söndag 28 juni 2009

Sommar i Ystad inte likt andra somrar fast ändå


Sommar i Ystad har det varit sen barnen var små, inte jättesmå för då var det sommar på en Bergsmansgård i de djupa skogarna, klara tjärnarna och lingonröda tassemarkernas Bergslag.
Nej, sen mormor o morfar flyttade tillbaka till morfars hembygder för 29 år sedan. somrar jag minns eller vi minns, framförallt en, då havet var saltare, sandstranden vitare och varmare, än åren innan och åren efter men sommar i Ystad är sommar ledighet avkoppling och ny energi inför vad som komma skall....Tidig väckning, nåja, avfärd till stranden senast kl 08.45, alla utom mormor medförande, parasoll, Allers veckotidning(ar)dvs korsord, noveller osv, madrasser,transistorradio, hinkar, spadar, badbollar, plastsoldater, my little ponniesar, Barbie, simfötter, cyklop, gummibåt, solskyddsfaktor? absolut inte! Mormor kom senare cyklande till stranden med kylväska full med youghurt, smörgåsar, bullar frukt, kasse med saft till barnen, dricka och kaffe.I kiosken fanns nybakade speciella Wienerbröd (finns fortfarande, återkommer om detta) som skulle avnjutas varje eftermiddag samt glass!
Den sommar som finns, etsat sig fast, i mig,barnen och gamla mormor var den sommar som solen sken oavbrutet från det att mormor tog med mig och barnen från Boden ca tre veckor efter midsommar och fram till sista augusti! Det regnade på nätterna och var tropisk sommar på dagarna! Dag ut och dag in vistades vi på stranden, jag som konvalecent och mormor och morfar som trygghet, närhet och kärlek! Bad, lek, strand, sandkrig med plastsoldater, prinsessa på vit galloperande Barbiehäst, mormor i gummibåt på fantasiska äventyrsresor med dottersonen, för säkehets skull iförd badmössa med blommor på! Morfar frustande som en valross med dotterdotter skrikande av skräckblandad förtjusning på magen i vattenbrynet och även byggande det ena sandslottet efter det andra, eller helt nedgrävd av barnbarnen i sanden med bara näsan stickandes upp! Skrii, ojojoj, spring, skratt när han frustande reste sig upp ur sand"graven" ! Eftermiddagarna tog mormor hand om barnbarnen såg till att allt salt duschades bort och kropparna blev insmorda, lego och sagor. Morfar tog hand om konvalecenten, körde tur efter tur, runt i nejderna för att lugna den överhettade och skadade hjärnan och för att rytmen i bilkörningen var rogivande, sömngivande och sömnen innebar att smärtan försvann för en stund.
Nåja denna sommar var speciell! Utan mormor och morfar hade jag inte fungerat idag och barnen, vem vet???? De har inte så mycket ärr efter att deras mamma slutade fungera, hade afasi, ständigt smärtpåverkad (kontinuerlig migränliknande smärta) och var under en period halvsidigt förlamad!
Nåja många somrar och för mig och mina barn är somrar förknippat med Ystad! Nu är det åter sommar och jag är här men ingen mormor cyklar längre till stranden. Sommar solen flödar, havet är lika salt, stranden lika vit, det knastrar lika mycket i tänderna allt är sig likt! Förutom, morfar finns inte längre han gick bort för nio år sedan och mormor är trött, klar i huvudet men kroppen är slut.Är vaken en timme och sover sen tre! Denna sommar är en Ystadsommar med avslutet av en generation. Mannen i mitt liv har ett hus i Hunnebostrand ett fantastiskt hus på alla sätt! Gamla mormor och Mannens mamma (som inte fått vara där förrän efter han blev änkling och då för att städa) har varit hos oss,varje sommar sen vi träffades, fått njuta av att bli omhändertagna, nykokta räkor, båtresor, salt hav och sol.Själv har jag bara funnit mig i att Mannens stuga är den som gäller, jag min mamma mina barn har anpassat oss!Men varför har jag gjort det?.Förra sommaren hyrde jag och barnen gemensamt ett hus i närheten för att vi ville träffas och ha lite sommargemenskap men utan att störa Mannen och röra till i hans hus. Mannens barn anser att jag har för mycket makt över Mannen.Jag reflekterar!Hade det varit så,så hade vi skapat vår eget sommarboende där vi hade vår gemenskap,respekt för bägges önskemål om hur semestern skulle "firas". Jag har varit alldeles för tillmötesgående och Mannen har inte heller reflekterat och nu är det som det är. OK några dagar då och då kan jag åka uppp till Hunnebostrand där också min enda kusin finns men det är inte något jag längtar att tillbringa min semester på, inte någonstans där jag känner ro och vila, kul, åka båt, någon gång gå ner och äta nån kväll men that´s it. Sommaren får vara i villan i stan, i trädgården, växthuset, Göteborgs skärgåd , Ystad tur och retur,osv.
Tllbaka till gamla mamma, livet rinner förbi en vacker dag står vi alla där. Sonen sa igår: Tänk ena dagen är man liten, hoppar hage springer över berg, sen är man i folkparken, dansar spelar på chokladhjul, sen är man i Ingemansland..... Mitt svar rann bar över mina läppar innan jag ens funderat "till vilken nytta då?" nåja jag reflekterar nu...Livet här fortsätter kanske i annan skepnad men det kan vi ingenting om vi vet bara att det tar slut. Fortfarande kommer Youghurten att knastra i tänderna på stranden solen kommer att lysa över barn som springer ikapp med vågorna, gräver sandslott, livet fortsätter som det alltid har gjort..