Säger

tack för denna blogg som har betyt mycket under den tid som varat.
Kommer att så smånngom att starta en ny blogg med nya infallsvinklar och tankar.
Åren mellan 55 och 60 är faktiskt lika omvälvande som puberteten.Förunderligt!
Just precis förunderligt!

Förlöst

Närmaste dagarna efter den sorgesamma tankaran blev definitivt inte bättre, dålig sömn, obehagliga drömmar och tankar, förlamande trötthet, illamående, suddig syn, kraftlös i muskler och molande huvudvärk samt ledvärk för att inte tala om nedstämd! Detta accentuerades timme för timme nästan. Försökte vila, göra ingenting, promenera men ingenting hjälpte.Något stod inte rätt til! Depression med fibromyalgiskov? Har ju trots allt varit en hektiskt vår! Men om jag mår så här kommmer jag aldrig att orka vandra i Alperna om en vecka med Maken, något som vi bägge verkligen sett fram emot att få göra tillsammans. För Maken är det premiär och jag hoppas verkligen att han ska uppskatta att vandra och få mersmak. Själv har jag vandrat nästan hela El Camino, har bara 10 mil kvar, vilka Dottern,Sonen och jag ska avverka under hösten.Lördag morgon var gränsen nådd!Satte mig ner och började reflektera samt lyssna inåt. Hörde ett svagt viskande när jag ansträngde mig att lyssna på min kropp och detta ledde till att jag tog fram mina mediciner och började läsa, dels på de dosrelaterade effekterna, satte doserna i relation till mina symtom vilket visade sig att de var alldeles för höga mer än dubbelt så höga som jag behöver och frågan är om jag inte skulle ha slutat med den ena för ett tag sen och gjort kontroller under en period för att se om den var relevant nu när jag ändrat livsstil. Den andra kunde nog reduceras med 3/4 i dagsläget åtminstone under en prövoperiod.Detta ledde till att jag under gårdagen och idag inte ätit någon medicin dvs inte sen i fredags morse och vad har hänt?
Jag har sovit som en prinsessa är pigg glad, känner kraft i kroppen, har energi, ingen huvudvärk, ingen dimsyn och ingen nedstämdhet! Känner mig pånyttfödd bara sen igårmorse!
Fantastiskt!
Återigen en dag som står och väntar på att bli upptäckt!
En ryggsäck som ska packas och packas om, själen njutning vid tankarna på kommande vandringsäventyr!Glädjen i förberedelserna även om det dröjer många dagar innan vi ger oss av!

Länge sen....

jag hade lusten till skrivandet men förhoppningsvis så kommer den tillbaka i samma takt som semsetern närmar sig och livet sakta snurrar med lägre fart! Våren försommaren har varit hektisk, det känns i hela själen och alla små celler. Hektisk och rolig, mycket social gemenskap på olika plan. Jag lever, jag andas, jag har familj, vänner, arbetskamrater och tillsammans delar vi mycket, skratt, reflektioner, värme, och eftertanke. jag får vara med stå mitt i och låta detta skölja över mig spolas igenom hjärta och själ! Det är som ett kalejdoskop,mina möten, resa med ryggsäck tilsammans med vuxna barn och upptäcka en ny stad, vara nära,resa med 24 kvinnor som känner varandra mer eller mindre på en alldeles kravlös resa, inkvartering på vandrarahem, matlag, dryckeslag, utflykter och samvaro i 21/2 dygn! Njuta av god mat och dryck tillsammans med vänner i trädgården, dela gamla Mammas vardag och bjuda till kalas för hennes vänner,bryta tankar, ideer och problem med arbetskamrater, ha goa stunder med Maken, promenader, utflykter, spel och bara vara. Alldeles nyss när jag gick över sjukhusområdet där människor kom strömmande från spårvagnaran och den ena efter den andra hejade glatt "godmorgon, allt väl?" kände jag hur värmen spred sig i hjärtat. De var människor som jag inte arbetat ihop med utan personer jag på något sätt kommit i kontakt med i min proffession men alla hejade glatt även de som jag inte riktigt kan placera.
Samtidigt som värmen spreds sig började en olustig kramp i mellangärdet kännas, det knöt sig.
Hur länge ska jag få var med?? Hur länge ska jag få ha det så här bra?
Allt är ju förgängligt. Till vilken nytta finns vi överhuvudtaget? "Vad gör det om hundra år, brukar gamla mamma säga ibland, då har jag ingen näsa ändå" Nej just det så vad spelar det för roll vad jag gör idag då? Fy vilka tankar som smög sig på......
Väl uppe i mitt arbetsrum satte jag mig ner och försökte ta mig i kragen eller förstå varför det mitt i allt underbart blev så tungt och kanske är det så att när livet snurrar som fortast så är det viktigt att bara stanna upp andas och vara stilla en stund.
Nu ska jag vara stilla en stund och bara vara till det är dags att åka på semester, en alldeles speciell semester som jag känner kommer att fylla hela min själ med glädje, ge mig nya dimensioner och längtan..... Maken och jag åker till österike för att vandra, inte springa, jogga utan vandra, dra in dofter, höra fåglar syrsor, njuta av blommor, träd vackra vyer i lugn takt! härligt!

Gott och Blandat

Är åter i Ystad, solen skiner men det blåser ordentlig nordan! Trots detta har jag haft min egen tid på promenaden längs havet 6 km. Solen steg upp under tiden och spred sina strålar över både mig och svanarna!Ystad prunkade av underbara rabatter och utslagna blommor en fröjd för ögat och lisa för själen!
Tog gamla Mamma i rullstol till centrum idag för inköp av skor, trosor, tröjor, blommor på torger, apotek mm mm och det har ju sina begränsningar enkelt uttryckt. Kultur, Ystad är kultur, gamla korsvirkeshus, gatstenar istället för asfalt, kullersten wow kult!!! man jobbar jättehårt med att det ska bli något turister drar sig till MEN man har glömt handikappsanpassningen! när jag går över torget med gamla Mamma i rullstol så är det mer än en gång jag har hållit på att välta med rullstolen pga ojämnheter i kullerstenarna!Idag är hela min högra vrist blåsvart pga av detta rullstolen höll på att välta på gågatan jag fick tag i gamla Mammas axel i sista minuten och försökte stoppa rullstolen med högerfoten!
Vadå! Handikappanpassat?? Försök gå på trottoaren med en rullstol längs teatern mot Continental! Trångt är bara första bokstaven!! Finns många fler såna passager!Finns något man arbeter med nationellt och det heter TILLGÄNGLIGHET! har Ystad kommun inte hört talas om det???
Inte nog med det! När jag gick igenom gamla Mammas gamla tidningar för att slänga hittade jag bingolotter och en faktura som inom mycket kort tid skall betalas! 600 kronor och bingolotter! Sån j-kla tur att jag inte bara slängde tidningarna då hade det blivit gång nummer två som gamla Mamma fått inkassokrav! Förra gången var det några blåbärstabletter. Hon är nästan totalt döv, inte helt klar å huvudets vägnar men tillräckligt för att bo hemma med hjälp av hemtjänst och att jag sköter hennes ekonomi!När telefonförsäljarna ringer så svarar hon vänligt som den rara och vänliga dam hon är jaha, ja , jaså eftersom hon inte hör! Vad hemtjänsten anbelangar så kan jag bara säga TACK för att denna "osynliga arme" finns!Fungerar så bra, ger både mig och gamla mamma en trygghet och livskvalitet!
När blåbärstabletterna och inkasso uppdagades skaffade jag NIX och detta har funkat men för ca 15 -20 år sen då både hon och Pappa var aktiva hade de en bingolottsprenumeration och nu var det då dags igen!!! Fy fabian! För att inte tala om alla duster och problem jag har haft med Rickard Sjöbergs lotteri Postkodmiljonären !Där drar man direkt från bankboken! Gamla Mamma förstod inte detta utan varje gång ett erbjudande kom tackade hon ja, och det slutade med att hon hade massor av lotter och knappt råd att betala mer än hyran! Det går inte som anhörig att ringa och avbeställa det ska vara skriftligt! Det är inte lätt att bli gammal och har man under ett långt strävsamt liv sparat och gnott för att ha lite på banken på ålderns höst så är det lätt att de kronorna försvinner på "lagligt" sätt!
OCh det är framförallt inte lätt att vara fysiskt resursbegränsad i Ystad!

Min vän!!

TACK!

Suck, pust och stöööön

Jag har skaffat eller köpt en iphone, är jätteglad för det och ser fram emot vår vänskap! Men det är mycket att lära! Dottern var här i påsk och hjälpte till med mycket men....det hon informerade om igår var jättebra! Om jag bara hade kommit ihåg allt! FB ojojoj ingenting funkar men ska väl bli bättre eferhand hoppas jag! Dottern, Sonen och jag åker ju till Amsterdam snart och Amsterdam...kan man ju kolla in på nätet så varför inte ha en intensivkurs iphone i Amsterdam?
Nej självklart inte, skojade bara!
Jättespännande att lära sig nytt och självklart är jag helt övertygad, trots min ålder och trots vår IT/TELFONavdelning på jobbet, som är tveksam om personal, i min ålder klarar av en smartphone, att jag in om en kort tid även behärskar detta media till, inte fulländning men väl brukbarhet!
Idag, dagen efter dotterns lektioner, satt jag på spårvagnen för att åka till ett möte halvvägs till andra änden av stan. Plockade upp iphonen och började titta på de olika "appen" som de heter, när jag lyfte blicken hade vi passerat "min" hållplats för längesen! Jag fick betala en returbiljett från ändstation i Angered, sightseeing in the morning, inte vad jag tänkt direkt! Amsterdam....? Näe jag har ju faktiskt yngre kollegor på jobbet... och i kraft av ålder och position.... varför inte ;)

Jaha då har man inte kastat in handsken

utan gett sig ut i hetluften!
Blev lite sen hem idag men eftersom vi skulle äta "elefantöra " med stekt lök och sallad och det går snabbt att laga till så var det inget med det!
Väl hemma så bytte jag snabbt om för den sedvanliga stavgången och Maken var redan klar men ville visa nåt innan. Ut i uterummet och lyfte på locket! Där låg en nykokt hummer på drygt ett kg! Åhh kalla det onsdagsmys!
Jösses så snabbt jag forcerade vår runda, hungern, nej snålvattnet tilltog ju längre vi gick!
Maken är expert på att koka skaldjur och det är nog ingen som slår honom! Många vill ju bara koka humrar eller tror att hummer runt 4 hg är de bästa och att större blir torrare, smakar mindre men...helt fel!Kan man sin sak så är de större ännu bättre! Och denna var en dröm vilken fasthet vilken sälta och så naturligtvis kokad med dillkronor, den lilla piffen över iiet!
Gottgottigottgott och så vann jag maxiyatzin ikväll!!!
SEN:
Ut i hetluften!
Tidningen M-magasin har utlyst en tävling att bli underklädesmodell, de behöver" fler bra förebilder som är 50+ eftersom modellerna som visar under kläder inte ser ut som du och jag.....vi vill visa våra riktiga kroppar..
Ikväll har jag skrivit och anmält mig till tävlingen, skrivit varför jag tror att jag passar och skickat in bilder, sen får vi se om nåt händer!
Känner mig jättevågad men också stolt! Klart att jag inte har modellkropp, har aldrig haft men så underbart att man vill lyfta fram detta med att även äldre är vackra som de är!!!!
Så en annorlunda onsdag med onsdagsmys, hummer och ett stort steg framåt i självkänslan!

reflektioner utifrån egentligen ingenting!

Dagarna försvinner så hastigt förbi. Tidig morgon och sen är det kväll var tar dagarna vägen? Är på jobbet ganska tidigt i snitt 06.20 och försöker ta mig hem runt 15.30 för att ha lite "dag" kvar, hinna motionera, äta middag med Maken spela, läsa, sy, måla eller bara var men jag hinner inte!!!
När jag var yngre, barnen yngre/mindre hann jag både arbeta, hämta/lämna på dagis, fritids/ skola vara aktiv med barnen i friluftsfrämjande/scouter/andra evenemang,läsa läxor, äta middag under minst en timme tillsammans varje dag, rasta hund, sköta koloni/trädgård, hämta, lämna till olika aktiviteter, laga långkok, baka, studera och arbeta samtidigt, vara aktiv i flera föreningar, ett stort socialt umgänge! Jag fattar inget! Dygnet har lika många timmar och jag hinner inte särskilt mycket! Vill så mycket mer!!

Och värre blev det både ute och ..inne eller till nästa gång

Vi trotsade vädret efter dusch och hårtvätt.Det upprullade håret fick plats under baskern. Vinden var frisk men i ryggen när vi anträdde färden längs havet mot centrum, jag fick hjälp med att köra rullsolen kan jag säga! Kanske 15 sekm i byarna när vi började men säkert 25 innan vi kom hem!
Nya tröjor med lång ärm, stod på listan, nya underkläder, besök i symaskinsaffären för att efterhöra manual, Minneslunden, tända ljus och lägga blommor.
Modet har inte det vi eftersökte men de unga mycket hjälpsamma expediterna på H&M, Kappahl, Lindex och Åhlens gjorde vad som stod i deras makt!Och med deras hjälp blev fyra tröjor, en kofta och underkläder inskaffade + att jag hittade en klänning och även faktiskt inköpte biojuterrier (eller hur det nu stavas).
Gamla Mamma sken som en sol, OJOJOJ så roooooligt att gå runt titta på kläder och köpa själv!!! Lyckan var fullständig!
Symaskinsaffären då, jo den låg på Gågatan men eftersom hela Ystad är handikapp ovänligt (kullerstensgator överallt, kultur heter det, men otaliga är de gånger jag har hållit på att välta gamla Mamma ur rullstolen när det blivit tvärstopp! för att inte tala om höga trottoarkanter!))nåja symaskinsaffären kom vi till, jag fick parkera gamla Mamma som en hund utanför eftersom det var fyra höga trappsteg in till affären. Hoppas nu att de råd jag fick kommer att hjälpa mig när jag försöker spola undertråd. Symaskinen är köpt där men försäljaren/ägaren som sålt maskinen kände inte till den... men so what bara råden hjälper mig vidare i mina kreativa arbeten.
Nästa Minneslunden, lägga blommor och tända ljus. Blommor hade vi med oss ljus likaså men att tända.. får åka förbi imorgonbitti och göra nytt försök!
Skrev i FB att det mätte 20 sekm i byarna på hemvägen men det skulle var 25!
Hem kom vi iallafall och gamla Mamma var en lycklig "shoppoholic", fin i håret och med nya kläder på!
Varmrökt lax, nykokt potatis, grön sparris, ärtor, hemgjord romsås, blåbärsglass med vispad grädde och färska blåbär och hallon, ett glas vin nåja ett och ett halvt då och lite senare kaffe med hjortron likör (uhrrgh)Livet är gött!
" Mamma är det något särskilt du önskar att jag har med mig och äta nästa gång?"
" Nej Pian det är alltid så gott men kanske lite skaldjur, gravad lax, det har jag inte ätit på länge och så.....grisfötter eller som gamla Mamma sa grisa-TASSAR!
"Hmm, jaha det går väl att ordna, Maken får beställa dem i saluhallen men hur ska de tillagas?"
" Du måste själv se till dem innan de kokas dvs skålla dem ta bort all borst, rengöra dem väl och sen kokar du dem med lök, lagerblad, kryddpeppar och salt! Åhh jag känner redan hur snålvattnet rinner till!!!"
Själv kan jag inte säga att snålvattnet rann till tvärtemot. Försökte beklaga mig hos Maken men han blev lika lyrisk som sin svärmor!!!!
Vad i helskotta har jag hamnat i? En komplott:) ???
Men som jag sagt tidigare, skam den som ger sig!
Självklart blir det inkokta "grisatassar" någon dag, väl plockade och rengjorda, välkokta och med senap! Bara jag slipper äta!!!

Stormen var inte nådig igår

vilket jag blev varse när jag rundade den lilla skogsgläntan vid havet på min morgonpromenad. Överallt låg det nerblåsta stora grenar, halva träd och nästan hela tallkronan på tallen närmast havet.Visst det blåser rejält idag också ca 10 sekm men det är frånlandsvind så det gick bra att ta en tur och skönt var det. Jag gick redan före sju men jag var inte ensam. Kolonier av svanar överallt tre stora "cluster" längs min promenad och i varje fanns mellan 40 och 50 svanar. En del med huvudet i havsbotten och stjärten mot himlan medan andra majestätiskt simmande, en ståtlig syn som gjorde mig glad, alla fåglar är inte oljeskadade än. På långt håll såg jag också fyra fiskare som stod långt ut i vattnet och kastade, antingen var det efter horngädda eller någon annan fisk som vandrar in så här på vårkanten. När jag nått fram där de stod så hade de alla gått in till land för en fika paus. Gemenskap och delat intresse där vädrets makter är en bisak, hörde att diskuterade och småskrattade när jag gick förbi och känslan av värme förmedlades genom vinden.
Än är det kallt i Skåne och våren har bara kommit till gamla Mamma än och då i form av påsk :) men i trädgårdarna blommade iris och krokus och längs havet fanns det också spirande vår t.om i sanden. Har ingen aning om vad det är för sandväxt såg, de växte i klungor men även om jag först trodde det var hyacint så är jag mycket tveksam, ska höra med min vän Lena när jag kommer hem, hon är en fena på blommor!
Väl hemma tog jag bilen till bageriet, kände för en god fralla till frukost inte gröt idag! Det blev nästan lite påskfrukost, färska frallor med kaviar kokt ägg med den gulaste gula jag sett serverade påskäggkoppar.
Tänkte ta gamla Mamma i rullstolen efetr frukost och dusch och gå ner på stan men vinden har tagit i och renget smattrar på rutorna så det får väl bli tärning och korspel idag om jag inte gör som fiskarna imorse, inte bryr mig om vädret....så får det bli, tungt och fruset men skam den som ger sig! Gamla Mamma behöver några tröjor och lite nya underkläder och kanske någon påsklilja på torget, det är ju snart påsk ;)

Nästa dag eller julen som försvann

I morse när jag vaknade och slog upp ögonen var det första jag så JULGRANEN, pyntad och fin med alla ljus och kulor precis som den kläddes dagen före julafton.
Gamla mamma älskar sin julgran med julljus och glitter och vackra kulor men....nu är det april!!! Innan frukost fick jag ner julgranen i källaren, mötte städerskan i trappen, hon tittade mycket, kan jag säga!Väl nere i källaren passade jag på att leta efter Singers manual men nej, den var inte där heller men jag gjorde lite andra fynd som nu ligger i bilen, en ljusstake, två kavajer mm.
Lite förvånad blev jag när jag kom upp igen och gamla Mamma var vaken för som den sjusovare hon är så var hon vaken och pigg redan klockan åtta!
Frukost, havregrynsgröt, äppelmos, kanel, mjölk och kaffe, mums. Tussade lite, tvättade, strök, sorterade, bäddade och åkte och handlade. Men först!
Mammas hörapparater åkte ju ut med "badvattnet" och ett par nya skulle kosta henne 22.000 kronor och det är bara inte att tänka på så när jag var hemma förra gången rotade jag igenom skåp och lådor och hittade gamla Pappas hörapparater. Jag skickade ner dem till Hörcentralen i Ystad och frågade om de var funktionsdugliga och om man hade kopia på mammas avtryck av hörsnäcka, vilket man tyvärr inte hade. Den mycket serviceinriktade hörselpersonen hade sen tagit kontakt med Malmö och på något sätt fått tag i mallar på Mammas hörselsnäckor och för en kostnad av 800 kronor fick hon nya hörselsnäckor bara det var en framgång eftersom hon hittills har haft Pappas hörselsnäcka och apparat vilket iallafall inneburit att hon hört 5% av vad vi säger om vi skriker tillräckligt högt!
Hörapparat jo den ena fungerar dock inte lika bra som de som försvann men den andra var out of order. Då har den underbara hörselpersonen på eget bevåg bytt ut den mot en visserligen begagnad men väl fungerande!
Gud vare pris! som de säger i Robin Hood filmerna!
Gissa om gamla Mamma blev glad när jag förärade henne detta!Hörseln är dock bara 50% men vi kan konversera!
Julgranen ja just det,"Julen vara ju till Påska" vilket innebar att jag fick köpa påskris (köpa påskris när hela skogen är full av ris, det stör mig men....) plocka fram påskpynt så nu är det redan påskpyntat, påskdukar på, gula ljus och maschetter och påskriset är framme med fjädrar kycklingar mm.
Vi äter påskmat eller nästan iallafall, firar påsk lite i förväg eftersom jag inte är här i påsk. Alla påskägg är fyllda med godis och utlagda, får se till att komma hem fort annars hinner jag kanske tömma dem!
Eftermiddagen dvs efter middagen så spelade vi tärning som vanligt och även om det finns många minnesluckor annars så finns det inte några luckor då! Innan jag ens hinner se vad tärningarna gett så har gamala Mamma sett, räknat och antecknat! Jösses, imponerad och glad att inte allt har blivit gammalt men kanske har det förklaring i något kognintivt eftersom hon kan sitta timme ut och timme in och slå sina tärningar anteckna och räkna i sin ensamhet.
Spelar roll? Inte alls ett postivt tidsfördriv.
Idag blev det ingen promenad längs havet in till centrum, det är storm här! Solen skiner men ingen sticker ut näsan frivilligt, havet är tomt på båtar och gässen går höga. Vi spelar tärning lyssnar på gamla Pappas skivor och har det gott!
Förhoppningsvis kan vi ta en promenad imorgon till stan lätt lunch ute, kanske köpa en tröja till gamla Mamma, en mjukglass och lägga blommor på kyrkogården. Skulle vara gott om det fungrade annars få jag försöka baxa in henne i bilen ta med rullstolen så vi iallafall ändå kommer till Minneslunden.
Nu är det dags att uppfylla ett under dagen tidigare give löfte! Irish coffee, gamla mamma önskade sig en Irish coffeee vid TV:n och självklart ska hon få det!

Efter Falkenberg

när väninnan gick av slog tröttheten ner som en klubba. Jag var tvungen att stanna och dricka kaffe två gånger för att inte somna vid ratten.Har aldrig hänt förut och då åkte jag ändå mitt på dagen! Visserligen var det stresspåslag på jobbet från 06.30Men det var inte det. Jag var på väg till Ystad och gamla Mamma med bakluckan fylld med bl.a 70 matportioner som jag till motsats från tidigare iordningsställt hemma. Igår kväll ringde ordförande i Mammas bostadsrättsförening och genast anade jag oråd, "är det stopp igen?" frågade jag medan jag höll andan. Jaa svarade han "och inte nog med det vi måste ta hit en bil imorgon som kan suga rent, fastighetsskötaren klarar inte av det denna gång och räkningen kommer att gå på mellan 4,5 - 5000 kronor. " Jag sjönk ner på närmaste stol, 5000 kronor, suck! Och hur ser det ut, hur ser det ut hos grannarna där avloppsvattnet rinner ut?
"Det har ju fungerat sen jag talade med hemtjänsten senast!" "Jajamen men jag tror de har ny personal" svarade den sympatiska ordföranden.
På nätterna använder gamla Mamma en toastol med hink som står bredvid hennes säng och på mornarna så ska hemtjänsten tömma den. Toaletthinken används många gånger per natt och mycket toapapper går åt, typ en tredjedels rulle. Hemtjänsten tömmer hela hinken med innehåll i toastolen och spolar ut. Det tar en stund innan det rinner ut för toastolen fylls först med vatten innan innehållet sakta rinner ut. Detta innebär att det så smånngom ansamlas så mycket papper att det blir stopp i rören och det i sin tur innebär att de grannar som ligger efter får upp avloppvattnet i sina golvbrunnar. Hittills har fastighetskötaren kunnat rensa men nu satt det som berg.
Efter flera samtal med hemtjänst tidigare så har man förstått och "portionerat " hinkens innehåll men nu har ny personal kommit som ej blivit informerad och självklart, förstår jag, att det inte är trevligt på något sätt att portionera nattstånden urin blandad med till hälften upplöst toapapper! Ringde hemtjänsten imorse men ansvarig chef var på kurs och jag fick tala med en ersättare. Hon var mycket tillmötesgående men menade på trots, att hon inte känner gamla Mamma, att "damen ifråga slänger sina blöjor i toalettstolen" jag gick inte in i den diskussionen trots att jag vet att det inte är så utan avvaktar till imorgon.
Ytterligare har gamla Mamma ringt varje dag senaste veckorna och varit forcerad,regrierad, vi har haft repetetiva samtal, avhandlat vädret fem gånger samt det senaste med hennes väninnor sju gånger och hur jag mår i varannan mening.Dessutom förmedlade hon på en fråga, att håret var så långt att hon nu, sa hon med ett skratt, kunde ha hästsvans! Dottern meddelade att när hon talade med mormor senast blev hon bekymrad "jag tyckte hon va snurrig"
Ju närmre jag kom Ystad desto tröttare blev jag, försökte förbereda mig på att det var värre än förra gången då lägenheten låg i dunkel alla persienner var fällda, lukten av gammal människa, intorkade blöjor och sopor slog emot mig i dörren, gamla Mamma hörde nada eftersom hemtjänsten slängt ut hennes hörapparaterna med soporna, Håret var fett och stod åt alla håll hon luktade blöja och var hopsjunken. Nu var det dessutom skit at ta reda på efter avloppsrensningen.
Hela vägen längs havet in till Ystad bad jag om kraft att inte bli arg, ilsken, irriterad (beroende egentligen på stor sorg) och det var en viljeansträngning att packa ur bilen ställa väskor i hissen , parkera bilen och åka upp.
Väl uppe när jag låst upp och öppnat var lägenheten ljus, inga persienner, det doftade friskt, det var renbäddat och inga rester av spolning fanns kvar.
Gamla Mamma satt i TV-rummet, långhårig, visst men nyduschad, glad, pigg och "klar" gick och rörde sig mycket lättare.
TACK säger bara tack! Vi har haft en jättetrevlig em /kväll, inga repetetiva samtal, tillsammans har vi letat efter bruksanvisningen på den gamla Singermaskinen hittat massor av annan nostlgi och fördjupat oss i men ingen manual, ätit smögenräkor, permanentat håret och klippt det och jo, repetetivt, jag ljög!
Hade med mig en kavaj som jag sytt till den vinröda kjolen jag sydde tidigare och en grönblommig kjol jag sydde i söndags och det blev repetivt!Kavajen åkte på direkt trots att det fanns nålar i ärmarna då jag inte velat lägga upp utan att mäta, kjolen likaså och den har hon på sig än, sitter som en smäck och var femte minut säger hon ÅÅÅHHH så fin kjol och vilken vacker färg och modell!!
Vi har det så gott tillsammans ikväll gamla Mamma och jag, avslappnat och skönt vi kramar varandra titt som tätt och jag känner mig avslappnad och mår gott tillsammans med en person som ger mig kärlek i överflöd utan att kräva något tillbaka, en fantastisk känsla! Givetvis är denna kärlek inte ny men för mig är det nytt att kunna ta det till mig. Stort!
Resan som började nästan i ångest förbyttes i något helt annat!
Tillbaka till avloppet och vem som orsakat det och kostnaden. 5000 kr är mycket väldigt mycket för gamla Mamma som får ut 10.000 per månad har en hyra på 6500 resten kan man tänka själv, el, TV, telefon, mat mm mm dessutom har hon inte orsakat stoppet!
Jag skulle kunna diskutera, ifrågasätta, påpeka, dra det hur långt som helst men tror inte jag gör det! Betalar denna gång men kommer att påpeka att nästa gång får kommunen betala. Varför?
Jo, hemtjänsten är för gamla Mamma och mig ovärderlig, jag känner mig trygg, blir alltid vänligt bemött när jag ringer, de ordnar med färdtjänst ser till att någon hjälper till både vid avfärd och hemfärd oavsett vardag eller ex Nyårsafton, ledsagare vid läkarbesök mm eller ordnar läkarbesök om jag ber om det,fotvård inga problem allt löses!Camilla som har huvudansvaret för gamla Mamma ringer när det är något ser till det mesta, skickar räkningar vidare till mig som hamnat fel, hemtjänstpersonalen sticker in utan att de är överenskommet varje eftermiddag och kokar eftermiddagskaffe osv osv. Måste bara säga utan Ystads fina hemtjänst vet jag inte hur det hade fungerat, jag känner mig trygg, gamla Mamma känner sig trygg med "sina flickor"
Imorgon bitti stavgång längs med havet! Går inte att beskriva vad det står för förutom motionen. Lite inköp, toapapper bl.a :-) förhoppningsvis fint väder så vi kan med rullstolens hjälp gå till stan äta lunch ute, shoppa och lägga blommor, tända ljus på graven, spela tärning, steka strömming och göra potatismos och bara vara tillsammans!Och kanske om jag får lov ställa undan julgranen :)

Resan

MMM resan som jag beskrev i mycket futtiga, fattiga underlag jmf vad det egentligen var, i förra bloggen, var nog början på något speciellt eller på en tradition. Nej inte tradition, tradition är något rituellt, något som ska ske med givna mönster och givna tidspassningar, ligger i årskalendern.
Vad jag vill säga är att den RESAN alltså följdes och föls av fler!
Nästa resa blev en vandring i Spanien, en del av, el Camino! (se blogg www.carnebro.se).
Själv hade jag gått två delsträckor med början i Pied de Port i Frankrike och tredje delsträckan vandrade vi tilsammans, speciellt!
Att resa är mångdimensionellt!!!
Nåväl, (som min nära väninna ofta säger, hahaha, kram Laila)
Fler resor har det blivit.
Vi var i Dalhalla och såg Trollflöjten en sommarhelge upplevelsen då var presis så rent förtrollande och finns beskriven i en tidigara blogg.
Sonen och jag var i Istanbul, Istabul, en fantastisk resa på alla plan, historisk, kulturell, nutid, dåtid, mycket vatten har flutit under broarna sen han föddes och vi hade mycket att prata om.
Dottern och jag, i höstas for vi till Edinburgh på samma sätt som jag och sonen åkte till Istanbul. Bara vi två, en fantastisk resa på samma sett som resan till Istanbul med sonen!
Nästa resa? Amsterdam i maj!
Gång på gång kommer Verona för mig men... sista delen av el Camino????
Har sagt det så många gånger förr så det får väl bli mitt mantra: jag är priviligierad!Lite förmätet men efter min livsresa så: "I´m mworth it!"
Livets efterätt, att jag förunnats en fantastisk gemenskap, närhet, trygghet med mina barn på alla plan!

Det finns resor och det finns resor

och så finns RESAN!
Resan i tid och rum, resan i gemenskap, sam- och till-hörighet.
Vi reste ut som mor och barn/syskon men reste hem som tre individer med nära band och med en gemensam plattform sprungna ur en gemensam kultur och kod och kontext. Stort!Upplevelserna var kalejdoskopiska de egna inre, de gemensamma både inre mellanmänskliga och själva resmålet med allt detta som det innefattade.
Dottern studerade i Moscow, Idaho under en period och sonen och jag bestämde oss för att hälsa på. Ingen av oss var särskilt resvan och särskilt stadda i kassa var ingen av oss heller men åka ville vi och dottern längtade.
Från Arlanda som kändes stort till Chicago som var enormt, vidare till Seattle och därifrån till Spokane (ett litet plan som hoppade och skuttade där sonen och jag utsågs till de passagerare som skulle ta hand om övriga om något skulle hända!). Hyrbil från Spokane till Moscow. Resan tog tid, många byten och allt var nytt!
Väl framme hade dottern som själv bodde på universietet ordnat motellrum till oss enkelt, inrökt, brun heltäckningsmatta nersutten fåtölj men med bra dubbelsäng kylskåp wc och dusch till ett bra pris. Vi blev snabbt bekanta med dotterns kurskamrater och togs upp i gemenskapen med fester och pubkvällar.Under dagarna när dottern var i sina kurser så utforskade jag och sonen både universitetsområde och stad, även utbudet av snabbmat. Dottern tog några dagar ledigt och tillsammans åkte vi runt till några olika delsteter sov på motell och upplevde massor, såg Nordamerika från ett annat perpektiv än hollywoodperpektivet. Naturen var obeskrivlig och varierad, ena stunden kör vi genom snöglopp, rundar en kurva och nedanför oss ligger en dal där persikoträden blommar och vingårdarna ligger tätt!
Vänligheten "hjärtligheten" överflödande och är inte besvärnade som vi hört andra säga.Dottern återgick till skolarbete och sonen och jag fortsatte vår rundtur. Vi åkte genom flera delstater, Nevada, Wyoming, Washington, Montana, Oregon, Utah Michigan, satnnade till Seattle passerade gränsen till Canada vidare till Vancouver och därifrån körde vi längs gränsen österut. Oj så stort! Vi kände oss hemma och kände och kände en närhet av något, vad vet vi inte men redan innan vi vände tillbaka eller vände kosan sydväst så visste vi att hit måste vi tillbaka!( Och sonen med fästmö återvänder i sommar!)
Det har gått år sedan resan men den är ständigt närvarande, livet är ju en resa och detta var en resa i den resan!!
Som jag ofta reflekterar och också säger, jag är priviligierad som får uppleva och vara delaktig och få så mycket på min livsresa!

Så här i backspegeln

njae inte riktigt men..... på mitt jobb är vi kvinnor i majoritet och på denna enhet är medelåldern runt min dvs 50 ++. Vi har fått in några yngre kollegor som befinner sig i barn/familjebildande fasen dvs 30+ och så en kvinna 24+! Ett energiknippe säkert en prototyp för sin generation och naturligtvis arbetar hon med webb, hemsidor osv! Ett yrväder, energiknippe, intensiv, positiv tar sig an alla uppgifter till 150%, ideerna bara sprutar dessutom så är hon påläst, inför varje ny uppgift läser hon på!Ingen kan komma och slå henne på fingrarna och säga "lilla vän". Positiv, sprider glädje, arbetssam MEN vet sitt egenvärde, har integritet, sätter stopp, ifrågasätter, ställer krav och förväntar sig också att alla andra är raka och tydliga.Härom dagen gick hon in till chefen och HR chefen och talade ur skägget "Ska jag kunna utföra mina arbetsuppgifter måste jag också vara delaktig inte bar bli tillsagd att göra det och det, jag är ingen robot! Dessutom gör ni fel rent juridiskt i denna fråga!(hon hade helt rätt och cheferna blev lite tagna på sängen kan man säga)Helt underbar är hon med sin ungdom, utstrålning, hon är så sann mot sig själv och i med det också en trygg person som sprider glädje, entusiasm, kreativitet!
Ibland när jag är inne i något och har bråttom för att jag ska iväg på ett möte så kommer hon inrusande (hon går aldrig lugnt) orden rinner ur henne, armar och händer viftar, det kan handla om allt från en ny idé arbetsmässigt, nya möbler till hemmet eller någon orättvisa, så är min första känsla "oj nu har jag bråttom hur ska jag avbryta detta samtal men efter en tiondels sekund så blir jag bara glad!
We have all time there is, som min psykologilärare sa!
Så här, när jag tittar ner på den gråa gården dvs ser bakåt hur jag och många kvinnor i min generation är och har varit eller tillhört den självuppoffrande generationen blir jag inte upplyft direkt! Vi har inte varit några glada ivriga självmedvetna mopsar direkt som fått "mopsryck" dvs bara gjort det som känns viktigt för oss utan att se oss omkring och i första hand tagit hänsyn till omgivningen!
Nej, andras behov har alltid och även nu alltid gått före,som sagt, den självuppoffrande generationen. Välstädad Villa, Välartade barn, Volvo, Vovve, heltidsarbetande karriärist,klassmamma, välmanglade lakan, välansade rabatter, trädgårdsland i snörräta rader, skidor på vintern, kanot/cykling/segling på sommaren, socialt liv värdinneskap, stora fester, släktkals osv .
Beklämd!sa jag det?
Nej, egentligen inte, för så var det och det var väl ingen som reflekterade över det utan det fanns och finns också stolthet och glädje i det.
Det som gör mig lite nedstämd är att vi som är 50+ idag inte sträcker på oss och idag gör som den unga generationen tar bladet från munnen och istället för att mumla och "tiga still" säger vad vi känner utan att överväga hur mottagaren ev kommer att må eller göra som mopsarna får "mopsryck" och bara rusa runt av glädje utan att varken se eller höra omgivningen.
Om vi kräver respekt och ger respekt får vi också respekt tillbaka, så enkelt är det!
Ljuset i tunneln då?
Jo signalerna eller medvetenheten om detta blir tydlig dels genom den unga generationens påverkan och olika diskussionsforum och bloggar! Själv kom jag nyss i kontakt med en blogg som blev ett lyft och som jag kan rekommendera, http://bitcha.nu,
Det finns ett ljus i tunnel och före tunneln var också ljuset: det är tunneln dvs insikten som är tunneln!
Ps nu är jag snart igenom och sträcker på mig eller...jag har sträckt på mig :-)och många "mopsryck" blir det! Underbart!

Det är det lilla i vardagen

som är guldkant i livet.
Fick denna underbara bukett idag av en arbetskamrat!
Det är lite turbulent och tufft just nu på vår arbetsplats lite kantighet, oro och kyla har smugit sig in.
Min arbetskamrat och jag har funnit trygghet hos varandra och kan tala öppet om vad vi upplever och känner i kaoset. Försöker hitta egna förhållningssätt och stöttar varandra. En nyligen genomförd chefs/organisationsförändring gör att många tappar fotfästet, andra vädrar morgonluft och positionerar sig genom manipulation, osv.
Det pågår ett spel som så småningom kommer att lugna ner sig men just nu är det turbulent, det blåser inte på toppen men strax under om man så säger.
Själv har jag hittat ett bra förhållningssätt till detta men tycker det är tråkigt när den tidigare, goa stämningen förbytts i bevakande, tisseltassel, revirpink mm. Det finns ingen som behöver eller kan revirpinka i mina arbetsuppgifter, mina arbtesuppgifter är specifika och mina kontakter är breda och värdefulla. Men ändå, så tråkigt.
Min arbetskamrat den goa, trygga, kloka person som har gett så mycket och har ännu mer att ge har blivit lite utmanipulerad av makt"galna" andra personer i ledande ställning och tyvärr kommer chefen att inse detta försent och då...blir det uppenbart och en stor förlust!
Hon mår definitivt inte bra just nu och hon och jag kan ventilera vad vi ser och upplever både inifrån och som åskådare, jag är mest åskådare.
Nåja idag när vi varit runt på olika arbetsplatser och var på väg till våra kontor så sa hon " Jag ska bara stanna till här och köpa en bukett till en uppvaktning" "Visst är det till XXX imorgon?" "Nej det är privat"
Jag frågar inte mer utan följer med och njuter av alla vackra blommor i blomsterafären, lögar ögat!. "Åh vad tycker du jag ska ta?" " Hmm är det till en man eller kvinna?" "Tulpaner tycker jag är så vackra nu jag kan inte få nog av dem säger jag men det är ju jag, ta det du tycker passar till den du ska ge dem!, Åh titta så fina som prinsesskronor!"
Min arbetskamrat diskuterar med försäljaren, skriver kort och buketten blir klar allt medan jag går runt och njuter.
När vi kommer ut ur blomsterbutiken så får jag buketten! Den var till mig!!! Med ett kort där det står:
"Tack för att du finns i dessa tider...."
Gissa om ögonen fuktades??
Jag har inte gjort något särskilt, inte nåt, jag har lyssnat, gett ord på mina upplevelser, vi har tillsammans reflekterat, diskuterat.
Hur som helst!
Så glad jag blev över det oväntade, vilken kraft denna gest gav mig! En guldkant i vardagen som lyser upp!

Priviligierad eller livet har sina goda stunder!

Visst jag är priviligierad! Gift med en oerhört kärleksfull man, ett arbete där jag i det mesta själv styr och ställer med vad jag arbetar med. Har gått ner 20% i arbetstid,flexar in och ut när det passar mig +-2 timmar vilket innebär eftersom jag är morgonpigg att jag kommer till jobbet ca 06.20 och går hem vid 15-tidenca nej mer 15.30!
Är hemma vid 16-tiden och Maken och jag kan gå våra 8 km innan vi äter och njuter av att vara tillsammans och av kvällen!
Kvällen ja!
Antingen så sitter vi efter att ha spelat vår två omgångar Maxiyatsi kvar vid matbordet och samtalar eller så ser vi på TV tillsammans eller så gör var och en något annat.
I entreplan har vi inte kök, sovrum mm utan ett allrum, tvättstuga, två gästrum, bastu , förråd och dressingroom.
Vi bor egentligen på plan 1.
Nåväl som min väninna Laila alltid säger, nåväl, vad jag vill komma till är att jag är priviligierad.
Jag har tidigare sytt mycket, stickat (hahaha inte min grej precis sonen fick en jätttefin tröja med stålmannen på bröstet men ärmarna hängde ner i golvet!) men att sy har varit ett intresse och jag gladdes åt varje plagg och det gjorde mina barn och föräldrar och vänner också! Det blev allt från mysdressar, klänningar, byxor, kjolar, dufflar, skiddräker, damdräkter you name it!
Nu har jag efter många år med uppehåll från en långklänning nej två, tagit upp detta igen och:
Jag är priviligierad!!! Jag har ett eget syrum!!!! Behöver inte plocka ihop symaskinen, tyger, trådrullar, mönster, nålar, innan jag går och lägger mig utan allt får vara kvar där det är!!!! Jag har ett syrum där min vävstol får plats, strykbräda, tyger, trådar ja allt! Jag har dessutom mina målarattiraljer där och vid det stora bord där mina två symaskiner står, den ena från gamla mamma och den andra från Tonnys mamma (Tonny är en mycket nära vän), så har jag möjlighet att skapa en yta för mitt intresse för att måla akvarell samtidigt som jag kan lyssna på musik och sy.
Rummet, i markplan, ett hörnrum, är till hälften inglasat och när jag sitter vid mitt arbetsbord så ser jag ut över trädgården, dagtid, vår och sommar, de blommor som finns eller vintertid, snön som ligger som ett bomullstäcke över trädgårdens buskar och belysning!
Visst är jag priviligierad!!!! Och jag är också oerhört tacksam!!!!

Blir man för gammal eller

är det bara en fördom eller något uttryck som är nedärvt?
Under min yngre era hörde jag ofta från de som var äldre "nej, det är jag för gammal för!" Förlåt, "yngre era", måste nog precisera, idag är jag, om två år, 60, och för mig är yngre era, fram till 40-45. Äldre era då (när jag var ung) = 50 till döden i princip
Hmmm man får inte glömma bort att i min generation fick man barn när kvinnan var runt 18 -21 sen var man en "gammal" förstföderska! Själv förlovade jag mig när jag var 18 gifte mig när jag var 20 och fick barn när jag var 22 (sent)!
Nåja det var något om generationsförändringar! Tillbaka till ämnet:
Sociala media.
Jag är inte för gammal än, i mitt tycke, har idag skaffat en iphone och efter helgens Webcoast så blir jag bara mer och mer intresserad. Har inte själv deltagit i webcoast men mina ätteläggar är aktiva. Den första webbcoasten var de delaktiga på Tjärö i Blekinge skärgård och i samband med det helt akut fick de åka förbi Ystad lasarett för att ta farväl av sin mormor. Mormor lever än, ett mirakel!!!!
Nåja, jag är nyfiken lyssnar och är intresserad, ätteläggarna som också har ett företag i branschen inspirerar!
Vi dvs vi i min generation kan inte sätta oss med armarna i kors och säga som generationen före oss "nej det är jag för gammal för"
Social media, så spännande och vilka möjligheter!!! Se bara hur det ser ut idag utan social web hade Kadaffi utplånat, nej men kväst allt och alla i sitt land och andra regeringer med honom, Japan..tack och lov att social media finns!
Sociala media för hela världen samman ..
Måste bara lära mig mer!!
På webcoast fanns mång intressanta informationer som jag i efterhand gärna hade varit del/närvarande i ex stalking som är ett jätteproblem i min yrkesverksamma vardag men som jag via bloggar, förstått även kan vändas tillnågot informativt!
SÅ!! Nästa webcoast är jag med!
Lovar också även om jag deltar, ätteläggarna en "Vonsans räksmörgås" som nattmacka:)

Tack för i helgen mamma

och för att du matade dina svultna barn :)!
Stod det på ett mms jag fick för några timmar sen!
Tack..
Jag säger TACK! Inte för att jag ser till att mina barn får mat utan:
Tack för att jag finns i ett sammanhang, tillhörighet, samhörighet!

En tung dag eller ibland stannar livet upp och man tappar balansen

Har haft en intensiv och mycket positiv vecka med resor, dels Varbergs kurort och kunskapspåbyggnad med utvidgat kontaktnät en dag, dels studieresa till Berlin tillsammans med arbetskamrater.Från Berlin kom jag hem fredag, resan var mycket intensiv, intressant och givande. Vi har med oss massor av kunskap, nygamla ideer hem och även om vi bara hade en timmes egen tid så har vi också fått många goa skratt och lärt känna varnandra och varandras vardag på ett jättebra sätt!
På flygplatsen väntade Maken och bilen var fylld av delikatesser inför helgen.
Även om jag bara varit borta två dagar så var längtan stor för oss bägge, en lång härlig helg med stavgång, promenad på stan, skön lördag och söndagsmorgon mys med frukost och tidningsläsning, kulinariska middagar fredag, lördag och söndag, spel och egen tid väntade.
Fredag kväll härlig, go mat, mycket prat, lite spel och lite TV både tillsammans och så var och en för sig, Maken i gillestugan och jag däruppe eftersom vi har lite olika smak.
Lördag dag go´ lång frukost, stavgång en timme , in till stan med lite shopping både fönstershopping och även kommersiell och så en lätt lunch i Saluhallen. Eftermiddagen ägnade jag åt att så fröer inför vår och sommar och plantera om alla pelargonier som fått vila under vintern.
Så var det dags för middag: Maken hade köpt stjärnentrecoute, mmmmm, och till det blev det sallad och vitlökssmör, maxiyatzi och sen skulle det bli TV-kväll.(INTE melodifestivalen). Då ringer telefonen.
Det var en väninna som stått/står mig mycket nära men nu sedan jag träffade Maken inte haft lika intensiv kontakt med men känslan av närhet är lika stor när vi hörs och ses, vi kallar varandra för systrar.
Jag har inte talat med NN sen jag var på "tjejfest" i december men jag visste att hon skulle åka till Thailand när vi kom hem från Vietnam och dessutom är hon farmor sen två år tillbaka och mormor sen 9 månader så hon har fullt upp om man säger!
"Hej! Jag har ju inte hört av mig på länge och just nu sen jag kom hem har jag bara inte orkat....."
"Nejmen hej vad roligt att du ringer hur är det???"
Det blir alldeles tyst i telefonen sen hör jag bara snyftningar.
Sonen, pappan till tvååringen, är opererad för en och en halv vecka sen. Min väninna möttes på Arlanda av sin dotter och svärson när hon mellanlandade för att fortsätta till Landvetter.De berättade då att sonen skulle opereras igen pga att hans tidigare opererade hjärntumör nu vuxit till sig och måste både opereras och cellgiftsbehandlas dvs han har fått recidiv!
Han opererades för fem år sedan, en fruktansvärd, eftervårdstid med mycket smärta strålbehandlingar, minnseförslust, depressioner och epilepsi men har tack vare sin egen vilja sin hustru och familj kommit tillbaka så gott det går. Har arbete och har fått en liten son och har en underbar hustru! Jag fick höra i december att epilepsianfallen och huvudvärken accelererat och blev fundersam men....
Den här veckan nu efter han blivit utskriven har han och lille sonen bott hos min väninna eftersom hans hustru har en butik men inga anställda. Så min väninna har varit både vårdare och dagmamma men nu under helgen skulle den lilla unga familjen vara tillsammans.
Det går inte att föreställa sig vad de går igenom! Jag kan inte överhuvudtaget ana hur det känns att vara mamma, svärmor och farmor eller bra vara.
Att vara ensam med en fruktansvärt stor sorg och samtidigt vara en stötta både fysiskt och mentalt! Det måste vara övermäktigt!
Vad säger man till sin väninna hur kan man hjälpa till???? Jag kunde bara lyssna och när jag sa: kära NN jag kan inte i min livligaste fantasi förstå hur du har det så svarade hon "Tack för att du säger så för andra säger att de kan förstå och hur kan de det?" Ja, hur kan man det?
Vi talade i två timmar och när vi avslutat samtalet vid 21-tiden så gick jag och la mig, helt slut!
Idag har det varit en tung dag på många sätt, många tankar till min väninna och hennes familj men också tankar på mig själv, mig själv och maken, mina barn, min mamma. Tankar på livet i stort och smått.. en tung dag utan reflekterande för reflekterande har det inte funnits plats för idag, tankarna är ännu för suddiga och ostrukurerade.
Så viktigt det är att ta tillvara det positiva i livet även om det bara handlar om ett leende, vällagad husmanskost, en hand att hålla i, ett telefonsamtal från en snurrig eller lätt dement mamma....
Så viktigt det är att vara rädda om varandra...
Så viktigt det är att prioritera och sortera bort det som tar kraft och energi, både människor och prylar...
Så viktigt det är att fundera över vad som är viktigt för mig och inte bara för att alla andra...
Så viktigt det är att sitta ner och andas och inte bara jaga på.....
Ibland stannar livet upp abrupt och man tappar balansen.

Ett år senare

lika soligt och lika klarblå himmel!
Ettårig bröllopsdag, vad gör man då? Firar? Firar att man fortfarande är gift :)?
Nej det firar vi inte men reflekterar över hur gott vi har det och att det bara blir bättre och bättre! Visst har vi våra kontroverser ibland men de är inte ofta.
Vi har fogats ihop under åren eller formats av och med varandra.
Det som under de första åren skapade konflikter pga av våra olikheter i kynne och läggning är idag "styrkor" vi vet vem som är bra på olika saker och tar vara på den styrkan ex Maken är en putsare, han gnider och putsar på diskbänk, arbetsbänk och spis så man tror att han kommer att gnida igenom ytan och det är i mina ögon lite väl mycket putsande och gnidande och tar lite väl mycket tid. Denna gnid/putsritual pågick en halvtimme efter middagen varje dag vilket var för min del jätteirriterande! Jag torkade av på fem minuter sen var kvällen fri till annat.Det blev ju inte lika noggrant som när Maken putsade men helt OK tyckte jag men det tyckte inte Maken som använder minst en halv hushållsrulle att torka av med.
Men med tiden så torkar jag av på mitt sätt men lite mer än förr, te till fyra dagar i veckan och maken på sitt sätt men lite lugnare, tre till fyra dagar i veckan men då när jag har gått till jobbet.
Resultat: bägge nöjda, ingen irriterad och alltid ett glänsande kök där vi kan spegla oss i spishäll, marmorbänkar och diskbänk!
Vi har också under dagen idag pratat om hur gott det är att inte vara ensam i vår ålder, att ha en livskamrat men att det inte är alla förunnat.
Det finns oerhört många ensamstående män och kvinnor i vår ålder som skilt sig i medelåldern ellr blivit änka/änkeman och att träffa en ny livskamrat är inte det lättaste!
Var träffar man någon ? Krogen? Tveksamt, förresten vilken krog? Studiecirkel, njaej. Hos gemensamma bekanta? Inte heller så troligt man blir inte så ofta medbjuden på parmiddagar tyvärr.
Om man skulle träffa någon så är det inte heller lätt att gå in i ett parförhållande om man levt enam under en längre tid!
Så som vi konstaterat tidigare konstaterade vi även idag att vi har haft jättetur som fann varandra och att vi har varit duktiga som inte gett upp då perioden med att nötas ihop var som mets tuff. För även då har det varit så självklart att vi hör ihop!
Att gifta sig har också inneburit en förändring, inte tydlig utifrån, utan mer subtil, en annan trygghet, ett större djup och djupare värme har smugit sig in ett större lugn.
Kärlek när den är som mest.
Värme, gemenskap, ömsesidig respekt, humor, gemensamma intressen och mål, egna intressen, någon som tröstar och förstår, någon att hålla i handen, somna hos, vakna hos eller som ligger intill på natten och förmedlar närhet genom sina andetag då man vaknar och det fortfarande är natt, när det känns tomt då man är åtskiljda för länge.
Så lyckliga vi är som fann varndra när sommaren svänger sig runt sin axel!