Duktiga, snälla, självutplånande, omtänksamma, uppoffrande, arbetsmyror, som alltid ställer upp, alltid finns till hands, ställer sig själva i sista rummet men ändå lyckas med att fostra barn, mangla, tvätt, safta, sylta, baka ta handom familjen både barn och föräldrar/svärföräldrar osv!
Jaha och hur kom jag då att tänka på detta efter en såååå jättemysig kväll?
Har varit (blev bjuden av en underbar väninna) på Eva Dahlgren med dessförinnan middag på en turkisk restaurang med fantastisk mat!
Väninnan och jag samtalade om en kommande Chicken on tourresa som vi ser jättemycket fram emot och samtalet kom att handla om kvinnor i vår generation, om henne om mig om att vi snart är i reservdelsåldern. Det började egentligen med att vi båda drabbats av skavanker, jag med min kärlkramp och höga blodtryck och hon med sin skadade (krossade) fot och att vi bägge förnekat länge och kämpat på. Väninnan har en förfärligt skadad fot som smärtar oerhört, allt är trasigt och dessutom sitter det en avbruten skruv i foten. Det enda man kan göra är att steloperera! Denna fot och smärta har hon gått med, gympat med, spinnat med, spelat golf med, bitit ihop ätit alvedon men förnekat. Nu går det inte längre! Och det är ju så det är! Man "tiger och lider" generationsfråga + yrkesskada! Som "syrra" har man nog av människor som är sjuka, lite eller mycket omkring sig så man orkar bara inte med det när det gäller en själv!
Vi funderade på kvinnor vi känner i vår ålder om det var vanligt att förneka sina krämpor och det var ju både ja och nej men självuppoffrande, omtänksamma och ställa upp för alla andra, sätta sig själv i sista rummet, "nej tänk inte på mig" "inte ska jag" osv eller vid ex löneförhandligar tacka och buga och vara tacksam för det lilla var ett genomgående tema!
Ja jösses så dumma vi har varit!
Därför har vi ju försökt uppfostra våra barn till att bli jämnställda, dela på allt inte göra saker som är förspilld tid dvs mangla, safta, sylta, sånt finns att köpa! Men vad hörde jag på P1 imorse? Joo det börjar bli högstatus att kvinnorna manglar, bakar småkakor, anstränger sig med att duka fint gör flerrättersmiddagar för vännerna, lägger ner tid på allt sånt som vi försökt bespara vår nästa generation från!Kommer tyvärr inte ihåg vad den kvinnliga journalisten heter som nu kommit ut med en bok om just detta fenomen men blev lite förundrad! Fast å andra sidan så fann jag ett nöje i att sy barnens och mina kläder även om det ekonomiskt var ett måste vilket även saftande och syltandet var, bakandet var bara ett tvång dock!
Sinuskurvan: Allt går i en sinuskurva så är det ju bara!
Så efter den fantastiska middagen såg vi fram emot att få lyssna till Eva Dahlgrens musik men.....bara 3 musikstycken resten var en monolog! Tog lite tid att ställa om men väl omställd så var det en fantastisk monolog där hon med bravur, känslighet och humor skildrade sin barndoms och generations uppväxt, om att vara hemmafru undet 70-talet (gällde hennes mamma) som var antingen skit eller jättebra, hon berättade om sitt liv som 60-talist ur många perspektiv och framförallt då ur sitt kvinnoperspektiv vilket gav återklang till vårt samtal och vi drog åtskilliga gånger igenkännande på smilbanden!
Måste ju säga att jag när jag vaknade imorse hade inte en aning om vad dagen skulle ge men började dagen med attt tala med två av mina käraste väninnor som jag inte talat med på länge men när vi talas vid så känns det som vi fortsätter samtalet där vi avlutade "igår" dvs tiden betyder ingenting vänskapen finns där alltid.Det känns som dagen haft ett särskilt tema och en särskild mening och nu går jag till sängs varm och go i hjärta och själ efter en fantasisk dag med guldkant!
Gillar ♥♥♥
SvaraRadera