Valldemossa eller håll i dig för katten!

Efter förmiddagens sol och bad var det dags för en utflykt, idag var målet Valldemossa uppe i bergen på Mallorcas västkust. Vi passerade andra små fina byar och hamnar längs vägen, hela kusten är full av små hamnar och byar.Till att börja med var vägen bra och ganska rak men så småningom eller ganska så snart blev den mindre och mindre och kurvigare och kurvigare än gick det uppför och än gick det nerför "höga berg och djupa dalar, här är vännen som dig behagar" är bara en smekning mot detta!Djupa avgunder ner i havet på ena sidan varning för ras på andra sidan, man möter nästan sig själv i hårnålskurvorna som till antalet inte gick att räkna! "Här är vännen som dig behagar", jo jag tackar jag! Maken som har sitt hjärta i (nåja förutom mig då :))snabba bilar,älskar att åka ner och köra med sin Porcshe på Nurburger Ring eller tävla med vänner på Gälleråsen, sig vädrade om man säger morgonluft! Nu var ju inte hyrbilen den vassaste, tack och lov men det blev ju också en utmanng i sig, hur kurvorna skulle tas i vilken vinkel med vilken hastighet i och ur bla bla bla, jag begriper mig inte på sånt men vad jag begriper är att: Jag mötte nästan mig själv i kurvorna, slöa pellejönsar var ivägen och kördes om så snart det bliv minsta fri sikt på några extra meter, fort gick det och motorn fick arbeta för högtryck! Berg och dalbana är något jag inte åker frivilligt det är för hemskt men liknar i mångt och mycket detta (inte första och inte sista gången jag suttit bredvid). MEN jag känner mig trygg, tror jag eller så är jag kanske vettskrämd? För jag somnar alltid ooch vaknar inte förrän vi är framme! Eller så försjunker jag djupt i en bok! Trots fart, kurvor, gasa gasa mer så är bilfärden aldrig ryckig konstigt nog utan jag sitter helt lugnt och behöver inte hålla i mig eller parera. Parerar gör nog de anra bilförarna, skulle jag tro!
Halvvägs upp till Valldemosa stannade vi och åt lunch på en restaurang med en fantastisk utsikt över Medelhavet.Det fanns ett utsikttorn, helt intakt där gågna tiders vakter höll utkik efter saracener och pirater. Vilken utsikt, svindlande i dubbel bemärkelse!
Så kom vi då till Valldemossa, staden som säg vara ursprunget till Mallorcas turistindutri.Staden där Chopin och hans maka George Sand bodde en vinter i djupaste misär men där hon skrev sin mest kända roman" En vinter på Mallorca". Valldemosa är Mallorcas högst belägna stad och en av de vackraste jag hitills har sett! Vänd in mot land skymtade Palma och havet, den vackra kalkstensdomen bredde ut sig som två fadersarmar som omsluter sina barn! Staden hade bevarat sin pittoreska atmossfär med gator belagda med kalksten som under århundradenas lopp blivit nötta och slipade, glatta som is, de väckte tankar och fantasier om människorna som nött dessa stenar under århundraden. Husen var stenhus byggda eller murade också i kalsten, så vackra! Atmossfären, ja bara så t.o.m toalettskyltarna hade sin egen värme och stil! Hit vill jag återvända!!