och då är det vår! Vår........väcker många känslor, tankar....vad är början och vad är slutet ? Ujujuj nu började hjärnan gå igång och det ena ger det andra som jag tror får stanna innanför pannbenet tills jag sorterat!
Känslan av vår idag var glädje och har samband med att jag idag har ätit lunch med en vän som jag inte träffat på många år, en vän som för många år sen stod mig nära eller vi stod varandra nära och var varandras speglar och stöttepelare när livet var tufft för oss båda. Av olika anledningar eller när vi varit det stöd för varandra som vi behövde då och blev trygga i oss själva skiljdes våra vägar på ett naturligt sätt.
Kort: Min mobil ringde för någon vecka sen och jag svarade och hör någon i andra ändan på "tråden" säga "Grattis! Såg att du gift dig! Så vacker du är på bilden inte en dag äldre! Och din man ser så trevlig och snäll ut! Så roligt jag är så glad för din skull!... sen bröts rösten och jag hör bara hulkande! Paff, glad, chockad är de känslor som kom i samma ordning! Paff för jag förstod eller hörde vem det var och vi har inte talats vid på mycket ,mycket länge, flera år sedan, glad för att få gratulationer, chockad över hulkandet...."Herrejösses, han är väl inte ledsen för jag gift mig?, herregud har det hänt lilla Emma något?(har skrivit om henne i en tidigre blogg, han är hennes morfar)Vad handlar det om? Tankar, fantasier springer eller blixtrar fram inom loppet av nanosekunder i sådana här situationer.
Tystnad 15 sekunder, långa sekunder ,i luren sen hör jag "Jag har cancer!!" Var på vårdcentralen och blev skickad akut till "cancermottagning" Ett långt samtal följde på detta men avslutades abrupt när P inte orkade mer.
P:s dotter dvs lilla Emmas mamma och jag hörs av och eftersom vi bägge har sjukvårdsbakgrund kan vi tala samma språk och jag kan kanske försöka var hennes stöd eftersom resten av släkten tycker detta är tungt och förlitar sig på henne!
Idag åt P och jag lunch tillsammans och pratade om både ditten och datten, vad som kommer att hända för hans del avseende cellgiftsbehandlingar bl.a, och många andra frågor och funderingar: hur ska det gå för mina barn (den yngsta 17 år) vad ska jag säga till gamla mamma, hur vill jag bli begravd, nej jag ska KÄMPA! Jag vill inte/ska inte dö! DU har lovat mig att bli min begravningsofficiant när jag dör, kommer du ihåg det? Jaså du är inte med i Svenska Kyrkan längre..MEN du kommer väl på min begravning?
En fin stund, en underbar lunchtimme, många tankar, många funderingar och reflektioner, både tungt och tänkvärt, inte bara tungt och tänkvärt, vi fick många goda skratt också, gemensamma minnen som gav glädje och värme! OCH mycket tänkvärt! En pisksnärt till oss alla, vänner, kollegor, medmänniskor! Det P sa när vi satt och åt: Det är väl inte klokt, att jag ska behöva få cancer för att vi som är gamla vänner ska talas vid!!!
Självklart så borde vi ta mer hand om varandra MEN livet går vidare och alla människor som vi möter på olika sätt på vår livsvandring (vi föds ensamma vi dör ensamma) kan inte vandra bredvid oss livet igenom. Däremot så är det viktigt att vi inte glömmer bort våra medresenärer och att vi finns till hands när vi behövs!
När Magnolian blommar utanför mitt köksfönster P så kommer du att känna lätttnad både i andning och magsäck för då kommer tumören att smälta och DÅ är det vår!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar