte speciellt bra hemma, dessutom är jag själv och grannarna ständigt oroliga, hemtjänsten tycker att hon ramlar och slår sig för mycket.
Men när kan man ta över bestämmanderätten för en annan människa? Grubblar och diskuterar med mig själv, det jag tycker är ett värdigt liv och ett bekvämt boende med trygghet är ju inte detsamma som att mamma tycker det. Livskvalitet förändras över tid och förutsättningar.Har jag rätt att bestämma hur mamma ska bo i detta fall och då för att vi andra skulle må bättre av det?

Lisa för själen...

Skogen , närhet till det ursprungliga och då även hav, fjäll, stränder, ger lisa för själen!
Efter två dagar med bara hällregn så blev det idag uppehåll, ingen sol men heller inget regn! Mannen och jag tog tillfället i akt, efter att ha längtat efter detta sen vi landade på Landvetter, att ta oss ut till vårt favoritställe och gå en mil(med stavar). Har av olika skäl inte stavgått på länge och för de som inte provat så kräver det sin kvinna eller man, finns muskler som inte använts på annat sätt! Sen hade jag totalt, egentligen, tack och lov, glömt bort hur min kärlkramp känns! Fy fadderittan eller dj-vlar anamma!!!!! ohhhh, andas,,, ohhh, andas, ohhh, andas! Livremmen dras åt över bröstet hårdare och hårdare smärtan över bröst och över armar ner till armbågarna är hård stickande och nästan outhärdlig, livremmen dras åt hårdare och hårdare till slut går det inte att andas! När man känner att, nu är livet slut, så släpper det sakta. Mentalt vet jag att om jag stannar upp låter det gå över så kan jag fortsätta men det kommer att upprepa sig en eller två gånger till lite mindre intensitet men sen kan jag fortsätta som vilken annan som helst! Imorgon är det inte säker att jag känner något dvs träningsvärk eller bara lite! Det handlar om kontinuitet..
Himlen idag var inte hög, inte heller blå, vi var nära himlen, gråtung, jord och himmel smälte samman. Hög luftfuktighet, regn och fuktdroppar från alla träd, buskar och grönska. Grönskan var djup, inte vårgrönskans intensiva sprödhet, den idag var djup, jorden doftade tung av fullbordan och luften såg svagt grön ut, fullmättad med klorofyll! Under den mil, vi gick, mest under tystnad och gemenskap (gemenskap innebär inte att man måste prata, att kunna vara tysta tillsammans och känna närhet är större) vandrade tankarna från nattens dröm(förfärlig men ett avslut av något i mitt liv och en pånyttfödelse, till morgondagen kräftkalas till förra helgens begivenhet, till gamla mamma Gamla mamma där fastnade jag! Måste nog åka ner inte till helgen utan nästa helg. Mat, matlådor vad ska jag laga? Vad längtar man efter när man närmare sig 90- årsstrecket nåja 85!
Jo varför inte , kålpudding? Det är säsong nu men.. kål nehäj
Stekt fisk i sötsur sås? Jättegott självklart (sötsur sås är för mig min familj inte något thailändsk utan mycket blekingskt och har överhuvudtaget inga likheter med thailänska såser)
Kroppkakor? Favorit!! Hur är det kokt potatis eller rå potatis?? får fråga mamma!
Fläskkotlett i gräddsås, bra med grönsaker.
Köttfärslimpa? bra
Stekt sill med koriandersås? Helt OK
Bruna bönor med stekt fläsk? Helt ok
Med mera med mera . Tankarna snurrar och far!
Ringer gamla mamma som låter glad och pigg men skenet bedrar visar det sig! Tack snälla grannar! Snurrig är bara första bokstaven! Hemtjänst, grannar har hållit allt flytande! Det fjärde samtalet idag - hon la telefonen för att ta fram en uppgift sen blev jag hängande. Fick ringa grannfrun som gick in la på telefonen och ställde mina frågor och ....det var "goddagyxskaft"
Tårarna bränner bakom mina ögonlock! Jag är fortfarande barn!!!! Jag vill fortfarande komma hem till min mamma gråta, få tröst, berätta om det som fyller mitt hjärta med sorg, frågor och glädje, fråga: mamma hur vill du att jag ska koka kroppkakor så att de blir som du vill ha?
Vad göra? Självklart ringer jag tidigt imorgon bitti till mammas biståndsbedömare och förklarar läget!Dags, akut, för särskilt boende, MEN jag kommer inte att avstå från att se Trollflöjten i Dalhalla tillsammanns med två av de fyra människor som betyder mest av allt i mitt liv! Det vill säga mina barn!
Som min kusins fru, en fantasisk person, sa ikväll när jag ringde "Det är bara att bita ihop!"Hon har precis gått igenom vad jag gör nu men på en mer komprimerad tid.
Tack för en underbar vandring i skog, mark,klorofyll och mjuk mossa idag!

En härlig fullbordan på en skön helg eller

en underbar början på sista semester veckan!!
Blev hämtade med båt strax nedanför i den lilla hamnen där vi bor. Sen vidare åt "fel håll" istället för att gå ut till havs så styrdes färden in mot Göteborgs hamns inlopp vidare till Göta älv. En fantastisk resa, lugnt och stilla färdades vi uppför älven. Sötvatten, doften av sötvatten trängde sig på mer och mer, vid strandkanten stod eller satt människor med kastspö, metspö eller så hade man lagt till, badade antingen i älven eler solbadade...
Solen värmde , fiskmåsar, ålekråkor fanns runtom och båten förde oss i maklig, avstressande takt framåt mellan vass, hassel, björkar och strandängar. Lite till vänster skymtade motorvägen, till Oslo fram, men bilarna där for inte i "maklig takt".
Så småningom kom vi till ett delningsställe, en bifurkation där vi väjde barbord mot Kungälv (vi hade ju inte för avsikt att ta oss till fortvarande Göta kanal och vidare till Huvfudstaden).
Fars hatt! Den sena brunchen eller middagen intogs efter att vi på Fars Hatt angjort dess brygga. Mmmm så gott! När smakar mat allra bäst? Joo när man är hungrig naturligtvis men också dagen efter :), nylagad, utomhus och när den består av en del fett, som sås eller smör i den bakade potatisen!
Mätta, goa och belåtna vidare ner till båten och fortsat resa! Sakta kommer skymningen, vi befinner oss i augusti, vidare i Nordre Älv, ut mot öppna vatten! Nordre älv, Göta älv, vikingar, köpmän, daner, historia, återigen, historiens vingslag.
Nåja färden tillbaka gick via Nordre älv, bred, kantad av åkermark, gräsätande får och kor, en produktiv och idyllisk landsbygd!
Gränsen mellan älv och hav förändras succesivt vilket blir mycket tydligt framförallt i doftsinnet! Innan vi ens når havet har näsan registerat doften av hav och salt vatten.Så småningom når vi havet. Trutar, ålekråkor, svanar, tärnor flyttar sig ganska makligt när vi kommer i 20 knop!!! De är vana! Vi passerar i rask takt KällöKnippla, Hyppeln, Hälsö, Öckerö, Björkö och Hönö innan vi lägger till vid bryggan hos våra vänner. Och då, först då kommer de första regndropparna!
Denna resa + god mat tillsammans med mycket goda vänner (=+++bonus) och fint väder, från börjam sol och 25 grader varmt, är en fullbordad härlig helg ...eller.. förhoppningsvis en fantsisk början av en ny vecka..!
Tror att det kan behövas eftersom jag talat men gamla mamma.. ...

Vi hade iallafall bra väder :)

och det var kanske så att vi fick med oss det fina vädret i bagaget hem???
Tänk vad mycket endorfiner som frigörs och ger energi när man har det gott, glatt och trevligt! Trots avsaknad av sömn efter flygresan hem så var mannen igång med kräftkokning redan kl. 08.00 på morgonen ! Sen sprang timmarna raskt med uppackning, tvätt, inköp av dagligvaror dvs mjölk, bröd alltså fylla upp den tömda kylen, lite förberedelse inför eftermiddagens/kvällens kräftskiva!
Vi hade tur med vädret! Precis som vi hoppades så kunde vi ta drinken (alltid densamma dvs dry martini gjord på, mycket viktigt, Bombay, ) och ha femkamp (fusk 4-kamp) på den välväxta dvs icke nyklippta gräsmattan, men det är lite synd att klippa den för ofta för den är full med små pyttikor, tror att de heter bellis men vi har alltid kallat dem pyttikor !
Nåja tre lag med tre personer i varje, själv var jag enväldig domare och delade frikostigt ut stilpoäng!
Många stilar måste jag säga....
Till att börja med:
KROCKETSTAFETT med huset regler på snabbaste tid slå klotet runt en i förväg uppsatt bana, här fanns möjlighet att även använda fantasi (även om det kanske är i mesta laget att snurra ihop bågarna efter sig för att nästa lag inte ska få igenom klotet....) Stilpoäng handlar inte bara om att det görs på korrekt sätt.....
PILKASTNING på mycket kort avstånd, poäng räknas men den som kastar pilen så den hamnar på garaget takränna... BÖTE 100 kronor till husägaren
BOLL i rockring, ja jäklar vad bra det gick för en del medan andra envist ville ha ner bollarna i buskarna, hahahaha

Så då var det dags för den stora utmaningen kasta om bokstäver och hitta tio yrken.
Självklart så var det kvinnorna som var smartast här men det är ju inte konstigt eller hur?
Några av motsatta könet försökte snegla på andra lag men tji!

Hatt, haklapp, servetter, många, kräftlyktor, snapsar, kräftor, räkor, ostar, smör och bröd, vin, öl, snapsvishäfte och varsin uppgift under tallriken.
En jättelyckad klassisk kräftskiva (tradition)! Gästerna kom klockan 17.00 och gick klockan 02.00 men då hade jag sovit i två timmar redan!
Nu blir vi strax hämtade av några av gårdagens gäster för festen är inte riktigt slut. Först båt upp en bit för Göta älv för att lägga till vid Kungälv och äta en dagenefterlunch på Fars Hatt! Härligt!

Kräftskivetider är härliga och på onsdag är det dags för nästa!

Klockan är 05.01 lördag morgon

och vi landade på Landvetter för drygt en timme sen, ALLTSÅ, blev det flyg och inte matta!
En lång spännande fredag (sista semesterdagen) i Resebyråns regi. Mycket bra! Eftersom vi inte skulle flyga hem förrän 23.40 (i verkligeheten med förseningar problem med flyg och annat närmare 01.00) köpte vi ett utflyktspaket kombinerat med transfer till flygplats inklusive både lunch, middag och tillgång till duschmöjligheter, våra väskor och därmed ombyte innan flyget skulle gå.
Vi blev hämtade efter frukost och fick en mycket bra guidning både historiskt, politiskt, kulturellt, geografiskt och vad avser växtlighet och natur på en och en halv timmes resa österut till Dyalan. Där fick vi checka in på ett hotell temporärt och sedan vandra ner genom hotellet till floden.Vid floden väntade flodbåtar som förde oss till andra stranden där ett mycket gammal som vi skulle sagt här i Sverige, kuranstalt finns. Många turkar kommer dit på ordination av sina doktorer, självaste Cleopatra lär även ha vistats där för att bevara sin skönhet och mjuka hy.Vad jag talar om är lerbad eller gyttjebad! Mannen var inte intresserad av att själv deltaga men mycket intresserad av att se mig delta och skrattade gott eftersom han vet att jag gillar att få jord under fingrarna , inte är rädd för att blöta ner mig osv (vilket han är).
Nåja i och för sig var det en upplevelse att gå ner i den till knähöjd djupa bassängen och gnida in sig i den gröna leran, låta leran torka in, sen skölja av sig för att efteråt krypa ner i terminalbadet, 39 grader varmt, doftande och rykande svavelhaltigt vatten! Men vad som var mer fascinerande var att det var ett kollektivt beteende. Ett flockdjursbeteende, svårt att förklara måste upplevas, en massafabrik/produktion! Låter säkert förfärligt men jag fick en förnimmelse av ex Auswitch (eller hur det stavas) Folk, även jag då naturligtvis, vi ringlade fram, klev ner i gyttjan, kletade in oss, ställde oss att torka i 10 minuter, därefter till duscharna som bestod av 40 duschar från slangar fästa under ett halmtak, fyra per rad och tio rader. Därefter marsch till terminalbadet MEN innan så blev det okulärbesiktning att leran var borta och var den inte det (ingen klarade testet!) så blev vi avspolade av vakter med vattenslang.Terminalbad i 15 minuter sen var det klart!
Kan tänka mig att göra detta igen dvs lerbad och terminalbad för det kändes härlig både för hud och värk men då under helt andra former :)
Nåja åter till båtarna och hotellet och lunch! Därefter tillbaka till båtarna. Mannen kom lite efter att alla vi andra hade äntrat och kaptenen var fundersam för när han räknade in "sina får" så saknaes en, Yes it is my husband you are missing sa jag när han såg konfunderad ut. Yes, yes , yes that big man svarade han med ett stort leende , papa!! Och när väl mannen kommit kunde vi lägga ut. Det kändes som att resa på nildeltat i egyptiernas fotspår. Floden flöt stilla och vassen runt om var tät och hög.Ett svindlande floddelta, mycket lätt att navigera vilse ! Vi passerade klippgravar som var från grekisk/egyptisk tid, där de lärda tyckts tvista om byggnationstekniken, där romarna när de tog makten rensade gravarna och använde dem till sina egna behov, mycket av den grekiska mytologin finns bevarad i utformandet.
Färden fortsatte vidare genom det slingrande Dyalanflodsdeltat som mynnade ut i Medelhavet,vid Sköldpaddstranden där den stora utrotningshotade sköldpaddan,
Carreta lägger sina ägg. Unesco skyddar denna strand och före kl. 08.00 och efter kl. 20.00 får inga beträda stranden men där emellan är det tillåtet att bada och det var helt underbart. Kändes fantastisk, jag blev som pånyttfödd, pirret, glädjen av att stå en bit ut i vattnet följa med de vågor som högt rullade in och räkna till den sjunde och högsta vågen, hoppa upp följa med och låta sig översköljas! Underbart!
Återresa till hotellet! Vad händer när vi kommit en bit och kaptenen reser sig från aktertoften för att hämta vatten åt sig??? JO, Mannen sätter sig vid rodret!!!Herrejösses tänker jag hur ska den turkiska ägaren tillika kapten på båten reagera??? Lugn, lugn, lugn! Han tyckte att PAPA bara var så bra!!!! De övriga resenärena + guiden, tittade först lite både misstänksamt och förundrat men sen helt OK! Kommentarer från andra skeppare bestod i stora leende och tummen upp! Mannen förde oss alla trygggt och säkert tillbaka till hotellet och kaptenen uppskattade detta, och Mannen uppskattde det också kan väl sägas! Efter dusch, ompackning och middag hade vi en stund till vårt förfogande. Att vandra länggs bryggorna , att se skymningen sänka sig över den livsnerv som floden är, att se fiskar i vatten ytan fångade insekter och vitt bröd var både historiskt vingslag och harmoni, romantik. Jag hittade en liten brygga med en båt, runt bord och några stolar och det kändes Egypten, Nildeltat, Cleopatra......
Nu är klockan alldeles för mycket, har inte sovit sen torsdag natt till fredag morgon, ska nog försöka gå i sängs ! Om 12 timmar kommer goa vänner hit och vi ska ha kräftskiva! Lite att förbereda alltså, men inte så mycket den här gången blir det mest köpes!
Till slut. Nu har äntligen semesterkänslan infunnit sig :)!