Med blixtens hastighet kan dagens schema förändras. Kom i torsdags strax efter, nio på morgonen tillbaka till mitt arbetsrum efter ett möte ang det praktiska kring influensavaccinationen, för att hasta vidare till nästa.Det var en del praktiska frågor att lösa så jag valde att inhibera nästa möte och blev kvar på mitt arbetsrum. Djupt försjunken i arbetet hörde jag att min privata mobil ringde i väskan , tänkte först inte svara (hade jag varit på mötet hade den varit avstängd)men svarade efter många signaler, som tur var! Och så förändrades den dagen och den veckans planering. Mammas doktor ringde och berättade att mamma var dålig, pga av det blodförtunnande medel hon fått för sina tromboser i benen så hade hennes koagulationsförmåga slagits ut och hon blödde i buken. Blodvärdet hade på ett dygn sjunkit till mer än hälften vad det skulle vara..... och kanske jag borde komma!
KANSKE????? Min chef och hans bitr chef framförallt, bitr chef, är en helt fantastisk chef ,medmänniska och kvinna!Hon tar mig i sin famn, kramar mig och säger åk, åk fundera inte på något här det löser sig men är det någon som kan följa med? (Dessutom ringer hon lördag förmiddag och är så engagerad och trycker på att jag ska var hos min mamma och inte fundera på jobbet!) Finns det verkligen så underbara chefer?
Bilen var redan packad eftersom jag planerat att ta semester fredag för att åka ner torsdag em hälsa på mamma och åka hem lördag lunch för att både få träffa henne och också få ledig tid med Mannen (vadå, logistiskt? :) ) Nu blev det annat, ringer Dottern och berättar och hon säger direkt -Jag vill följa med men hur länge kan du vänta innan du kör? Ringer Sonen i Stockholm som blir brydd, han är också färdigpackad för att resa på en kurs i södra Sverige (som även Dottern ska på) men slänger sig på flyget istället. Dottern är klar med arbete och packning på mindre än en timme och vi är på väg! Tankarna snurrar sorg, begraving,samma mönster som när pappa/morfar dog, praktiska frågor, känslor, minnen, nutid, arbete,egentankar och reflektioner bardomsminnen och tystnad fyller bilen medan vi kör. Kommer till Sturups flygplats samtidigt som Sonens plan landar. Fortsätter direkt till sjukhuset.För andra gången inom två veckor är både läkare, personal och jag helt eniga om att det här reder gamla mamma inte ut.....nu handlar det om timmar. Gulgråblåvit var huden, ett lik, mötte oss men skillnaden från ett lik var en stirrande blick på oss tre som efter två sekunder avlöstes av ett stort leende två armar som sträcktes ut och kramade och kysste var och en av oss och hälsade oss "Välkomna"! Ögonhålorna var djupa hål, tänderna var för stora, huden var klistrad runt kraniet och färg på kinder och läppar.... huvva!! !Vi åkte hem till henne för at lämna vår packning, handla frukostmat och jag packade ner trosor, skor, strumpor, skor och klänning som jag vill att hon ska ha på sig när hon dör, för hem kommer hon aldrig mer! Och för mig är det viktigt, när pappa gick bort tvättade och rakade jag honom och satte på honom finkostym och vi satt hos honom jag några timmar och mamma hela natten innan han blev hämtad och det känns så bra idag.Likvaka sa "di gamle" och det är något som vi rationaliserat bort...TYVÄRR!
Mamma får blod påpyttsat i omgångar man fyller på henne med 2-3 enheter per dag men hon får inte mer blodförtunnande. Pest eller kolera, antingen proppar eller förblödning! Nåja, ikväll, lördag kväll, när jag sitter här och skriver har jag precis kommit hem från sjukhuset efter ha spelat tärning med mamma, hjälpt henne i säng och ordnat med patientbord, lampa korsord och penna så hon kunde lösa ett korsord innnan det var dags för nattoilett och sömn!!!!!
Helt otroligt! Vadå 99 liv???
Visst hon är jättedålig, kroppen är slut, vätska i lungorna, njursvikt, ingen möjlighet att förhindra blödning, medicin som motverkar blödning kommer att ge henne fler proppar, utan den medicinen blöder hon (ihjäl?) osv osv kroppen är helt slut!
Men hon har ett gott humör! Personalen älskar henne, som en sköterska sa ikväll " Majken hade det inte varit för dig hade det inte varit roligt att arbeta helg! Du lyser upp för oss alla!"
Igår kväll sa jag
-Mamma du har varit jättedålig!
-Vet jag väl!
-Vi trodde du skulle dö!
-Pian (det är hennes smeknamn på mig) JAG bestämmer när det är dags för mig att dö plus en halvtimme till!
Så var det med det!
Imorgon åker jag hem och på torsdag åker Mannen och jag till Tällberg (dit vi åkte när vi förlovade oss )för att på fredag åka till Dalhalla och konsert!
Mamma vet och kommer att överleva, Dottern åker ner om behövs men framförallt informerade jag pappas kusin igårkväll om mammas hälsotillstånd och hon i sin tur skickade ut meddelande till alla släktgrenar vilket resulterade i många samtal och många besök på sjukhuset. Wivi, min pappas kusin är en klippa, hon kommer att se till Majken när jag inte är där och det gör också Majken korttdamer och vinprovardamer!
Vadå krutkärringar????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar