En spännande resa genom tid och rum tillsammans med Sonen

som gav mersmak! Inte bara mersmak att resa med sonen för det är så fantastiskt att resa tillsammans med sina barn,det är inte mersmak utan ett livselexir!Resa ger mersmak för att fördjupa kunskaper,insikter om tid och rum, historiens vingslag och nerslag, hur allt hänger ihop och hör ihop. Hur "alltet" tangerar varandra!Att resa och uppleva väcker nyfikenhet och frågor men svaren uteblir, förvandlas till nya, andra frågor!
Den här gången gjorde vi ett hastigt nerslag i Istanbul och intensiteten var det inget att klaga på!
Flygresan från landvetter till istanbul kändes av någon anledning lång, inflygningen tog tid och det förklarades förstås av att Istanbul är en både befolkningsmässigt 12miljoner invånare och ytmässigt stor stad! Mycket köande för att komma igenom både säkerhetskontroll och passkontroll men till slut stod vi utanför och funderade på hur vi skulle ta oss in till stadens centrum, funderade och funderade vi hade redan bestämt oss för att åka tunnelbana och spårvagn för enligt vår karta fanss en hållplats alldeles nära vårt hotell som i sin tur låggranne med Topkapipalatset.
Mot tunnelbanan med raska kliv! Här kom första hindret! Biljett var löser man biljett? Jo i en biljettautomatförstås bara att följa instruktionerna! Hmmm instruktioner på turkiska är inte helt enkla! Sen hade jag inte gjort så som Mannen alltid förespråkar, se till att ha småvalörer, j-klar! Vi försökte med 10 lire-sedel (den minsta valör vi hade) men tji, hur vi än vände den (ni vet hur många gånger man kan vända ett OH-blad fel)så spottade automaten ut den igen! Kön bakom oss växte!!!!
Då, vilket sen kom att prägla hela resan, kom en herre fram till oss och gav oss poletter så vi kunde ta oss in till centrum, vi tackade och han försvann med ett leende och en hälsning med handen!Vänligheten fanns med som inslag överallt!
På resan in till centrum och även senare frapperarades vi av att vi var de enda turister som åkte med kommunala färdmedel!Lite synd för andra turister att missa den biten man ser och upplever så mycket mer genom försöka beblanda sig med stadens puls, dvs åka kommunalt, äta där lokalbefolkningen äter osv men var och gör som känns bäst!
För övrigt var vi turister och hann uppleva och se en hel del av Istanbuls historiska och kulturella skatter!Vi hann även bese järnvägsstationen där Orientexpressen hade sin slutstation samt det hotell där Agatha Christie brukade bo samt som det sades skrev sin debutroman/deckare "Mordet på orientexpressen"
Hotellet vi bodde på var fräscht och hade bra sängar, aircondition, kylskåp, ja kort sagt allt vad vi behövde, det låg i hotell och turistkvarteren i gamla stan nära palatset och alla andra sevärdheter. Tyvärr var exteriören lite "billig" som den även var på fler ställen där man inte hade uterestauranger med stolar och bord. Tillrättalagd på ett fniss, fniss löjeväckande sätt för turister! Men Dumma turister fatta 0 och på kvällen förvandlades detta till nästan sodom och gomorra eller dekandansens kuddhörnor om man så säger!
Efter middag under stjärnhimmel och planering av morgondagen var det dags att krypa till sängs. Gatularmet och böneutroparna blev en bakgrundskuliss som vi snart blev bekanta med och inte störde oss nämnvärt.
Nästa morgon startade med den sedvanliga turkiska frukosten, jag visste ju sedan förra sommaren att den inte var som internationell hotelfrukost med allt vad det innebar men nåja lite bröd, ost, jordgubbar och kaffe sen WOW var det dags!
Utrustade med kamera, bra vandrarskor, vattenflaskor och gott humör startade vi med Topkapipalatset som låg närmast. Så skönt att vi var tidiga för kön in var inte så lång men fyllde snabbt på bakifrån efter några minuter var det tjockt av folk enstaka, grupper och skolklasser! Först fick vi gå genom säkerhetskontroll, lägga väskor kameror på band för genomlysning, därefter genom båge precis som på flygplatsen, hämta väskor och kameror och sen till biljett kön! Biljettkön, kan man inte köpa biljett HÄR? Nej det gör man utanför till vänster vid shopen!!! hahahasnyfthaha tillbaka igen genom den mycket långa och breda kön för att köpa biljett, ställa oss i den kön vi vara glade vi sluppit och börja om!
Tror dock att det var meningen för när vi står i kön för att köpa biljett går det guider/tolkar förbi och frågar om någon vill ha guidning på engelska/tyska/fransk/ you name it och vi tittade på varandra och sa tja vi kan ju alltid höra vad de har att erbjuda och vad det kostar! Inte dumt! Vi fastnade för guidning tre timmar i Palatset med olika delar,en timmes lunch och sen Blå Mosken, Haiga Sofia, Basicicisternen och Hippodromen. I Palatset blev vi en grupp på nio personer vara sju kom från Den nya Världen dvs Sydamerika och Canada och vi två från den Gamla Världen dvs Sverige och Vikingaland! Intressant mix, amerikanarna har ju ingen lång historia ibland lite svårbegripbart när guiden talar om tiden långt tillbaka Bysantinsk tid osv (parentes)och efter lunchen var det bara guiden och vi, exklusivt och jättegivande!
Topkapipalatset är ett stort område en stad i staden kan man väl säga att det var. 70.000 kvadratmeter mark omgärdat av murar. 5000 personer levde innanför murarna och 500 personer lagade och försåg alla dessa med mat. Allt fanns här stallar, smedjor, moske bageri, sjukhus,bibliotek, myntverk, trädgårdar och ett stort harem.Palatset byggdes 1459 på order av Mehmet IIoch var de osmanska sultanerna och haremskvinnornas palats fram till 1853. 1924 förvandlades det till museum av Ataturk.
Tillsammans med vår guide gick vi igenom delar av palatset. Fascinerande med sitt vackra keramikkakel från Iznuk som täckte och dekorerade de flsta väggar (ca 5 cm tjocka kakelplattor dubbelglaserade) de fantastiska intarzior av ebenholtz, pärlemor och elfenben i dörrar och skåp. Vägar för ryttare som var gjorda som i det gamla Grekland dvs belagda med små stenar i svart och vitt i vackra mönster. Haremet var värt att se både fantastisk inredning osv med sovrum,(de favirithustrur som födde söner fick sovrum med fönster) samlingsrum, bassänger samt att få kunskap om hur man levde. Eunuckerna hade sina egna bostäder, de var oftast slavar i 20-30 årsåldern från Sudan som kastrerades. Prinsbostäderna låg för sig där levde prinsarna under barndomsåren instägnda för att skyddas från att bli lönnmördade, den gyllende buren som det kallades.Palatset innehöll även separata rum vackert inredda, för omskärelse av småpojakar, förhandlignsrum, rådsrum, skattkammare, mm mm. Numer är de ju museum och i relikrummet förvaras flertal reliker som sägs komma från profeten Mohammed bl.a kappa, svärd, hårstrå, fotavtryck, en tand och i dessa rum sitter hela tiden en immam som sjunger/läser ur koranen alltmedan en storbildsprojektor visar den text han besjunger på engelska och turkiska. Texten är ju från första mosebok, lite fascinerande!
I skattkammaren finns det verkligen skatter bl.a en ringbrynja med massor av diamantinläggningar, en 86 karat stor diamant(skeddiamanten) som är mindre än Ko-Hi-Nor diamanten men mycket vitare, det finns ordnar och medaljer, svärd, vaser, ljusstakar. Allt detta ligger i fyrarum som går i fil och här vandrade eller föstes klasser efter klasser runt, småskolebarn i rader och hand i hand, de såg naturligtvis inget av detta men de fnittrade skrattade busade och var bara så glada. En liten kille tittade upp på en i vår grupp när han hörde den amerkanska tonen sträckte upp sin lilla hand mot mannen och sa "Give me five" Detta väckte ett jubel!
Parkens gräsmattor var gröna och det doftade av nygkippt fräs, rabatterna prunkade av tulpaner (Har någonstans för mig att det finns koppling mellan tulpaner och Turkiet men får kolla upp det) stora härliga öppna ytor mellan alla byggnader!All världens befolkning fanns här som turister, kineser, japaner, holländare, afrikaner, ryssar, alla nationaliteter man kan tänka! 12 miljoner turister besöker istanbul årligen! Guiden var duktig och genuint historiskt och kulturellet intresserad och efter tre timmar var vi ganska mätta på information och intryck men inte mätta i magen varför det var dags för lunch i Palatsets cafe med hänförande utsikt över Bosporen.
Eftermiddagen ägnades åt Hagia Sofia. En kort promenad förån Palatset förde oss dit.Hagia Sofia betyder den heliga visheten och byggdes ursprungligen som en kristen kyrka år 532 av Justanius I. Den är ett bysantinskt mästerverk, den betraktades som "ett rum där där de jordiska och himmelska sfärerna möttes och återspeglade Guds kosmiska ordning" När byggnade 1453 omvandlades till moské betraktades den av muslimer som den fulländade moskén, " den översta himlen" (i islam finns det sju himlar) men när den blev moské tog man bort, målade över och gömde kristna bilder och statyer.Man byggde även fyra minareter men inte likadana. Konst arkitektur ingenting får enligt islam vara fulländat endast Gud är fulländad därför ser inte minareterna lika ut, ingenting är symmetriskt om man tittar efter, dörrar står inte mittemot varandra pelare är inte lika finns alltid litet som skiljer. Altaret flyttades 15 grader så att den istället som innan stod mot öster nu pekade mot Mecka. Predikstolen finns kvar men som en himlastege där Imammen på fredagar kliver sju steg upp för trappen innan han förättar sin bön eller predikan återigen sju eftersom det finns sju himlar. Krucifix altarmålningar, bilder av apsostlar allt är eller var övermålat , mycket är nu återställt. Istället för bilder finns/fanns kalligrafi. Stora plattor 8 stycken alltid åtta med namn på Allah, Mohhammed, fyra kalifer samt mohammeds två brorsöner finns uppsatta i alla moskeer, min egen reflektion, Gud, Jesus, fyra apostlar Maria och den helige ande, lite långsökt kanske men hela tiden så vävdes det ena in i det andra. Recycling, jajamen mycket av sten, pelare, byggmatrial var recycling, bl.a pelare från Apollotempel.Kupolen har en diameter på 31 m är är 56 meter hög en fantastisk kupol och ljusinsläppet fårn sidofönstren gör att kupolen lyfter, mosaikerna som nu åter är framtagna är en "guldhimmel" Den polykroma marmorn som utgör golv och delar av väggar är en levande marmor underbart vacker som tillsammans med mosaiken gör mig förundrad varför vi inte lär oss att ta tillvara och bygga så att själen får vila i våra hem och moderna byggnader tror nog att mycket stress, irritation skulle kunna dämpas om miljön är lugnande och mättat.
Nåja sevärt , tänkvärt men mer skulle följa:
Basilicacisternen!
Mycket oansenligt litet hus, biljettköp, insläpp nerför en trappa åtta steg ner i mörkret började jag ana , två steg till och håret reste sig på armarna två steg till och...tårarna började rinna... Vilken upplevelse och så vackert och stilla!
Det var av störta vikt för stadens överlevnad att problem med vatten och avlopp var lösta. Det gällde ju speciellt då fienden belägrade staden. Så när romarna byggde Konstainopel på 300-talet tog de med sig kunskapen om att hålla god sanitär standard dvs badhus, offentliga och snygga latriner, rent vatten och vattenledningar. Kejsar Valen lät installera långa rör i marken och hämtade sötvatten till en akvedukt som sedan förde vattnett till en stora underjordisk bassänger/cisterner. Här höll man även fiskar för att kontrollera att vattnet inte var förgiftat. Två av de gamla cisternerna finns kvar vara Basilicacisternen är en. Taket hålls upp av 246 st korintiska pelare som idag är belysta, i vattnet simmar karpar och man kan dels sitta på ett litet cafe och avnjuta det goda äppelteet och dels kan man sakta vandra runt på bryggor. Två pelare är speciella de vilar på Medusas huvud jag gjorde jmf med jätten Finn i Lunds domkyrka!Det sägs att invånarna i staden brukade meta fisk genom små hål i taket på cisternerna.
Detta var nog den sammantaget största känslomässiga upplevelsen för min del!

Väl uppe i luften igen var det dags för Hippodromen, jättespännande tyckte både Sonen och jag! hahahaha tur att vi hade en guide med oss annars hade vi letat, letat, letat säkert blivit ovänner för vi hade aldrig hittat den. Det som vi föreställt oss stämde definitivt inte med verkligheten! En liten pelare i ett gathörn, varsågod, här låg hippodromen och tittar ni en bit bort på andra sidan den trafikerade gatan så ser ni en annan basilisk, där slutade hippodromen! Så var det med det!
Nu återsod bra den blå moske´n eller som den egentligen heter Sultan Ahmed moskén byggd 1609. Att den kallas av turister för den blå moskén är inte så konstigt eftersom hela mosken är inredd med blå mosaik från Iznik!Vi blir bara en mycket kort stund i Mosk´n eftersom det är bönetimme men vi hannn ändå få lite mer kunskap om Islam av vår guide. Det vilade ett lugn och en vänlig atmosfär i mosken men efter cisternen och Haiga Sofia så ja nu har jag sett denna vackra bygnad med sin fem minaret dvs ett ojämnt antal där minareterna dessutom inte var lika!
Dags att skiljas från vår duktiga guide som vi varit tillsammans med i sex timmar. Precis när vi ska ta adjö så frågar han om han kanske får visa oss sin släktings mattaffär....ni behöver inte köpa något ! Nej det har vi definitivt inte tänkt göra men visst. Så vi går med till mattaffären och blir förevisade den ena mattan efter den andra, blir bjudna på the, undervisade i mattvävandets konst, erbjudna att köpa mattor till bra priser. Jag tycker det är jätteroligt, känner ju igen detta från andra tillfällen, tycker det dessutom är roligt och intressant med mattor! Sonen blir också intresserad, en ny kunskap! Efter en timme skiljs vi åt utan mattköp men under ömsesidiga vänskapsbetygelser som man säger! Jag hittade faktiskt en matta jag kunde tänka mig en bönematta liknande den jag köpte i Marmaris i somras men till ett helt annat pris :)
Fyllda med kunskap, tankar, nyfikenhet, glädje och naturlgtvis blodfyllda och varma fötter traskade vi hem mot hotellet. På vägen ville jag köpa vykort men inga föll på läppen. Sonen gick till hotellet för att vila fötterna och jag fortsatte, hittade mina vykort, satte mig på en servering, tog in ett glas av det goda äppelteet och srev mina vykort samtidigt som jag försökte återkalla dagens intryck men det var stört omöjligt! Det var alldeles för nära inpå. Nu idag kommer resan tillbaka en bit i taget!
Sonen hämtades och det var dags för mat! Men först en rekogniseringstur till Bazaren så vi visste vart vi skulle gå nästa dag!
Kvällens middag bestod av Köfte och youghurtdryck på Istanbuls mest kända Köfteställe, definitivt inte glamoröst, ett hål iväggen, men de flesta kändisar hade varit där och signerat sina bilder! Jättegott! Därefter en liten bar, varsitt glas vitt vin och några partier kort innan dat var sängdags!
Tidigt upp nästa morgon, Bazaren väntade och även resa över Galatebron!
Mycket att se på Bazaren, en puff inhandlades, present till fästmö smat ett toalettbesök! Spännande, magen var pga pencillin inte riktigt som den brukar varför ett tvingande besök gjordes! Hål i golvet, F-n också, titta runt, j-ar inget papper bara hink med vatten! Ut i bazaren ropa på sonen längre bort "har du papper i ryggsäcken?" Va? "har du papper i ryggsäcken?" Jag är helt övertygad om att det även var nordiska turister runt omkring som uppfattade detta men läget var kritiskt och bråttom!Hur i h-te ska man placera sig över ett hål i golvet för att pricka rätt???? Ja inte vet jag men jag vet hur man skurar en toalett med en hink vatten iallafall!
Eter flera timmar på bazaren tog vi spårvagnen över Galtebron och började vandra, San Fransisco kan slänga sig i väggen tala om backar! Hade vi inte känt av knän och vader innan så gjorde vi det garanterat här! Vi tog oss till torget Taksim som är centrum för det moderna Istanbul. Här var det en annan rytm här var den moderna delen med stor gågata, affärsgata där en gammaldags spårvagn åkte fram och tillbaka. Sidogatorna betod fortfarande av det gamla Istanbul med små skomakerier, frukt , fisk och grönskahandlare, Charkuturier där man i fönstret kunde beskåda fårskalla på rad med ögonen intakta. Många små lunchrestauranger där den urbana turken intog sin lunch och så även vi! Vi vandrade runt och insöp atmosfären. Tittade på olika byggnadsstilar, människor,kort sagt vi strosade runt och var turister! Härligt. Så smånigom var det dags att ta oss tillbaka och det gjorde vi meddelst båt, den snabbaste båtfärden vi gjort, hann inte mer än kliva ombord så var det dags att kliva av! Gott det också för nu skulle vi på Hamam! Hamamet fick avsluta vår resa i tid och rum! Rosiga och rena väl avkrubbade beslutade vi oss för att lägga våra sista TL på en god middag och det blev det! Förrätt, varmrätt och en påse turkisk konfekt!
Hemresa nästa dag precis på smamma sät som inresa, spårvagn, tunnelbana flygplats! Inte en enda turist mer än oss på varken spårvagn eller tunnelbanma men 1000-tals på flygplatsen. När vi klev av tunnelbanan lämnade Sonen våra överblivna poletter till den första person han mötte som var på väg att köpa polett och han stirrade oförstående på Sonen men så brast han ut i ett leende och tackade! Så vår resa slutade där den började!