som kom med blombud! Tack mina nära och kära! OCH arbetskamrater, kollegor, ingen nämnd och ingen glömd!
Härlig födelsedagsmiddag med högsta mysfaktorn hos dottern ikväll (inte ledsna :) att onsdagens fysiska träning, afrikansk dans, blev inställd pga takrasrisk i gympasalen)!
Och ett omtumlande och fantastiskt möte på förmiddagen! Lilla Emma! Lilla Emmas mamma och pappa träffade jag, om jag säger i mitt tidigare liv men ibland glider man vare sig man vill eller inte bort från varandra pga livets inriktning! Emmas mamma ringde mig i måndags flera år efter vi talades vid senast och det pga av att hon gått förbi min kontorsdörr och sett mitt namn vid ett tillfälle och nu befann sig på min "arbetsplats" av privata skäl. Jag blev jätteglad! Vi bestämde att äta lunch ihop och det var som vi aldrig hade haft uppehåll i vår relation. Under åren som gått har mycket hänt, lilla Emmas mamma och pappa har gift sig, mamma har utbildat sig till sjuksköterska (en sådan sjuksköterska som alla patienter vill ha) och fått lilla Emma!
Lilla Emma är född med ryggmärgsbråck, svårt ryggmärgsbråck och vattenskalle. Katastrofsnitt inte pga av detta utan pga svaga hjärtljud! Hamnade på neonatalavdelning, respirator, infektioner allt pekade bara åt ett håll, ingen känsel eller rörelseförmåga från midjan och ner, enkelt uttryckt, ingen muskulatur eller hud på stor del av ryggraden.... prognosen var dyster, mycket dyster! Många operationer, hud från andra delar av kroppen för att försöka täcka. Tömma urinblåsan varannan timme dygnet runt med hjälp av kateter (mamma och pappa) Vattenskalle eller hydrocefalus, shunt, enkelt, man måste lägga in en dränering i skallen för att avleda vätska som på naturlig väg skulle ha transporterats bort. Med mera med mera!HJÄLTAR! Lilla Emma, hennes mamma och pappa! När jag fick fragment av allt detta berättat för mig över lunchen blev jag chockad men efteråt så har jag börjat ta in och tårarna bara rinner! Återigen jag säger bara, vardagens hjältar och i skuggan av detta faller många andra triviala vardagliga ting!
Jag TRÄFFADE lilla Emma idag tillsammans med hennes mamma och pappa, dagen efter hennes operation vilken iordningen har jag ingen aning om . Huvudet var i stort bandage man hade gjort ett tvärsnitt och inte sagitalsnitt.Precis när jag kom, kom sköterskan med en spruta att suga på med smärtstillande eftersom bandaget skulle tas av och huvudet tvättas, inga problem för lilla Emma!
VAD jag ville säga: Denna lilla söta "docka"! Helt ljuvlig, utstrålade värme, glädje och kärlek, förtrollade mig! Hon log och skrattade där hon låg utan att kunna röra sig själv Mamma satte henne upp, med kuddar som stöd, hon vinkade och när mamma sa "Kan du flörta? så blinkade hon och glimten i ögat ,gick inte att ta miste på! ELVA MÅNADER GAMMAL! Mamma tog av henne strumporna och visade hennes fötter, många eller de flesta med ryggmärgsbråck, har klumpfötter, grava klumpfötter men lilla Emma hade små fina fötter.
När strumporna togs av och lilla Emma halvsatt upp så såg hon sina fötter, fötterna viftade och lilla Emma skrattade men förstod inte kopplingen, hon känner inte att det som rör sig är hennes fötter.
Lilla Emma är bara elva månader och det ligger ett långt liv och förhoppningsfullt rikt liv framför henne, jag önskar att jag kan och får hjälpa till!
Jag skulle vilja nominera lilla Emmas mamma och pappa och lilla Emma till "Vardagens hjältars högsta pris!"
Vad är vardagens smågruff, revirpinkande mm, vad är det ? Ingen aning...... måste fundera!
Jag är så glad, att jag förutom alla fantastiska födelsedagshälsningar också har fått detta fantastiska möte! Det är en obeskrivlig födelsedagspresent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar