fredag 18 juni 2010
Och den ljusnande framtid är .....
Näej, inte riktigt så men ibland ljusnar det!
Har haft det lite tufft på jobbet, inte arbetsbelastningsmässigt mer än vanligt men på andra sätt. Alla har väl råkat ut för det någon gång att man får klä skott för andra personers felaktiga beslut och handlingar samt också för frustrerade personers ilska och aggressioner och inte kunnat försvara sig!
Så har det nu varit några dagar och det har definitivt inte kännts bra, klump i magen, ledsnad, frustration, lite ilska blandat med sänkt självförtroende! Men så igår morse när jag kom till parkeringen på arbetsplatsen så möttes jag inte av ilskna måsar utan på tre helvita duvor som trippade runt! Jag har aldrig sett de vita duvorna där tidigare och tänkte att det här är nog ett gott omen för den här dagen och det kändes gott!
Trekvart senare kommer en av mina arbetskamrater, A, och som vanligt kikar hon in genom min öppna dörr och säger "Gomorron! har du tid ett tag eller stör jag?" "Självklart har jag tid svarar jag! (A, min arbetskamrat är alltid så gullig, hjälpsam och rolig)" "Jo, jag har en liten present till dig för du alltid är så gullig och snäll! säger A, (som inte har en aning om hur jag mår.)" Gissa om jag blev berörd!!!!!
Hennes väninna är keramiker och har skapat några muggar av den sort som finns på bilden, inte direkt Rosentahl eller Bing&Gröndahl, men helt ljuvliga i sin färg och design, så förärligt fulsnygga och lite retro!!! Jag blir sååå glad av att se på den och så varm i hjärtat av att ha fått den bara sådär!
Under dagen kom mina närmaste chefer som fått vetskap om "tråkigheterna" och stöttade upp mig och tog tag i "syndabockarna"
På kvällen var jag hos min massör/healer och fick en fantastisk behandling, jag bara "försvann" gick in i en annan dimension och blev "balanserad". När jag sen kom ut till bilen för att köra hem såg jag något litet som rörde sig framför vänster framhjul. Böjde mig ner och tittade och där satt en liten blåmesunge! Försökte ta den och den nästan kröp in i min hand! Så jag gick iväg med den och skulle sätta den på staketet så den skull få luft under vingaran men den ville inte lämna min hand utan klättrade runt i flera minuter innan jag kunde lirka bort den!En förunderlig känsla!
Vilken dag!!! Och den ljusnande framtid är min!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar