Att vara medveten om att livet pågår

Lite väl högtravande rubrik kanske men efter allt omtumlande med blodtryck, kärlkramp, bröstsmärtor,dåliga blodvärden, biverkningar av mediciner och svårinställd medicinering så blir man, jag, så mycket mer medveten om det som annars är så självklart att det glöms bort! Medveten om att det är här och nu jag är, inte imorgon eller nästa vecka och glömma nuet!
Jag har saktat farten, stannat upp frågat efter vad som är viktigt just nu och just för mig!Tar det lugnt, dubbelbokar inte möten för att vara halva tiden på det ena och halva tiden på det andra, arbetar inte längre på eftermiddagen än att jag hinner med både Maken och mina fritidsintressen. Slut med stress! Är också mer ansvarsfull och rädd om min kropp eller som många uttrycker det "Din kropp är ditt tempel" Nåja så hårddraget har det inte blivit men jag tänker efter vad jag äter, ser till att motionera utifrån vad hjärtat orkar och försöker sova tillräckligt många timmar och att dessutom ha regelbundna tider är inte dumt! TV har blivit en ny vana, vi har dessutom skaffat fler och intressanta kanaler med både historie och naturperspektiv. En stor kanna te, två hårda brödskivor med pålägg och så någon timme TV innan sängdags känns helt OK. Varning kan bli vanebildande!
Låter det tråkigt?
Nej definitivt inte!
Sen den härliga tjejträffen som var guld värd har jag hunnit njuta och verkligen reflekterat, njutit i det innevarande ögonblicket, bl.a av skogspromenader med Maken tre gånger i veckan, dansat Zumba, wow, vilken endorfinkick varje gång, rekommenderas, arbetat i lugn takt och ändå hunnit med, känt tillfredställelse av att kunna säga nej.
Jag har tillbringat en långhelg med Dottern i Edinburgh och mött en ny förälskelse!
Måste bara tillbaka! Och detta med att resa och tillbringa tid med sina vuxna barn är helt fantastiskt!I våras var Sonen och jag en långhelg i Istanbul (se tidigare blogg)och nu var det Dotterns tur och då blev det Edinburgh. Istället för julklapp och födelsedagspresent så bjuder jag på resa och logi till någonstans som passar över en långhelg!
Underbart att bara vara, uppleva, associera, fundera, reflektera tillsammans med någon som man hör ihop med och också respekterar och framför allt älskar utanför den vardagliga lunken är helt fantastiskt! att spegla sig i varandra, kunna själsligt vara naken inför frågor reflektioner, glädje och sorg,vad mer kan man önska?
Att dessutom som vi ofta gör, skrattar, ser det roliga i de mest konstiga och egentligen dumma situationer gör det hela inte sämre!
Gamla mamma är också lite piggare mentalt och det känns också bra, när hon blev varse att jag inte hade hälsan till 100% klarnade hon till och kände ansvar som den mamma hon är.
Visst är livet härligt och speciellt. Känsloyttringarna upplever jag i "klarare färger" både glädje, sorg och ilska!
Häromdagen blev jag så arg på jobbet att jag gick hem, visserligen var det på slutet av dagen men jag var inte riktigt klar för hemgång egentligen. Samtidigt som jag blev förbannad på mig själv att jag tillät mig att bli så arg på något som jag inte bar ansvar för, tillät mig vara arg hela kvällen och förstörde en god nattsömn!
Nåja livet på Valnöten går nu i lagstadgade 70 km/timme eller ibland 50 istället för 170 till 200 knyck och även om jag inte hinner med lika mycket så hinner jag vara delaktig i det jag gör dvs bäddar jag sängen så är jag medveten om att jag gör det och är inte samtidigt på arbetet vid tre-tiden i tanken!
Märkligt och helt underbart härligt!