Salmonella och reportage

Risk finns, första vardagen hemma var jag ledig för att packa upp, tvätta, handla, ta hand om post osv allt sånt som behövs när man varit bortrest ett tag. Tur var väl det för febern, huvudvärk, yrsel och diarrer kvarstod. Onsdag morgon dags att gå till jobbet, möte kl. 08.15 och en massa röda mail! Fortfarande täta toabesök (flera innan jag ens kom iväg), huvudvärk och yrsel, matt, matt, trapporna upp till mitt kontor tog nästan död på mig och då är det bara två halvtrappor! Men skam den som ger sig! Ge sig det fick jag göra efter fem toabesök och en kropp som inte orkade vara med! Som tur är kan jag arbeta via dator och tjänstetelefon hemifrån så lite fick jag gjort eller egentligen mer än om jag varit kvar på jobbet!Hemma kan jag vila mellan varven och ta det mer i min egen takt.
Ringde till infektion och fick veta att jag troligtvis drabbats av Salmonella men jag behövde inte lämna prov för man behandlade ändå inte. Däremot skulle jag se till att vila, få i mig vätskeersättning och ta det lugnt! Vadå??????? Så enkelt?????
Barnens pappa drabbades av salmonella i slutet av 70-talet eller början av 80-talet och då blev det kalabalik minst sagt! Han blev inlagd på kirurgen för blodiga avföringar, allvarligt, många blodprov , avföringsprover, cellprover och tarmröntgen företogs, kunde ju vara en tumör. Bl.a tjocktarmsröntgen med kontrast, kontrast i tarmen är mer eller mindre som lavemang och efter röntgenundersökningen i väntan på transport till vårdavdelningen hann barnens pappa besöka alla toaletter på röntgenavdelningen. På eftermiddagsronden kliver doktorn in på den enskilda vårdsalen han fått med tanke på hans ev. allvarliga sjukdom, pekar på honom med hela handen (vi kände denne doktor personligen) och säger med hög och mycket tydlig stämma: Vet DU vad du har? "neej säger barnens pappa förskräckt ! " Du har salmonella ! Har du varit på någon mer toalett än den här? "Ja jag var ju på röntgen idag och där var jag nog på fem olika toaletter!" Mörker och nedsatt sikt! Storstädning på hela röntgenavdelningen med försening och avbokning av många andra röntgenundersökningar!Dessutom sjukskrivning i drygt två månader, egen toalett hemma, egen matlagning egna bestick, full rapport och redogörelse för vilken väg vi sulle köra under semestern, medförande pottipotti för hans del, provtagning en gång per vecka samt minst två negativa svar innan han fick gå i tjänst igen.. kort sagt isolering i hemmet!
Jag är glad att saker och ting förändras och blir enklare!

Har även idag varit hemma och arbetat hemifrån fram till 11.30-tiden då tangentbord, mus/musladdare lade sig ner och dog! Inga återupplivningsförsök lyckades trots support från bl.a sonen som till slut kallt konstaterade att "Mamma har du nu bytt batterier kollat alla kablar och inget fungerar så är det dags att inse döden har drabbat delar av din dator"
Så Mannen begav sig på seneftermiddagen ut och införskaffade nytt tangentbord och mus så nu sitter jag och skriver vid ett tangentbord där bokstaven v och c fungerar som de andra dvs de fastnar inte så jag behöver puffa upp dem efter användande!

Allt har ju en mening är ju ett bekant uttryck och det var kanske meningen attt tangentbord/mus skulle dö och att jag var hemma en vardag.

I bussen på väg till Safarin med vår inkompetente, kat-tuggande, resledare så ringde min mobil, dolt nummer, jösses det måste vara Ystads lasarett, nu har det hänt gamla mamma något, var min första tanke, men nej det var en främmande kvinnoröst som presenterade sig med namn och att hon var journalist. Journalist???? Hon gav mig en snabb presentation och en förfrågan och sa att hon skulle maila eftersom samtalet blev mycket kostsamt. Hennes fråga var om hon och en fotograf skulle kunna få göra en intervju med mig och Mannen inför en artikelserie i tidningen Amelia om par som som ska gifta sig under våren och som är 50+.De skulle ha tre par och vi var de första hon frågade. Visst men det kan ju inte bli förrän vi är hemma!
Vi hann väl inte mer än hem innan vi kontaktades igen och fick lite förberedande frågor. Reportaget skulle mest handla om hur man förbereder sig, hur man tänkt sig vigsel och bröllop osv.

Vid lunch idag brakade datorn och tiden blev ledig för intervju och bilder.
De två kvinnorna, Karin, journalist och Lena, fotograf var så sympatiska, kändes som de hade fingertoppskänsla och eftermiddagen gick snabbt i deras avslappnade sällskap. Mannen blev lite stel och Man, lite macho, om man säger men det är ju inte lätt med tre kvinnor som finner varandra och han blir ensam om att tycka att hans oranga älsklingsslips inte skär sig mot brudklänningens starkt cerisa thaisiden!
Mannen och jag hade gått igenom alla frågor innan och diskuterat, funderat, dragit oss till minnes när vi var och en för snart 40 år sen gifte oss första gången.Skillnaden då och nu i många olika perspektiv, tidsanda, kultur, var man befann sig i livet, arv, miljö mm mm. Men när vi satt i soffan under intervjun eller samtalet så kände jag inte igen någonting av vad Mannen sa, han hade helt glömt bort vad han funderat tänkt och sa när vi gick igenom frågorna innan! Tror att han blev stressad och blockerad, "Vad tycker du är positivt hos din blivande fru? "Joo hon är ju lite aktiv och på! Vadå?????? När jag senare påminde honom om vad han sagt såg han ut som ett kryss: nej det sa jag väl inte...?? Nåja (där kom det igen, nåja) vi ska få läsa igenom reportaget innan det publiceras!
Känns lite spännande, pirrigt och extra att få vara med i ett reportage angående vår kommande vigsel som från början skulle vara i hemlighet! Ser så fram emot både vår vigsel naturligtvis och alla bilder som är tagna nu och reportaget!

Och efterom nu hemligheten :) är avslöjad så kommer de närmaste bloggarna med all säkerhet handla om brudklänningen! Om det nu blir någon.......
Tyget är inköpt, likaså tråd, mönster, foder men det är många år sen jag satt vid symaskinen...hulp....och hur kan jag bara välja thaisiden....joo det är ett så vackert tyg, hjälp!
Dottern har också köpt thaisiden, en helt obeskrivbar vacker färg, gråbrun eller brungrå, mönster och foder och hon har heller inte suttit vid symaskinen på många år (utom för att sy gardiner eller sofföverdrag). Nu ska hon flytta sin symaskin hem till mig så ska vi sy tillsammans vi matsalsbordet, förena glädje, tårar, svordomar, nytta och nöje om man så säger!