Mmmm när sommaren svänger sig liite till så är livet gott!

Gott att vara äldre och inte sjuttitalist som ligger i riskzonen, gott att vara äldre med mer livserfarenhet kanske inte vad det gäller teknik men mänslkiga relationer med allt vad det innebär. Gott att vara äldre och känna att man väljer "sina krig".
Gott också att på ålderns höst, vara priviligerad! Ha, fortfarande, innan pensionen, ekonomi att resa, bo i eget hus med trädgård, mmmm, helt underbart att få gräva i myllan, ha öppen spis och kunna tända brasa framförallt en sån här helg!
Gott också att få välja om jag vill safta och sylta, sy mina kläder vilket jag vill för mitt nöjes skull men inte som när jag var ung och mamma, var tvungen till
för ekonomins skull!
Jag är priviligierad och idag kan jag säga, nu när inte Luther och Jante sitter kvar på mina axlar, jag är värd det! Har slitat på alla plan tillräckligt i hela mitt liv. Nu njuter jag av att vara och leva!
Dessutom konstaterade Maken och jag idag att vi lever så mycket sundare nu än när vi var yngre!Vi äter bara nyttig mat, vi rör oss varje dag på olika sätt, gym, stavgång, simning vilket vi inte gjorde förr!
Det är gott att bli äldre och det är gott att ha en livskamrat, något att vara tacksam för varje dag!

Åh dessa fantastiska och egentligen dumma kvinnor i 40- och 50-talsgenerationen

Duktiga, snälla, självutplånande, omtänksamma, uppoffrande, arbetsmyror, som alltid ställer upp, alltid finns till hands, ställer sig själva i sista rummet men ändå lyckas med att fostra barn, mangla, tvätt, safta, sylta, baka ta handom familjen både barn och föräldrar/svärföräldrar osv!
Jaha och hur kom jag då att tänka på detta efter en såååå jättemysig kväll?
Har varit (blev bjuden av en underbar väninna) på Eva Dahlgren med dessförinnan middag på en turkisk restaurang med fantastisk mat!
Väninnan och jag samtalade om en kommande Chicken on tourresa som vi ser jättemycket fram emot och samtalet kom att handla om kvinnor i vår generation, om henne om mig om att vi snart är i reservdelsåldern. Det började egentligen med att vi båda drabbats av skavanker, jag med min kärlkramp och höga blodtryck och hon med sin skadade (krossade) fot och att vi bägge förnekat länge och kämpat på. Väninnan har en förfärligt skadad fot som smärtar oerhört, allt är trasigt och dessutom sitter det en avbruten skruv i foten. Det enda man kan göra är att steloperera! Denna fot och smärta har hon gått med, gympat med, spinnat med, spelat golf med, bitit ihop ätit alvedon men förnekat. Nu går det inte längre! Och det är ju så det är! Man "tiger och lider" generationsfråga + yrkesskada! Som "syrra" har man nog av människor som är sjuka, lite eller mycket omkring sig så man orkar bara inte med det när det gäller en själv!
Vi funderade på kvinnor vi känner i vår ålder om det var vanligt att förneka sina krämpor och det var ju både ja och nej men självuppoffrande, omtänksamma och ställa upp för alla andra, sätta sig själv i sista rummet, "nej tänk inte på mig" "inte ska jag" osv eller vid ex löneförhandligar tacka och buga och vara tacksam för det lilla var ett genomgående tema!
Ja jösses så dumma vi har varit!
Därför har vi ju försökt uppfostra våra barn till att bli jämnställda, dela på allt inte göra saker som är förspilld tid dvs mangla, safta, sylta, sånt finns att köpa! Men vad hörde jag på P1 imorse? Joo det börjar bli högstatus att kvinnorna manglar, bakar småkakor, anstränger sig med att duka fint gör flerrättersmiddagar för vännerna, lägger ner tid på allt sånt som vi försökt bespara vår nästa generation från!Kommer tyvärr inte ihåg vad den kvinnliga journalisten heter som nu kommit ut med en bok om just detta fenomen men blev lite förundrad! Fast å andra sidan så fann jag ett nöje i att sy barnens och mina kläder även om det ekonomiskt var ett måste vilket även saftande och syltandet var, bakandet var bara ett tvång dock!
Sinuskurvan: Allt går i en sinuskurva så är det ju bara!
Så efter den fantastiska middagen såg vi fram emot att få lyssna till Eva Dahlgrens musik men.....bara 3 musikstycken resten var en monolog! Tog lite tid att ställa om men väl omställd så var det en fantastisk monolog där hon med bravur, känslighet och humor skildrade sin barndoms och generations uppväxt, om att vara hemmafru undet 70-talet (gällde hennes mamma) som var antingen skit eller jättebra, hon berättade om sitt liv som 60-talist ur många perspektiv och framförallt då ur sitt kvinnoperspektiv vilket gav återklang till vårt samtal och vi drog åtskilliga gånger igenkännande på smilbanden!
Måste ju säga att jag när jag vaknade imorse hade inte en aning om vad dagen skulle ge men började dagen med attt tala med två av mina käraste väninnor som jag inte talat med på länge men när vi talas vid så känns det som vi fortsätter samtalet där vi avlutade "igår" dvs tiden betyder ingenting vänskapen finns där alltid.Det känns som dagen haft ett särskilt tema och en särskild mening och nu går jag till sängs varm och go i hjärta och själ efter en fantasisk dag med guldkant!

Åter efter en och en halv månad

hos gamla mamma. Vadå gammal? Jag är också gammal, Maken är gammal, våra vänner är gamla eller på väg att bli det. Men vad menar man med att vara gammal? Är det ålder i siffror? Eller är det att inte hänga med i den tekniska utvecklingen på samma snabba självklara sätt som ungdomar? Eller är det, det jag tror :) stelheten när jag efter en längre, nåja, bilresa har liiiite besvär att ta mig ur bilen?
Självklart! Så är det!
Efter tre och en halvtimmes bilkörning till Ystad igår kväll var jag stel när jag vicckade mig ur bilen och dessutom tycker jag numera att det är jobbigt med mörkerkörning! Lite trött och stel efter en arbetsdag och bilkörning så var min förväntan att gamla mamma ville lägga sig tidigt men ack vad jag bedrog mig!
"Mågapinnen" hade som vanligt skickat med delikatesser, smögenräkor, havskräftor och Knipplas berömda räksallad. Oj oj oj mmmmmmmm "marabou mjölkchoklad" släng dig i väggen!Sa gamla mamma.
Jag hann knappt in och landa, fort fram med tallrikar och glas "nej inte de glasen, vinglas, vi måste ha vin till delikatesserna!!! förstår du väl, titta i skåpet under bänken!"
Mycket skaldjur har jag ätit men jag har aldrig sett någon dissikera dvs skrapa och rensa både skal och ben så noggrant :) "åååh vilken mågapinne jag har!"
Gamla mamma är piggare än jag sett på lång tid, hon är rak i rygen, motionerer med rollatorpromenader i hallen flera gånger per dag men har lite kortare närminne på både gott och ont. Kan t.ex läsa samma skvallertidning flera gånger i rad vilket är bra men kan också kissa flera gånger i rad utan att det behövs, för varje gång hon går förbi toaletten så " Just ja jag måste nog gå på toaletten"

Reflekterar ibland och borde nog reflektera mer. Jag har ofta dåligt samvete för gamla Mamma, hur har hon det, så tråkigt att sitta ensam, vilken tristess att inte kunna gå ut....... och det gör jag utifrån mitt aktiva liv. Måste försöka se att mitt liv är inte gamla Mammas liv hon är faktiskt 28 år äldre och har andra referensramar!För henne är livet jättegott att jag kommer var sjätte vecka, att väninnorna kommer en gång i veckan, att mågapinnen skickar med delikatesser, att barnbarnen ringer någon gång, att få vykort,att dotterdottern ringde och talade om att hon kommer till jul det lever hon på och berättar sjuttielva gånger, tala om lycka,att få gå på gröt och lutfiskkalas den tredje december och få ha på sig dräkten hon köpte då och då och det absolut viktigaste: hon bor kvar hemma i sitt eget hem!
Allting är relativt! och jag måste bara inse eller i själen förstå att jag kan inte jämföra mitt liv med mammas, hon mår bra med det hon har omkring sig!Nu är det iallafall snart jul och Maken åker till sin mamma och jag och dottern åker till Ystad.
Jul för gamla Mamma är "Julen vara väl till påska! Hon älskar jul! Jag kommer inte ihåg hur många tomtar hon har men säkert runt 360! Julgranen får gärna vara kvar februari ut!
Och detta var ju ett problem!
Förra julen klädde hon granen sittande i sin rullstol, nyåret fick jag släppa allt och åka till akutmottagningen i Ystad, hon var jättedålig, arytmi och en genomsnittspuls på 15 slag per minut, nyårshelgen firade vi på hjärtintensiven. Det var ju inte första gången vi sa adjö!
Medan hon låg på sjukhuset passade jag på at "ta bort julen" hemma i hennes lägenhet och det inbegrep att jag slängde hennes konstgjorda gran eftersom hon inte skulle finnas kvar den här julen!
Jag har lite svårt att föklara varför julgranen inte finns kvar i källarförrådet om man så säger! Har iallafall fått köpa en ny, lite mindre och kommer att säga att vi sätter den närmre matbordet så du ser den lite bättre (Rödluvan och Vargen....)eller vad säger man?
Livet är iallafall inte förutsägbart om man så säger :)

Förra inlägget

handlade inte om mig utan hur det kan bli!

Vaddå 55, 60 -65 +

Vi har mycket gemensamt går igenom samma eller liknande processer men vi kan inte eller har inte förmåga tuffhet/trygghet att tala om vad vi känner!
Om vi mår dåligt, då menar jag mycket dåligt, när vi går i pension så ler vi tackar och bugar för uppvaktnignen med mycket blommor, blader och vackra tal.
Nästa dag helt OK och nästa och nästa som en semester men sen.............Jag behövs inte! Har inget socialt sammanhang! Telefonen har tystnat! Ingen frågar efter!
Jaha då försvann JAG! Det handlar om att hitta ett nytt sammanhang och DET är inte lätt om man inte är förberedd!
Så förbered dig även om du ser ålderdomen :) som ett skämt!

Så lång tid, så mycket som timat...

Både i stort, smått, i yttre och inre värld.
Livet är komplext eller enkelt beroende på i vilken vinkel och var man tittar. Komplext; arbete, nöjen, familjeliv, egentid, hobbies, "vardagsmåstesysslor", plussysslor osv. Enkelt; följa med, lyssna in, anpassa, kort sagt leva i varje minut inte vara i dåtid eller framtid. Oj det blev kanske lite väl "flummigt" och kan och kommer i sinom tid att utvecklas mer men ligger ännu i sin linda :).
Som sagt lång tid och var har den tiden tagit vägen???
Underbar tid !
Har precis kommit hem från en vecka på Gran Canaria i goa vänners sällskap, sol, värme, underbart hotell, pooler så många så alla blev inte provade,underbar mat på för oss tidigare kända ställen (italienska restauranger med bara såååå fantastisk service och mat).SÅ fick vi också en flashback! Livet är bara inte så självklart! En av resekamraterna blev dålig ganska direkt! Läkare, ambulans, inläggnng i 3 dagar!Hjärtat, kärlkramp, smärta, precis så som det hände mig! Han har också förnekat länge att han inte mår som en prins men nu kom det! Vi blir inte yngre! Den här veckan blev väl inte riktigt som vi tänkt oss men... vi är tacksamma för den "läxa" vi fick och kommer att vara mer rädda om oss och de som finns oss närmast!
Njaej inte i allt:) Jag har ju sedan slutet av augusti med hjälp av viktklubb.se och med 4 mils stavgång + gym x4 i veckan lyckats gå ner 11 kg trots att jag byggt muskler :), gått upp ett par kilo under denna vecka, ååååh vilka frukostar, wow, vilka bakade potatisar med smör, hmmm rostat bröd med smör som sakta smälter, ost och marmelad( ÅHHHH) för att inte tala om alla glassar!!!!!Hmmm.
Så förutom detta är jag söt solbränd och fräsch, nåja, solbränd iallafall! Och har haft en utifrån fötrutsättningna härlig semester, många goa skratt, fyra härliga böcker, Mexican train och längtan tillbaka!
Väl hemma dvs lördag har jag varit på kurs hela dagen .......reiki....reikihealing....och är helt matt, "överväldigad" var vad min kära väninna sa.Jag är oerhört tacksam att jag har fått ta del av den läkande kraften och kanske vara en del av den. Vi får se vad det blir av detta, kanske inget eller så....
Som sagt "Så (lång) kort tid, så mycket som timat...

Dåliga samveten eller varför känner man så........

Vi sitter vid lunchbordet på jobbet och för vilken gång i ordningen vi talar om våra gamla mammor vet jag inte. Igenkännande! En del mammor finns inte längre, en gick bort härom dagen, en bor på ett hem för senildementa, en har äntligen accepterat hemtjänst och larm, själv har jag min gamla Mamma med både hemtjänst och larm men inte dement men lite glömsk!
Vi delar erfarenheter, tankar, känslor och ögonblickssituationer.Ibland sitter vi vid lunchbordet och skrattar så vi nästan gråter åt dråpliga händelser, ibland så känns sorgen och situationer övermäktiga!
Att befinna sig i ingenmansland är ett uttryck som egenligen står för något under andra världskriget men som också passar in mycket bra i mitt och mina jämnåriga kamraters liv!
Vi befinner oss någonstans mittemellan.
Uppfostrade som vi är av den generations kvinnor som VAR mittemellan! Andra världskriget förändrade kvinnans roll. Från att vara husmor med ansvar för hemmet, safta, sylta, lagra inför vintern, sticka, sy, se till att alla hade kläder, den gamla husmodern, till att lotsas in i industrin för att sköta de arbetsuppgifter deras män haft innan de fick ingå som soldater i Svea Rikes försvar.
Tillbaka! Vi, min, vår generation är kluvna och kommer alltid att vara. Vi kommer alltid ha dåligt samvete för att vi inte har gjort rätt för våra barn, vi kommer alltid känna att vi aldrig duger,varken som förälder, barn eller medmänniska, vi kommer aldrig att känna tillräcklighet att ta hand om våra föräldrar.
Någon författare skrev din arvslott är synd och skam ellr något liknande ,Strindberg?och det ÄR inte rätt! Men tyvärr kanske det är så man känner.
Vad vill jag då säga? Jo egentligen kanske jag vill lätta mitt samvete, att jag tar mig friheten att tänka på mig själv och Maken när jag åker iväg en vecka till sol och värme i sällskap med mycket goda vänner för att njuta av livet medan Gamla Mamma, som önskat oss en skön resa, inte kommer utanför dörren, äter mat från frusna matportioner som jag lagat tidigare, går mellan sovrum, badrum, kök och TV-rum med hjälp av rollator. Träffar andra människor bara när hemtjänsten kommer!
SUCK!!! Vet att jag inte överhuvudtaget behöver tänka i de banorna och försöker vara realist men vi som sitter vid lunchbordet på jobbet, samma generation med samma kluvenhet funderar.....