Lisa för själen...

Skogen , närhet till det ursprungliga och då även hav, fjäll, stränder, ger lisa för själen!
Efter två dagar med bara hällregn så blev det idag uppehåll, ingen sol men heller inget regn! Mannen och jag tog tillfället i akt, efter att ha längtat efter detta sen vi landade på Landvetter, att ta oss ut till vårt favoritställe och gå en mil(med stavar). Har av olika skäl inte stavgått på länge och för de som inte provat så kräver det sin kvinna eller man, finns muskler som inte använts på annat sätt! Sen hade jag totalt, egentligen, tack och lov, glömt bort hur min kärlkramp känns! Fy fadderittan eller dj-vlar anamma!!!!! ohhhh, andas,,, ohhh, andas, ohhh, andas! Livremmen dras åt över bröstet hårdare och hårdare smärtan över bröst och över armar ner till armbågarna är hård stickande och nästan outhärdlig, livremmen dras åt hårdare och hårdare till slut går det inte att andas! När man känner att, nu är livet slut, så släpper det sakta. Mentalt vet jag att om jag stannar upp låter det gå över så kan jag fortsätta men det kommer att upprepa sig en eller två gånger till lite mindre intensitet men sen kan jag fortsätta som vilken annan som helst! Imorgon är det inte säker att jag känner något dvs träningsvärk eller bara lite! Det handlar om kontinuitet..
Himlen idag var inte hög, inte heller blå, vi var nära himlen, gråtung, jord och himmel smälte samman. Hög luftfuktighet, regn och fuktdroppar från alla träd, buskar och grönska. Grönskan var djup, inte vårgrönskans intensiva sprödhet, den idag var djup, jorden doftade tung av fullbordan och luften såg svagt grön ut, fullmättad med klorofyll! Under den mil, vi gick, mest under tystnad och gemenskap (gemenskap innebär inte att man måste prata, att kunna vara tysta tillsammans och känna närhet är större) vandrade tankarna från nattens dröm(förfärlig men ett avslut av något i mitt liv och en pånyttfödelse, till morgondagen kräftkalas till förra helgens begivenhet, till gamla mamma Gamla mamma där fastnade jag! Måste nog åka ner inte till helgen utan nästa helg. Mat, matlådor vad ska jag laga? Vad längtar man efter när man närmare sig 90- årsstrecket nåja 85!
Jo varför inte , kålpudding? Det är säsong nu men.. kål nehäj
Stekt fisk i sötsur sås? Jättegott självklart (sötsur sås är för mig min familj inte något thailändsk utan mycket blekingskt och har överhuvudtaget inga likheter med thailänska såser)
Kroppkakor? Favorit!! Hur är det kokt potatis eller rå potatis?? får fråga mamma!
Fläskkotlett i gräddsås, bra med grönsaker.
Köttfärslimpa? bra
Stekt sill med koriandersås? Helt OK
Bruna bönor med stekt fläsk? Helt ok
Med mera med mera . Tankarna snurrar och far!
Ringer gamla mamma som låter glad och pigg men skenet bedrar visar det sig! Tack snälla grannar! Snurrig är bara första bokstaven! Hemtjänst, grannar har hållit allt flytande! Det fjärde samtalet idag - hon la telefonen för att ta fram en uppgift sen blev jag hängande. Fick ringa grannfrun som gick in la på telefonen och ställde mina frågor och ....det var "goddagyxskaft"
Tårarna bränner bakom mina ögonlock! Jag är fortfarande barn!!!! Jag vill fortfarande komma hem till min mamma gråta, få tröst, berätta om det som fyller mitt hjärta med sorg, frågor och glädje, fråga: mamma hur vill du att jag ska koka kroppkakor så att de blir som du vill ha?
Vad göra? Självklart ringer jag tidigt imorgon bitti till mammas biståndsbedömare och förklarar läget!Dags, akut, för särskilt boende, MEN jag kommer inte att avstå från att se Trollflöjten i Dalhalla tillsammanns med två av de fyra människor som betyder mest av allt i mitt liv! Det vill säga mina barn!
Som min kusins fru, en fantasisk person, sa ikväll när jag ringde "Det är bara att bita ihop!"Hon har precis gått igenom vad jag gör nu men på en mer komprimerad tid.
Tack för en underbar vandring i skog, mark,klorofyll och mjuk mossa idag!