har minst nittionio!!
I tisdags fm var vi alla övertygade om att mamma inte skulle leva till nästa dag MEN hon lurade oss alla! Helt plötsligt, helt oförklarligt så vände det sakta men säkert. Nåja kroppen är fortfarande mycket illa där an,benen är röda, hettande, svampliknande stockar är väl mer vad de ser ut som. Anklarna mäter ca 40 cm i omkrets vaderna 65, de vätskande såren på benen blir fler och smärtan tilltar, även lakanet gör ont på benen. Men hjärnan klarnar och vad det anbelangar är hon som vanligt, dvs som hon varit den senare tiden, och mycket av tröttheten har gett vika !
Igår förmiddag beordrade hon mig att åka hem till hennes lägenhet och hämta tärningarna! Och innan jag åkte till Göteborg så spelade vi några partier tärning som jag för en gångs skull vann!Tärning (inte Yatsi utan ett annat tärningsspel)är hennes favoritspel som hon aldrig tröttnar på. Vi andra tycker det är roligt med några omgångar men mamma har ingen begränsning, när vi andra vill sluta så fortsätter hon att spela med sig själv!
Väl hemma i Göteborg vid igårkväll, tänkte jag när allt var uppackat och tvättmaskinen igång , Julio Iglesas underbara röst fyllde hela huset, både nedervåning och övervåning, att nu ska jag inte göra några "måsten" bara göra ingenting och sen titta på Ms Marple kl 20.00 ! Till saken hör att TV är det minsta jag ser på, det kan gå veckor utan att jag tittar på TV men just dessa Agatha Christe filmerna gillar jag och så skönt att det var en igår när jag behövde lägga upp fötterna och bara koppla av!!!!!
Tyvärr, tyvärr så har jag ingen aning om hur det slutade! Somnade långt innan slutet!
Är åter på arbetet och mailboxen som mötte mig var ilsket röd. Bara att börja beta av och bland alla möjliga och omöjliga mail finns det flera som bara gick rakt in i hjärtat och fick mina tårar att rinna över!
Hälsningar och varma kramar och tankar dels från vänner och kamrater som följer min blogg och dels från kamrater och tillika vänner som via jobbet har hört om mammas och min gemensamma resa!
Tack för all värme och omtanke !!! Livet blev lite lättare helt plötsligt!
När jag för en stund sen ringde mamma blev jag lättad över att höra att hon lät som förr dvs så här pigg och klar har inte inte hörts sen tidigt i våras. Tyvärr berättade hon också att benen och kroppen bara sen igår blivit sämre !
Vi får ta en halv dag i taget, lika snabbt som hon bättrade på sig lika snabbt kan det gå åt andra hållet!
Får arbeta och försöka förbereda så mycket som möjligt på jobbet nu för rätt var det är så får jag ta den färdigpackade väska och bege mig ner igen för en sak är säker:
Visst är det viktigt att sköta sitt arbete men i det här fallet är mamma prioriterad!
Jag har följt bloggen tätt för att jag anade att nyheter kan komma snabbt den vägen. På sätt och vis är det glädjande att gamla mamma liksom återvänt så att kontakt kan fungera bättre. Men som du säger - en halv dag i taget. Det jag funderar över är hur du orkar. Resor, röjande, sitta med och vara tillhands. Men det är väl som tanten som plockade grenar till ved i skogen och lade i säck på ryggen "-orkar jag den så orkar jag den" och sen omärkligt ha ett ton på ryggen. Som tidigare, tänker på dig och er. Dalkarlen.
SvaraRadera