måndag 30 november 2009
influensa och gamla mamma förnekar sig inte!
Är hemma idag...och det satt långt inne! Efter gårdagens tomteparad i Skara en tradition sen Mannen och jag träffades. Mannenes mamma bor i Skara och Mannens äldsta vän är en ständig karnevalaktör! Inom parantes så var jag med mitt första år i Skara i Tomteparaden tillsammans med honom som Tomtemor, vi gick först! Han var Tomtefar eller trebent röra som han kallade sig, se bild, (tre ben som han går med i tretakt och dessemellan hoppar och slår ihop tre klackar i takt, prata om bedrift!)
På vägen hem i bilen började halsen värka mer och mer och mer, huvudet blev tungt, deet slog lock för öronen och mattheten spred sig i kroppen. Väl hemma tog jag min bil och hämtade dottern på Centralen som kom hem efter en fantastisk helg i Stockholm firande sin pappas 60-årsdag på Operakällaren mm, körde henne hem och sen var det sängen som gällde. Men på väg till sängen ringer gamla mamma! Hon brukar vara i säng och sova vid 20-tiden men nu är klockan mycket mer, kristallklar berättar hon om ett brev hon fått på fredagen från bostadsrättsföreningen om hemförsäkring. jag stod med luren i örat, lyssnade och fick fånga upp hakan som var på väg ner i golvet, inte för innehållet i brevet utan pga den klarhet och tydlighet hon hade när hon förmedlade brevets innehåll och vad hon bad mig göra! "Jösses mamma så klar och tydlig du låter!" "Jaa vadå jag mår så bra och så här klar och pigg har jag inte varit på länge! Vill du vara snäll och ordna detta åt mig för det betyder att jag kan spar xx kronor i månaden!" Mer en order än en fråga!
Sov till sju, ringde växeln bad dem programmera in sjuk på min telefon, ringde en kollega som jag visste var på jobbet vid sjutiden och meddelade att jag var hemma. Somnade om och sov till pass kl 10.00 när mobilen väckte mig "Haj dé e´Gonnel Olssen och vi Bartel och jaug tinkte hilsa pau Majkuen idaug min houn svaurar icke! Äur houn pou lasaretet?" "Hej Gunnel! Så trevligt mamma kommer bli jätteglad! Nej vad jag vet är hon inte på lasarettet, jag talade med henne igårkväll och hemtjänsten har inte meddelat något så hon är hemma! Dessutom kan hon inte för egen maskin ta sig utanför dörren. Antagligen sover hon eller sitter på toaletten men du måste åtminstone 25 signaler gå fram." Jahaa!
Jag sover vidare.
Klockan 14.30 ringer telefonen och "Gonnel" ringer igen "Haj! Nu staur Bertel och juag här o ringer på Majkuens porttelifon men hon oppnar icke haur dou hinnes portkod?" "nej men om ni står kvar så ringer jag mammas granne så kommer hon ner och öppnar" Sagt och gjort! Tar inte många minuter innan Gonnel ringer igen! "Hon fanns icke! vi haur nu varit i lejgenheten tilsammans och det är morkt och Majkuen finns icke där! Det är tomt tomt tomt!"" Gunnel!Jag ringer dig sen, sa jag, och i mitt feber varma huvud började en aktivit sprida sig. Jag ringer till hemtjänst, bara telefonsvarare men ber dem ringa upp och tala om om mamma har förts till sjukhus. Jag ringer till tant Elly och frågar om hon vet något men det enda jag skapar där är oro. Jag fundrar på hur jag ska orka köra till Ystad. Sen chansar jag och slår mammas telefonnummer. Gamla mamma svarar och kvittrar: ÅÅÅÅHHH så roligt jag har haft!!! Jaså! Gunnel och Bertil då? Du pratade med Gunnel i förmiddags och ni bestämde att de skulle komma till dig i eftermiddag mamma, men du var ju inte hemma!" Nej DET hade jag glömt! "Jösses så roligt jag haft! Jag har varit på GYMNASTIK i tre timmar mellan kl 13 och 16 på Bellevue! Flickorna hämtade mig och jag åkte med färdtjänst! Vi var sju stycken och vi gymnastiserade sen fick jag värme på axlarna och sen massage och efter det så drack vi kaffe och skrattade! Jag skojsade med de andra damerna och vi hade så roligt! Varje måndag 12.45 kommer jag att åka dit!"
Jättebra! nu vet jag det och behöver inte bli orolig men jag tror att den klarhet jag anade kanske var ett önsketänkade eller en tillfällighet.
Hur som helst: leendet eller skrattet är förlösande! Ringde min kusin och brättade och vi fick oss ett got skratt bägge två åt "moster Majken!" Mamma dödsdömd så många gånger, ramlande, stapplande, sovande, omvvårdnad precis lika mycket som ett mycket litet barn! Nu går hom på gymnastik!!!!!!!! Jag fattar NADA men det är underbart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar