Jag fattar ingenting!

Är åter i Göteborg efter några dagar på sjukhuset hos gamla mamma! Mycket dålig torsdag,fredag, lördag något bättre(efter nio påsar blodtransfussion) då kunde jag höra vad hon sa så jag bestämde mig för att åka hem söndag kväll tillsammans med dotter och son, trots allt så har jag ett arbete att sköta och många personer är mycket beroende av att jag är där.
Söndag morgon när jag promenerar till lasarettet ringer jag sonen och säger att läget är lugnt vi åker hem ikväll när ni kommit och varit hos mormor, ditt plan går väl runt 19.00 eller?
Barnbarnen andas ut på sin vistelse/convent på Tjärö i blekingeskärgården, äter brunch och tar sig vidare mot Ystad. Själv går jag lugn och glad in på avdelningen och tror att gamla mamma är lika bra som kvällen innan men shit vad jag bedrog mig!
Hon ser schimpanser, elefanter, giraffer i sjukhusparken, hennes syster ( död i 15 år) sitter uppe i taket och pappa död sen många år går runt i rummet!Slumrar andas oregelbundet tittar upp och berättar om de vackra guldstatyerna runtomkring henne, slöjorna som fladdrar i vinden, rätt var det är tittar hon på mig och sägger " snart är det exakt 10 år sen "pappa" gick bort"! Gallimattias, oklar, svårt att få kontakt, jag ringer barnbarnen och meddelar. Personalen låter oss få vara dörren är stängd ingen stör och jag sitter med hennes hand i min. Hon är lugn trygg och ett leende kommer och går på hennes läppar.
Barnen kommer och det blir en tung eftermiddag men med värme närhet och kärlek. Jag bestämmer mig trots allt att åka hem. Magkänsla eller "blev tillsagd". Somnar mamma in så har vi haft en fin stund tillsammans vi har sagt vad vi behöver och hon är lugn och trygg!
Måndag, ringer mamma morgon och kväll, hör inte vad hon säger på morgonen och knappast på kvällen heller mer än att hon säger " jag måste försöka stå på mina ben" Jaja gör det säger jag och godnatt mamma sov gott jag älskar dig!
Imorse när jag ringde satt hon och åt och trodde att hon åt havregrynsgröt men hon visste inte.
Har svårt att komma igång med arbetet på förmiddagen men sen hopar sig hur mycket som helst tiden vill inte räcka till och jag har lovat Mannen att vara hemma kl 17.00eftersom vi ska äta innan han ska åka iväg!Stress stress stress, mat trädgård klippning av rosor plantering av plantor, uppgrävning av det som var utblommat, inne ta hand om disk tvätt samt packning inför kommande kortresa, ringa gamla mamma OCH!
Hon svarar efter enbart fem signaler! Hon svarar klart, tydligt och glatt! Hon hör vad jag säger ! Och hon säger "vet du vad jag har gjort?" Nej svara jag sanningsenligt. Jag har varit uppe och gått med rollator! ???????????????? Skojar du mamma? Nej det skulle jag inte skoja om! Jaha hur många steg har du tagit, frågar jag försiktigt. Vadå hur många steg, jag har gått runt! JÖSSES! Hon hade sagt till en undersköterska"kan jag få se på den där rollatorn den ser ut som min hemma" Visst" sa undersköterskan och hämtade en. Mamma reste sig vid rollatorn och gick! TA DIN SÄNG OCH GÅ! eller hur var det? Nu ska vi se vad doktorn säger imorgon för nu ska jag hem!!!!Ska bara träna lite mer först!
Jag fattar ingenting!
Mamma så roligt och det känns undebart men ofattbart!!!
"mamma du har varit jättedålig och sjuk och vi har räknat bort dig tre gånger, tre gånger trodde vi att du skulle dö inom loppet av några timmar" "Vet jag väl men jag vill inte dö än! Det är för tidigt!
Så är det med det!
Jag fattar ingenting!
Eller så är det sista rycket men det tror jag inte.
I vilket fall reser Mannen och jag till Tällberg i ett större lugn och så får jag ta en sak i sänder....
Mmmmm jag har ju städat en del av mammas byrålådor, lådor, skåp osv kan bli en del protester mot detta men det får jag väl ta då...
Känns ändå lite som sagan, om Peter och vargen, imorgon när mina underbara arbetskamrater med empati frågar hur min mycket sjuka gamla mamma klarat natten...........