Sonen, dottern och jag

har helt ofrivilligt fått en tradition!
Ofta önskar jag mig när jag blir tillfrågad om julklapp, födelsedagspresent av mina barn en musikalisk upplevelse! Och den som läst tidigar inlägg eller inlägg i min förra blogg känner igen vad jag talar om!
Varje gång vi tillsammans bevistat Operan både i Stockholm och Göteborg så har vi lyckats få platser där vi sitter bakom någon pelare, sitter så snett att vi bara ser en fjärdedel av scenen eller sitter så högt upp så att dottern som har höjdräsla antingen kryper ut på alla fyra eller sitter genom föreställningen likblek, kallsvettig och krampaktigt håller sig i stolsitsen!
I somras skulle vi se Trollflöjten i Dalhalla och jag var ute i mycket god tid. Kostade på oss biljetter, bland de dyraste för att försäkra oss om att vi skulle sitta bra och ha full sikt över scenen! Jajamen rad 13 eller fjorton och ingen rad framför utan en gång så att det inte skulle sitta någon lång person framför eftersom både dottern och jag tillhör de kortväxta folket!
Härligt, vi bänkade oss och vår kaffekorg, njöt av det vackra vädret i sommarkvällen och såg fram emot kvällens föreställning! Vad händer då på raden nedanför gången???? Jo där sitter de perrsoner som på något sätt är rörelsehindrade och det är helt ok men framför oss kör en man säkert 1,95 m lång in på sin förhöjda moped/rullstol!!!! Skymmer hela scenen!!!!!!! Vi tittar på honom, vi tittar på varandra, tittar på honom igen och samtidigt viker vi oss dubbla av skratt! Nej inte nu IGEN! Vi har särskilt försäkrat oss om att få bra platser och vad händer och varför just framför oss???Nåja det slutade gott, jag talade med en anställd som jag trodde och berättade att vi betalat extra för att se bra och vore tacksam om han kunde komma och själv se hur vi såg scenen! Personen ifråga visade det sig var direktören för Dalhalla och problemeet löstes till det bästa både för oss och den rörelsehindrade mannen! En eloge!
Nu på Scandinavium ha,ha,ha så hade dottern köpt biljetter där vi skulle ha scenen framför oss men inte sitta på isen eftersom mannen inte klarar kyla, utan utan nedanför logerna för att ha bästa sikt, vilket tydligt visades på en arena bild på ticnet! Men var hamnade vi? Inte direkt under tak men tredje bänk under tak, ganska OK dottern var bara sjösjuk men inte kallsvettig och i kramp! Om vi vred huvudena i 45 grader så kunde vi se den ena tv-skärmen!
Detta är vår lott! Och vi börjar vänja oss! Kan ju säga att för varje gång så blir det något framsteg!
Dett får mig osööökt att tänka på att jag ska gå in och se vad man ger på Dalhalla denna sommar!