När blir man klok av sina misstag???

Matsalsbordet har förvandlats till tillskärarbord och mitt arbetsrum har blivit syateljé med två symaskiner i varsin ände av skrivbordet.

Dottern och jag har gripit oss an att sy våra klänningar till mitt och Mannens vigsel. Hela söndagen var vikt åt detta likaså måndag kväll dvs ikväll.

Mönstret klipptes ut efter noggranna måttagningar och därefter tyget. Delarna zigzagades och nålades ihop därefter blev det lunch och uppläggning av en blivande stickad schal passande till dotterns ärmlösa klänning. Fortsatt syarbete, delar nålades ihop och provades. Min överdel var ett knepigt problem men skam den som ger sig. Jag gjorde klar kjoldelen och fordrade medan jag funderade på överdelen och lät det bero till idag. Tystnaden i syateljen bröts endast av symaskinernas tuggande och då och då små förtroliga samtal och ihågkomna minnen från förr. Jag erinrade mig några tröjor jag stickade till sonen och dottern, mohairgarn, turkost till dottern med en katt på och till sonen med en tiger på, tyvärr trots det häftiga mönstert på sonen tröja så blev den inte helt lyckad! Ärmarna blev lite långa om man så säger, de nådde sonen till nedanför knäna och det var ju ingen rolig grej i skolan!

Ikväll fortsatte vi vår sygärning, dottern kom en bra bit på väg och jag hade under dagen kommit på hur jag skulle göra med klänningens överdel men, men, men inte vet vi vad det är för fel på våra kroppar eller på mönstret men midjemåtten för oss båda stämmer med mönstret likaså kjolarna men överdelarna från bysten och uppåt herregud!!!!minst fyra storlekar för stort!! Detta kommer att bli en, klipp och sy, klipp igen och sy grej! När jag väl sytt i ärmarna och rättat till överskottet på tyg i ryggen tappade jag sugen helt. När jag såg mig i spegeln såg det ut som jag hade satt på mig ett grisskärt sidennattlinne. Jag slet av mig klänning och väste för mig själv mellan tänderna, nu skiter jag i det här, jag köper en klänning! Då hör jag Dottern skratta! Tänk mamma att vi aldrig lär oss nu sitter vi här igen och suckar och pustar och undrar varför vi sitter här med detta självpåtagna! Så roligt vi tyckte det var i tygaffären och så roligt vi tyckte det var att sitta och sy och ha det gott tillsammans och så sitter vi här och svär! Precis detta är inte ett nytt fenomen!Sur och tvär men ändå full iskratt så återvände jag och bestämde mig för att köpa en och en halv meter nytt tyg och ändra lite på mönstret så blir det nog bra dessutom så konstaterade både dottern och jag att efter en arbetsdag som för hennes del började vid sex-tiden och för mig vid halvsju-tiden så är det lite väl sent att joxa med nål tråd och sax!

Humöret steg igen och vi började minnas. Minnas kläder jag sytt under årens lopp, Kommer du ihåg , den grönblå kilten du sydde till mig när jag var fyra-fem år med lagda veck och "guld" säkerhetsnål? eller den jättefina duffeln? och helt plötsligt kom jag ihåg det ena plagget efter det andra som jag sydde och det var inte få de flesta av barnens och mina kläder sydde jag själv. Sticka var väl som sagt inte min grej riktigt men som den kreativa person jag är så gav jag mig ikast med det också. Min pappa fick en stickad cardigan i julklapp ett år på 80-talet, jag såg honom aldrig använda den men jag hittade den i våras i en av gamla mammas garderober. Nu förstår jag varför den inte användes! Ärmarna var lika långa på den som de var på sonens tigertröja! Men vilken omtumlande värme/kärlekskänsla som for genom kroppen när jag hittade den! Han använde den aldrig men kunde inte förmå sig att göra sig av med den, det var ju hans "Pia" som hatade syslöjd i skolan och blev ovän med alla slöjdfröknar som stickat den till honom!

Ja, jag hatade syslöjd! Gamla mamma har sytt hela sitt liv, sytt kläder, mest, broderat, stickat, haft lampshop och syatelje, haft kursverksamhet fyra kvällar i veckan på senare år! Jag hatade syslöjd! Det viktigaste för gamla mamma när jag någon gång ville försöka göra något var NOGGRANNHET!!!! (tom mina målarböckers glädje dödade hon, för jag fick som litet litet barn inte färglägga som jag ville utan var tvungen att måla konturer mycket noga först! En treåring målar väl av glädje och kreativitet fram och tillbaka kors och tvärs eller...men icke sa nicke inte lilla "Pian" noga noga noga!) Var noga, när du lägger ut mönstret! Var noga med att markera! Använd markeringspapper och sporre! Tråckla, tråckla, tråckla det ska var lika fint på avigsidan som på utsidan!
Vilket betyder att jag aldrig har tråcklat, inte ett enda styng, jag nålar, syr och blir det fel så klipper jag på en höft nålar och syr, ingen ska överhuvudtaget komma under mina kläder för att fingranska!
Och om någon gör det hoppas jag att denne person trasslar in sig i alla trådhärvor som gömmer sig där!

Gamla mamma som efter ha fått pacemaker och därmed syre till hjärnan, är idag helt klar i huvudet, ringde ikväll för att höra hur det går med klänningen! Jättebra mamma jag håller på med ärmarna nu, "" jaha då får du ta det lugnt och försiktig och vara mycket noga! Hmmm mmm