Risk finns, första vardagen hemma var jag ledig för att packa upp, tvätta, handla, ta hand om post osv allt sånt som behövs när man varit bortrest ett tag. Tur var väl det för febern, huvudvärk, yrsel och diarrer kvarstod. Onsdag morgon dags att gå till jobbet, möte kl. 08.15 och en massa röda mail! Fortfarande täta toabesök (flera innan jag ens kom iväg), huvudvärk och yrsel, matt, matt, trapporna upp till mitt kontor tog nästan död på mig och då är det bara två halvtrappor! Men skam den som ger sig! Ge sig det fick jag göra efter fem toabesök och en kropp som inte orkade vara med! Som tur är kan jag arbeta via dator och tjänstetelefon hemifrån så lite fick jag gjort eller egentligen mer än om jag varit kvar på jobbet!Hemma kan jag vila mellan varven och ta det mer i min egen takt.
Ringde till infektion och fick veta att jag troligtvis drabbats av Salmonella men jag behövde inte lämna prov för man behandlade ändå inte. Däremot skulle jag se till att vila, få i mig vätskeersättning och ta det lugnt! Vadå??????? Så enkelt?????
Barnens pappa drabbades av salmonella i slutet av 70-talet eller början av 80-talet och då blev det kalabalik minst sagt! Han blev inlagd på kirurgen för blodiga avföringar, allvarligt, många blodprov , avföringsprover, cellprover och tarmröntgen företogs, kunde ju vara en tumör. Bl.a tjocktarmsröntgen med kontrast, kontrast i tarmen är mer eller mindre som lavemang och efter röntgenundersökningen i väntan på transport till vårdavdelningen hann barnens pappa besöka alla toaletter på röntgenavdelningen. På eftermiddagsronden kliver doktorn in på den enskilda vårdsalen han fått med tanke på hans ev. allvarliga sjukdom, pekar på honom med hela handen (vi kände denne doktor personligen) och säger med hög och mycket tydlig stämma: Vet DU vad du har? "neej säger barnens pappa förskräckt ! " Du har salmonella ! Har du varit på någon mer toalett än den här? "Ja jag var ju på röntgen idag och där var jag nog på fem olika toaletter!" Mörker och nedsatt sikt! Storstädning på hela röntgenavdelningen med försening och avbokning av många andra röntgenundersökningar!Dessutom sjukskrivning i drygt två månader, egen toalett hemma, egen matlagning egna bestick, full rapport och redogörelse för vilken väg vi sulle köra under semestern, medförande pottipotti för hans del, provtagning en gång per vecka samt minst två negativa svar innan han fick gå i tjänst igen.. kort sagt isolering i hemmet!
Jag är glad att saker och ting förändras och blir enklare!
Har även idag varit hemma och arbetat hemifrån fram till 11.30-tiden då tangentbord, mus/musladdare lade sig ner och dog! Inga återupplivningsförsök lyckades trots support från bl.a sonen som till slut kallt konstaterade att "Mamma har du nu bytt batterier kollat alla kablar och inget fungerar så är det dags att inse döden har drabbat delar av din dator"
Så Mannen begav sig på seneftermiddagen ut och införskaffade nytt tangentbord och mus så nu sitter jag och skriver vid ett tangentbord där bokstaven v och c fungerar som de andra dvs de fastnar inte så jag behöver puffa upp dem efter användande!
Allt har ju en mening är ju ett bekant uttryck och det var kanske meningen attt tangentbord/mus skulle dö och att jag var hemma en vardag.
I bussen på väg till Safarin med vår inkompetente, kat-tuggande, resledare så ringde min mobil, dolt nummer, jösses det måste vara Ystads lasarett, nu har det hänt gamla mamma något, var min första tanke, men nej det var en främmande kvinnoröst som presenterade sig med namn och att hon var journalist. Journalist???? Hon gav mig en snabb presentation och en förfrågan och sa att hon skulle maila eftersom samtalet blev mycket kostsamt. Hennes fråga var om hon och en fotograf skulle kunna få göra en intervju med mig och Mannen inför en artikelserie i tidningen Amelia om par som som ska gifta sig under våren och som är 50+.De skulle ha tre par och vi var de första hon frågade. Visst men det kan ju inte bli förrän vi är hemma!
Vi hann väl inte mer än hem innan vi kontaktades igen och fick lite förberedande frågor. Reportaget skulle mest handla om hur man förbereder sig, hur man tänkt sig vigsel och bröllop osv.
Vid lunch idag brakade datorn och tiden blev ledig för intervju och bilder.
De två kvinnorna, Karin, journalist och Lena, fotograf var så sympatiska, kändes som de hade fingertoppskänsla och eftermiddagen gick snabbt i deras avslappnade sällskap. Mannen blev lite stel och Man, lite macho, om man säger men det är ju inte lätt med tre kvinnor som finner varandra och han blir ensam om att tycka att hans oranga älsklingsslips inte skär sig mot brudklänningens starkt cerisa thaisiden!
Mannen och jag hade gått igenom alla frågor innan och diskuterat, funderat, dragit oss till minnes när vi var och en för snart 40 år sen gifte oss första gången.Skillnaden då och nu i många olika perspektiv, tidsanda, kultur, var man befann sig i livet, arv, miljö mm mm. Men när vi satt i soffan under intervjun eller samtalet så kände jag inte igen någonting av vad Mannen sa, han hade helt glömt bort vad han funderat tänkt och sa när vi gick igenom frågorna innan! Tror att han blev stressad och blockerad, "Vad tycker du är positivt hos din blivande fru? "Joo hon är ju lite aktiv och på! Vadå?????? När jag senare påminde honom om vad han sagt såg han ut som ett kryss: nej det sa jag väl inte...?? Nåja (där kom det igen, nåja) vi ska få läsa igenom reportaget innan det publiceras!
Känns lite spännande, pirrigt och extra att få vara med i ett reportage angående vår kommande vigsel som från början skulle vara i hemlighet! Ser så fram emot både vår vigsel naturligtvis och alla bilder som är tagna nu och reportaget!
Och efterom nu hemligheten :) är avslöjad så kommer de närmaste bloggarna med all säkerhet handla om brudklänningen! Om det nu blir någon.......
Tyget är inköpt, likaså tråd, mönster, foder men det är många år sen jag satt vid symaskinen...hulp....och hur kan jag bara välja thaisiden....joo det är ett så vackert tyg, hjälp!
Dottern har också köpt thaisiden, en helt obeskrivbar vacker färg, gråbrun eller brungrå, mönster och foder och hon har heller inte suttit vid symaskinen på många år (utom för att sy gardiner eller sofföverdrag). Nu ska hon flytta sin symaskin hem till mig så ska vi sy tillsammans vi matsalsbordet, förena glädje, tårar, svordomar, nytta och nöje om man så säger!
torsdag 28 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Grädden på Moset eller resans Grande Finale!
Sista dagen på semester när jag vaknade, efter en orolig svettig natt, var min kropp inte i balans, illamående, feber, huvudvärk, magsmärtor. Illamåendet utvecklades till kräkningar och magsmärtorna fortsatte med vattenliknande resultat hela dagen och natten! Ingen aircondiotion under dagen, ingen fläkt, strömmen var ju avstängd! Inget drömläge jag kände mig bara så matt eländig och sjuuuuk! Orkade knappt släpa mig in på toaletten !
Dessutom skulle vi packa för att bli hämtade till flygplatsen kl 05.00 nästa morgon!Hur i herrans namn jag fick ihop packningen vet jag inte men det jag inte fick ner tog Mannen hand om.
Kl 04.00 nästa morgon ringde klockan och vi gjorde oss iordning i slowmotion och hann med några toalett besök. Taxin hämtade och vi åkte iväg, jag höll tummarna att jag skulle klara mig till flygplatsen.
Väl framme! J-vla resebyrå ingeting funkade nu heller! Kolsvart! Flygplatsen öppnade inte förrän kl. 06.00 och där stog vi med våra väskor kl.05.15 i kolsvarta Afrika med moskiter surrande runt huvudet och inte en människa eller ljus så långt ögat nådde! Anki hade som tur var sin ficklampa med lite batteri kvar med. En bänk fanns så jag kunde lägga mig iallafall! Magen gjorde sig påmind men...ut i bushen var inte och tänka på!
Efter en och en halv timme fick vi checka in ocoh jag fick rusa på en toalett! Toalett förresten det hade varit trevligare med utedass!
Man förklarar för oss att vårt plan blir lite försenat i starten men vi kommer naturligtvis att komma till Mombasa i god tid och vi var ju transfer!
Jo jag tackar! När det var dags för att gå på vad vi trodde det planet vi kom med så visade det sig att vi skulle flyga ett 4-sitsigt propellerplan! till Mombasa! Vad ger man för det? Tur att jag inte är helt stel i kroppen än, eftersom det gällde att klättra upp via flygplansvingen och klämma in sig i planet! Ljudet i planet var öronbedövande, illamående, feber, magsmärtor och huvudvärk! vad kunde mer hända detta måste vara grädden på moset! Men nej!
Vadå transfer????Tack vare två mycket mycket tillmötesgående tjänstemän på Mombasa flygplats så slapp vi betala skatt en gång till, vi fick hjälp att hålla rätt på vårt bagage, checka in vårt bagage en gång till och göra om hela proceduren med all pappersexercis en gång till vilket skulle vara klart redan från Zanzibar! Vi som skulle ha fyra timmars väntetid i Mombasa fick inte en minut över!
Nåja nu är vi hemma iallafall och vad man än säger om denna resa så är det en resa vi aldrig kommer att glömma!
lördag 23 januari 2010
En halv Ms Marple iallafall
En av våra tre Maffioso visade sig äga detta Livingstone internetcafé!
Svarta börsmarknaden går igång stort nu när man igår införde ransonering på bensin och diesel...... någon kanske hade förhandsinformation
Växelkursen dollar till shilling och många många gånger bättre på de lokala växlingskontoren än på banken........ dessutom är ju pengar lite smutsiga eller.....
Hmmm eller är det bara semesterfrustrationen som skapar hjärnspöken för att få tillvaron att bli lite mer färgrik......
Svarta börsmarknaden går igång stort nu när man igår införde ransonering på bensin och diesel...... någon kanske hade förhandsinformation
Växelkursen dollar till shilling och många många gånger bättre på de lokala växlingskontoren än på banken........ dessutom är ju pengar lite smutsiga eller.....
Hmmm eller är det bara semesterfrustrationen som skapar hjärnspöken för att få tillvaron att bli lite mer färgrik......
Call me Ms Marple
Spänningen stiger, intrigen tätnar!
I eftermiddags delade de tre maffioso på sig! En satte sig ensam vid dörren till cafeet, en satte sig på den lilla altanen och en satte sig i mitten på sandstranden som är cafe! De satt alla så de såg vaandra!
En reflexion; de människor som rör sig runt maffioso sitter vid deras bord osv är yngre, med europeiska drag, nästan skandinaviska drag, är inte samma personer, kan tro att de är turister men inte charter mer åt backpackers....hmmmmm
Fortsättning följer!
I eftermiddags delade de tre maffioso på sig! En satte sig ensam vid dörren till cafeet, en satte sig på den lilla altanen och en satte sig i mitten på sandstranden som är cafe! De satt alla så de såg vaandra!
En reflexion; de människor som rör sig runt maffioso sitter vid deras bord osv är yngre, med europeiska drag, nästan skandinaviska drag, är inte samma personer, kan tro att de är turister men inte charter mer åt backpackers....hmmmmm
Fortsättning följer!
fredag 22 januari 2010
Den "vanlig" lunken bjuder
på en del intressanta saker eller naturligtvis allt finns i betraktarens ögon! Vid 17-tiden på eftermiddagarna efter att ha tagit en lutare, duschat sjuttioelva gånger, då vi inte har någon ström eller aircondition mellan 9-12 och 13-17 går vi ner till det som blivit vårt stamlokus dvs Livingstone cafe!Happy hour mellan 17 och 19 och många drinkar att välja på för ca 25 kronor men samma drink smakar annorlunda före och efter 17-strecket, liiite tunnare om man så säger efter kl. 17.00 :). Ett stambord har vi också fått, vi är ju jämfört med andra turister i Stenstaden långliggare! Stambord har ju även maffioso och de betalar dessutom på krita eller nota! Deras bord är som sagt snett bakom vårat och de är spännande måste jag tillstå! Igår pratade de om snabba pengar 80 - 90000 dollar förutsatt blablabla jag hörde inte mer just då men det utbröt en febril aktivitet för några, samtal på tyska, sedlar bytte diskret fickor nere på stranden.Tyvärr missar jag ju en del eftersom jag också försöker koncentrera mig på Mannens och min kortturnering! Men jag gör så gott jag kan! Idag kom bara en av maffioso till att börja med sen försvann han efter ett kort intensivt mobilsamtal, en halvtimme senare dök två andra upp men de var annorlunda klädda än de brukar! Vi får se imorgon! Som sagt det är betraktarens ögon, iakttagelseförmåga och fantasi som gäller!
Idag lastades det på, något vi inte sett de tidigare eftermiddagarna, en av lastbåtarna, gröna flikbladiga plantor i bambukorgar ..... dessa blandades med cementsäckar, bananstockar, tomma oljefat, timmer osv. Nu är ju jag ingen expert på afrikanska växter men vackra gröna oc kraftiga plantor var det, nåja detta var en parantes (som den trägårds och växtintresserade amatör jag är så la ja ju märke till detta)
Det är ständigt liv och rörelse vid cafeet, lastbåtarna lägger till precis bredvid, det lägger till vid högvatten , lastas och lossas vid lågvatten och går igen vid högvatten!Lastningen görs inte med kranar eller hjälpmedel utan det görs manuellt, ett hårt tufft jobb, bärarna tar allt på nacken och det är inga små tyngder för det mesta, kylskåp, cementsäckar, stålkonstruktioner, timmer, you name it. Det är som i Sverige förr tiden. Och det verkar som om det också var som i gamla hamnen i Göteborg, blixtbricka som gäller! Det finns en större hamn också med Maerskcontainrar för långdistans.
Invånarna själva badar i vattnet mellan lastfartygen, det spelas fotboll, gymnastiseras och så förstås! pågår en ständig försäljning av allt möjligt till turister som inte vill köpa av försäljare som inte kan förstå eller höra ett nej tack.! Vid halvsjutiden är det solnedgång och då är det också dags för Mannen och mig att leta rätt på något ställe och äta, vi har några favoriter och sen tro det eller ej så är kvällen nästa slut för vår del! Läsa lite, lyssna på talbok och vid 21-tiden sover vi sött i airconditions svala luftström!
torsdag 21 januari 2010
Finns det nåt som inte kan hända på denna resa?
Imorse när Mannen kom upp så mumlade han en stund och tittade på sina fötter. "Vonsi, titta här mellan tårna, vad är det för svart?" Urghhh nu är det så att fötter (vuxnas) är den kroppsdel jag har allra svårast för och så direkt på morgonen......."Måste jag titta du har väl fått lite skit mellan tårna det är väl bara och peta bort!" "Nejmen titta här!" Suck kände att jag var tvungen att åtminstone låtsas var lite intresserad och kikade försiktigt medan Mannen försökte hålla isär pektå och långtå. Och vad såg jag, jo nåt brunaktigt ärtstort klägg tyckte jag först så jag sa åt honom att ta lite toapapper och torka bort skiten! "Ja men kan du hjälpa mig med det jag har så svårt att både hålla isär tårna och torka" Jösses jaja bläh men det får jag väl göra då tänkte jag och svalde!
Det var inget klägg! Det var en fästing, en afrikansk fästing full med blod!!!!!! Stor som en ärta och den fanns inte synlig igårkväll!
Ut på nätet o kolla, bäst att ta sig till en doktor och jajamen! Det blev både serum, bredspektrumantibiotika och omläggning två gånger om dagen! Inte för att det var säkert att det kunde bli något allvarligt men risken fanns och i värsta fall virussmitta som gav massiva inre blödningar!
Mannen har aldrig fått någon fästing på sig i Sverige trots att det dräller av dem i stugan!
Senaste gången vi var i Vietnam råkade Mannen ut för sandflyers (en typ av sandloppor) som invaderade hans ben, inte mina trots att vi gick tillsammans längs vattenbrynet. Först trodde vi att det var myggbett men när det blev böldliknande, sprack och sivade och febern steg på bara några timmar var det läkarbesök som gällde! (Bilder finns på en annan blogg men jag har inte lärt mig hur man länkar än). Då var det jod, antihistamin, cortison och bredspektrumantibiotika i 10 dagar!
För övrigt har vi funnit en rytm och en lunk, sover tio timmar per natt, äter lunch på ett hotell i närheten precis nere vid havet, läser, lyssnar på talbok coh spelar lite tärning, går hem simmar i poolen, tar en lutar, ser solnedgången på Livingstone cafe, spelar kort och kollar folk, just nu har vi flera dagar i rad suttit bredvid lite suspekta maffioso, jag hör delar av samtalen och det är j-kligt spännande men inte rumsrent men för mig är det lite ...Radioteatern ger...ser när man lastar av och på fartygen som lägger till i sanden bredvid. Som sagt dagarna går i sakta lunk, det blev ju inte den semester vi tänkt men längre fram när vi får lite distans så finns det säkert något som ger den här semestern mening tror jag. Imorgon funderar jag på att gå på museum, kanske.....
Bilder, gott och blandat
Tågresan från Voit till Mombasa, båtutflykt med lunch, norra Zanaibar med stränderna, interiör från vårt hotell i Stonetown.
Några bilder från Safarin
Precis utanför vår tält stod skylten om att inte överträda!Djuren i Tsavos Nationalpark har en rödaktig färg som man kan se på bilderna på bl.a elefanterna, så talet om att se "rosa elefanter" är inte helt fel! Färgen beror på et rött färgämne i jorden som också då finns i de växter djuren äter! Djuren var oskygga och vi kom dem nära, har inte visat bilder på alla djur vi såg bl. på en Waterdonky en korsning, häst/åsna/zebra eller liknande som var som ett riktigt kramdjur eller förmedlade bilden av kramdjur. Gazellerna tredje bilden nerifrån heter Dicdic och är ca 25 -30 cm höga, lever i par livet igenom om den ena dör dör också den andre. Den ensamme elefanthannen var aggresiv men gick ej till attack, viftade med öronen och trumpetade varnande. Han hade blivit utesluten ur elefanthjorden vilka alla elefanter blir som återkommer till sin hjord och luktar blod eller att de andra känner att han dödat.
Det tar en enorm tid att överföra bilder men ska försöka överföra några få senare ikväll. Har inte tagit så många pga resans karaktär.
onsdag 20 januari 2010
Fortsättning följer.....
Morgon, tidigt uppe dags för utflykt! Vid den tidiga och mycket spartanska frukosten lät man meddela att idag kommer en ny generator som ska installeras så idag kommer vi att ha ström med allt vad där tillhör! Hur dags? Vet ej men under dagen.
Vi lät dem genom våra reseledare förstå att om inte så byter vi hotell!
Den inhemske guiden hämtade oss i en liten buss och vi åkte söderut till ett litet fiskesamhälle. Under resan berättade han om Zanzibar, historia, kultur, religion och hur det ser ut nu! Intressant! Nere i fiskebyn fanns massor av fiskare och båtar både de som var på väg ut och de som kommit in Vi tog våra väskor, flytvästar, snorklar och simfenor, vandrade ut i vattnet och äntrade ombord på en liten träbåt av inhemsk modell med en orange ”presenning” till solskydd. Vattnet vi for igenom var kristallklart på flera meters djup och vi såg gula, randiga, blå fiskar, akvariefiskar. Skepparn styrde längre och längre ut, snart började det gå vågor och en sandrevel skiljde oss från stranden. Vi var flera båtar ute och sökte och rätt som det var dök två delfinfenor upp till vänster om oss simmade snabbare än båten sen kom tre och till slut hade vi räknat till fem! Vi följde efter, .Göran van dykare hoppade i och försökte simma ikapp men det var tufft! Delfinerna försvann och vi började vända tillbaka men då såg vi många båtar många människor i vattnet och där var de! Karin Anki, Göran hoppade snabbt i och sen jag ,när jag fått ordning på snorkeln, jag hann se delfiner under mig bredvid mig sen slutade tekniken med snorkel fungera för mig! Vågor, vatten över huvud, vatten i snorkeln, svårt att andas och koordinera, lätt panik, mer panik, simfötter jag glömde att använda simfötterna rätt utan simmade som vanligt, vilket krävde åtskilligt mer energi Bröstsmärtor, mjölksyra i hela kroppen, kunde inte få luft kändes det som och båten kändes långt långt borta alla var koncentrerade på delfinerna ett tag kände jag att jag bara ville släppa taget men med ett sista krafttag tog jag mig till båten och blev uppdragen och liggande på durken en lång stund! En skakande upplevelse som höll i sig hela dagen! Men nu har jag sett delfiner på nära håll men inte så nära som de andra som simmade ovanför en delfinmamma som diade sin baby eller som råkade komma ovanför två delfiner när de uträttade sina naturbehov!
Lunchmaten köpte vår guide på plats och de fiskarna hängde han på backspegeln när vi for tillbaka. Väl tillbaka gick vi till hans lilla bar där hans syster tillredde fiskarna kokade ris och grönsaksröra och serverade oss lunch! Gott gott gott!
Fortfarande påverkad av händelserna i vattnet på olika sätt i gruppen gick vi tillbaka till vårt hotell men ingen generator hade kommit! Våra reseledare hade heller inte kommit men när de kom så lät Mannen meddela att deadline för oss är kl. 16.00! är inte generatorn inte igång, ström och vatten fungerar så flyttar vi, det får ni ordna! Klockan 16. hade generatorn kommit men var inte installerad och då hade jag en och en halv timme tidigare brutit ihop! Det var alldeles åt helskotta för mycket ! Semestern hade strulat från början till nu och det verkade innte finnas någon ände! Syfte med semestern, som hos resebyrån, i broschyren verkat som en drömsemester var att få vila och få krafter efter årets alla strapatser dels mycket arbete och dels allt detta med gamla mamma som in i det sista innan vi for låg på lasarettet! Dessutom skulle detta också vara en bröllopsresa i förväg! Som sagt det brast, krafterna tog slut och jag ville bara hem, tårarna bara rann och rann och jag packade till vad visste jag inte men någonting annat!
Klockan16 pågick installationsarbetet för fullt och beräknades var klart till famåt 18 men för Mannen och min del var det finito! Vi blev ombokade fyra dagar innan det var planerat till Zanzibar stad och tillsammans med en av våra medresenärer som behövde läkarvård styrde vi kosan dit! Ett par skull checka ut dagen efter och bestämde sig för att stanna det andra paret valde att stanna resterande fyra dagar eftersom det skulle bli elektricitete! Så här i efterhand har vi fått veta att, visst första kvällen och dagen efter fanns det ström och personalen var till mötesgående men sen försvann strömmen igen pga installationsfel (vilket man försökte laga i skenet av en mobil!) då fick kvarvarande par Vonsansammanbrott! Hon försökte packa i skenet av ett stearinljus och mannen blev oxtokig, så där var nästa omflyttning av gäster!
Nu är vi i Zanzibar stad bor på ett hotell som är en gammal villa /palats från kolonisationstiden med oerhört vackert arabiskt/indiskt stuk dvs gammal tid det mesta är intakt och bevarat! En tavla av en ung drottning Elisabeth sitter i trappen upp! Mycket mosaik, möbler med intarzia, höga sängar och sänggavlar. Sängarna i vårt rum är så höga att jag får klättra på en stol för att komma upp! Vänlig tillmötesgående personal! En pool i den vackraste mosaik tre meter djup!
Sen kan man väl säga att Zanzibar stad, stenstaden, marknader utflykter är mycket mycket övereklamerade! Man får inte gå ifred på gatorna man har folk, försäljare hängande efter sig hela tiden. Här är varmt, svettigt, dammigt mörkt och ruffigt! Fattigdom, smuts och fallfärdiga rivningskåkar där folk bor! Dessutom är det dyrt!
Igår hyrde vi en taxi och åkte upp till norra Zanzibar och de resorter som finns där. Där fanns de vita stränderna och baden och resorterna all ”all inclusive” bodde man där så hade man tillgång till allt inom resorten + strand och bad men inget mer.
Nu har vi kanske funnit en rytm för att ”överleva” men det handlar om överlevnad till vi ska åka hem! Och det ska bli skönt för denna frustration och energi som gått åt på fel saker sliter även på ett förhållande!
Vi har ialla falla hittat ett hotell vid stranden där vi äter lunch och mår gott! Vi har hittat en lokal bar/internetcafe (Livingstone cafe) nere i hamnen där folk samlas tar en Pina Colada ser på solnedgången innan vi går och äter på någon av våra favoritrestauranger. På fredagkväll ska vi gå till Livingstone café kolla på lokal dans och lokala musikband, kan bli en upplevelse kanske, vi har inga större eller högre krav numer! Huset där Livingstone Cafe är inhyst är förresten det hus där Livingstone avled, därav namnet!
Någon som tänkt resa till Zanzibar???? Tänk en gång till och om kontakta en bra resebyrå ex Jambo Tours, Ving, Fritidsresor men absolut inte Framtidsresor och Lejonresor!
Vi lät dem genom våra reseledare förstå att om inte så byter vi hotell!
Den inhemske guiden hämtade oss i en liten buss och vi åkte söderut till ett litet fiskesamhälle. Under resan berättade han om Zanzibar, historia, kultur, religion och hur det ser ut nu! Intressant! Nere i fiskebyn fanns massor av fiskare och båtar både de som var på väg ut och de som kommit in Vi tog våra väskor, flytvästar, snorklar och simfenor, vandrade ut i vattnet och äntrade ombord på en liten träbåt av inhemsk modell med en orange ”presenning” till solskydd. Vattnet vi for igenom var kristallklart på flera meters djup och vi såg gula, randiga, blå fiskar, akvariefiskar. Skepparn styrde längre och längre ut, snart började det gå vågor och en sandrevel skiljde oss från stranden. Vi var flera båtar ute och sökte och rätt som det var dök två delfinfenor upp till vänster om oss simmade snabbare än båten sen kom tre och till slut hade vi räknat till fem! Vi följde efter, .Göran van dykare hoppade i och försökte simma ikapp men det var tufft! Delfinerna försvann och vi började vända tillbaka men då såg vi många båtar många människor i vattnet och där var de! Karin Anki, Göran hoppade snabbt i och sen jag ,när jag fått ordning på snorkeln, jag hann se delfiner under mig bredvid mig sen slutade tekniken med snorkel fungera för mig! Vågor, vatten över huvud, vatten i snorkeln, svårt att andas och koordinera, lätt panik, mer panik, simfötter jag glömde att använda simfötterna rätt utan simmade som vanligt, vilket krävde åtskilligt mer energi Bröstsmärtor, mjölksyra i hela kroppen, kunde inte få luft kändes det som och båten kändes långt långt borta alla var koncentrerade på delfinerna ett tag kände jag att jag bara ville släppa taget men med ett sista krafttag tog jag mig till båten och blev uppdragen och liggande på durken en lång stund! En skakande upplevelse som höll i sig hela dagen! Men nu har jag sett delfiner på nära håll men inte så nära som de andra som simmade ovanför en delfinmamma som diade sin baby eller som råkade komma ovanför två delfiner när de uträttade sina naturbehov!
Lunchmaten köpte vår guide på plats och de fiskarna hängde han på backspegeln när vi for tillbaka. Väl tillbaka gick vi till hans lilla bar där hans syster tillredde fiskarna kokade ris och grönsaksröra och serverade oss lunch! Gott gott gott!
Fortfarande påverkad av händelserna i vattnet på olika sätt i gruppen gick vi tillbaka till vårt hotell men ingen generator hade kommit! Våra reseledare hade heller inte kommit men när de kom så lät Mannen meddela att deadline för oss är kl. 16.00! är inte generatorn inte igång, ström och vatten fungerar så flyttar vi, det får ni ordna! Klockan 16. hade generatorn kommit men var inte installerad och då hade jag en och en halv timme tidigare brutit ihop! Det var alldeles åt helskotta för mycket ! Semestern hade strulat från början till nu och det verkade innte finnas någon ände! Syfte med semestern, som hos resebyrån, i broschyren verkat som en drömsemester var att få vila och få krafter efter årets alla strapatser dels mycket arbete och dels allt detta med gamla mamma som in i det sista innan vi for låg på lasarettet! Dessutom skulle detta också vara en bröllopsresa i förväg! Som sagt det brast, krafterna tog slut och jag ville bara hem, tårarna bara rann och rann och jag packade till vad visste jag inte men någonting annat!
Klockan16 pågick installationsarbetet för fullt och beräknades var klart till famåt 18 men för Mannen och min del var det finito! Vi blev ombokade fyra dagar innan det var planerat till Zanzibar stad och tillsammans med en av våra medresenärer som behövde läkarvård styrde vi kosan dit! Ett par skull checka ut dagen efter och bestämde sig för att stanna det andra paret valde att stanna resterande fyra dagar eftersom det skulle bli elektricitete! Så här i efterhand har vi fått veta att, visst första kvällen och dagen efter fanns det ström och personalen var till mötesgående men sen försvann strömmen igen pga installationsfel (vilket man försökte laga i skenet av en mobil!) då fick kvarvarande par Vonsansammanbrott! Hon försökte packa i skenet av ett stearinljus och mannen blev oxtokig, så där var nästa omflyttning av gäster!
Nu är vi i Zanzibar stad bor på ett hotell som är en gammal villa /palats från kolonisationstiden med oerhört vackert arabiskt/indiskt stuk dvs gammal tid det mesta är intakt och bevarat! En tavla av en ung drottning Elisabeth sitter i trappen upp! Mycket mosaik, möbler med intarzia, höga sängar och sänggavlar. Sängarna i vårt rum är så höga att jag får klättra på en stol för att komma upp! Vänlig tillmötesgående personal! En pool i den vackraste mosaik tre meter djup!
Sen kan man väl säga att Zanzibar stad, stenstaden, marknader utflykter är mycket mycket övereklamerade! Man får inte gå ifred på gatorna man har folk, försäljare hängande efter sig hela tiden. Här är varmt, svettigt, dammigt mörkt och ruffigt! Fattigdom, smuts och fallfärdiga rivningskåkar där folk bor! Dessutom är det dyrt!
Igår hyrde vi en taxi och åkte upp till norra Zanzibar och de resorter som finns där. Där fanns de vita stränderna och baden och resorterna all ”all inclusive” bodde man där så hade man tillgång till allt inom resorten + strand och bad men inget mer.
Nu har vi kanske funnit en rytm för att ”överleva” men det handlar om överlevnad till vi ska åka hem! Och det ska bli skönt för denna frustration och energi som gått åt på fel saker sliter även på ett förhållande!
Vi har ialla falla hittat ett hotell vid stranden där vi äter lunch och mår gott! Vi har hittat en lokal bar/internetcafe (Livingstone cafe) nere i hamnen där folk samlas tar en Pina Colada ser på solnedgången innan vi går och äter på någon av våra favoritrestauranger. På fredagkväll ska vi gå till Livingstone café kolla på lokal dans och lokala musikband, kan bli en upplevelse kanske, vi har inga större eller högre krav numer! Huset där Livingstone Cafe är inhyst är förresten det hus där Livingstone avled, därav namnet!
Någon som tänkt resa till Zanzibar???? Tänk en gång till och om kontakta en bra resebyrå ex Jambo Tours, Ving, Fritidsresor men absolut inte Framtidsresor och Lejonresor!
tisdag 19 januari 2010
Zanzibar nästa!
Vad mer kunde hända? Nu kan ingenting bli mer fel! Vid incheckningen hade mannen med sig några burkar rödvin och de vänliga tjänstemännen som skulle ha konfiskerat dessa sa istället"följ med här din väska är ute på plattan så du kan gå med oss och lägga dina burkar där så får du med dig dem!" Oj så vänligt! (att mannen i sin iver lyckades ändra koden till kodlåset på sin väska så den gick i baklås och fick sågas upp senare de var ju inte tjänstemännens fel!)
Framme på Zanzibar blir vi mottagna av två glada positiva mycket blonda 19-åriga reseledare! Entusiastiska, glada,vänliga med sina block i händerna där de skrivit ner allt de ska berätta! De har nyligen gått ut gymnasiet i Uddevalla Naturlinjen, tagit ett sabbatsår fått jobb på Framtidsresor som reseledare, gått en introduktionskurs hos Vd:n för Lejonresor/Framtidsresor och fått åka med honom på de olika ställena sen har de börjat arbeta, njae inte riktigt. De har på eget initiativ arbetat som volontärer under november månad 2009 på en skola i centrala delen av Zanzibar innan de började som reseledare i december!
De är så positiva, entusiastiska, samspelta, vänliga och pålästa så gott de kan, talar om vad de inte vet men ska ta reda på, berättar vad andra har lämnat för tips på restauranger mm, de är inte professionella men ger ett ärligt positivt och välvilligt intryck! Vad kan bli fel??
Vi fick i utskick om vad vi skulle ta med oss, information att det kan bli strömavbrott då och då så det är bra att ha en ficklampa med sig. nu fick vi i bussen ytterligare information att elkabeln från fastlandet till Zanzibar är av och har varit det sen i december men alla hotell har generatorer så mellan kl. si och så är generatorerna igång! Jaha det är väl ok säger vi de är igång morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och en bit in på natten.
Framme vid hotellet på Zanzibars östkust med, som vi läst i broschyren från resebyrån, de fantastiska paradisstränderna, snorkelmöjligheter, det underbara vattnet, hotellet med swimmingpool, aircondition osv så möts vi av den mest sura och ogästvänliga receptionist jag någonsin träffat!
Hotellrummet, ingen telefon till receptionen, inte bra, aircondition ja , bra, kylskåp nej, inte bra ,internet bara i receptionen, kontakter? 1 st, dåligt! sänglampor nej, dåligt!
Jag går in i duschen för att får bort resdamm och svett vad händer? Jo " droppen dripp och droppen drapp, satt på varsin fönstersmatt" dvs ingen duschstråle inte ens minimum! Grannen gick på toaletten och fösökte spola men icke sa nicke!
Tyvärr!!! Vi har ingen ström nu men generatorn kommer att gå på kl. 18.00!
OK nu vill vi lägga in i safteyboxen! Visst var snälla skriv på pappret här hur mycket pengar ni lägger in och vad mer ni lägger in! ?????????????????Vi har bara en safteybox! Var snäll fyll i och signera! URSÄKTA! Ska bara vi signera? Jösses så sur människan blev när hon också fick sign era! Men varför ska v i redogöra för vad vi låser in?
Nåja alla är hungriga och går till restaurngen/baren för att äta. Välkomna! Vad önskas? Alla beställer och jag är den enda som beställer biff. Efter två timmar kommer maten, pastan var ok, tonfisken ok, calamaris njae, biffen absolut inte det var ingen biff det var två skivor högrev som jag lämnade tillbaka!
Klockan var 18 alla gick till sina rum för att duscha och packa upp. Vatten? njae det är liiiite försenat, ni kan få nyckel och gå en trappa ner och duscha generatorn orkar inte få upp vattnet i ledningarna än!
Tiden går och så kommer en av de anställda och delar ut ett! stearinljus till varje rum.... vi har fått lite fel på generatorn men det kommer att ordnas i morgon bitti.
Ingen ström, en generator 20 år gammal, alla på hotellet visste att det gick inte att reparera men mörkades Hotellets ägare dog för några år sen har det bara förfallit ekonomin är på fallrepet vi senare veta.
Det är inte bara mörkt på kvällen i Afrika det är svart! Fallrisk, brandrisk, inbrottsrisk, överfallsrisk, allt ökar med mörkret! Och mysfaktor att på kvällen sitta på sin balkong när värmen lättar och få läsa en bok, spela kort eller spel samtala och umgås med reskamrater, ta en promenad till någon närliggande uteservering! Inte att tänka på! Vi kröp ihop på balkongen med våra kamrater tände våra ficklampor från Safarin och skålade i ett glas Whisky.. sen var det dags för sängen! Mannen höll formligen på att slå ihjäl sig vid toalettbesöket på natten då sängarna var en meter höga!
Nästa morgon frukost sk afrikansk hotellfrukost och nu modell utan ström! Torrt vitt bröd, marmelad inkluderat många söta getingar, pulverkaffe, pulvermjölk, banan och ägg (omelett, scrambel eller stekt)! Man brukar tala om sorgkanter under naglarna men här var det sorgkanter kring öronen på kaffekoppar i kaffekopparna porslinet var av varierande modell likaså besticken......Ström? Nej!
Nåja bada, de vita badstränderna och det turkosblåa havet! Njae inte riktigt! Stranden OK men havet när det var flod var det så grumligt att det inte var särskilt lockande när det var ebb dvs dagtid fick man ta en promenad på ca 800 meter för att ta sig ut till badvattnet/lagunen före revet. Badskor ett måste pga botten och alla sjöborrar mm. På vägen dit passerade vi kvinnor som jobbade med sina algodlingar (kvinnokollektiv) jättebra men vi kände oss definitivt inte välkomna! Det gjorde vi inte på hotellet heller för den delen personalen var allt utom vänlig!
Hotellpoolen? Ett stort kar med stillastående vatten grumligt, nej tack!
En av våra reskamrater blev dålig och fick feber så han fick hålla sig på hotellet med sin hustru och dotter, vi andra fyra tog en promenad runt i byn till postkontoret och sedan via stranden tillbaka, regognicerade lite. Göran fick kontakt med en lokal guide och vi bestämde oss för att göra en halvdagsutflykt nästa dag för att se delfiner ev. bada med dem, äta lunch på hans lilla restaurang och få lite sightseeing till halva priset mot vad hotellet eller resebyrån tog!
Men åter till dagen! Dags för lunch och att inta den på hotellet var inte att tänka på för oss fem vi ville se om vi hittade något ställe på stranden samt reka inför middagen på kvällen vi hade fått tips om en trevlig restaurang! Sagt och gjort, lunch spartansk intogs på lokal lokal så att säga och kvällens restaurang inspekterades och föll i smaken!
Tillbaka till hotellet bad vi om frukost extra tidigt nästa morgon eftersom vi skulle iväg co då började utfrågningarna varför, vad ska ni göra, vad kostar det bla bla bla. Svaren de fick var att det var resandens ensak! Nu började man bli kalla om fötterna! Vid femtiden skickades en kypare runt !!!!!!!! för att ta upp beställning till hotellets middag?! för nu började man fundera! Alla tackade vi nej och återigen, var ska ni gå, var ska ni äta samma svar, resandes ensak! Försedda med våra lampor och spel typ TP vandrade vi fem bort över stranden till den restaurang (hotell)vi planerat äta på! Där fanns kylda drycker, aircondition, en generator som fungerade. Vi satt på balkongen och såg så länge det var ljust ut över havet som nu kommit in igen, beställde vår mat och lät oss fångas av "TP" medan vi väntade och vänta på mat får man lära sig i Afrika en till två timmar är inte ovanligt! Nåja sen var det dags att i den svarta natten försöka leta sig tillbaka till vårt svarta Man hade inte en enda fotogenlykta i trädgården allt är bara svart precis som invånarna de syns ju heller inte i mörkret!
När vi kommer tillbaka till hotellet möts vi av någon ansvarig person som erbjuder oss att under natten få sova i några andra rum som försörjs av en generator sen kan vi komma tillbaka till våra rum på morgonen för nu hade hotellet tagit kontakt med en bank så de kunde införskaffa en ny generator imorgon!
Rum som hade elekricitet varför nu och inte tidigare? Skit samma OK! Men säg inget till de andra gästerna!! ?????????? Så vi sju tog våra tandborstar och mobiler (för laddning och väckning eftersom vi skulle ut tidigt nästa morgon) och gick i rad efter hotellmannen! Ut på sranden igen och en bra bit bort upp emellan bungalows i mörkret och så var vi framme! Filmen Shining med Nicholson är bara förnamnet!!!! Ett sen många år nerlagt, tomställt och nu övergivet hotell! Där hade fyra rum gjorts i ordning för natten, generatorn var på, ett naket lysrör i taket, inga gardiner men som sagt! Galler för fönstren och kolsvart utanför men snabbt släcka och krypa ner om det är mörkt inne så kan ingen se in iallafall men utanför i mörkret???? Många ljud och en aircondition som lät suckade och pustade!! Vi lyckades väl alla sova lite iallafall!
Nästa dags äventyr kommer i nästa blogg för än är det inte slut! Men nu är det dags för Mannen och mig att gå ner till Marknaden!
Framme på Zanzibar blir vi mottagna av två glada positiva mycket blonda 19-åriga reseledare! Entusiastiska, glada,vänliga med sina block i händerna där de skrivit ner allt de ska berätta! De har nyligen gått ut gymnasiet i Uddevalla Naturlinjen, tagit ett sabbatsår fått jobb på Framtidsresor som reseledare, gått en introduktionskurs hos Vd:n för Lejonresor/Framtidsresor och fått åka med honom på de olika ställena sen har de börjat arbeta, njae inte riktigt. De har på eget initiativ arbetat som volontärer under november månad 2009 på en skola i centrala delen av Zanzibar innan de började som reseledare i december!
De är så positiva, entusiastiska, samspelta, vänliga och pålästa så gott de kan, talar om vad de inte vet men ska ta reda på, berättar vad andra har lämnat för tips på restauranger mm, de är inte professionella men ger ett ärligt positivt och välvilligt intryck! Vad kan bli fel??
Vi fick i utskick om vad vi skulle ta med oss, information att det kan bli strömavbrott då och då så det är bra att ha en ficklampa med sig. nu fick vi i bussen ytterligare information att elkabeln från fastlandet till Zanzibar är av och har varit det sen i december men alla hotell har generatorer så mellan kl. si och så är generatorerna igång! Jaha det är väl ok säger vi de är igång morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och en bit in på natten.
Framme vid hotellet på Zanzibars östkust med, som vi läst i broschyren från resebyrån, de fantastiska paradisstränderna, snorkelmöjligheter, det underbara vattnet, hotellet med swimmingpool, aircondition osv så möts vi av den mest sura och ogästvänliga receptionist jag någonsin träffat!
Hotellrummet, ingen telefon till receptionen, inte bra, aircondition ja , bra, kylskåp nej, inte bra ,internet bara i receptionen, kontakter? 1 st, dåligt! sänglampor nej, dåligt!
Jag går in i duschen för att får bort resdamm och svett vad händer? Jo " droppen dripp och droppen drapp, satt på varsin fönstersmatt" dvs ingen duschstråle inte ens minimum! Grannen gick på toaletten och fösökte spola men icke sa nicke!
Tyvärr!!! Vi har ingen ström nu men generatorn kommer att gå på kl. 18.00!
OK nu vill vi lägga in i safteyboxen! Visst var snälla skriv på pappret här hur mycket pengar ni lägger in och vad mer ni lägger in! ?????????????????Vi har bara en safteybox! Var snäll fyll i och signera! URSÄKTA! Ska bara vi signera? Jösses så sur människan blev när hon också fick sign era! Men varför ska v i redogöra för vad vi låser in?
Nåja alla är hungriga och går till restaurngen/baren för att äta. Välkomna! Vad önskas? Alla beställer och jag är den enda som beställer biff. Efter två timmar kommer maten, pastan var ok, tonfisken ok, calamaris njae, biffen absolut inte det var ingen biff det var två skivor högrev som jag lämnade tillbaka!
Klockan var 18 alla gick till sina rum för att duscha och packa upp. Vatten? njae det är liiiite försenat, ni kan få nyckel och gå en trappa ner och duscha generatorn orkar inte få upp vattnet i ledningarna än!
Tiden går och så kommer en av de anställda och delar ut ett! stearinljus till varje rum.... vi har fått lite fel på generatorn men det kommer att ordnas i morgon bitti.
Ingen ström, en generator 20 år gammal, alla på hotellet visste att det gick inte att reparera men mörkades Hotellets ägare dog för några år sen har det bara förfallit ekonomin är på fallrepet vi senare veta.
Det är inte bara mörkt på kvällen i Afrika det är svart! Fallrisk, brandrisk, inbrottsrisk, överfallsrisk, allt ökar med mörkret! Och mysfaktor att på kvällen sitta på sin balkong när värmen lättar och få läsa en bok, spela kort eller spel samtala och umgås med reskamrater, ta en promenad till någon närliggande uteservering! Inte att tänka på! Vi kröp ihop på balkongen med våra kamrater tände våra ficklampor från Safarin och skålade i ett glas Whisky.. sen var det dags för sängen! Mannen höll formligen på att slå ihjäl sig vid toalettbesöket på natten då sängarna var en meter höga!
Nästa morgon frukost sk afrikansk hotellfrukost och nu modell utan ström! Torrt vitt bröd, marmelad inkluderat många söta getingar, pulverkaffe, pulvermjölk, banan och ägg (omelett, scrambel eller stekt)! Man brukar tala om sorgkanter under naglarna men här var det sorgkanter kring öronen på kaffekoppar i kaffekopparna porslinet var av varierande modell likaså besticken......Ström? Nej!
Nåja bada, de vita badstränderna och det turkosblåa havet! Njae inte riktigt! Stranden OK men havet när det var flod var det så grumligt att det inte var särskilt lockande när det var ebb dvs dagtid fick man ta en promenad på ca 800 meter för att ta sig ut till badvattnet/lagunen före revet. Badskor ett måste pga botten och alla sjöborrar mm. På vägen dit passerade vi kvinnor som jobbade med sina algodlingar (kvinnokollektiv) jättebra men vi kände oss definitivt inte välkomna! Det gjorde vi inte på hotellet heller för den delen personalen var allt utom vänlig!
Hotellpoolen? Ett stort kar med stillastående vatten grumligt, nej tack!
En av våra reskamrater blev dålig och fick feber så han fick hålla sig på hotellet med sin hustru och dotter, vi andra fyra tog en promenad runt i byn till postkontoret och sedan via stranden tillbaka, regognicerade lite. Göran fick kontakt med en lokal guide och vi bestämde oss för att göra en halvdagsutflykt nästa dag för att se delfiner ev. bada med dem, äta lunch på hans lilla restaurang och få lite sightseeing till halva priset mot vad hotellet eller resebyrån tog!
Men åter till dagen! Dags för lunch och att inta den på hotellet var inte att tänka på för oss fem vi ville se om vi hittade något ställe på stranden samt reka inför middagen på kvällen vi hade fått tips om en trevlig restaurang! Sagt och gjort, lunch spartansk intogs på lokal lokal så att säga och kvällens restaurang inspekterades och föll i smaken!
Tillbaka till hotellet bad vi om frukost extra tidigt nästa morgon eftersom vi skulle iväg co då började utfrågningarna varför, vad ska ni göra, vad kostar det bla bla bla. Svaren de fick var att det var resandens ensak! Nu började man bli kalla om fötterna! Vid femtiden skickades en kypare runt !!!!!!!! för att ta upp beställning till hotellets middag?! för nu började man fundera! Alla tackade vi nej och återigen, var ska ni gå, var ska ni äta samma svar, resandes ensak! Försedda med våra lampor och spel typ TP vandrade vi fem bort över stranden till den restaurang (hotell)vi planerat äta på! Där fanns kylda drycker, aircondition, en generator som fungerade. Vi satt på balkongen och såg så länge det var ljust ut över havet som nu kommit in igen, beställde vår mat och lät oss fångas av "TP" medan vi väntade och vänta på mat får man lära sig i Afrika en till två timmar är inte ovanligt! Nåja sen var det dags att i den svarta natten försöka leta sig tillbaka till vårt svarta Man hade inte en enda fotogenlykta i trädgården allt är bara svart precis som invånarna de syns ju heller inte i mörkret!
När vi kommer tillbaka till hotellet möts vi av någon ansvarig person som erbjuder oss att under natten få sova i några andra rum som försörjs av en generator sen kan vi komma tillbaka till våra rum på morgonen för nu hade hotellet tagit kontakt med en bank så de kunde införskaffa en ny generator imorgon!
Rum som hade elekricitet varför nu och inte tidigare? Skit samma OK! Men säg inget till de andra gästerna!! ?????????? Så vi sju tog våra tandborstar och mobiler (för laddning och väckning eftersom vi skulle ut tidigt nästa morgon) och gick i rad efter hotellmannen! Ut på sranden igen och en bra bit bort upp emellan bungalows i mörkret och så var vi framme! Filmen Shining med Nicholson är bara förnamnet!!!! Ett sen många år nerlagt, tomställt och nu övergivet hotell! Där hade fyra rum gjorts i ordning för natten, generatorn var på, ett naket lysrör i taket, inga gardiner men som sagt! Galler för fönstren och kolsvart utanför men snabbt släcka och krypa ner om det är mörkt inne så kan ingen se in iallafall men utanför i mörkret???? Många ljud och en aircondition som lät suckade och pustade!! Vi lyckades väl alla sova lite iallafall!
Nästa dags äventyr kommer i nästa blogg för än är det inte slut! Men nu är det dags för Mannen och mig att gå ner till Marknaden!
Vad var det filmen med Björn Skifs hette? Drömkåken! Vad är det rean till Afrika och Zanzibar heter?
inte vet jag men aldrig har vi/jag varit med om någon liknande resa!Som sonen beskrev har det varit en resa fylld av strapatser på många oväntade sätt!
Dagarna i Mombasa fram till avfärden mot Safarin har jag redan beskrivit och safarin i sig var bra tack vare vår chaufför som kunde en del till motsats till vår reseledare (han var kunnig när det gällde myror och fåglar!) som försökte hitta på det ena efter det andra som lät trovärdigt men oftast saknade grund! Samt att vi själva fick betala 20 dollar per person och ordna för att skaffa en extra liten minibuss till då tre ytterligare gruppdeltagare anslöt i Tsavo! Fanns ingen möjlighet att få plats sju personer + reseledare+ chaufför+ packning för alla som även innefattade packning för Zanzibardelen! Reseledarens ansvar? Självklart för oss men inte för honom "är det några problem? var hans standardsvar samtidigt som han öppnade sin svenska snusdosa och stoppade in någonting grönt som inte hade någon likhet med snus i munnen.Gruppen hade ju också hålltider att passa ex hur dags på morgonen det var dags att starta eller efter lunch eller vid fortsatt resa ingen av dessa tider som han gav oss stämde! Hela gruppen var samlad på givet klockslag men inte reseledaren!
Sista kvällen på Safarin skulle vi sova i en liten by där vi på morgonen skulle ta Afrika Ironsnake till Mombasa och hela gruppen såg mycket fram emot att få känna historiens vingslag, åka förstaklass sovkupé , äta frukost i frukostmatsalen med vita dukar! För säkerhets skull så kontrollerade vi (visa av erfarenhet) med reseledaren om han hade tagit reda på rätt avgångstid, om det förelåg några förseningar och att vi skulle komma i så god tid att vi hann med flyget till Zanzibar! "Det fixar sig!" Vadå fixar sig? Hur är tidsschemat? "njae det ordnar sig annars får vi ta taxi!" Ta taxi? "Nu är det så att den här tågresan är en del av resan som är spännande och inte bara kan strykas! Vill du vara vänlig och se över tiderna samt hålla koll under kvällen så att tiderna funkar med flyget! Jooo visst! Suck! Vi fick vår chaufför att köra vägen förbi stationen på väg till vårt inbokade hotell för att tvinga honom att ta kontakt och förbereda och kolla tider! Verkade funka! Vårt förbokade hotell, hahahaha det var redan fullbokat av andra hahaha vad gör man då ute på landsbygden i en liten by i mörka Afrika????
Tack vare vår inhemske chaufför som bodde strax utanför byn Voit så lyckades det ordnas några rum på typ vandrarhem men några av gästerna fick dela säng! Vid middagen på kvällen som resledaren hade inviterat oss till på en trevlig restaurang, (vilket visade sig inte var förbokat och heller inte var inviterat utan gästerna fick betala själva!!!) så vände jag mig till vår reseledare och sa" det blir kanske bra till slut du verkar ju ta detta på allvar och förstå att du har en grupp att ta hand om du har ju nu iallafall tagit ansvar för att kolla tåget och ev. förseningar väcka oss imorgonbitti kl. 03.30 och om det inte funkar med tåget ordna med bilar! Två råd vill jag ge dig i all välmening!1 Ha hela tiden klart för dig att du har ansvar för andra människor och deras resa med allt vad det innebär med framförhållning och planering! 2 ha gärna egna åsikter men som representant för ett företag så är det företagets policy du företräder!
Nåja vi åkte tillbaka till våra spartanska rum och la oss för att bli väckta nästa morgon i tid för att komma med tåget! Jättebra! Alla vaknade, taxichaufförer på plats men var var reseledaren???När vi satt i taxin och väntade, en av deltagarna, Anki, tog mig försiktigt i armen och sa" ta det nu lugnt och skäll inte på honom det räcker med det du sa igår!" Mannen på andra sidan om mig sa" Vonsi, nu tar du det lugnt!" Visst! Karin en av de våra tog reda på hans rumsnummer och där låg han och sov i godan ro och då var klockan redan över 04.00!!!! Yrvaken kom han upp, skämdes, nej jag tror inte att han vet hur man gör! Hotellet ville ha betalt, självklart men då blev han förbannad och frågade varför de inte kunnat sagt till för 5 minuter sen....men då låg han ju och sov!!!!! Hade han koll på ev. tågförseningar? Överhuvudtaget inte! Tog han eget initiativ att ta reda på? Överhuvudtaget inte! Då brast fördämningarna ! För vem?Inte för mig :) men för Mannen och Anki! Mannen skulle såga benen av honom jämns med knäna och vad Anki var inget för dagisbarn heller,Gunnar som under gårdagkvällen hade tyckt att jag var för hård tyckte att jag hade varit i mildaste laget! Själv sa jag ingenting! Efter många påtryckningar, information vad han skulle göra och i vilken ordning så ringer människan till Sverige och chefen för resebyrån och säger: Jag har en grupp här som är lite nervösa..................
Nåja så småningom kom tågen och stinsen sa att vi skulle komma i tid varför vi bestämde oss för att ta den spännande historiska järnvägsresan som alla sett framemot och vad händer???? Reseledaren har inga biljetter!!!!!!!!!!!!!!!!!Han har inte fixat biljetter som vi redan betalat för och som ingått i de nästan 45.000 kronor som iallafall Mannen betalt för oss! Vad är problemet? säger han, det gör jag nu! Jaha vilket resulterade i andra klass, inga sovkupeer men iallafall frukost severad i frukostvagnen men det var heller inte snutet ur näsan eftersom vi inte fick våra egna voucher utan en gruppvoucher! Vi hann iallafall i tid och pressade reseledaren att skaffa fram bilar som snabbt kunder köra oss och vårt bagae till flygplatsen!
Två personbilar, åtta personer inklusive honom samt bagage för sju personer och hur gick det?
Jo det gick till slut men min resväska blir aldrig mer vad den varit kan jag säga nu är den ihoptejpad både här och där!
Dagarna i Mombasa fram till avfärden mot Safarin har jag redan beskrivit och safarin i sig var bra tack vare vår chaufför som kunde en del till motsats till vår reseledare (han var kunnig när det gällde myror och fåglar!) som försökte hitta på det ena efter det andra som lät trovärdigt men oftast saknade grund! Samt att vi själva fick betala 20 dollar per person och ordna för att skaffa en extra liten minibuss till då tre ytterligare gruppdeltagare anslöt i Tsavo! Fanns ingen möjlighet att få plats sju personer + reseledare+ chaufför+ packning för alla som även innefattade packning för Zanzibardelen! Reseledarens ansvar? Självklart för oss men inte för honom "är det några problem? var hans standardsvar samtidigt som han öppnade sin svenska snusdosa och stoppade in någonting grönt som inte hade någon likhet med snus i munnen.Gruppen hade ju också hålltider att passa ex hur dags på morgonen det var dags att starta eller efter lunch eller vid fortsatt resa ingen av dessa tider som han gav oss stämde! Hela gruppen var samlad på givet klockslag men inte reseledaren!
Sista kvällen på Safarin skulle vi sova i en liten by där vi på morgonen skulle ta Afrika Ironsnake till Mombasa och hela gruppen såg mycket fram emot att få känna historiens vingslag, åka förstaklass sovkupé , äta frukost i frukostmatsalen med vita dukar! För säkerhets skull så kontrollerade vi (visa av erfarenhet) med reseledaren om han hade tagit reda på rätt avgångstid, om det förelåg några förseningar och att vi skulle komma i så god tid att vi hann med flyget till Zanzibar! "Det fixar sig!" Vadå fixar sig? Hur är tidsschemat? "njae det ordnar sig annars får vi ta taxi!" Ta taxi? "Nu är det så att den här tågresan är en del av resan som är spännande och inte bara kan strykas! Vill du vara vänlig och se över tiderna samt hålla koll under kvällen så att tiderna funkar med flyget! Jooo visst! Suck! Vi fick vår chaufför att köra vägen förbi stationen på väg till vårt inbokade hotell för att tvinga honom att ta kontakt och förbereda och kolla tider! Verkade funka! Vårt förbokade hotell, hahahaha det var redan fullbokat av andra hahaha vad gör man då ute på landsbygden i en liten by i mörka Afrika????
Tack vare vår inhemske chaufför som bodde strax utanför byn Voit så lyckades det ordnas några rum på typ vandrarhem men några av gästerna fick dela säng! Vid middagen på kvällen som resledaren hade inviterat oss till på en trevlig restaurang, (vilket visade sig inte var förbokat och heller inte var inviterat utan gästerna fick betala själva!!!) så vände jag mig till vår reseledare och sa" det blir kanske bra till slut du verkar ju ta detta på allvar och förstå att du har en grupp att ta hand om du har ju nu iallafall tagit ansvar för att kolla tåget och ev. förseningar väcka oss imorgonbitti kl. 03.30 och om det inte funkar med tåget ordna med bilar! Två råd vill jag ge dig i all välmening!1 Ha hela tiden klart för dig att du har ansvar för andra människor och deras resa med allt vad det innebär med framförhållning och planering! 2 ha gärna egna åsikter men som representant för ett företag så är det företagets policy du företräder!
Nåja vi åkte tillbaka till våra spartanska rum och la oss för att bli väckta nästa morgon i tid för att komma med tåget! Jättebra! Alla vaknade, taxichaufförer på plats men var var reseledaren???När vi satt i taxin och väntade, en av deltagarna, Anki, tog mig försiktigt i armen och sa" ta det nu lugnt och skäll inte på honom det räcker med det du sa igår!" Mannen på andra sidan om mig sa" Vonsi, nu tar du det lugnt!" Visst! Karin en av de våra tog reda på hans rumsnummer och där låg han och sov i godan ro och då var klockan redan över 04.00!!!! Yrvaken kom han upp, skämdes, nej jag tror inte att han vet hur man gör! Hotellet ville ha betalt, självklart men då blev han förbannad och frågade varför de inte kunnat sagt till för 5 minuter sen....men då låg han ju och sov!!!!! Hade han koll på ev. tågförseningar? Överhuvudtaget inte! Tog han eget initiativ att ta reda på? Överhuvudtaget inte! Då brast fördämningarna ! För vem?Inte för mig :) men för Mannen och Anki! Mannen skulle såga benen av honom jämns med knäna och vad Anki var inget för dagisbarn heller,Gunnar som under gårdagkvällen hade tyckt att jag var för hård tyckte att jag hade varit i mildaste laget! Själv sa jag ingenting! Efter många påtryckningar, information vad han skulle göra och i vilken ordning så ringer människan till Sverige och chefen för resebyrån och säger: Jag har en grupp här som är lite nervösa..................
Nåja så småningom kom tågen och stinsen sa att vi skulle komma i tid varför vi bestämde oss för att ta den spännande historiska järnvägsresan som alla sett framemot och vad händer???? Reseledaren har inga biljetter!!!!!!!!!!!!!!!!!Han har inte fixat biljetter som vi redan betalat för och som ingått i de nästan 45.000 kronor som iallafall Mannen betalt för oss! Vad är problemet? säger han, det gör jag nu! Jaha vilket resulterade i andra klass, inga sovkupeer men iallafall frukost severad i frukostvagnen men det var heller inte snutet ur näsan eftersom vi inte fick våra egna voucher utan en gruppvoucher! Vi hann iallafall i tid och pressade reseledaren att skaffa fram bilar som snabbt kunder köra oss och vårt bagae till flygplatsen!
Två personbilar, åtta personer inklusive honom samt bagage för sju personer och hur gick det?
Jo det gick till slut men min resväska blir aldrig mer vad den varit kan jag säga nu är den ihoptejpad både här och där!
fredag 15 januari 2010
Gästspel i bloggen!
När katten är borta som det brukar heta... ja, då blir det gästspel hos Aftonbris. Av sonen helt enkelt som igår natt fick ett sms från fjärran Afrika. Där är läget inte helt under kontroll om man säger så, och det finns inga möjligheter just nu att få tag i ett tangentbord med uppkoppling för att dela med sig av det senaste. Så då får avkomman rycka ut :-)
I de senaste SMS:en så har uttryck som "katastrof", "tack och lov att vi är resvana", "inget vatten", "reseledaren sov", "man sparar på strömmen", "ingen air condition", "ihoptejpad resväska" fått mig att förstå att det inte direkt är någon femstjärnig quickstep i hotellbaren som gäller för herrskapet.
Jag har blivit ombedd att återge lite grann av vad som rapporterats hem, så jag tar tre SMS och ger lite smakbitar på vad som sannolikt blir en mycket intressant full rapport vid hemkomst!
12 januari
Helt j*vla sanslös! Reseguiden kan inget, vet inget, men tror desto mer. Han hade uppenbarligen tänkt till och tagit med sig vatten till en resa. En hel liter hade han bestämt sig för att tappert släpa med. En liter till 7 personer plus förare, för 16 mil ko-stig i 40 graders hetta... En resa där dryck ska ingå. Lysande planering! Men det kompenserar guiden genom att inte ha någon aning om när eller om tåget går tillbaka, "det fixar vi" är parollen för dagen...
14 januari, dag
Resan är en total katastrof! Naturupplevelsen och safarin undantaget så är det reseledaren som börjar göra resan alltmer mardrömslik och minst sagt utmanande. Gruppen har hela tiden fått tala om för klåparen vad han ska göra, vad han ska tänka på och när. Han skulle hålla koll på när tåget till Mombasa skulle gå så inte flyget skulle missas, men icke, allt får gruppen göra själva för att det ska bli gjort. På morgonen hade han självpåtaget axlat ansvaret att väcka herrskapet och beställa taxi så tåget 04.00 skulle hinnas med. Kl 03.15 gick madame upp för säkerhets skull, packade och förberedde. Faktiskt så kom taxibilarna 03.30 och fem resekamrater anslöt, men var fanns mäster reseledare? Jodå, han sov så gott så...
14 januari, kväll
Totalt mörker! Igår anlände herrskapet till Zanzibar. Med en ihoptejpad väska, tydligen reseledarens förtjänst, ett söndersågat lås på mannens väska. De anlände till sin destination för att upptäcka att det fanns, eller snarare inte fanns: air condition, internet, kylskåp och att det råder totalt mörker efter kl 19.30! Det sparas ordentligt på elektricitet, så ström finns 06.00-09.00 och 22.00-00.00. Det är mörker, på alla sätt...
Vi får se vad nästa uppdatering blir, för oss som följer på distans är det ju trots allt lite underhållande även om vi förstår umbärandena!
/ Sonen
I de senaste SMS:en så har uttryck som "katastrof", "tack och lov att vi är resvana", "inget vatten", "reseledaren sov", "man sparar på strömmen", "ingen air condition", "ihoptejpad resväska" fått mig att förstå att det inte direkt är någon femstjärnig quickstep i hotellbaren som gäller för herrskapet.
Jag har blivit ombedd att återge lite grann av vad som rapporterats hem, så jag tar tre SMS och ger lite smakbitar på vad som sannolikt blir en mycket intressant full rapport vid hemkomst!
12 januari
Helt j*vla sanslös! Reseguiden kan inget, vet inget, men tror desto mer. Han hade uppenbarligen tänkt till och tagit med sig vatten till en resa. En hel liter hade han bestämt sig för att tappert släpa med. En liter till 7 personer plus förare, för 16 mil ko-stig i 40 graders hetta... En resa där dryck ska ingå. Lysande planering! Men det kompenserar guiden genom att inte ha någon aning om när eller om tåget går tillbaka, "det fixar vi" är parollen för dagen...
14 januari, dag
Resan är en total katastrof! Naturupplevelsen och safarin undantaget så är det reseledaren som börjar göra resan alltmer mardrömslik och minst sagt utmanande. Gruppen har hela tiden fått tala om för klåparen vad han ska göra, vad han ska tänka på och när. Han skulle hålla koll på när tåget till Mombasa skulle gå så inte flyget skulle missas, men icke, allt får gruppen göra själva för att det ska bli gjort. På morgonen hade han självpåtaget axlat ansvaret att väcka herrskapet och beställa taxi så tåget 04.00 skulle hinnas med. Kl 03.15 gick madame upp för säkerhets skull, packade och förberedde. Faktiskt så kom taxibilarna 03.30 och fem resekamrater anslöt, men var fanns mäster reseledare? Jodå, han sov så gott så...
14 januari, kväll
Totalt mörker! Igår anlände herrskapet till Zanzibar. Med en ihoptejpad väska, tydligen reseledarens förtjänst, ett söndersågat lås på mannens väska. De anlände till sin destination för att upptäcka att det fanns, eller snarare inte fanns: air condition, internet, kylskåp och att det råder totalt mörker efter kl 19.30! Det sparas ordentligt på elektricitet, så ström finns 06.00-09.00 och 22.00-00.00. Det är mörker, på alla sätt...
Vi får se vad nästa uppdatering blir, för oss som följer på distans är det ju trots allt lite underhållande även om vi förstår umbärandena!
/ Sonen
tisdag 12 januari 2010
Det finns reiselaiter av olika kvalitet om så man säger.....
Första dagen i Mobasa präglas av två olika saker!
Dels vår reseledare Kalle, en totalnovis som reseledare och av Mombasa, han blev anställd förra veckan av Framtidsresor! En övervintrad, inte hippie, för ung för det men en övervintrad bagpacker sen tiderna för dessa dagades! Han har aldrig varit just i Mombasa tidigare men mycket i Afrika enligt egen utsago . Förmiddagen skulle ägnas åt sightseeing av Mombasa stad och det innebar för vår del att denne Kalle promenerade runt med oss till grönsaks- och köttmarknad, vi travade runt i olika gränder i en liten del av gamla stan, vi ordnade själva så vi kom ner till hamnen, fortsatte till Fort Jesus och sen ville vi äta och det ställde till problem! Han hade ju själv varit på något matställe dan innan och dit kunde vi kanske gå, problemet var att han inte visste var och vi gick och gick och gick vilse! Till slut rann sinnet på så vi sa till på skarpen att nu går vi dit och pekade med hela handen på närmaste restaurang. Frågor vi ställde om Mombasa kultur, historia, nutid, infrastruktur, växelkurs, hur mycket man skulle betala för taxi, restaurangtips osv blev inte besvarade eftersom han inte var påläst (han hade heller ingen aning om vad en voucher var när vi checkade in) men talade hela tiden om hur Amerika förstör världsfreden, klasskamper, de vitas förtryck osv (lite hippieblod har han nog i ådrorna) Praktiska frågor som: när träffas vi? vart åker vi? hur ser det praktiskt ut med anslutningar? m.fl kan han inte svara på eftersom han inte är påläst och därför inte har en susning om! Igår frågade en av deltagarna : när går anslutningsflyget från Mombasa till Zanzibar, vi ska kommer ju med tåget 10-tiden, hinner vi shoppa innan vi ska till flyget? Ja, svarade Kalle då, jag har för mig att flyget går klockan 17.00 var hans svar! Sanningen är den att flyget går 12.30!!!!! Vad ger man för det och det är lika med alla svar han har ingen susning! Förfärligt! I våra papper från resebyrån står bl.a ” Mer information får ni av våra duktiga guider på plats!Tillsammans med våra duktiga guider hoppas vi att ni ska hen en….” Hmmmmmm Tur att vi är så beresta som vi är! Stackars de människor som reser ut för första gången!
På uppmaning av Mannen så försökte jag distansera mig dvs sluta reta upp mig och ägna oss åt vår resa och det var ett gott råd! Dessutom var jag ju mer påläst än vår ”reseledare!
Den andra saken som präglade dagen för min del var igenkänning. För tolv år sedan var jag i Mombasa och mycket kände jag igen dels av gator, marknader, hamnen, maten mm. Allt var sig likt men ändå inte ! I hamnen hade stuveriarbetet inte förändrats allt sköttes manuellt men däremot vad man exporterade eller fraktade var annat. Då handlade det om tegel och timmer nu var det kaffe, tvättmedel, konserver. Förmannen i hamnen som lät oss komma in berättade att man numera är mycket återhållsam när det gäller timmer, man har sågat ner så mycket skog att vattenmängden i floder och sjöar har sjunkit pga torka, de floder som tidigare under säsong hade ett djup på en och halv till tre meter numer har ca 40 cm till en meter vilket naturligtvis påverkar djur och växtliv! Idag möttes vi av vänlighet och hälsningar ”Jambo” överallt men massor av tiggare i alla åldrar, barnen var värst påflugna. Då var det misstänksamhet och fientlighet en stor förändring! Mombasa har växt, där kåkstäderna låg är nu stad och kåkstäderna finns ännu längre ut från stan men de är fortfarande kvar! Trafiken är tät, mycket bilar blandat med människor som springer med sina kärror fyllda med grönsaker, tegelstenar, murbruk, ved och vattendunkar så var det då också men skillnaden var antalet bilar, bilantalet har säkert 30-dubblats! Många välklädda affärsmän som inte bara är indier utan även ursprungsbefolkningen om man så säger, välklädda vältaliga och med sina laptopar i handen är också skillnad.
På kvällen tog vi taxi till restaurang Tamarin en underbar restaurang vid havet med den mest fantastiska service och mat, också här hade jag varit för tolv år sedan och det var lika fantastiskt då, skillnaden var resan dit, nu åkte vi taxi i stadstrafik ända fram då åkte vi taxi i mörkret på småvägar och blev stoppade av vägpirater med vapen! (tack vare den taxi chaufför vi åkte med då hände ingenting men hade vi haft hyrbil så vete katten)
Nåja nu är det en ny dag och vi skulle samlas i receptionen kl. 10.00 för vidare färd mot Safarituren. Väl nere vid frukost frågade våra reskamrater ”När exakt blir vi hämtade? Vi vill gärna hinna ner till en affär och handla!” Klockan 10.00 exakt svarar då ”reseledarern” Bra då har vi en timme på oss sa de och rusade iväg! Klockan halvtio meddelade samme ”reseledare oss att ” nu ringde jag och kollade och vi blir hämtade vid halvett-tiden” Så j-kla bra då för de som jäktade sprang iväg för att hinna tillbaka! Han hade kanske kunnat ringa innan de gick eller…. Eller varför inte skaffa en mobil eller kort till sin mobil som fungerar!!!! Nej det ska jag ordna när jag kommer till Nairobi! Jaha, när gör du det då???? Suck Suck Suck inte mycket att orda om att Mannens pass rasade innan vi for det var ju faktiskt peanuts mot vad resten av resan ser ut att bli ! Ska bli intressant och spännande nu när jag har distanserat mig!
Dels vår reseledare Kalle, en totalnovis som reseledare och av Mombasa, han blev anställd förra veckan av Framtidsresor! En övervintrad, inte hippie, för ung för det men en övervintrad bagpacker sen tiderna för dessa dagades! Han har aldrig varit just i Mombasa tidigare men mycket i Afrika enligt egen utsago . Förmiddagen skulle ägnas åt sightseeing av Mombasa stad och det innebar för vår del att denne Kalle promenerade runt med oss till grönsaks- och köttmarknad, vi travade runt i olika gränder i en liten del av gamla stan, vi ordnade själva så vi kom ner till hamnen, fortsatte till Fort Jesus och sen ville vi äta och det ställde till problem! Han hade ju själv varit på något matställe dan innan och dit kunde vi kanske gå, problemet var att han inte visste var och vi gick och gick och gick vilse! Till slut rann sinnet på så vi sa till på skarpen att nu går vi dit och pekade med hela handen på närmaste restaurang. Frågor vi ställde om Mombasa kultur, historia, nutid, infrastruktur, växelkurs, hur mycket man skulle betala för taxi, restaurangtips osv blev inte besvarade eftersom han inte var påläst (han hade heller ingen aning om vad en voucher var när vi checkade in) men talade hela tiden om hur Amerika förstör världsfreden, klasskamper, de vitas förtryck osv (lite hippieblod har han nog i ådrorna) Praktiska frågor som: när träffas vi? vart åker vi? hur ser det praktiskt ut med anslutningar? m.fl kan han inte svara på eftersom han inte är påläst och därför inte har en susning om! Igår frågade en av deltagarna : när går anslutningsflyget från Mombasa till Zanzibar, vi ska kommer ju med tåget 10-tiden, hinner vi shoppa innan vi ska till flyget? Ja, svarade Kalle då, jag har för mig att flyget går klockan 17.00 var hans svar! Sanningen är den att flyget går 12.30!!!!! Vad ger man för det och det är lika med alla svar han har ingen susning! Förfärligt! I våra papper från resebyrån står bl.a ” Mer information får ni av våra duktiga guider på plats!Tillsammans med våra duktiga guider hoppas vi att ni ska hen en….” Hmmmmmm Tur att vi är så beresta som vi är! Stackars de människor som reser ut för första gången!
På uppmaning av Mannen så försökte jag distansera mig dvs sluta reta upp mig och ägna oss åt vår resa och det var ett gott råd! Dessutom var jag ju mer påläst än vår ”reseledare!
Den andra saken som präglade dagen för min del var igenkänning. För tolv år sedan var jag i Mombasa och mycket kände jag igen dels av gator, marknader, hamnen, maten mm. Allt var sig likt men ändå inte ! I hamnen hade stuveriarbetet inte förändrats allt sköttes manuellt men däremot vad man exporterade eller fraktade var annat. Då handlade det om tegel och timmer nu var det kaffe, tvättmedel, konserver. Förmannen i hamnen som lät oss komma in berättade att man numera är mycket återhållsam när det gäller timmer, man har sågat ner så mycket skog att vattenmängden i floder och sjöar har sjunkit pga torka, de floder som tidigare under säsong hade ett djup på en och halv till tre meter numer har ca 40 cm till en meter vilket naturligtvis påverkar djur och växtliv! Idag möttes vi av vänlighet och hälsningar ”Jambo” överallt men massor av tiggare i alla åldrar, barnen var värst påflugna. Då var det misstänksamhet och fientlighet en stor förändring! Mombasa har växt, där kåkstäderna låg är nu stad och kåkstäderna finns ännu längre ut från stan men de är fortfarande kvar! Trafiken är tät, mycket bilar blandat med människor som springer med sina kärror fyllda med grönsaker, tegelstenar, murbruk, ved och vattendunkar så var det då också men skillnaden var antalet bilar, bilantalet har säkert 30-dubblats! Många välklädda affärsmän som inte bara är indier utan även ursprungsbefolkningen om man så säger, välklädda vältaliga och med sina laptopar i handen är också skillnad.
På kvällen tog vi taxi till restaurang Tamarin en underbar restaurang vid havet med den mest fantastiska service och mat, också här hade jag varit för tolv år sedan och det var lika fantastiskt då, skillnaden var resan dit, nu åkte vi taxi i stadstrafik ända fram då åkte vi taxi i mörkret på småvägar och blev stoppade av vägpirater med vapen! (tack vare den taxi chaufför vi åkte med då hände ingenting men hade vi haft hyrbil så vete katten)
Nåja nu är det en ny dag och vi skulle samlas i receptionen kl. 10.00 för vidare färd mot Safarituren. Väl nere vid frukost frågade våra reskamrater ”När exakt blir vi hämtade? Vi vill gärna hinna ner till en affär och handla!” Klockan 10.00 exakt svarar då ”reseledarern” Bra då har vi en timme på oss sa de och rusade iväg! Klockan halvtio meddelade samme ”reseledare oss att ” nu ringde jag och kollade och vi blir hämtade vid halvett-tiden” Så j-kla bra då för de som jäktade sprang iväg för att hinna tillbaka! Han hade kanske kunnat ringa innan de gick eller…. Eller varför inte skaffa en mobil eller kort till sin mobil som fungerar!!!! Nej det ska jag ordna när jag kommer till Nairobi! Jaha, när gör du det då???? Suck Suck Suck inte mycket att orda om att Mannens pass rasade innan vi for det var ju faktiskt peanuts mot vad resten av resan ser ut att bli ! Ska bli intressant och spännande nu när jag har distanserat mig!
Allt gick inte som på ett snöre!
Var klara och färdigpackade när Dottern kom för att köra oss till Landvetter för vidare transport Amsterdam – Mombasa ! Vi var som vanligt ute i mycket god tid eftersom vi gillar att kunna sitta i lugn och ro i Loungen äta frukost och titta på flygplan som lämnar och lyfter, och tur var väl det! Det började inte så bra! Den automatiska incheckningen fungerade inte trots mina idoga tio försök! Därefter kom en servicedam och skulle hjälpa oss och även där misslyckades det! Fram till disken och försöka och där gick det bättre men där rasade Mannens pass i sina olika beståndsdelar och blev ogiltigt!!! Ujujuj vad göra? Passpolis och ett provisoriskt pass för 980 kr som bara gäller för en resa! Tur att vi hade gott om tid!!!!
Planet till Amsterdam lyfte i alla fall i tid med oss ombord! Väl framme i Amsterdam (som har en mycket bra skyltad flygplats) delade vi på en omelett eftersom vi var lite småhungriga men vi visste ju att det snart var dags för mat på nästa flyg så varför äta mer? Boardade flyget till Mombasa inga problem men………. efter te timmar hade vi ännu inte lyft och lämnat flygplatsen!
Kan bara säga att det är mycket långa minuter eller kvartar eller halvtimmar eller timmar att bara sitta och vänta! Den halva omeletten hade redan passerat både magsäck, tunntarm, tjocktarm och befann sig nästan vid utgången, det lilla som var kvar ,alltså! Lång resa men med hjälp av en flaska vatten som alla passagerare tilldelades och GW Perssons senaste bok så gick de timmarna också!
Så småningom vid 4-tiden på morgonen landade vi på Mombasas flygplats, gick igenom passkontroll och blev körda till hotellet för några timmars vila! Jag kände lite illavarslande vib:ar när vår svenske reseledare uppenbarade sig men tröttheten tog ut sin rätt, en ryckvis sömn tog över och vi somnade ett par timmar i Morfei armar innan nästa dags Mobasatur/sightseeing skulle gå av stapeln med den svenske reseledaren!!! Jösses säger jag bara! Suck, suck suck!
Planet till Amsterdam lyfte i alla fall i tid med oss ombord! Väl framme i Amsterdam (som har en mycket bra skyltad flygplats) delade vi på en omelett eftersom vi var lite småhungriga men vi visste ju att det snart var dags för mat på nästa flyg så varför äta mer? Boardade flyget till Mombasa inga problem men………. efter te timmar hade vi ännu inte lyft och lämnat flygplatsen!
Kan bara säga att det är mycket långa minuter eller kvartar eller halvtimmar eller timmar att bara sitta och vänta! Den halva omeletten hade redan passerat både magsäck, tunntarm, tjocktarm och befann sig nästan vid utgången, det lilla som var kvar ,alltså! Lång resa men med hjälp av en flaska vatten som alla passagerare tilldelades och GW Perssons senaste bok så gick de timmarna också!
Så småningom vid 4-tiden på morgonen landade vi på Mombasas flygplats, gick igenom passkontroll och blev körda till hotellet för några timmars vila! Jag kände lite illavarslande vib:ar när vår svenske reseledare uppenbarade sig men tröttheten tog ut sin rätt, en ryckvis sömn tog över och vi somnade ett par timmar i Morfei armar innan nästa dags Mobasatur/sightseeing skulle gå av stapeln med den svenske reseledaren!!! Jösses säger jag bara! Suck, suck suck!
fredag 8 januari 2010
Var snäll och ring mig inte
mellan kl. 20.00 och 22.00 ! Jag ska nämligen ligga här i sängen och titta på Trettondagsrevyn på TV!
Nähä nej det ska jag inte jag lovar ! Jösses så pigg och bestämd!
Gamla mamma har fått Pacemaker eller pajsmajcker som hon säger och ligger nu på den vårdavdelning hon var på i höstas och dessutom i samma rum! För att inte tala om att hon har samma patientansvariga sjuksköterska!!! Kan inte bli bättre! Syster Gunilla kommer från dalarna talar genuint dalmål är rapp och bestämd med mycket humor och stort hjärta ! När jag ringde för att höra hur det var med mamma och vad som var tänkt fick jag inte så mycket reda på den medicinska statusen men jag begrep ändå att det säkert var bra och att mamma förutom det hade det bra, svaret kom snabbt och löd ungefär så här:
"Jestanes så smal Majken har blitt!!! 25kilo mindre!och så pigg ho är men ho går dålit! Jag ska tala ve döktörn så ho kan få komma på rehabiliteringen för de gör susen sörru! Min far går på rehabiliteringen och de ökar livskvaliteen! Nu unner julen har dä vart stängt och då töck han att de vart trökigt men på måndag öppnar de igen! Och du vi har ju planerat in vårdplanering på tisda kan du komma då?
Nej Gunilla tyvärr, jag är i Kenya då! Men guu så skönt, men dotera då fast å annra sida så kan ju Majken tale för sig själver och så ska ja se te att hon får rehabilitering! Du får ha de så gött i Afrikat!
Prata om att livet inte är statiskt!!! Än så går det ner och än så går det upp eller som gamla mamma hade uttryckt det: Bäst som det regnar kommer det en skur men nu tror jag att det både regnat klart och att skurarna upphört ett tag!
Nähä nej det ska jag inte jag lovar ! Jösses så pigg och bestämd!
Gamla mamma har fått Pacemaker eller pajsmajcker som hon säger och ligger nu på den vårdavdelning hon var på i höstas och dessutom i samma rum! För att inte tala om att hon har samma patientansvariga sjuksköterska!!! Kan inte bli bättre! Syster Gunilla kommer från dalarna talar genuint dalmål är rapp och bestämd med mycket humor och stort hjärta ! När jag ringde för att höra hur det var med mamma och vad som var tänkt fick jag inte så mycket reda på den medicinska statusen men jag begrep ändå att det säkert var bra och att mamma förutom det hade det bra, svaret kom snabbt och löd ungefär så här:
"Jestanes så smal Majken har blitt!!! 25kilo mindre!och så pigg ho är men ho går dålit! Jag ska tala ve döktörn så ho kan få komma på rehabiliteringen för de gör susen sörru! Min far går på rehabiliteringen och de ökar livskvaliteen! Nu unner julen har dä vart stängt och då töck han att de vart trökigt men på måndag öppnar de igen! Och du vi har ju planerat in vårdplanering på tisda kan du komma då?
Nej Gunilla tyvärr, jag är i Kenya då! Men guu så skönt, men dotera då fast å annra sida så kan ju Majken tale för sig själver och så ska ja se te att hon får rehabilitering! Du får ha de så gött i Afrikat!
Prata om att livet inte är statiskt!!! Än så går det ner och än så går det upp eller som gamla mamma hade uttryckt det: Bäst som det regnar kommer det en skur men nu tror jag att det både regnat klart och att skurarna upphört ett tag!
tisdag 5 januari 2010
Trots att det inte
blev någon pacemaker igår pga att avdelningen i Lund var överbelagd så steg humöret väsentligt på gamla Mamma. Visserligen blev hon trött av alla förberedelser tidigt på morgonen med dusch, "uniform på" som hon uttryckte det och väntan på ambulans som inte kom men humöret steg och under gårdagkvällen hann hon ringa tre gånger för att tala om att "imorgon är det dags, uniformen ligger framlagd!".......Hon ser verkligen framemot att få sin pacemaker.. "du veet ju att när pappa fick sin pacemaker så levde han nio år till!!!"
Ja jösses, vi andra runt omkring mår också mycket bättre "av pacemakern" dvs dels av att den kommer att ge gamla mamma bättre livskvalitet hon slipper känna att hjärtat slutar slå eller hoppar över och det förbättrar ju cirkulationen oerhört med allt vad det innebär och så slipper hon ångesten varje gång hon känner av hjärtslagsuppehållet och dels av att gamla mamma är glad igen! Vi är inte vana vid att hon är deppeig eller gråter! Jo när morfar gick bort förstås och hennes syskon och vänner men det är ju en annan typ av ledsnad avsaknad och sorg!
Så nu känns det med ens lättare att börja förbereda och packa och glädja sig åt kommande resa och äventyr! Jag känner redan jordvärmen, luftens smekning och dofter från Savannen, minns när jag blundar hur Savannen kändes och såg ut, stor, milsvid och oändlig som att titta ut över havet med horisonten långt långt bort! Den hypnotiska känslan av ögonkontakten med en stor lejonhanne som låg tre meter från jeepen eller den jättestora elefanthannen som med viftande öron, vilt trumpetande gick till anfall och hur vi med en hårsmån hann iväg! Oj oj jag är nästan där redan!
Men först!
Kortturnering med vännerna ikväll! Känner att jag har turen med mig! hahaha, inte alls!
Har kokat trattkantarellsoppa och hoppas att den ska vara lika god som den brukar, kan inte avsmaka själv eftersom jag har roqfortost i soppan och det är något jag inte klarar av, utlöser migrän eller gjorde innan klimakteriet iallafall, dumt att chansa ! Soppa smör, gott bröd och några olika ostar, det får duga och så kaffe och överraskning! Jag köpte med mig en Spettekaka från Ystad, kanske inte faller alla på läppen men lite roligt iallafall!
Lustigt så lätt det blir att leva när alla nära och kära mår bra!
Ja jösses, vi andra runt omkring mår också mycket bättre "av pacemakern" dvs dels av att den kommer att ge gamla mamma bättre livskvalitet hon slipper känna att hjärtat slutar slå eller hoppar över och det förbättrar ju cirkulationen oerhört med allt vad det innebär och så slipper hon ångesten varje gång hon känner av hjärtslagsuppehållet och dels av att gamla mamma är glad igen! Vi är inte vana vid att hon är deppeig eller gråter! Jo när morfar gick bort förstås och hennes syskon och vänner men det är ju en annan typ av ledsnad avsaknad och sorg!
Så nu känns det med ens lättare att börja förbereda och packa och glädja sig åt kommande resa och äventyr! Jag känner redan jordvärmen, luftens smekning och dofter från Savannen, minns när jag blundar hur Savannen kändes och såg ut, stor, milsvid och oändlig som att titta ut över havet med horisonten långt långt bort! Den hypnotiska känslan av ögonkontakten med en stor lejonhanne som låg tre meter från jeepen eller den jättestora elefanthannen som med viftande öron, vilt trumpetande gick till anfall och hur vi med en hårsmån hann iväg! Oj oj jag är nästan där redan!
Men först!
Kortturnering med vännerna ikväll! Känner att jag har turen med mig! hahaha, inte alls!
Har kokat trattkantarellsoppa och hoppas att den ska vara lika god som den brukar, kan inte avsmaka själv eftersom jag har roqfortost i soppan och det är något jag inte klarar av, utlöser migrän eller gjorde innan klimakteriet iallafall, dumt att chansa ! Soppa smör, gott bröd och några olika ostar, det får duga och så kaffe och överraskning! Jag köpte med mig en Spettekaka från Ystad, kanske inte faller alla på läppen men lite roligt iallafall!
Lustigt så lätt det blir att leva när alla nära och kära mår bra!
söndag 3 januari 2010
Det är tungt nu....
Talar med gamla mamma i telefon och det är tungt! Hennes goda humör är borta, tillförsikt är borta! Oavsett vad jag säger är det tungt vet inte om hon har gett upp! Försöker tala om positiva ting, att hon efter kanske ha fått vara på rehabilitering ska kunna gå bättre, att hon får fundera hur hon ska fira sin 85-årsdag, mm, men ingenting får henne at gå upp en endaste grad på temperaturskalan! Känns som om hon har gett upp! Dessemellan gråter hon, hon som hela sitt långa liv försökt se något positivt hur svart det än varit! Det är tungt, tungt, tungt! Talade med henne både vid 11--tiden och 14-tiden. "jag kan inte tänka annat än att hjärtat är slut, jag ligger här eller sitter och ser på skärmen hur många hjärtslag som hoppas över.....3, 5, 8 ,2 , pulsen är 40, 38.54, 42, 42, 48, 55, och doktorn, häromdagen, sa att han visste inte om jag skulle få en pacemaker....jag är väl för gammal förstås!"
Det gör ont mycket ont, vad kan jag göra? Mamma, som vill fortsätta, önskar att hon kan gå, vill åka hem, hellre dör än kommer till något servicehus,.Här sitter jag långt borta måste arbeta fast jag helst hade varit hos henne!
Säger återigen: SJÄLVKLART med föräldrapenning när man får barn men varför inte SJÄLVKLART med föräldrapenning när föräldrarna behöver vård omsorg i livets slutskede?
Det är tungt nu, om en vecka reser Mannen och jag till Afrika på semester, ska jag stanna hemma? eller ska jag resa? hur länge finns mamma kvar? Mannen och jag har också ett liv och ansvar för varandra och vår relation!
Dottern, ber dottern att åka ner till mormor den helgen vi är borta men är det rätt??? Dottern åker ner men känner lite olust vilket jag förstår. Dels så är hon inte sjukvårdutbildad, inte van med människor, vuxna, som behöver tas om hand som barn när det gäller intag och utgifter dvs kiss och bajs och det är helt OK, sen är hon oerhört medial och kan tycka det är obehagligt att befinna sig i mormors lägenhet ensam där morfar, borta sen tio år, ofta kommer och tar av henne täcket över fötterna och nyper henne i tårna (det gör han men gamla mormor också men hon blir inte rädd)
Ringde ikväll, kände bara att jag måste! Mamma svarade efter en signal och var så glad! Hon kom direkt från duschen, åker till lund klockan 08.00 imorgon bitti för att få en pacemaker! Nu håller vi tummarna! Vad som helst kan inträffa men... efter pacemaker blir det rehab (hoppas jag, för att träna upp gången) och sen hemgång! Vem vet hon kanske kan komma till bröllopet som hon önskar mer än något annat....hon har ju fler liv än katten :) och sen fira sin 85-årsdag med sina väninnor, många, smörgåstårta, vanlig tårta och moussernade vin enligt hennes önskemål! nu håller vi tummarna!
Det gör ont mycket ont, vad kan jag göra? Mamma, som vill fortsätta, önskar att hon kan gå, vill åka hem, hellre dör än kommer till något servicehus,.Här sitter jag långt borta måste arbeta fast jag helst hade varit hos henne!
Säger återigen: SJÄLVKLART med föräldrapenning när man får barn men varför inte SJÄLVKLART med föräldrapenning när föräldrarna behöver vård omsorg i livets slutskede?
Det är tungt nu, om en vecka reser Mannen och jag till Afrika på semester, ska jag stanna hemma? eller ska jag resa? hur länge finns mamma kvar? Mannen och jag har också ett liv och ansvar för varandra och vår relation!
Dottern, ber dottern att åka ner till mormor den helgen vi är borta men är det rätt??? Dottern åker ner men känner lite olust vilket jag förstår. Dels så är hon inte sjukvårdutbildad, inte van med människor, vuxna, som behöver tas om hand som barn när det gäller intag och utgifter dvs kiss och bajs och det är helt OK, sen är hon oerhört medial och kan tycka det är obehagligt att befinna sig i mormors lägenhet ensam där morfar, borta sen tio år, ofta kommer och tar av henne täcket över fötterna och nyper henne i tårna (det gör han men gamla mormor också men hon blir inte rädd)
Ringde ikväll, kände bara att jag måste! Mamma svarade efter en signal och var så glad! Hon kom direkt från duschen, åker till lund klockan 08.00 imorgon bitti för att få en pacemaker! Nu håller vi tummarna! Vad som helst kan inträffa men... efter pacemaker blir det rehab (hoppas jag, för att träna upp gången) och sen hemgång! Vem vet hon kanske kan komma till bröllopet som hon önskar mer än något annat....hon har ju fler liv än katten :) och sen fira sin 85-årsdag med sina väninnor, många, smörgåstårta, vanlig tårta och moussernade vin enligt hennes önskemål! nu håller vi tummarna!
fredag 1 januari 2010
Hemma!
Snabbaste resan från Ystad till Göteborg! Något mindre än tre timmar ! längtade hem, vägen är för det mesta motorväg, lagom med trafik och bra flyt, hängde på en Audi från Halmstad! Vid Halmstad ungefär fick jag in P1 ochBodil Jönsson som var Vinterpratare! Jösses vilken kvinna så intressant! Vi ska var glada att vi gått in i 2010 dvs prerenässansens tid!Den förfärliga 2000 - 2009 är över! Jag kan inte återge men hon hade många många poänger och dessutom spelade hon så oväntad musik! Musik som passade som hand i handske tilll det hon talade om (årsringar) men för att vara radio lite udda, champgnegaloppen , "det var en gång ett gammalt elakt troll..."
Måste nog köpa någon av hennes böcker...tiden gick snabbt!
När jag åkte från Ystad ringde jag Mannen och meddelade att jag anträtt färden hem och när jag passerade Kungsbacka ringde han och hörde efter om jag var i Varberg!
Nåja väl hemma hade mannen värmt upp sin bil, bar in min packning och vi åkte till Mongoliska och åt middag! Nu ikväll har jag precis blivit bjuden på en halv hummer (som jag skulle haft igår) ett glas mousserande vin och kommer strax att sjunka ner i min fåtölj bredvid mannen och bara känna att jag är hemma......
Måste nog köpa någon av hennes böcker...tiden gick snabbt!
När jag åkte från Ystad ringde jag Mannen och meddelade att jag anträtt färden hem och när jag passerade Kungsbacka ringde han och hörde efter om jag var i Varberg!
Nåja väl hemma hade mannen värmt upp sin bil, bar in min packning och vi åkte till Mongoliska och åt middag! Nu ikväll har jag precis blivit bjuden på en halv hummer (som jag skulle haft igår) ett glas mousserande vin och kommer strax att sjunka ner i min fåtölj bredvid mannen och bara känna att jag är hemma......
En resa nästa 40 år tillbaka i tiden!
Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt och mindes med hela min kropp och själ och alla sinnen hur det var att gå elev för nästan förtio år edan! Och det var definitivt inte lustfyllt tvärtom spänt, obehagligt och knäckande för självkänslan, vara till lags, stå på tå....
Huvva!!!
Det som fick mig tillbaka i tiden var en undersköterska som dök upp på avdelningen där mamma är inlagd!
Stor kvinna ca 130 -140 kg och lång, rak rygg skrider fram som en pansarvagn, talar högt och tydligt om för både patienter och anhöriga vad som förväntas av dem, inte "hur mår du kan jag hjälpa dig med något?" LYFT PÅ FÖTTERNA! HJÄLP TILL BÄTTRE MAJKEN! NEJ DU FÅR VÄNTA JAG HAR ANNAT ATT GÖRA! VILL ANHÖRIG VAR VÄNLIG ATT HJÄLPA TILL HÄR! Den andra lilla ljuvliga och snälla undersköterskan kryper ihop och gör massor ,massor i smyg som Matruskan inte gör för hon vill ta hand om patienterna! Matruskan själv seglar in på sköterskeexpeditionen och håller regemente med både sköterskor och läkare och ingen vågar säga något!
På "min tid",när jag gick elev nästan förtio år tillbaka i tiden så var det så! På varje avdelning fanns en avdelningssköterska eller översköterska, sen fanns en sköterska på förmiddag, en på eftermiddag och en på natten, till detta kom en säger en undersköterska som hade dagtid måndag till fredag, samt tre- fyra sjukvårdbiträden på förmiddag, två på eftermiddag och en på natten till ca 25-30 patienter + elever då förstås!
Undersköterskan var den som bestämde och styrde och oftast var det en människa som var frustrerad av livet (ville gärna bli sjuksköterska men klarade inte studierna eller blev inte godkänd som sköterskeelev), elak och maktfullkomlig! Höll man sig inte väl med undersköterkan/den officielle arbetsledaren kunde man få ett helvete vilket ex kunde innebära att stå i linneförrådet och vika tvätt dag ut och dag in, få vika om efter hennes inspektion, få sköljtjänstgöring en vecka städa göra rent i sköljen, få den mest tunga patienten att helavtvätta ensam, eller alltid få offentliga utskällninga elaka kommentarer och bli allmänt gjord till åtlöje! Detta med avdelningssköterskans goda minne då även hon var i klorna på undersköterskan!
Givetvis fanns även "normala" undesköterskor men de var inte många! Men träffade man på dem så jösses så mycket man fick lära sig både om vården, empati, sympati, respekt och arbetsmoral! Då var det roligt att arbeta, arbeta hårt och finnas till hands för att utnyttja lärotiden som elev!
Som i blixtljus såg jag min erfarenhet som elev och kopplade den direkt till där jag befann mig och den personal som då fanns på plats blev så tydliggjorda som pjäser på ett schackspel för mig, deras roller i spelet som så tydligt pågick var solklara!
Dock blev jag lite osäker hur jag skulle markera att jag visste vem hon var och att hon inte kunde bete sig på det sättet varken mot mig eller gamla mamma men det löste gamla mamma i ett nafs!
Hördududu! Kom inte hit och tala om för mig vad jag ska göra eller inte! Du ska hjälpa patienterna här och det är därför du är här! Ta inte i mig som jag vore av metall ta försiktigt i mig och lugna ner dig!
Jösses ibland blir jag bara så lång i ansiktet! Gamla mamma som i sitt tidigare liv aldrig gjort en fluga förnär eller sagt ifrån har efter hon började bli dålig också börjat säga ifrån! Jag är imponerad!
Huvva!!!
Det som fick mig tillbaka i tiden var en undersköterska som dök upp på avdelningen där mamma är inlagd!
Stor kvinna ca 130 -140 kg och lång, rak rygg skrider fram som en pansarvagn, talar högt och tydligt om för både patienter och anhöriga vad som förväntas av dem, inte "hur mår du kan jag hjälpa dig med något?" LYFT PÅ FÖTTERNA! HJÄLP TILL BÄTTRE MAJKEN! NEJ DU FÅR VÄNTA JAG HAR ANNAT ATT GÖRA! VILL ANHÖRIG VAR VÄNLIG ATT HJÄLPA TILL HÄR! Den andra lilla ljuvliga och snälla undersköterskan kryper ihop och gör massor ,massor i smyg som Matruskan inte gör för hon vill ta hand om patienterna! Matruskan själv seglar in på sköterskeexpeditionen och håller regemente med både sköterskor och läkare och ingen vågar säga något!
På "min tid",när jag gick elev nästan förtio år tillbaka i tiden så var det så! På varje avdelning fanns en avdelningssköterska eller översköterska, sen fanns en sköterska på förmiddag, en på eftermiddag och en på natten, till detta kom en säger en undersköterska som hade dagtid måndag till fredag, samt tre- fyra sjukvårdbiträden på förmiddag, två på eftermiddag och en på natten till ca 25-30 patienter + elever då förstås!
Undersköterskan var den som bestämde och styrde och oftast var det en människa som var frustrerad av livet (ville gärna bli sjuksköterska men klarade inte studierna eller blev inte godkänd som sköterskeelev), elak och maktfullkomlig! Höll man sig inte väl med undersköterkan/den officielle arbetsledaren kunde man få ett helvete vilket ex kunde innebära att stå i linneförrådet och vika tvätt dag ut och dag in, få vika om efter hennes inspektion, få sköljtjänstgöring en vecka städa göra rent i sköljen, få den mest tunga patienten att helavtvätta ensam, eller alltid få offentliga utskällninga elaka kommentarer och bli allmänt gjord till åtlöje! Detta med avdelningssköterskans goda minne då även hon var i klorna på undersköterskan!
Givetvis fanns även "normala" undesköterskor men de var inte många! Men träffade man på dem så jösses så mycket man fick lära sig både om vården, empati, sympati, respekt och arbetsmoral! Då var det roligt att arbeta, arbeta hårt och finnas till hands för att utnyttja lärotiden som elev!
Som i blixtljus såg jag min erfarenhet som elev och kopplade den direkt till där jag befann mig och den personal som då fanns på plats blev så tydliggjorda som pjäser på ett schackspel för mig, deras roller i spelet som så tydligt pågick var solklara!
Dock blev jag lite osäker hur jag skulle markera att jag visste vem hon var och att hon inte kunde bete sig på det sättet varken mot mig eller gamla mamma men det löste gamla mamma i ett nafs!
Hördududu! Kom inte hit och tala om för mig vad jag ska göra eller inte! Du ska hjälpa patienterna här och det är därför du är här! Ta inte i mig som jag vore av metall ta försiktigt i mig och lugna ner dig!
Jösses ibland blir jag bara så lång i ansiktet! Gamla mamma som i sitt tidigare liv aldrig gjort en fluga förnär eller sagt ifrån har efter hon började bli dålig också börjat säga ifrån! Jag är imponerad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)