Talar med gamla mamma i telefon och det är tungt! Hennes goda humör är borta, tillförsikt är borta! Oavsett vad jag säger är det tungt vet inte om hon har gett upp! Försöker tala om positiva ting, att hon efter kanske ha fått vara på rehabilitering ska kunna gå bättre, att hon får fundera hur hon ska fira sin 85-årsdag, mm, men ingenting får henne at gå upp en endaste grad på temperaturskalan! Känns som om hon har gett upp! Dessemellan gråter hon, hon som hela sitt långa liv försökt se något positivt hur svart det än varit! Det är tungt, tungt, tungt! Talade med henne både vid 11--tiden och 14-tiden. "jag kan inte tänka annat än att hjärtat är slut, jag ligger här eller sitter och ser på skärmen hur många hjärtslag som hoppas över.....3, 5, 8 ,2 , pulsen är 40, 38.54, 42, 42, 48, 55, och doktorn, häromdagen, sa att han visste inte om jag skulle få en pacemaker....jag är väl för gammal förstås!"
Det gör ont mycket ont, vad kan jag göra? Mamma, som vill fortsätta, önskar att hon kan gå, vill åka hem, hellre dör än kommer till något servicehus,.Här sitter jag långt borta måste arbeta fast jag helst hade varit hos henne!
Säger återigen: SJÄLVKLART med föräldrapenning när man får barn men varför inte SJÄLVKLART med föräldrapenning när föräldrarna behöver vård omsorg i livets slutskede?
Det är tungt nu, om en vecka reser Mannen och jag till Afrika på semester, ska jag stanna hemma? eller ska jag resa? hur länge finns mamma kvar? Mannen och jag har också ett liv och ansvar för varandra och vår relation!
Dottern, ber dottern att åka ner till mormor den helgen vi är borta men är det rätt??? Dottern åker ner men känner lite olust vilket jag förstår. Dels så är hon inte sjukvårdutbildad, inte van med människor, vuxna, som behöver tas om hand som barn när det gäller intag och utgifter dvs kiss och bajs och det är helt OK, sen är hon oerhört medial och kan tycka det är obehagligt att befinna sig i mormors lägenhet ensam där morfar, borta sen tio år, ofta kommer och tar av henne täcket över fötterna och nyper henne i tårna (det gör han men gamla mormor också men hon blir inte rädd)
Ringde ikväll, kände bara att jag måste! Mamma svarade efter en signal och var så glad! Hon kom direkt från duschen, åker till lund klockan 08.00 imorgon bitti för att få en pacemaker! Nu håller vi tummarna! Vad som helst kan inträffa men... efter pacemaker blir det rehab (hoppas jag, för att träna upp gången) och sen hemgång! Vem vet hon kanske kan komma till bröllopet som hon önskar mer än något annat....hon har ju fler liv än katten :) och sen fira sin 85-årsdag med sina väninnor, många, smörgåstårta, vanlig tårta och moussernade vin enligt hennes önskemål! nu håller vi tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar