Nu är det höst igen och denna termin

är det inte yoga eller vattengymnastik som gäller.
Nej den har terminen är det Zumba! Dottern lockade med mig två tillfällen sen flyttade hon till Hufvudstaden och jag tänkte att nehej med min karaktär så blir det väl inget mer....men där lurade jag mig själv!
Jag har redan gått såpass att det har blivit ett behov (så länge det varar vill säga). Svettigt är bara förnamnet, det känns som att stå i duschen enda skillnaden är saltsmaken!
Drivande musik , snabba heta rytmer, en ledare som bara sprudlar av glädje och entusiasm, en timme i samma höga tempo med några sekundsnabba pauser för att hälla i sig vatten.
Gruppen varierar beronde vilken dag eller tid man går, men oavsett så är den lika brokig, alla åldrar, nåja jag är nog äldst, alla kroppkonstitutioner, en del vältränade och proffsiga (vill gärna utmärka sig i speciella träningskläder... förlåt det var lite surt sa räven om rönnbären...eller?)andra normalt/lagom duktiga och så jag då!
Som inte får till fötterna i samba, merenge eller andra latinska rytmer, jag liksom tar för många steg eller för få, snubblar liksom på mina egna fötter, när gruppen dansar åt höger går jag åt vänster och tvärtom! Jag får inte till det men skam den som ger sig! Jag har hittat min egen rytm och dansstil och ler bara stort när jag möter mina kamrater som kommer mot mig!
Svettigt är det, konditionshöjande och frigörande för endorfinerna så jag fortsätter två dagar i veckan och tänker att till jul...då har jag lärt mig stegen ! Och om jag har lärt mig segen då kanske jag ska bjuda mig själv på en zumbaträningsdräkt en sån som de vältränade och proffsiga har...

AVBÖN

BER OM URSÄKT ATT JAG KOMMER MED LÖGNAKTIGA PÅSTÅENDE!
Vår sångarfågel med alla härliga visor är BARA 74 och har sex år kvar innan 80-årsstrecket passeras!

Sista morgonpromenaden för den här gången

Nästa asta gång är det troligtvis kallare, mörkare och inte så grönt.
Det är fantastiskt, jag kliver ut genom porten går i två minuter sen är jag på stigen längs havet. Jag följer stigen rakt västerut i 3,5 km sen vänder jag och går tillbaka och stigen ser helt annorlunda ut från det hållet!Det är en liten stig som krumbuktar sig som Mumintrollet brukar säga och den är lite förtrollad.Tankarna kommer och går lite filosofiska tankar trycker på, luften är salt och tångmättad och friden lägger sig som en skön sjal över axlarna.I år är sommaren längre än vanligt, sensommarfjärilar dansar förbi och humlorna passar på att suga den sista nektaren. Blomsterfägringen är precis det, en fägring,många arter vet inte att de inte ska blomma nu utan gör en andra blomning! På min promenad njuter jag av den härliga renfanan som lyser som solen, små blocklockor som niger i gräset, vallmo med sina klara röda färg och som borde gått till vila, smällglimm denna lustiga lilla växt som ser så skör och papperslik ut, johannesört, gulsporre,strandlilja, höstfibbla, blåeld som lockar på både fjärilar och humlor och så den frodiga vresrosen vars nypon lyser genom det täta bladverket, gräs i alla färger och former utgör en underbar fond åt blommorna. Kan man må annat än bra när man får vandra på en krumbuktig grusstig omgiven av fägring, med havsdoft i näsan och det glittrande havet intill?
Det är en lisa för kropp och själ och ger kraft!
Nu dröjer det innan jag får njuta av denna stig men i mitt hjärta är den alltid med!

Så nu till det sista, innan kosan vänds mot hemmet och Maken, gamla mamma ska friseras och sättas i rullstol sen bär det av till Marinan för att avnjta en lunch på deras veranda mot havet.

Det sista Ingrid sjöng

innan det var dags att bryta upp var:
Nu är jag full
ser du, ser du,
som en kastrull,
ser du, ser du!
Halleluja
ser du, ser du,
halleluja!

Ja jösses nu har gamla Mamma (Bettan får ursäkta men Majken kallar sig själv Gamla Mamma) haft kräftkalas! Och gästerna förnekar sig icke! Två damer till var inviterade och som den ena sa" Herregud vilket roligt kräftkalas det roligaste jag nån gång varit på! Och roligt har vi, som Lena uttryckte "Jauvlar så roulitt vi hadde!" Och tacka för det! Gästerna är bara såååå härliga, ålder i snitt borträknat mig och Lena ca 80 år!Man äter och dricker och sjunger men inga sånghäften så långt ögat når!!!Kräftorna sköljs ner med snaps och sång, minnenas estrad glittrar förbi i både ord och sång. Snaps? Javisst alla har sina favoriter, vin? jajamen! öl? naturligtvis mineralavatten, läsk, ja allt rinner ner!
Jag hade missat två hattar men skam den som ger sig Mamma och jag fick varsin gjorda av underlägg, ska det vara så ska det!
Kvällens första överraskning var att det var svenska insjökräftor, signal WOW, nästa överraskning var Makens hemkokta havskräftor! Ingen av gästerna hade tidigare smakat havskräftor! Och man kan väl säga att det var succe´ t.o.m med min Lennart tyckte om dem!En sån härlig kväll!!! Västerbottenostpajen gick också åt, jättegod och enkel, se recept längre ner, kaffe iskall punch och marängswiss med Ellys färska hallon försvann i ett nafs, Lena och Ingrid slogs om resterna!
Men alla medaljer har två sidor.
Glädje ooch sorg är bröder!
Jag insåg också att jag tyvärr inte orkar att åka så ofta till gamla Mamma. Det tar på krafterna hur roligt det än är.
Mamma är naturligtvis också orolig för mig men också lite ledsen över att jag inte kommer att komma så ofta, hennes ljusglimtar!
Själv känner jag en stor sorg i magen, dåligt samvete men vet ju att jag måste ta det lugnare, måste också prioritera både Make och barn och kanske framförallt mig själv! Kontrasten när gästerna lämnade igårkväll alltmedan glädjen fortfarande stod högt i tak och vetskapen om att det inte kommer att vara för evigt gjorde ont!
Nåja idag gläds Mamma och jag åt eftersmaken av den trevliga kvällen alltmedan vi lyssnar på kräftskivan ute på gården! Mammas brf har kräftskiva och det är jättetrevligt, Gamla Mamma bor i en fantastisk brf en av de bästa! Men den kräftskivan kan aldrig mäta sig med vår!!!!:)
Imorgon är det dags att åka hem och sista strandpromenaden för den här gången och den blir det en blogg om imorgon för den är ....mycket speciell

Västerbottenpaj a´la aftonbris

125 gr smör
3 dl mjöl
1 msk vatten
1 purjolök
4 ägg
2,5 dl grädde
chilipeppar
salt
150 gr riven västerbottenost
150 gr annan riven ost (valfri sort)
Finhacka purjolöken och bryn den mjuk i stekpanna
blands mjöl och smör, skuren i bitar och rumsvarm till en smidig deg, tillsätt också vattnet.
Tryck ut degen i en smord pajform och ställ i frysen ca 5 minuter.
Förgrädda i fem minuter 200grader.
Vispa försiktigt (inte hårt eller mycket, räcker med en gaffel)ägg med grädde och kryddor.
Tillsätt osten.
Bred ut purjolöken på pajdegsbotten, häll på smeten.
Grädda ca 25 minuter i 200 grader.
Klart!
Mums om man så säger!

Så svänger sig sommaren runt sin axel.....

och nu är det nog runt september....
Efter en helt underbar semester med opera på Läckö Slott, besök hos vänner i Stockholms skärgård, barn i Hufvudstaden, vänner i det sköna Sörmland, golfresa på ett underbart slott i östra Tyskland med fantastiska naturupplevelser,grillkvällar i goda vänners gemenskap, vila och arbete i hem och trädgård så är det inte bara början på hösten rent "världsligt" utan även kroppsligt precis som det är och ska vara när livet har sin gång!

Underbart är det också att jag äntligen blev tvingad till Kardiologen av min "husläkare"......har ju under lång, lång tid förnekat och fört mig själv och även honom bakom ljuset, påstått att jag gjort blodtryckskontroller under några år vilket jag inte alls gjort och vilket han nu inte längre låtsades tro på utan med barsk hand genomdrev ett nytt arbetsEKG med därför påföljande besök hos hjärtspecialist.

Nu så här sommaren går emot höst så sitter jag med en läkemedelsdosett och fördelar medicin till mig själv i de olika facken för en veckas förbrukning (även minnet börjar smyga sig mot höst). Det är blodtrycksmedicin, blodförtunnande, blodfettssänkande i förebyggande, nitroglycerin både i sprayform och tablett allt för att undvika både stroke och infarkt, samt stränga förmaningstal om att uppsöka akuten i händelse av ditt och datt.....

Varför säger jag att det är underbart då? Det är ju bedrövligt att behöva äta sådan mediciner i och för sig!
Men jag hade innan ingen aning om att jag kunde må så här bra!!!
Det susar inte längre i öreonen konstant, jag hör eller känner heller inte hela tiden mina hjärtslag och när jag känner efter på pulsen så slår hjärtat lugnt och sakta och framför allt jämt! Det hoppar, rusar eller dunkar inte det bara kör lugnt och stilla! När jag äter är det heller ingenting som tar emot när jag sväljer.....och jag klarar av att gå i trappor utan att stanna på varje våning!!!
Enda nackdelen är väl att jag kan inte rusa på hur fort som helst eftersom medicinen bromsar....

Herregud så bra jag mår nu på väg in i mitten av september, mycket bättre än jag gjorde i livets augusti!

Tack mina "tjatiga" barn och man! Och tack doktorn för att du inte "litade" på mig!

Underbar semester

Återkommer!