Förändringar som ger glädje och ökad aptit!

Köket! Köket där vi bor, är för mig som älskar att laga mat, bjuda vänner , familj, duka vackert, tända ljus eller bara sitta vid köksbordet prata äta spela kort vara nära och umgås, en partiell anomali! Matdelarna dvs där vi sitter och äter är helt ok men när det regnar på prästen så stänker det ppå klockaren.... omman så säger. Matdelen i köket har under förra våren bytt skepnad och är skön idag! Runt bord sköna stolar allt tillverkat av Carl Malmsten i genuint björk! Stora fönster med ljus och värmeinsläpp som vid behov avskärmas med markis, en vägghängd TV för morgonnyheter en BO anlägningssatellit som även bjuder förutom TV.n på musik och radio. Matsalen som ligger i den andra vinkeln till köket är också nästan ok men kommer över tid att bli ljusare varmare och mjukare....
Nåja själva köksdelen wow vilket lyft! Ny spis som håller värme och där det kommer att var tillräckligt hög vämre för all typ av matlagning.Ugn som håller den utlovade temperaturen, en micro som smälter smör på kortare tid än tre minuter ...... Dessutom byte av fläkt! Inget fel på fläkten iofs men den dominerar inte bara köket utan både kök och matplats, jättestor och korpsvart ! Köksbänkar kommer att bytas ut från ljusgrå till svarta, kakelplattor från vita till röd/gul mosaik, en stång som som sitter som prydnad runt alla golvskåp men inte fyller någon praktisk funktion utan bara är en mode nyck och egentligen bara är ivägen kommer att tas bort tillika med en vägghängd krokhylla och på sikt kommer även den nikotingula tapeten att istället för tvättas, målas om så även väggen blir fräsch men det kanse dröjer en sak i taget!

Hur många kvinnor

kommer hem efter en arbetsdag med två till tre timmars övertidsarbete där arbetsdagen startar ca tjugo minuter över sex och slutar vid halvsex, till hemmet där
Mannen har fyllt hemmet av brinnande ljus, tvätten är klar och doftar av sköljmedel och väntar på att bli inlagd i skåp och på hyllor,hemmet doftar av blommor och nykokta kräftor , nybakat bröd och underbara ostar? Lite kortspel, samtal, gemenskap och vardaglig livsfilosfi blandat med vardagliga viktiga , praktiska diskussioner, som inköp av mjöl, smör, tvättmedel blandat med resor långa korta till ny köksfläkt och spis.... Kärlek? Värme? Ömhet? Ett liv där båda vet att livet är oförutsägerligt och kort och har kunskap och erfarenhet av att ta till vara på alla goda stunder! Tyvärr allt för få! Hjärtat mitt är fullt av ömhet och värme blandat med mycken tacksamhet!

Så svängde sig

axeln ytterligare en liten bit !Paket och rosor på sängen, allt var förberett kvällen innan av Mannen men han vaknade inte på morgonen ! Klockan ringde, inte ett liv mer än ljudliga snarkningar ! Jag hostade lätt...ingen reaktion, jag började röra mig...ingen reaktion, jag puffade på honom...då vände han sig på andra sidan.... till slut ruskade jag om honom och sa till att "Du ska ju vara uppe före mig och komma med bricka!!!!" Då flög han upp i mörkret och sömnen rusade ut ur sovrummet och började sjunga och rusade in fortfarande i mörkret räckte fram ett paket och sa Grattis min älskling ! Jamen brickan ljuset blommorna då fick jag fram. Blommor ? ska det va det???? Javisst och så for han iväg igen, jag hörde hur han rasslade ner itrappan till undervåningen och efter en stund kom han sjungande in i sovrummet fortfarande i mörkret och räckte över en blomma som fortfarande var inslagen i blomsteraffärens papper. Men jösses du kan väl inte överlämna blommor med papper på. Nähänähä och så ut igen och det prasslade av papper och så in igen under sång och DÅ hade även Mannen vaknat inte bara födelsedagsbarnet! Ojdå odjå pusspuss puss nu sätter jag på kaffet, "

ja må du leva, ja må du leva...." och så blev det både nybryggt kaffe och två härliga smörgåsar med leverpastej och gurka med löfte om en av stans goaste semlor istället för tårta till eftermiddagen! När första tuggan var nersvald ringde telefonen och i andra änden hördes en åldrig men stark röst "med en enkel tulipan på bemärkelsdan jag har den äran jag har den äran att gratulera!" Gamla mamma är som gamla Bettan i RobinHoodfilmerna säker! Varje födelsedag så tidigt som möjligt ringer hon de sina och grattar hon måste bara få vara först trots att hon älskar att sova annars gärna både till kl 10 och halvelva! Förutom gamla mamma så var den första delen av födelsedagsmorgonen lite annorlunda men så varm så full av kärlek och vilja att uppvakta med blommor och blader, födelsedagsbricka med kaffe smörgås, ljus och paket ! Jag har skrattat gott flera gånger under dagen när jag tänkt på min sovande Zoombie. Hela dagen har varit fylld av samtal, mail, sms och blomsterbud trots att svängningen bara var jätteliten. Det har värmt så gott i hjärtat varje hågkomst och den värmen behövs !

Rätt var det är svänger sig axeln i en alltför snabb och stor vridning! Och det gör ont!

Min mycket nära och mycket kära väninna som stått bredvid mig i både storm, hetta, sol och sommarbris ringde häromdagen småpratade och frågade hur det var. Jag gnällde lite om mina leder, muskler trötthet och värk men bara lite för jag vet att hon förstår eftersom hon haft detsamma men värre under många år. Efter en stund bad hon mig om hjälp med en tjänst vilket jag självklart ställde upp på och frågade vad det skulle vara. Jo jag behöver en bröstdoktor på annan ort, vet du någon där du bor?..........???? Vad menar du frågade jag! JO du förstår attför att göra en lång historia kort så redan för ett halvår sen så började ena bröstvårtan att dra sig inåt......nu ett halvår senare är den helt indragen och huden ser ut som som en apelsin och det rister och sticker.......Söka läkare tidigare kanske? Näe inte att tänka på dels så känner hon alla bröstläkare i sin stad har arbetat med dem på operation, dels var det så mycket annat och andra med bekymmer som var viktigare att ställa upp för. En av hennes bästa vänner gick bort i bröstcancer för några år sen och en annan i hjärntumör. Hon vet vad det handlar om......

Nu har hon fått en akuttid på ett privat sjuhus till en stor kostnad eftersom hon inte vill gå till den sjukvårdinrättning hon hör till där alla känner henne men det kostar mer än hon har råd till och dessutom minst ett halvår försent.....

Som sagt axeln svänger sig mot sensommar och höst det blir så påtagligt och smärtsamt när nära vänner i sin egen ålder går vidare och snabbare in i nästa årstid.

Livet blir plötsligt så skört och färgerna så starka ! Behöver inte stressa och allt måste inte vara perfekt.

Denna underbara morgon då inget blev så som det egentligen var tänkt men som var så full av kärlek och värme kommer få en speciell plats i mitt hjärta och det drar i mina mungipor när jag tänker på den !

Vi borde bjuda varnadra på kaffe på sängen, varma ord, goda tankar och ibland bara ett enkelt Hej lite oftare!

Frukost, tidningsläsning

och ett underbart reportage!
Är jättesugen på att skaffa en röd hatt, en lila sjal och ansluta mig!!!! Kolla in www.123minsida.se/rhapsodyinred1 !!! Härligt!
Finns ju mycket att göra som ger glädje och energikickar. Har alldeles nyligen gått med i kören på jobbet.. Har länge tänkt men tvekat eftersom ja eller säg lite prestationsångest men nu har jag tagit steget. Kören är inte stor ca 25 personer och sångkvaliten blandad men glädjen är inte att ta miste på! Mest sopraner, sen kommer altar och så låg alt och bas. Efter att jag kommit med så är vi tre låga altar inte mycket men å andra sidan så är det inte mer än tre basar heller...
Inte lätt att lära sig nya stämma, melodin som man nynnar och trallar på till olika sånger är ju sopranmelodin, nu ska jag lära om till låg altmelodi som är ännorlunda men al(l)t går ju...den var dålig ..fnissfniss. För tillfället övar jag frenetiskt på O´boy vicket vackert väder...labidabida och hoppas att det är någorlunda rätt men som sagt övning ger färdighet och övning i detta falla endorfinkickar

Fortsättning på alla Hjärtans Dag

Inga förväntninagar men en annorlunda och upplivande dag.
Jag hittade efter många års, trial end error, ett par jeans som passar på min kraftiga och spolformade underdel! Var på väg att ge upp flertal gånger dels pga att kroppen strejkade kraftfullt igår och dels pga av priserna men glatt påhejad av mannen besökte vi den ena butiken efter den andra. Av med ytterkläder, stövlar och kjol och prova. För liten storlek , för lågt sittande, för vida byxben , för mycket gällivarehäng, stannar på halva låret....NEEEJ jag vill inte gå upp en storlek till!!! Till slut kom vi till en damekiperingsaffär med en mycket kunnig och trevlig expedit som plockade fram 5 par till, åhhhh jag trodde jag skulle svimma, helt slut i kroppen, lederna värkte, fingrar och fötter svullna och motoriken var inte den bästa men hur det nu var så gick det . Mannen och expediten stod utanför och småpratade medan jag i lugn och ro fick prova olika par och där var de!!! så fanns de bara där... Jättedyra förstås men det fick bli så! Glad i hjärtat men trött och svettig vandrade jag (vi) ut på gatan igen och Mannen bjöd på underbar lunch på en av stadens fina fiskrestaranger!!!!
Eftermiddagen, det som var kvar blev också en lyx, den påbörjade deckaren avslutades i sängvärmen och som grädde på moset en eftermiddagsslummer.
Vi d 19.30 tiden satte jag mig vid ratten och så styrde vi kosan till stadens kasino (har varit där två ggr förut, en gång med gamla mamma när hon fyllde 80, hon älskar enarmade banditer och en gång till för flera år sedan) Och fick en jättetrevlig avslutning på Alla Hjärtans dag! Efter tre timmar åkte vi hem och dagens lunch , kvällens spel, några öl till mannen hade betalat sig. Jag tror att det är viktigt att man bestämmer sig innan man går dit hur mycket man anser sig ha råd att förlora annars kan man nog gå därifrån med båda tomma plånböcker och fickor och ett gapande hål på kontot. Trevligt hade vi, våra goda vänner R och A var där de hade köpt ett Alla HjärtansDag paket där fri entré trerättersmiddag och x antal marker ingick.
Som sagt en icke planerad men jättelyckad Valentin.

Sovmorgon på lördag

åååh så skönt har jag tänkt hela veckan men tji! Kroppen är inställd på att gå på högvarv. Har nu varit vaken sen halvfem och är pigg. Skönt det också sitta vid skrivbordet läsa tidning , mail skriva några rader och genom fönstret se hur det ljusnar. Trrägården ligger tyst och stilla gräsmattan är vit av frost och bakomm skogen längre bort börjar himlen rodna. Det är lika gott som sovmorgon några bonustimmar i sin egen värld....

Alla hjärtans dag

började redan igår! För en gångs skull var jag hemma före mannen och hade även hunnit förbi Maxi på vägen hem och handlat....och klockan var ändå inte mer än 18.00. Jag har sen semestern fåt långa arbetsdagar börjar arbetspasset runt 06.20 och avslutar ungefär tolv timmar senare.
Blir inte mycket till socialt umgänge på vardagskvällarna. Middag, lite kortspel och så kommer John Blund vid 21-tiden. MEN igår var jag hemma i tid och som sagt före mannen som när han kom hem hade med sig både tulpaner och röda rosor, en stor välmatad krabba och massor av goda små ostar! Det kan man kalla Alla Hjärtans Dag kalas även om det blev en dag i förväg!

höst mot vinter

men ändå solsken! Så gott med kommunens hemtjänst i SMÅ kommuner! Vi är tre kollegor som är i samma ålder med samma upplevelser, att vara nästa sista generation! Känslan som den insikten ger är stark , den är stor ,tung och sorgesam, lägger sig som en våt yllefilt i mellangärdetdär fukten ifrån filten tränger upp i ögonen och vill rinna ut i form av tårar.
Alla har vi olika erfarenheter av kommunens äldrevård. B i Sveriges näst största stad är helt förtvivlad, gamla mamma 85 ramlade före jul och bröt lårbenshalsen fick flytta till särskilt boende men har ännu inte kommit upp ur sängen pga att hon inte får träningshjälp att gångträna och gå i trappor. Rent rehabiliteringsmässigt om vården fungerat optimalt borde hon redan efter nyår kunnat bo hemma med lite tillsyn av hemtjänst, BM har sin mamma 93 i en mindre stad och där fungerar all kommunikation med kommunen problemfritt men däremot hennes bror som bor i samma stad lämnar en hel del i övrigt att önska. Att vara flera syskon innebär inte att man delar ansvar har jag förstått, själv är jag ensamt barn med allt vad det innebär av för och nackdelar men turligt nog bor min mamma i en småstad.
Direkt vid måndag morgon efter hemkomst kontaktade jag trygghetslarm i Ystad och förväntade mig att jag skulle få ställa mig i kö som man får göra i stora och mellanstora städer, men nej "Haur du tvaå nyocklaar sau kan vii kåmma diireckt " svarade en myndig skånsk röst! Åååååh så bra, jag tog bilen åkte till tre låssmeder för att göra kopior av min nyckel och skicka till mamma MEN NEJ nycklarna var spärrade! Ringde mamma och meddelade att jag skickat min nyckel (med nervositet tänk om jag behöver åka akut och inte kommer in) och sa till henne att ta tillbaka nyckeln från grannfrun längst ner. Fick gamla mamma att ta reda på namnet på bostadsrättsföreningens ordförande, chansade och ringde honom mitt på dan, och han svarade! Förklarade mitt ärende och fick på bred skånska: "Jasso ärr det Majken jaa hon boer i voåningen åvanförr , jaa tvau nucklarr behöever himtjinsten och det årdnar jau koustar 450 kråoner, jaa tanterna i houset äer litta yra må ja siga!De blirr brau me himtjinst åau troggheitslaurm!" Idag fixade han nycklarna jag ringde trygghetslarm och imorgon är det inkopplat! Helt fantastiskt!!!! Nästa steg men det får ske succesivt är att få mamma att tillåta att hemtjänsten smyger in på natten för att bara kontrollera att allt är som det ska!
Tack !för små kommuner och fungerande social service!

Så svänger sig sommaren runt sin axel.....

Gamla mamma. Har varit och hälsat på mamma under helgen och det var inte så längesedan jag träffade henne drygt en månad men tiden rinner fort iväg ibland. Rätt var det är så säger man om sina barn " Åh herregud det var ju alldeles nyss jag satte en tråd i den första lösa mjöltanden!!!!" "Jösses redan dags för moped???" " Viftande med plakat på den lilla bebisen på skolgården "ojojoj Finns det en framtid för våra studenter? Annat var det på min tid, alla fick jobb...HURRA HURRA HURRA Sjung om studentens lyckliga dar......"
Och nu säger jag ...tiden och åldrandet går dubbelt så fort...sommaren svänger sig snabbt kring sin axel.... när hösten kommer mörknar dagarna tidigare och tidigare.....

Som tidigare blir hon lika glad när vi kommer, hon väntar och väntar, räknar timmar och minuter tills vi kommer. Ringer oss i bilen och frågar "Hur långt har ni kommit?" och som vanligt ljuger jag och säger att vi är där och där och det innebär att vi inte kommit så långt som vi egentligen har, för att tiden för henne inte ska bli lika lång. "Mamma jag ringer dig när vi kommer till Malmö" " vad bra för då hinner jag sätta på potatisen" MEN det tar en timme till innan vi är i Malmö så jag brukar ringa i Skurup. Förstår egentligen inte varför jag inte säger som det är men jag vet hur hon väntar och det här är ett spel som bara pågår och varför försöka förändra och sätta myror i huvudet ???
Parkerar bilen framför porten, bär in väskor, parkerar bilen och tar hissen upp till plan 4. Ringer på dörren och eftersom jag ringde i Skurup är hörapparaten isatt och hon öppnar, liten grå och dubbelvikt som en vinkelhake ca 1.30 cm från golvet. med armarna utsträckta ( finns perioder i mitt liv när jag hatat dessa utsträckta armar men inte nu) ögonen lyser av glädje..äntligen...!
Den här gången är inte potatisen påsatt eftersom jag vid flertal tillfällen påtalat att jag eller Mannen har varit på Saluhallen och köpt entrecout och vi har den + vitlökssmör+ sallad med oss så vi fixar fredagsmiddag (vet att hon älskar denna mat men har på sin ynka pension inte råd att skämma bort sig själv och oss en hel helg) Integriteten bjuder hewnne dock att ta spenderbyxorna på och bjuda oss på både kex och ostar på lördagkväll och oxrullader (mmmmmm smaskens!) till lördagmiddag.
Verkligheten kom ikapp nu "vrider" det sig snabbt frysen behövde frostas av, glödlampor bytas elekriska sladdar fixas, dörrhandtag dras åt, inköp av tunga varor, dammsugarpåse bytas och inköpas (t.o.m jag tycker det är svårt att hitta rätt) Lakan behövde dras OCH när jag gick in i hennes sovrum för att ta av överkastet inför natten upptäckte jag att hon sov utan påslakan på täcket ! Varför frågade jag både mig själv och henne!!! Hon orkade inte med sin förvärkta kropp inbegripet armar sätta påslakan på täcket.....! Och vad mer???? Det visade sig vid en försiktig utfrågning, jag gick mycket varsamt fram, alla har vi rätt till respekt och integritet, att hon vilket hon tidigare sagt, i omskriven form lätt får blåmärken, ramlar ofta och ofta när hon går upp på natten, sömnsvårigheter och liten blåskapacitet. Senast i veckan ramlade hon en kväll vid 22-tiden och kröp runt i lägenheten innan hon kom på att hon kunde ta plymån ur en låg fåtölj för att få en så låg kant som möjligt för att succesivt kunnna ta sig upp och då hade klockan hunnit bli 03.00. Veckan innan hade hon få sova på toalettgolvet innan hon på morgonkvisten lyckades dra sig in i sovrummet. Deta är inte människovärdigt! Visst jag kan skälla, höja pekfinger men jag gör det inte, jag får ångest ont i hjärtat frågar mig själv hur ska det sluta MEN jag förstår min mamma. Mamma älskar att spela kort och tärning, då lever hon upp hjärnan blir kristallklar hon räknar snabbare än t.o.m sina barnbarn men den här gången hängde hon inte med. Nu är det bara så att för att jag ska få lugn hennes väninnor ska få lugn och för att mamma ska känna trygghet så är det dags för trygghetsalarm, jag ringer imorgon.
Men sommaren svänger sig kring sin axel för oss alla oavsett
Visste att jag skulle åka till mamma denna helg och inte vänta till imars när det är födelsedag. Visste att jag måste har "blivit tillsagd" och man ska följa sin "magkänsla"

Så nu var första momentet klart!

Nu ska jag strax sätta mig i mitt bibliotekshörn och börja läsa en ny deckare som jag köpte till mig själv för att jag var så duktig hos tandläkaren. Där ska jag sitta och invänta SMÄRTAN, tandvärken som enligt information kommer i takt med att bedövningen släpper, vilket är utlovat!
Har inte känt tillstymmelse till smärta under behandlingen som enligt kvittot bl.a bestod av kanallokalisation vid komplicerad rotanatomi, rensning av kanaler mm mm. Jag har heller inte känt till varken ena örat, halva ögat eller halva näsan allt ordentligt bedövat! Jag har befunnit mig liggandes i tandläkastolen blundande, tittande in i mitt eget huvud, med uppspärrat gap (käkarna protesterade efter 1 timme och en kvart men fick stå ut ytterligare en kvart) en grön gummiduk fäst runt den elaka tanden och uppspänd över munnen. Andats genom näsan med en gom som varit torr som ett/flera oblat, en sug som surplar och låter och naturligtvis skaver på käkbenet.Jag lyssnar även till raspet när tandläkaren rensar kanalerna, blåser torrt, spolar rent, borrar osv. Han arbetar på order av mig i tystnad får inte berätta vad han gör och efter 1 1/2 timme är det klart den första behandlingen vill säga........"Då ses vi om 14dagar och så vet du att när bedövningen släpper så kan du få lite ont......Vadå ont ont har jag ju haft sen i söndags! Nej nu gäller bok, pläd, alvedon......... och lite tycka synd om mig själv tankar!
Vilken tur att jag presenterade mig själv en semla till efterrätt på lunchen!!!

Att vara snäll

är bra och viktigt, att vara snäll emot sig själv är lika viktigt som att vara snäll mot andra men det är betydligt svårare! Idag snarare kl. 05.00 imorse bestämde jag mig efter lite grubblande och beslutsångest att vara snäll mot mig själv!
Hade av Mannen fått en akuttid kl. 10.00 idag hos en jätteduktig naprapat som skulle behandla min smärtande och invalidiserande hälsporre seda ett halvår tillbaka samt också behandla min tennisarmbåge som också är smärtande och invalidiserande men bara funnits i 1 1/2 månad. Antagligen så har Mannen tröttnat på att jag måste ha hjälp med det mesta (men toalettbesök klarar jag själv!) öppna tuber, skruva av, lock dra upp dragkedjor mm mm, att inte klara av att motionera med promenader, gå på stan osv men framförallt så har han ett stort hjärta tycker synd om mig och har lärt sig att jag på egen hand inte söker hjälp vare sig hos tandläkare, läkare, sjukgymnast, naprapat osv.
Hur som helst kl. 10.00 hos naprapaten och klockan 13.30 hos tandläkaren för första rotfyllningsbehandlingen. Väckarklockan ringde klockan 05.00 för att jag skulle komma tidigt till jobbet och hinna göra några timmar innan första besöket som beräknades ta minst en timme för att sedan hinna arbeta mellan detta besök och tandläkar besöket och så räknade jag med att hinna med ett par timmar efter tandläkaren. MEN Mannens ständiga tal om att jag borde dra ner på takten och vara snäll mot mig själv hade landat och jag bestämde mig för att ta semester idag för att bara ägna mig åt mig själv och mina behandligar! WOW känns jättebra med detta beslut som även bekräftades av den hårdhänte men trevliga naprapaten. Visserligen fick jag bassning och höjda pekfingrar Inte dröja så här länge innan du söker hjälp, inte köra i 240 knyck, var snäll mot din kropp i synnerhet nu med tanke på din fibromyalgia! Slå av på takten sök hjälp så snart du känner av något ! jo det lovade jag mig själv jag ska verkligen försöka men hur lätt är det på en skala????? Ändra sitt invanda beteende menar jag har man alltid haft farten uppe i 240 från det man slår upp ögonlocken på morgonen, alltid haft misnt 10 bollar i luften, och alltid varit steget före vad det gäller all planering både allt privat och på jobbet hur i hela friden ska man dvs jag kunna vända den skutan snabbt? Det får nog ta sin tid och naturen har ju hjälpt till iofs med att ge mig denna sjukdom som förr beskrevs i kvinnors sjukhusjournaler för SVBK (svid-värk-bränn och gnällkärrig). Dessutom rent krasst blir det ju billigare att söka behandling i tid dvs färre behandligar behövs!
Så är det då dags att ta sig iväg till den väntande tandläkarstolen, brrrrrr

teambuilding, tandvärk och tavla

Ny kurs 7.5 p säkerhetsutbildning med kursstart på Knivsta konferenshotell någonstans in the middle of no where mellan Skövde och Töreboda. Hämtade upp en annan kursdeltagare kl 06.30 på morgonen för samåkning. Kände honom mer eller mindre bara till namnet innan och tänkte i min enfald (eftersom jag gärna sitter i egna tankar när jag kör bil) att , suck, jaha då får jag väl skärpa till mig, plocka fram min sociala sida och småprata om allt och inget, som min goda uppfostran lärt mig, i drygt två timmar. Till yttermeravisso hade jag sedan dagen eller kvällen före dagen innan haft tandvärk som jag tänkte var en tandköttsinflammation som skulle gå över med brutal borstning av tandköttet och en större mängd Alvedon v. 4 timme under några dagar. Denna morgon smög sig insikten på väldigt tydligt för att inte tala om tandvärken varför jag raskt stoppade i mig och även min resväska penicillin i ansenlig mängd. Vad gäller den sociala ansträngningen så kom min misstanke på skam. Birger som kamraten heter var supertrevlig och social, han stod med undantag från några "men vad spännande" "hur menar du "det var intressant kan du förklara mer" från min sida för hela konversationen under 2 1/2 timme och var faktiskt både underhållande och lite klurig. (men det visade sig när vi väl träffade alla andra 19 + kursledning att han inte alls var speciellt talför)

Vägbeskrivningen vi erhållit lämnade en hel del att önska och jag är så tacksam att Mannen i mitt liv känner dessa trakter och meddelst telefonguidning kunde föra oss i mål!

Konferenshotellet var en positiv överraskning med anor från 1700-talet och med sina egna spöken. Kursledningen och kurskamraterna alla utom ressällskapet och en fd. kollega nya bekantskaper jättetrevliga en väl sammansatt mix av folk från hela VGR. Däremot kursansvarig doktorand från Lunds Universitet som jag tyvärr träffat vid ett par tillfällen tidigare lämnar en hel del övrigt att önska och til min glädje delade de flesta min uppfattning så då känns det bättre!

Nåja tandvärken tilltog minut för minut. Kursledningen startade med att tala om att den enda giltiga orsak till att inte komma på kursdagarna var pga "egen begravning" och där satt jag med en tand som gjorde sig allt tydligare påmind trots X antal alvedon max dos redan överskriden kl. 11.00 på fm. Det fick bära eller brista jag var tvungen att ringa min tandläkare vilket jag bara gör vid tillfällen som nära döden. Kursledarna såg och förstod samt sprang ner i hotellreceptionen, kom tillbaka med bomullstussar och ett stort snapsglas med Renat för att lindra värke. Tandläkaren hade inga akuttider förrän om 14 dagar men nä de hörde att det var jag med min kända tandläkarskräck fick jag tide redan nästa dag (som idag). Penicilin brännvinstuss och Alvedon och eftermiddagen flöt vidare sen var det dags för teambuilding på Göstas loge. Och trots hälsotillståndet så var det bland det roligaste jag varit med om och denna Gösta som kom 30 mil norr om Umeå, 76 år ursnygg, vältränad naturmänniska och oppfinnarjocke måste bara upplevas! Han hade inrett ett gammalt stall till tävlingsstall, "fångarna på fortet kan gå och lägga sig" allt skulle göras på tid och hann man inte ut ur den spilta som uppgiften var i som man skulle lösa blev man inlåst och fick med hjälm på huvudet åka i en trissa upp på vinden och vänta tillsammans med fladdermössen till alla var klara innan man fick komma ner. Alla hann ut för det ljöd en signal 10 sekunder innan dörrarna gick i lås! Vi fick prova på allt! Jösses så svettigt roligt och puls och adrenalinhöjande. Vi var 4 lag med fem personer i varje där några kände varandra men de flesta var nya för varandra men det är vi inte nu. Kallas teambuilding! Vid middagen som därpå följde blev det prisutdelning OCH trots att jag inte deltog i två grena både pga tandvärk och höjdskräck så vann vi!!!!!!!!!!!! Jösse vilken rolig grej helt plötsligt så lossnade alla spärrar och alla blev avslappnade i kursen och vi fick alla en kursgemenskapskänsla. Tror att trots att det finns en kostnad i sådana här teambuildningsaktiviteter att det lönar sig i alla företag vid omorganisationer, konflikter mm.

Klockan 06.30 styrde jag kosan från kursen ,trots att det inte var egen begravning som gällde, mot hemmet. Resan på ca 30 mil var dryg, mörk, smärtsam och väl hemma somnade jag tack och lov direkt ett par timmar innan tandläkarbesöket. Min underbara tandläkare konstaterade att det var rotfyllning som gällde och var mycket tacksam att jag redan startat penicillinbehandling men ordinerade dubbel dos så skulle infektionen ge sig. Så bra sa jag för jag har ju en tid hos dig i mars och då kan vi ju fixa tanden. Njae ett ögonblick och så vände ha sig till min underbara tandsköterska och sa något. Denna tog telefonen ringde en annan patient och bokade om hennes tid och så fick jag tid REDAN IMORGON!!!! Jävlar! Tillplattad! min vänliga tandläkare ler mot mig och säger med sin milda röst och sitt oerhört vänliga förtroendegivande sätt till mig: " men snälla du,du vet att du inte har inbillat dig att du har tandvärk även om du vill att jag ska säga det, du vet också att penicillin inte botar men behövs för att inte bakterierna ska sprida sig, du vet att du har ont eller....annars precis som vi vet hade du aldrig ringt. Nästa vecka ska jag ha semester och det går inte att vänta 14 dagar med detta det är AKUT! och så höjer han på ögonbrynen och skickar iväg ett leende! SUCK SUCK SUCK Halvtvå imorgon alltså!

Lätt omtumlad på väg till närmaste apotek för att hämta ut mer Penicilin dyker två kvinnor på mig och frågar om vägen till närmaste hälsokostaffär som har både hälsokost , olika slags teér och gärna choklad, den ena såg helt normal ut och den andra som en av de uppstoppade fåglar som fanns då man introducerade Fågeldansen på 70-talet, en struts med fjädrar målade läppar och colorerad i alla möjliga färger. Jag tyckte strutsen såg bekant ut men eftersom jag hade huvudet fullt av annat så tog det en lång stund innan jag kom på vem hon var, Carolina af Ugglas eller nåt sånt heter hon och hon såg värre ut än hon gör i tidnigarna, jag mycket nogsamt studerar hos Rigmor (min frissa)! MEN effekten var att jag vaknade upp ur min egocentrerade värld och kom ihåg att Mannen och jag var på vernissage förra lördagen och jag köpte en underbar tavla som jag skulle hämta imorgon! Med bestämda steg gick jag raskt till Galleriet som vi besökt på lördagen och tack och lov var det öppet och jag kunde hämta min tavla, fick en trevlig pratstund med ägaren och kommer att på inbjudningar till kommande vernissage. Såg även en tavla av en annan konstnär, hmmmm inte helt fel...... Tavlan satt som en smäck på väggen eller tavlan pryder verkligen sin plats i hemmet!

Trots tandvärk så blev summan av kardemumman av dessa dagar på plussidan, teambuildning, tavla och så Mannen i mitt liv, som handlar gott att laga och äta ( fisksoppa på hemgjord fiskfond med färsk lax, kummel och färska räkor) och skänker omtänksamhet, värme, ömhet och tröst!

Vad mer kan man begära?????

Föraning om en annalkande vår!

En underbar promenad runt Gunnebo slott mitt bo dagen. Blå himmel, sol och 3 grader kallt ! Trots att det bet i kinderna så gjorde ljuset och den höga himlen att promenaden gav oss en föraning om att våren är i annalkande! Till yttermeravisso är det inte skymning förrän vid 17-tiden!