Förövning

Idag har det varit förövning! Dottern har varit här och provsminkat mig inför...Jösses vilken konst det är att sminka! Själv håller jag mig till LdB:s bronzekräm (på vintern) lite rouge som inköptes för flera år sen, kajal, antingen blå eller svart, mascara och läppstift och tycker att det blir bra! Nu blev det helt andra saker, en konstnär som kreerade, lyfte fram, dolde och skapade någonting som jag först inte kände igen, fick titta mig i spegeln många många gånger! Mitt naturligt skära ansikte, skojar inte, jag har en skär ansiktsfärg, (inte roligt alla gånger!!! miss Piggy, ni vet), blev dämpat beige förutom min min naturligt lite blåaktiga nästipp som blev lite för vit men hellre det! Ena ögat sminkades på ett sätt och andra på ett annat, fascinerande! (jag valde det vänstra) Klänningen kom på likaså skor och smycke, håret fixade vi inte men resultatet i stort! Jättenöjd,även om dete var någon annan jag såg i spegeln :) Mannen var betagen!

Vad som ändå visades tydligt på alla bilder som togs under tiden var att tiden dvs åldern syns, rynkor, hakepåse, veck, mer rynkor och skrynklor!

Det finns något, som kallas självbild, som sällan eller aldrig överensstämmer med verkligheten. Anorektiker som ser sig i spegeln ser inte sin utmärglade kropp utan ser bara att de är feta, människor som alltid varit slanka och sen blivit feta ser bara sin slanka kropp. Verkligheten överenstämmer alltså inte med vad man ser eller upplever.

Och så var det med mig!!! Ända tills jag såg bilderna idag! Shit, shit, shit varför skulle jag titta på bilderna???

I min värld, självbild eller i min spegel så finns det nästan inga rynkor, nästan ingen skär ansiktfärg, absolut ingen blå nästipp, jag ser inte ut som 57 utan mer som 47 ser mycket yngre ut än mina jämnåriga väninnor!

Shit, shit, shit!!!!!!!!

Min "snuskiga" fantasi

kom på skam eller hur kunde jag misstolka så?

Jag har varit på planeringsmöte i två dagar och vi tillbringade de dagarna på Nääs Fabriker mellan Lerum och Alingsås och har varit som namnet säger ett stort fabriksområde för textil. Numera är det ateljeér, kontor, utbildning, hotell och konferensanläggning. Helt underbart hotell och konferensanläggning. Själva hotellet och hotellrum är i den stora fabriken nere vid vattnet och är oerhört smakfullt ombyggt med bevarande av den gamla stilen. Själv fick jag ett fantastiskt gavelrum med utsikt över sjön. Fönstret var minst tre meter högt och tre meter brett indelat då förstås i smårutor. Fönstersmygen var bred med inbjudande kuddar att sitta på när man försjönk i tankar blickande över isen och snön på den frusna sjön 50 meter bort. Himmelsäng, schäslong, platt-TV stort underbart badrum!
Ett jättebra planeringsmöte i två dagar, kreativt, konstruktivt och många goa skratt
Men sömnen mellan dag ett och två var det dåligt med! Hela natten var det "vänsterprassel" någon/ra gick mellan rummen och jag blev mer och mer irriterad, jävla människor!!!!
När jag kom ner på morgonen och skulle checka ut frågade receptionisten "har natten varit god?" Nej, jag har sovit dåligt folk har gått fram och tillbaka i korridoren hela natten!
"Åhhh men hon är jättesnäll" Det vill säga det spökade!!!!

Underbara tulpaner

som kom med blombud! Tack mina nära och kära! OCH arbetskamrater, kollegor, ingen nämnd och ingen glömd!

Härlig födelsedagsmiddag med högsta mysfaktorn hos dottern ikväll (inte ledsna :) att onsdagens fysiska träning, afrikansk dans, blev inställd pga takrasrisk i gympasalen)!

Och ett omtumlande och fantastiskt möte på förmiddagen! Lilla Emma! Lilla Emmas mamma och pappa träffade jag, om jag säger i mitt tidigare liv men ibland glider man vare sig man vill eller inte bort från varandra pga livets inriktning! Emmas mamma ringde mig i måndags flera år efter vi talades vid senast och det pga av att hon gått förbi min kontorsdörr och sett mitt namn vid ett tillfälle och nu befann sig på min "arbetsplats" av privata skäl. Jag blev jätteglad! Vi bestämde att äta lunch ihop och det var som vi aldrig hade haft uppehåll i vår relation. Under åren som gått har mycket hänt, lilla Emmas mamma och pappa har gift sig, mamma har utbildat sig till sjuksköterska (en sådan sjuksköterska som alla patienter vill ha) och fått lilla Emma!

Lilla Emma är född med ryggmärgsbråck, svårt ryggmärgsbråck och vattenskalle. Katastrofsnitt inte pga av detta utan pga svaga hjärtljud! Hamnade på neonatalavdelning, respirator, infektioner allt pekade bara åt ett håll, ingen känsel eller rörelseförmåga från midjan och ner, enkelt uttryckt, ingen muskulatur eller hud på stor del av ryggraden.... prognosen var dyster, mycket dyster! Många operationer, hud från andra delar av kroppen för att försöka täcka. Tömma urinblåsan varannan timme dygnet runt med hjälp av kateter (mamma och pappa) Vattenskalle eller hydrocefalus, shunt, enkelt, man måste lägga in en dränering i skallen för att avleda vätska som på naturlig väg skulle ha transporterats bort. Med mera med mera!HJÄLTAR! Lilla Emma, hennes mamma och pappa! När jag fick fragment av allt detta berättat för mig över lunchen blev jag chockad men efteråt så har jag börjat ta in och tårarna bara rinner! Återigen jag säger bara, vardagens hjältar och i skuggan av detta faller många andra triviala vardagliga ting!

Jag TRÄFFADE lilla Emma idag tillsammans med hennes mamma och pappa, dagen efter hennes operation vilken iordningen har jag ingen aning om . Huvudet var i stort bandage man hade gjort ett tvärsnitt och inte sagitalsnitt.Precis när jag kom, kom sköterskan med en spruta att suga på med smärtstillande eftersom bandaget skulle tas av och huvudet tvättas, inga problem för lilla Emma!

VAD jag ville säga: Denna lilla söta "docka"! Helt ljuvlig, utstrålade värme, glädje och kärlek, förtrollade mig! Hon log och skrattade där hon låg utan att kunna röra sig själv Mamma satte henne upp, med kuddar som stöd, hon vinkade och när mamma sa "Kan du flörta? så blinkade hon och glimten i ögat ,gick inte att ta miste på! ELVA MÅNADER GAMMAL! Mamma tog av henne strumporna och visade hennes fötter, många eller de flesta med ryggmärgsbråck, har klumpfötter, grava klumpfötter men lilla Emma hade små fina fötter.

När strumporna togs av och lilla Emma halvsatt upp så såg hon sina fötter, fötterna viftade och lilla Emma skrattade men förstod inte kopplingen, hon känner inte att det som rör sig är hennes fötter.

Lilla Emma är bara elva månader och det ligger ett långt liv och förhoppningsfullt rikt liv framför henne, jag önskar att jag kan och får hjälpa till!

Jag skulle vilja nominera lilla Emmas mamma och pappa och lilla Emma till "Vardagens hjältars högsta pris!"

Vad är vardagens smågruff, revirpinkande mm, vad är det ? Ingen aning...... måste fundera!

Jag är så glad, att jag förutom alla fantastiska födelsedagshälsningar också har fått detta fantastiska möte! Det är en obeskrivlig födelsedagspresent!

Oj oj oj!

Så glad jag är och överraskad!
Kunde nästan tro att jag fyller jämt! Telefonen har gått varm, blommor, kort och hälsningar!
Tack alla som förgyllt min dag !!!!

Bilderna gör inte verkligheten rättvisa!

En sån jättego, jättego, arbetskamrat! Hon tittade som vanligt in i min halvöppna dörr på morgonen och kvittrade "godmorgon! Denna arbetskamrat, är ett vad man kallar, ett ljus i mörkret, många gånger finns hon bara där när jag behöver henne, hon har kunskap, kompetens och HUMOR! Efter gårdagen, gårdagskvällen med höjd beredskap mm, mm, sent i säng mycket tidigt uppe och så småningom efter många tidiga morgontimmar tillbaka till mitt rum, stack hon in huvudet och frågade om jag hade några minuter och njaa EN minut max blev svaret! Är du här i morgon då? Joo men efter kl 15.00, idag är jag kanske här! Jaha och så försvann hon. Lunchen, matlådan som jag intog jag under 15 minuter men Agneta återkom och frågade har du EN minut? VISST hon är så jättego och om jag kommer försent tillnästa möte so?Agneta måste få sin tid!!! Springer iväg och blir stoppad! Gratulerar på födelsedagen!!!!! Herrejösses! Herrejösses! TACK SNÄLLA AGNETA!!!!!!!!DU ANAR INTE HUR DENNA VÅRBLOMMA (som på bild inte gör sig rätt eller förmedlar sitt budskap) gjuter värme, vår, känsla av pånyttfödelse och kraft i mig och många andra!Tack Tack Tack! Och ser ni de lyckobringande nyckelpigorna? Det gör jag!

Sov du lilla vide ung

än så är det vinter! Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter! Än så är det långt till vår innan rönn i blomma står! Sov du lilla vide än så är det vinter!

Jajamen och det är ju som det ska vara! Januari och februari är ju de "riktiga" vintermånaderna men vi har ju glömt hur det var!

Och nu när det är vinter så snöar det inte lite heller, all snö som inte kom under flera år kommer nu allt på en gång verkar det som! Träd, buskar, lyktor allt har fått en vintermössa och växthuset ligger inbäddat och ser ut som en semla!

Vintervila, rofyllt och tyst!

Mannen har under dagen varit ute och skottat åtskilliga gånger för att till slut ta bilen för att åtminstone åka och tanka och köpa en tidning och en semla, han känner sig instängd!

Jag njuter, njuter av det rena, vita, vackra, mjuka, jag njuter av tystnaden som kommer med den myckna snön, ljuden blir dämpade, det blir rofyllt, jag njuter av att inifrån se de vackra snöflingorna som fyller luften och i en mjuk dans dalar ner mot marken,jag njuter av brasan som sprakar och sprider värme och mys!Hela själen känns inbäddad i vila och ro, tiden känns evig eller klockan tickar och tickar och tiden känns som den räcker och blir över ! Jag har tussat i lugn och ro och har ändå tid "kvar"! Det går inte att stressa när man är inbäddad i den mjukaste "bomull"!

Snart så är det vår men nu är vila!

Fredagsmys

Fredag kväll! En hård arbetsvecka med tidiga mornar och sena arbetsdagar ligger bakom halva Sverige. Fredag kväll, kroppen och hjärnan tillåts pusta ut! För en del är det tre räkor, två glas vin och så kommer John Blund!

Här har vi fredagsmys! Jag har haft en diger vecka bakom mig på jobbet, mannen har haft en diger vecka av annat bakom sig i veckan och denna dag har mest ägnats åt snöskottning i omgångar med ryggträningsvärk som följd.

Ingen TV ikväll, ingen bedrövlig tävling med Rickard Sjöberg eller annat, kanske när jag somnat om några timmar så ser Mannen på OS, men just nu efter en god middag är det: soffa, brasa, småprat, byta tankar och funderingar om både det ena och det andra, återblick av veckan som gick och lite maxiyatsi som gäller och naturligtvis lite svag skön bakgrundsmusik! Brasans knäpande, knastrande , strålvärme och ljus är meditativt och skönt, alla sinnen varvar ner och hjärnan gör sina egna utflykter och kullerbyttor....borde tända brasan oftare!

Fredagsmys!

Underbart och oväntat!

En bröllopspresent!!! Wow !Oväntat! Från kär väninna med make! Undrar vad som finns i paketet??? Får vänta..... hmmm jag är ju så nyfiken!

Dottern och jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans, köpt hårnålar, pärlor mm till min svinrygg som jag ska ha på bröllopsdagen, letat efter klänning till dottern och hittat , helt rätt! Varit i blomsteraffären och sett ut blommor efter kriterier som Mannen bestämt! En härlig eftermiddag som är full av glädje inför stundande stor dag!

En dag

kommer jag att skaffa hund igen! Inte en liten Hjalmar som på bilden (mina barns hund och en stor kärlek) utan jag vill ha en pudel! Pudel, pudel, pudel!!!!! Åh så mycket tramsiga fördomar det finns mot pudlar ibland nästan rasistiska! Gullinjuttfjutt, tant -hundar med de mest löjliga klippningar och rosetter!Men det är väl inte Pudeln, hunden i sig, eller!!! Det har ju med ägarna och göra!Pudeln är klok (någon som inte hört uttrycket "klok som en pudel"?, lättlärd, social, pigg och lojal! Och dessutom har pudeln en vacker graciös kroppsform och hållning!Jag kommer att på sikt skaffa pudel, (när jag passerat tant-åldern) helst en vit och en svart Kungspudel men eftersom vi är två och mannen gärna ser någon lite mindre storlek på hund så får det väl kanske bli en mellanpudel dvs kompromiss eftersom han gärna ser en dvärgpudel eller chihuahua, precis vad jag tycker hua, hua!

Om det inte vore för min allergi kan jag även tänka mig en Grand Danois, Leonberg eller Boxer! Fast när man passerat tant-åldern så är man nog lite benskör och muskelsvag........

En helt vanlig dag men med lite extra krydda!

Vaknade mycket tidigt kanske beroende på att jag kröp isäng redan vid 20-tiden igårkväll! Gott att krypa ner under duntäcket, tända sänglampan och läsa en stund, talade även med gamla mamma som själv ringde upp från sin säng där hon krupit ner med ett korsord! Jag förstår inte hur hon klarar av att slå mitt telefonnummer på sin telefon! Telefonen är av petmoj-modell och står mycket otillgängligt på ett nattygsbord en bit nedanför hennes förhöjda säng men vill man så kan man kanske. Hon har en knapptelefon med stora knappar men den har slutat ringa så det får väl bli en ny i 85-årspresent kanske.
Ja, naturligtvis den ska jag inhandla idag! Har tagit ut lite flex under eftermiddagen och det är det som är dagens krydda!
Lunch ska jag äta med en gammal gó väninna, prata, skvallra, beskärma oss över ditten och datten, byta hemligheter, ja sådär som gamla kära väninnor gör som känner varandra väl! (Hmmm "beskärma oss över ditten och datten" kan det vara TANT-varning, tro?!) Jag ska visst få en bröllopspresent också (eller vi), undrar vad det kan vara!
Sen ska jag hämta dottern och vi ska göra stan osäker, en shoppingeftermiddag eller "löga ögat" eftermiddag! Ska bli sååå mysigt, inte att shoppa för det är absolut bland det jobbigaste jag vet men att ha en eftermiddag tillsammans utan någon tid att passa och gå i affär och ur affär tillsammans med dottern som är den som ska shoppa! Själv håller jag mig till att köpa telefon, som sagt, hårspännen och strumpbyxor!
Men först lägger jag på en rem och arbetar några timmar! För att ingen ska tro att jag missbrukar arbetstiden kan jag bara meddela att medan jag skriver detta så "fikar" (vilket fruktansvärt ord), dricker mina kollegor förmiddagskaffe!

För första gången på....även om det inte är tisdag

För första gången på den här sidan årsskiftet har stavarna åkt fram! Inte skidstavarna utan gångstavarna! Iklädda mössor vantar och broddar kom Mannen och jag ut på årets första långstavgång. Härligt! Vi njöt av trampet och LJUSET! Det är påtagligt hur ljuset är på väg! Morgnaran är ljusare och kvällarna längre men än har jag inte hört koltrasten eller sett några knoppar i rabatterna, fast å andra sidan vet jag ju inte vad som döljer sig under rabatternas djupa snötäcke.

Rosiga på kinderna, lite trötta efter den ovana motionen och lätta till sinnes bjuder huset på en varm härlig fisksoppa med gott bröd och som krona på verket även om det inte är tisdag:

Semla med varm mjölk! Mmmmmmmmm

Vänskap

" Vad är en vänskap? Kan den förklaras,
blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det,vet det
Vänner vi skall förblir.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
men när vi träffas, du är den samma
Vi vet det båda
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få."

En underbar dikt tonsatt av Joseph Hayden! Kanske med åren...., vänner finns, tiden spelar ingen roll man fortsätter där man slutade...... jag vet! För trettio år sen, för tio år sen, för fem år sen, man fortsätter där man slutade. Sen är det vänner i olika konstellationer! Vänner är viktiga , vänner är luften jag andas, vänner, utan vänner är jag/man ingen, vänner är ett måste för att spegla sig själv! Utan att spegla sig själv finns ingen identitet !
Jag har den stora förmånen, lyckan eller vad jag ska säga att jag har flera vänkonstellationer! Ikväll har jag träffat två av mina vänner efter jobbet, ätit gott och pratat oavbrutet, delat vardag, tankar känslor brutit olika åsikter, reflekterat! Reflektionen är oerhört viktig! Den berikar och öppnar tanken! "jaha min väninnan B tycker och tänker såhär utifrån sin verklighet, jaså väninnan G tänker och tycker så här utifrån sin verklighet!" Jag är så tacksam för att bli berikad av detta! " Vad är en vänskap?"
I en annan konstellation är det andra frågor som tas upp, mer yrkesrelaterade från början men de blir mer och mer "relationsorienterade" och vänskapen fördjupas för varje gång vi träffas!
Nära kära väninnor sen tidens begynnelse, njae sen min begynnelse, finns kvar och som äger mycket av min livshistoria!Behöver inte förklara, kunskap, historia finns redan!
Mamma har sin historia bakåt och framåt och i den historia finns också jag! Utan vänner är jag ingen!
Nå (inte nåja) Jag har haft en härlig kväll, först frissa, bleka lite slingor, sen träffa två härliga väninnor/kvinnor, äta gott och prata om allt, berätta om resor, operation, tankar, funderingar, bryta åsikter, känna att man lever och få skratta under några timmar en vardagkväll efter jobbet! Ringa Mannen som hämtar oss alla, är glad över vår gemenskap, skjutsar oss alla dit vi ska!
Människan är inte skapt att leva ensam! (vilket inte betyder att man måste vara gift, sambo leva i tvåsamhet) människan är inte skapt att leva isolerad, det är min tolkning!

Sonen, dottern och jag

har helt ofrivilligt fått en tradition!
Ofta önskar jag mig när jag blir tillfrågad om julklapp, födelsedagspresent av mina barn en musikalisk upplevelse! Och den som läst tidigar inlägg eller inlägg i min förra blogg känner igen vad jag talar om!
Varje gång vi tillsammans bevistat Operan både i Stockholm och Göteborg så har vi lyckats få platser där vi sitter bakom någon pelare, sitter så snett att vi bara ser en fjärdedel av scenen eller sitter så högt upp så att dottern som har höjdräsla antingen kryper ut på alla fyra eller sitter genom föreställningen likblek, kallsvettig och krampaktigt håller sig i stolsitsen!
I somras skulle vi se Trollflöjten i Dalhalla och jag var ute i mycket god tid. Kostade på oss biljetter, bland de dyraste för att försäkra oss om att vi skulle sitta bra och ha full sikt över scenen! Jajamen rad 13 eller fjorton och ingen rad framför utan en gång så att det inte skulle sitta någon lång person framför eftersom både dottern och jag tillhör de kortväxta folket!
Härligt, vi bänkade oss och vår kaffekorg, njöt av det vackra vädret i sommarkvällen och såg fram emot kvällens föreställning! Vad händer då på raden nedanför gången???? Jo där sitter de perrsoner som på något sätt är rörelsehindrade och det är helt ok men framför oss kör en man säkert 1,95 m lång in på sin förhöjda moped/rullstol!!!! Skymmer hela scenen!!!!!!! Vi tittar på honom, vi tittar på varandra, tittar på honom igen och samtidigt viker vi oss dubbla av skratt! Nej inte nu IGEN! Vi har särskilt försäkrat oss om att få bra platser och vad händer och varför just framför oss???Nåja det slutade gott, jag talade med en anställd som jag trodde och berättade att vi betalat extra för att se bra och vore tacksam om han kunde komma och själv se hur vi såg scenen! Personen ifråga visade det sig var direktören för Dalhalla och problemeet löstes till det bästa både för oss och den rörelsehindrade mannen! En eloge!
Nu på Scandinavium ha,ha,ha så hade dottern köpt biljetter där vi skulle ha scenen framför oss men inte sitta på isen eftersom mannen inte klarar kyla, utan utan nedanför logerna för att ha bästa sikt, vilket tydligt visades på en arena bild på ticnet! Men var hamnade vi? Inte direkt under tak men tredje bänk under tak, ganska OK dottern var bara sjösjuk men inte kallsvettig och i kramp! Om vi vred huvudena i 45 grader så kunde vi se den ena tv-skärmen!
Detta är vår lott! Och vi börjar vänja oss! Kan ju säga att för varje gång så blir det något framsteg!
Dett får mig osööökt att tänka på att jag ska gå in och se vad man ger på Dalhalla denna sommar!

Vilken födelsedagspresent!

och hur endorfiner frigörs av mat, kultur, musik och glädje och lyfter själen från upp i ljuset!

Dottern, sonen, sonhustru och Mannen presenterade mig min födesledagspresent lite i förväg! Det var en fantastisk födeslsedagspresent, flerfacetterad!

Livet har varit tungt av olika orsaker en längre tid och tungsinnet har först sakta krupit på i takt med själens och kroppens trötthet, den senaste tiden har detta eskalerat snabbt pga ytterligare orsaker och nu det sista har en depression smugit sig in och knackat på dörren. Jag har kunnat hålla den stången tack vare bl.a dottern och även sonen som varit närvarande och inlyssnande men i mitten av veckan slogs dörren in och allt blev nattsvart och dottern som har funnits som stöttning även fysiskt blev den som fick ta "smällen" vilket inte alls är rätt, allt blev så fel!

Så skulle jag bli firad idag. Middag på Kometen med Mannen och dottern och sedan Scandinavium med Brolle som Buddy Holly vilket jag tidigare sett mycket fram emot men under dagen idag kände jag, att näe, jag orkar inte, vill inte, vill bara sätta mig i min läshörna och ta fram lite diktböcker!Vill inte se en människa än mindre prata med någon!

Hur det nu var så kom vi iväg!

Maten var jättegod och Mannen och dottern var glada och pigga och höll samtalet igång, promenad till Scandinavium och jag säger bara det:

God mat, värme från nära och kära och så härlig musical med fantastisk musik...frigör endorfiner! Det känns lite lättare ikväll och under musicalen vaknade livsandar glädje och skratt! Det finns en ljusning i mörkret eller det kommer en ny dag imorgon fylld av nya möjligheter!Tack, tack, tack, snälla dotter, son, sonhustru och Man för en fantastisk födelsedagspresent!

Och fem fyrar av fem till musikalen och ALLA medverkande!

Mannen och jag

var på begravning igår. En granne som gick bort när vi var på semster. Hon har varit sjuk och rullstolbunden i många år och hennes åldrige make har skött henne med bara lite hjälp av hemstjänst och hemsjukvård. Visst kan man säga att så skönt nu är hennes lidande slut och maken som varit bunden 24 timmar per dygn kan få några år där han kan komma ut och träffa gamla vänner. Men vad vet vi som står utanför deras relation och gemenskap? Vi tror utifrån vad vi ser men vi vet ju inte! Det kanske blir ett stort tomt vaccum, inte längre några tider att passa, inte längre mattider som ska hållas, inte längre någon att, duscha, tvätta håret på, ge mediciner, klä, lyfta, vända på natten, så tomt! Den hudkontakten den kroppsliga närheten och intimiteten är borta, att inte längre vara behövd! Många tankar snurrade i mitt huvud när det svagt surrades om "Så skönt ändå för X, det har varit tungt och så bunden han varit.... "som sagt vad vet vi, egentligen ingeting och ändå så säger vi fönumstigt så skönt! Bara en reflexion!

Begravningsakten var ljus, stilla och varm. Den vita kistan var dekorerad, översållad av rosa rosor och en njutning att se på under akten. Prästen var personlig och talade om den avlidna och maken som endast den kan som har känt dem länge. Talade också om vikten att ta vara på varandra och dagen, bären varandras bördor. Hur detta "bären varandras bördor" för unga människor som står i begrepp att gifta sig inte sjunker in, naturligtvis inte när man är ung, frisk och stark, men hur tydligt det blir, ju äldre man blir, så sant så sant!

Sen har jag ju gått ur kyrkan, efter ett mycket noga genomtänkt och aktivt val, jag har ju varit inne i kyrkans värld som vuxen och studerat i avsikt att bli präst. Så jag har lite svårt för alla tvingande ritualer och dogmer men det får ju bara glida förbi en sån här dag.

Samkvämet efter begravningsakten blev också precis som man hoppas på! Varm gemenskap nya bekantskaper men med en gemsam nämnare alla kände till den avlidne och maken som inbjudit till samkväm. Vi kom att sitta bredvid ett äldre par som bot på "vår" gata för längesedan och varit granne med Y och X. Många minnen och historier om gatans invånare och grannsämja och osämja fick vi oss till livs och det var en fantastisk rolig underhållning! En slutsats jag drog var att varje gata eller hyreshus är ett litet samhälle i minityr och ibland är verkligheten mer fantastisk eller underlig än både dikt och såpopera!

En begravning och eftersamkväm för människor närme för en stund, alla lägger sig vinn om att vara så positiva och tillmötesgående som möjligt under de sorgliga omständigheter man träffas på och ofta blir det trevliga stunder!

Tänk om alla möten på arbetet, kurser, skolor osv kunde ha de förförutsättningarna? Det vore väl bra? Njae kanske inte....................inte om det innebär att man under en längre tid förnekar sig själv för att vara till lags, inte vågar vara sig själv utan säger ja när man menar nej. Då blir det fel men ett begravningsamkväm har en bestämd början och ett bestämt slut! Det som finns kvar efter är kanske en känsla av samhörighet runt några personer, ett leende som dröjer sig kvar på läpparna efter en trevlig stund och reflektioner kring livet och var man själv befinner sig!
Vi behöver alla bevista en begravning någon gång för att reflektera över livets gång tror jag!
Att födas är inte lika självklart som att dö!

Jag HATAR tomtar!

Har varit nere hos gamla mamma i helgen! Det är så roligt (och jobbigt, har att göra från det jag kommer till dess jag åker) efter Mamma fick sin "pajsmajker" så har hon blivit kristallklar i huvudet, har nog inte varit så klar på de senaste åren men kroppen är gammal och svag, benen bär nästan inte! Den här gången var det dags för hårklippning, manikyr, inköp av kläder dels till 85-årskalaset, dels några blusar kjolar eftersom hon minskat från storlek 46 till storlek 40!Samt naturligtvis matinköp och matlagning av matlådor för några veckor framåt sen skulle vi naturligtvis hinna med en go samvaro och jag återkommer till vad mer!Fredag kväll när jag kommer äter vi bara något jag handlat på vägen och samtalar en stund innan vi kryper till sängs, mamma i sin "sjukhussäng". Tidigt nästa morgon är jag uppe för att handla mat på ICA så snart som möjligt, hem serverar Mamma frukost och mediciner på sängen och hon mår så gott, frukost på sängen och sen få sova igen! Lycka!Själv skyndar jag ner på stan, blir påkörd i sidan på min bil av en person som kör rakt ut från en parkering, telefonnummer byts och jag skyndar vidare. Lånar hem massor av kläder inför Mammas 85-årsdag från damekiperingen som ,mamma handlat i i alla år. Vidare hem för att prova bestämma lämna tillbaka och köpa! Detta att prova tar tid! Mellan provningarna som också tar tid eftersom det tar flera minuter för Mamma att ställa sig upp och ännu fler minuter att med rollatorns hjälp ta sig till toaletten mellan varven! Till slut har hon bestämt sig och oroligt frågat om hon har pengar för en vårdräkt, en top men sen inget mer, "jag får ta den vackra cerise klänningen med många härliga minnen till skräddaren och få den insydd!" Tillbaka till stan, leta parkering, in och lämna tillbaka kläder och betala det Mamma vill ha! Underbara lilla småstad (iallafall i vissa avseende) positiva damer i butiken som känner mamma sen 30 år tillbaka, inga problem med något, låna, lämna tillbaka, låna igen om så behövs, lämna tillbaka och 10% rabatt!

Åter hem! Nu är det dags för hårklippning, dusch, hårinpackning, manikyr och hårrullning! Sen påklädning, sängbäddning, insyning av några kjolar och matlådor. SEN var det DAGS för TOMTAR! JAG HATAR TOMTAR!

Nu var det dags att plocka bort julen, granen, julstjärnor, adventsstjärnor, juldukar och tomtar!

386 tomtar! som ska stå på sina speciella platser! Julgranskulor ska tillbaka i sina speciella lådor, julgranskulor inköpta över tid från 1947 och framåt! Vackra fåglar, kaffepannor, tomtar, kulor handmålade mm, alla juldukar, handsydda julstjärnor i fönstren, adventsljusstakar, julgirlanger julgransbelysning, glitter mm mm, kan bara säga att det tog tid, kraft, och tålamod! Sen skulle allt dvs alla lådor ner i källaren! Upp och ner upp och ner! Jag hatar tomtar!

När allt var ordnat dvs förutom allt innan och klockan började närma sig 17.00 och jag haft ett tempo på 120 knyck! så säger gamla Mamma: " ÅH så fint! Nu kommer våren! "Ja är visst är det härligt mamma?" Jooo och SNART ÄR DET PÅSK! och då ska vi ta fram alla kycklingar, tuppar , hönor, påskägg och ris!!! PFHHOO!!! Svälj, suck pust J-VLAR!!!!!

JAG HATAR TOMTAR!OCH HÖNOR!

Jag är jätteglad att mamma fått sin pacemaker och att vi får mer tid tillsammans! Utifrån perspektivet att Mamma var senildement vilket hon inte var(tablettförgiftat och hjärtinkompenserad) så ser jag skillnad idag , det är inte självklart att kunna ha en nära relation, nära dialog med sin mamma. Jag har fått mer tid att kunna både som barn och i en vuxenrelation, kvinnorelation tala med min mamma om känslor, tankar ,funderingar och veta att jag är älskad! Det är stort! Att som förälder dvs jag och vad mina barn anbelangar, ha respekt för varandra och varandras liv, kunna dela glädje, bekymmer , fest och vardag och känna närhet och kärlek till varandra är! Det är stort!!

Jag har fått bonustid med min mamma och och har lyckan att ha två fantastiska barn! Det är stort! Jag säger Tack!

(men jag hatar tomtar och kycklingar :))

Herrejösses fri företagsamhet eller inte gör det någon skillnad?

Jag har ett adenom eller en tumör på hypofysen och så länge den inte växer eller förändras så är livet lugnt men om den skulle börja växa så är livet, allt utom lugntom man så säger. Hypofysen är ett överordnat organ som styr bl.a metabolism, tillväxt, kroppens cortisoltillförsel, thyreodeas hormonbalans mm mm. Fungerar inte hypofysen så slås många viktiga funktioner i kroppen ut. Ur operationssynpunkt är det ingen höjdare att operera, riskerna är stora eftersom hypofysen ligger nära andra livgivande organ! Vid operation krävs öron, näsa, halsspecialister, strålbehandlings specialitet, röntgenspecialitet och i vissa fall neurologer. Nog sagt om detta!
Jag kontrolleras med blodprover, magnetröntgen och läkarbesök varje år och hittills är allt lugnt!
Så nu till nytt år och nya kontroller! Skulle idag vara på provtagning 07.30 eftersom ju tidigare på morgonen desto bättre då största flödet av cortisol eller när cortisolet är mest verksamt är vid fyratiden på morgonen eller...höjs vid engagemang, ex ilska. Infinner mig på mottagningen i god tid så jag hinner betala innan 07.30, klockan blir 07.30, jag hör personalen prata och skratta om vardagen, sina personliga familjer , gårdagens TVprogram mm mm (till saken hör att denna mottagning är en av "mina" "underordnade" verksamheter). När klockan är 07.45 dvs femtom minuter efter utsatt tid och personalen fortfarande diskuterade egna samtalsämnen, reste jag mig gick in till dem och sa: " Jag var kallad på provtagning kl. 07.30 och nu är klockan 07.45 det är inte acceptabelt att jag fortfarande sitter i väntrummet medan ni diskuterar personliga angelägenheter och dricker kaffe!"
Snabbt koommer jag in på ett behandlingsrum och blir stucken i armen. När jag som brukligt är försöker hålla fingret på tussen som sätts över insticksstället, så spänner undersköterskan, den mycket irriterade, eftersom patienten haft synpunkter på tidspassning, ögonen i mig och säger med hög och tydlig röst " Du rör inte kompressen förrän jag säger till och är klar!!!" Varpå jag mycket lungt replikerar: Det passar sig inte! Här, Vi inom SU, har inte den policyn emot våra patienter! Ert uppförande nu och bemötande stå helt i strid mot SU:spolicy och detta kommer att bli en avvikelsehantering! Patienten är i centrum! Hon blev vit, hon blev röd och när jag tog på mig jackan för att gå sa hon ganska tyst,"Jag ser att du har läkarbesök den 18, Välkommen då!
Mina cortisolvärden är nog skyhöga!
Klockan 09.30 hade jag en läkartid på den vårdcentral jag listat mig. En tid för min ständigt escalerande psoriasis som nu har fått mig att boka läkarbesök efter att ha försökt egna hopkokrecept och diagnoser sen i november! Jag går inte till doktorn on ingen tvingar mig om man så säger.........
Håller på att stressa livet ur mig för att komma till vårdcentralen i så god tid så jag hinner betala innan läkarbesöket och lyckas med detta! Vad möter mig när jag kommer till reception på WÄSTERLÄKARNA? En skylt: Vi dricker lite kaffe nu! Sätt dig ner och ta gärna någonting att dricka! och mottagningen är fylld av röster, skratt, porslinsklirr från personalrummet. Klockan går, efter mig kommer en kvinna med sin tonårsdotter på DropIn mottagningen ser sig omkring och säger sig vill få information om hur lång väntetiden är. Glöm det sa jag de dricker kaffe! "Dricker kaffe??? Allihopa??? Om alla affärer skulle göra så det går inte!" svarar hon!"Skratt och glam från personalrummet hörs till alla 8 patiener i väntrummet + mig. Det finns en klocka på disken där det står "om du är svårt sjuk och meddtagen ring på klockan!" Jag ringer på klockan och två personer rusar ut! " Det är jag som ringt på klockan och jag är inte allvarligt sjuk, säger jag. MEN jag har en tid bokad här klockan 09.30 och jag har stressat för att komma i tid till det klockslag jag fått som tid men som ingen här respekterar!" Vilken utskällning jag fick av chefsläkaren om att de också ,som så många andra hade rättighet att dricka kaffe, jag visste minnsan inte vad sjukvård var!" Stackars människa! Hon visste inte vem hon mötte!"Självklart ska ni dricka kaffe men inplanera inte patienter under den tiden! Jo jag är i vårdsvängen tyvärr för dig! Bakom mig satt åtta patienter som mer eller mindre applåderade mig!När jag väl fått betala och satt mig i väntrummet kommer "min" doktor, ställer sig mitt i väntrummet och säger med hög och tydlig röst: Det var visst någon av er patienter som har bråttom, sarkasmen dröp i hennes röst! Jag reste mig och säger med samma tydliga rös:"Det är mig du frågar efter! Jag kanske inte har bråttom men jag hade bråttom för att passa den tid ni gett mig för att inte försinka patienter som kommer efter och för att jag också har ett arbeta och måste planera min tid som inte bara är min utan även många andras!
När vi väl kom in på hennes tjänsterum så var det proffessionellt även om klimatet var kylig!
Kontenta
1. stackars alla alla alla inte kan säga ifrån, som är beroende i många aspekter, konflikträdda, you name it
2. Jag har gjort en avvikelseanmälan och kommer att informera både vårdenhetchef och verksamhetschef om personens attityd
3. Jag vill inte vara listad på Wästerläkarna där man skäller ut sina patienter som kommer i tid!Har därför under eftermiddagen listat mig på annan vårdcentral.

Vad jag inte berättade om slutklämmen i Afrikaresan, hm

lite skämmigt men har väckt mycket munterhet bland familj, vänner och arbetskamrater!
Som sagt salmonella!
Resan från Zanzibar till Mombasa företogs i ett fyrsitsigt propellerplan där jag knep allt jag kunde, svalde och försökte vara så okontaktbar som möjligt. Turerna på Mombasas flygplats minns jag som en dimma och mardröm! Väl på flyget från Mombasa till började det bli ok att springa på toaletten även om skylten "sitt kvar på era platser och sätt på säkerhetsbältena" tändes, hindrade inte mig från at gå på toaletten, den fräscha, med toalettsits! bara det, som gick att spola!,bara det !papper att torka sig med, bara det! vatten att tvätta händerna i!,bara det! sov, sprang på toaletten i en jämn rytm!
Mannen reste i shorts och linne och jag reste i vita trekvartsbyxor och T-shirt och vi hade både långbyxor jackor och skor i handbagaget för vi tänkte byta på flyget mellan Amsterdam och Landvetter eftersom allt innan var inomhus.
När vi landade i Amsterdam kändes det som om vi nästan var hemma, tack gode gud! Lyckan var nästan fullständig! Det är långa avstånd på flygplatsen men föredömligt skyltat och medan vi tog oss till vår gate så hann jag passera några fräscha toaletter, fortfarande febrig och huvudvärk men herregud det gick ju både att spola och tvätta sig! Till slut kom vi till vår pass och säkerhetskontroll och vi var varken först eller sist någonstans mittemellan. mannen står bakom mig i kön och rätt var det var säger han"Fy fan, det luktar skit!" Ja det har du rättt i, svarar jag och tittar mig omkring och folk står med händerna diskret för sina näsor. MEN snälla Vonsi säger mannen! "Du har ju skitit på dig!" Jajamen jag har två stora bajsblaffor vid knävecket på mina vita byxor! och vad göra? Jag orkade inte ens bry mig och när vi kom till passkontrollen och blev insläppta glömde jag att lägga väskan på bandet gå genom metalldekektorn, tänkte inte ens på det utan tog mina väskor och närmaste väg till nästa toalett. Och det var inga problem !
Resans clou???

Verklighetsförankrad utbildning!

En handling som ser ut som en tanke kanske man kan säga!

Jag går en tvådagars utbildning, för min yrkesrolls räkning, med början idag. Och vad kan det vara för utbildning som ser ut som en tanke? Jo en utbildning i kris och krishantering för personer som arbetar med beredskap och i katastrofkommitteer kan man lite kort säga. Vi har avhandlat ganska mycket under dagen under ledning av specialister i krishantering från Lunds Universitet och kvällen avslutades med en genomgång av stormen Gudrun kris/katastrof? vad som hände, samhälleligt, personligt, i familjer, bland grannar, konsekvenser på kort på lång sikt, lärdomar i efterarbete mm, av Niclas Guldåker, som forskat kring detta och skrivit en avhandling. Mycket mycket intressant och lärorikt!!

Vad händer då under dagen utanför klassrummet? Jo klass 1 varning utfärdas pga av det myckna snöandet och blåsandet. När jag bestämde mig för att åka hem en och en halvtimme tidigare än vi skulle sluta, hittade jag knappt min bil. Mannen hade ringt en halvtimme innan och sagt att han skottat på garageuppfarten men jag skulle ringa innan jag åkte, för han behövde nog skotta igen, innan jag kom hem, dessutom rådde han mig att åka "bakvägen" hem dvs den lite mindre backen. Tack och lov att jag bor i närheten för det var en mycket slirig resa hem där vägen styrde vart hjulen gick, tack och lov har jag en liten ettrig bil med antislir så jag kom uppför backen till garageuppfarten men taxin som körde före fastnade precis ovanför vår infart!

Som sagt en verklighetsförankrad utbildning kan man kanske säga!

När blir man klok av sina misstag???

Matsalsbordet har förvandlats till tillskärarbord och mitt arbetsrum har blivit syateljé med två symaskiner i varsin ände av skrivbordet.

Dottern och jag har gripit oss an att sy våra klänningar till mitt och Mannens vigsel. Hela söndagen var vikt åt detta likaså måndag kväll dvs ikväll.

Mönstret klipptes ut efter noggranna måttagningar och därefter tyget. Delarna zigzagades och nålades ihop därefter blev det lunch och uppläggning av en blivande stickad schal passande till dotterns ärmlösa klänning. Fortsatt syarbete, delar nålades ihop och provades. Min överdel var ett knepigt problem men skam den som ger sig. Jag gjorde klar kjoldelen och fordrade medan jag funderade på överdelen och lät det bero till idag. Tystnaden i syateljen bröts endast av symaskinernas tuggande och då och då små förtroliga samtal och ihågkomna minnen från förr. Jag erinrade mig några tröjor jag stickade till sonen och dottern, mohairgarn, turkost till dottern med en katt på och till sonen med en tiger på, tyvärr trots det häftiga mönstert på sonen tröja så blev den inte helt lyckad! Ärmarna blev lite långa om man så säger, de nådde sonen till nedanför knäna och det var ju ingen rolig grej i skolan!

Ikväll fortsatte vi vår sygärning, dottern kom en bra bit på väg och jag hade under dagen kommit på hur jag skulle göra med klänningens överdel men, men, men inte vet vi vad det är för fel på våra kroppar eller på mönstret men midjemåtten för oss båda stämmer med mönstret likaså kjolarna men överdelarna från bysten och uppåt herregud!!!!minst fyra storlekar för stort!! Detta kommer att bli en, klipp och sy, klipp igen och sy grej! När jag väl sytt i ärmarna och rättat till överskottet på tyg i ryggen tappade jag sugen helt. När jag såg mig i spegeln såg det ut som jag hade satt på mig ett grisskärt sidennattlinne. Jag slet av mig klänning och väste för mig själv mellan tänderna, nu skiter jag i det här, jag köper en klänning! Då hör jag Dottern skratta! Tänk mamma att vi aldrig lär oss nu sitter vi här igen och suckar och pustar och undrar varför vi sitter här med detta självpåtagna! Så roligt vi tyckte det var i tygaffären och så roligt vi tyckte det var att sitta och sy och ha det gott tillsammans och så sitter vi här och svär! Precis detta är inte ett nytt fenomen!Sur och tvär men ändå full iskratt så återvände jag och bestämde mig för att köpa en och en halv meter nytt tyg och ändra lite på mönstret så blir det nog bra dessutom så konstaterade både dottern och jag att efter en arbetsdag som för hennes del började vid sex-tiden och för mig vid halvsju-tiden så är det lite väl sent att joxa med nål tråd och sax!

Humöret steg igen och vi började minnas. Minnas kläder jag sytt under årens lopp, Kommer du ihåg , den grönblå kilten du sydde till mig när jag var fyra-fem år med lagda veck och "guld" säkerhetsnål? eller den jättefina duffeln? och helt plötsligt kom jag ihåg det ena plagget efter det andra som jag sydde och det var inte få de flesta av barnens och mina kläder sydde jag själv. Sticka var väl som sagt inte min grej riktigt men som den kreativa person jag är så gav jag mig ikast med det också. Min pappa fick en stickad cardigan i julklapp ett år på 80-talet, jag såg honom aldrig använda den men jag hittade den i våras i en av gamla mammas garderober. Nu förstår jag varför den inte användes! Ärmarna var lika långa på den som de var på sonens tigertröja! Men vilken omtumlande värme/kärlekskänsla som for genom kroppen när jag hittade den! Han använde den aldrig men kunde inte förmå sig att göra sig av med den, det var ju hans "Pia" som hatade syslöjd i skolan och blev ovän med alla slöjdfröknar som stickat den till honom!

Ja, jag hatade syslöjd! Gamla mamma har sytt hela sitt liv, sytt kläder, mest, broderat, stickat, haft lampshop och syatelje, haft kursverksamhet fyra kvällar i veckan på senare år! Jag hatade syslöjd! Det viktigaste för gamla mamma när jag någon gång ville försöka göra något var NOGGRANNHET!!!! (tom mina målarböckers glädje dödade hon, för jag fick som litet litet barn inte färglägga som jag ville utan var tvungen att måla konturer mycket noga först! En treåring målar väl av glädje och kreativitet fram och tillbaka kors och tvärs eller...men icke sa nicke inte lilla "Pian" noga noga noga!) Var noga, när du lägger ut mönstret! Var noga med att markera! Använd markeringspapper och sporre! Tråckla, tråckla, tråckla det ska var lika fint på avigsidan som på utsidan!
Vilket betyder att jag aldrig har tråcklat, inte ett enda styng, jag nålar, syr och blir det fel så klipper jag på en höft nålar och syr, ingen ska överhuvudtaget komma under mina kläder för att fingranska!
Och om någon gör det hoppas jag att denne person trasslar in sig i alla trådhärvor som gömmer sig där!

Gamla mamma som efter ha fått pacemaker och därmed syre till hjärnan, är idag helt klar i huvudet, ringde ikväll för att höra hur det går med klänningen! Jättebra mamma jag håller på med ärmarna nu, "" jaha då får du ta det lugnt och försiktig och vara mycket noga! Hmmm mmm